söndag 21 mars 2010

Det behövs en kulturrevolution.


Det behövs verkligen en kulturrevolution, nya system, nya strukturer, nya normer, nya värden. Kanske skrämmer det många att tala om ett nytt samhälle - kanske blir människor rädda. Kanske föreställer man sig det ekologiskt och socialt hållbara samhället som ett dystert och kärvt samhälle.


Många påstår ju att festen är slut, att de krav som ställs för att vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle är så stora att vi inte bara tvingas till botgöring utan även tvingas ikläda oss säck och aska. Men ingenting kan vara mer fel. Jag tror att de flesta, som idag lever i Västvärlden, har en känsla av att mycket blir sämre fast det blir bättre. De flesta är nog överens om att ”så här kan vi inte fortsätta”. Systemen är på något sätt körda i botten, det gäller inte bara de ekologiska utan även de sociala systemen.


Vi lever mitt i en paradox, trots industriellt överflöd och all vetenskaplig expertis rymmer samhället förskräckande mycket kyla och rädsla. Löften om mer av det vi redan hade gav inte livskvalitet. Förändringarna lovade så mycket men gav så lite. Nu lovar man ännu mer av samma sak, mer produktion, mer konsumtion, evig tillväxt.


Mer och mer av allt det som skapat välståndet och som nu förväntas ge oss mer välstånd i ersättning för den livskvalitet som reducerades till en fråga om konsumtion och arbete.


Jag tror att det krävs en total omvärdering av vad som är målet med vår resa. Är det mer av samma sak? Eller är det något annat? Ett nytt steg i samhällsevolutionen.


Dagens system, strukturer och normer motverkar en ekologisk och social hållbar utveckling. Den ekonomiska politiken motverkar miljömål, den s.k. internationaliseringen motverkar överblickbarhet, de anonyma ägandeformerna motverkar ansvarstagande och de normer som styr vardagen är köpandets och ägandets normer snarare än levandets och varandets. De krafter som håller fast vid de gamla, de som vill ha mer av samma sak, är ekonomiskt starka, administrativt välorganiserade och självbevarelsedriften tvingar dem att göra våld på demokratiska, kulturella, sociala och ekologiska värden.


System och strukturer motverkar mål som nästan alla kan vara överens om. Den sk Marknadens köpare och säljare lever på instabilitet, osäkerhet och oro. Att köpa och sälja värdepapper i en orolig värld är livsluften för dem som har den största makten, d.v.s. de som flyttar pengar. En lugn och robust ekonomisk utveckling vore katastrofal, en sådan skulle ju innebär minskat utrymme för banker, handlare och spekulanter. Varför skulle de som lever gott på att systemet är stressat och osäkert, vilja bidra till en robust och lugn ekonomi?


Fyra av världens största och mest inflytelserika ekonomiska sfärer - kemikalieindustrin, vapenindustrin, oljeindustrin och kärnkraftsindustrin - lever på verksamheter som leder till miljöförstöring och krig. Kan man då räkna med att de stora ekonomiska krafterna strävar efter global fred, nedrustning och hållbar utveckling? Läkemedelsindustrin är en av de starkast växande krafterna i världen. Deras mål är inte friska människor utan vinst. Deras mål är inte friska människor som slipper läkemedel, deras mål är lite lagom sjuka människor som är beroende av läkemedel. Kan man inte betala, så må man dö. Människors grundläggande behov väger betydligt mindre än några procents ökad avkastning för dem som redan har.


Systemen motverkar en hållbar utveckling av den enkla anledning att systemen är självgående organismer vars mål och enda möjlighet till överlevnad är förränting av pengar. Det gamla bondesamhällets sämsta sidor - inskränkthet, grönköpingsanda och ovilja att se sammanhangen - har överförts till de stora bolagen. Även de gamla planekonomiernas sämsta sidor har överförts till de stora bolagen; deras internhandel, dvs planekonomi, utgör en allt större del av världshandeln.


Systemen är självgående. Strukturerna bygger på anonymitet och avstånd. Normerna är köpandets och ägandets. Det är detta som måste brytas. Men det är inte lätt när media växer samman med de gamla strukturerna. De makthavande politikerna och den makthavande mediaeliten delar troligen en gemensam världsbild, baserad på egenintresse.


Vi är dock allt fler som inte förstår det rationella i att låta en ny ideologi - ekonomismen - förkrympa alla värden till en fråga om förräntning av pengar. Vi har aldrig förstått finessen med att låta människan reduceras till en ekonomisk varelse - vi människor är ju ändå något mycket större än så; biologiska, sociala och kulturella varelser. Eller har vi fel?


Det behövs en fredlig kulturrevolution. En sådan kulturrevolution utgår inte från gevärspipan utan från människors inre längtan efter mening, delaktighet och överblick. En sådan kulturrevolution kan inte beslutas från parlamentet. Den växer fram när människor växer och börjar ta sina liv på allvar. Den politiska sfären kan inte diktera - men skapa opinion och öka möjligheterna för människor att bli delaktiga, ta ansvar, leva hållbart och våga växa ovanför de materiella normerna. De politiska partierna kan, om de vill och vågar, driva opinionsbildning och via regelverk underlätta nästa steg i samhällsevolutionen. Idag finns inte tillstymmelse till denna vilja. Dessutom saknas det mod. Begravda i blockpolitiken färdas de två blocken åt samma håll, på samma motorväg, så fort som möjligt åt samma håll - den ena i högerfil, den andra i vänsterfil.


En kulturrevolution skulle vända upp och ner på invanda mönster, gamla normer och avslöja de ekonomiska myter som idag styr utvecklingen. tidigare kallade jag denna kulturevolution för grön. Det går inte längre. Begreppet grönt har de senaste åren av Miljöpartiet reducerats till något som inte längre har med samhällsideologi att göra - istället har man låtit andra definiera begreppet som därmed enbart kommit att innebära naturfrågor.


Det behövs nytänkande. Och detta nytänkande är smärtsamt. Av såväl traditionella som nya försvarare av det som är, kommer nytänkandet att uppfattas som flummigt och omöjligt. Men de flesta stora och nödvändiga förändringar har man försökt stoppa med liknande argument. Det som gör omvandlingsprocessen svårare nu är att höger- och vänsteretablissemangen växt samman och förenats i tillväxtens, ekonomismens och konsumismens världsbild. Var och en som upptäcker bristerna i den likgiltighetens ocean, som den gamla världsbilden fängslar oss i, blir del av den Synvidga som till slut kommer att leda till förändringar. Debatten förekommer lite varstans i världen. I Sverige råder medeltida mörker när det gäller framtidsdebatt. Mental stiltje råder. In denna stiltje återfinns huvudådrorna i Svenskt Näringsliv såväl som i LO.


Det gäller nu att utmana den rådande världsbilden, den rådande människosynen och den förödande ekonomismen. Det gäller att avdramatisera synen på lönearbetet och inse att sociala nätverk är det enda som kan ge oss någon verklig trygghet. Det gäller att avslöja den s.k. internationalismen och ställa denna mot begrepp som solidaritet, självtillit och behovstäckning.


Det handlar alltså om att se världen med nya ögon och därmed se nya värden. Det handlar om en större medvetenhet. Det handlar om en utveckling som har en ständigt fördjupande karaktär. Det handlar om att försöka handla som om det jag gör betyder något. En ny syn på världen, ett nytt perspektiv på verkligheten.


Det är på individplanet, i människors inre, förändringarna måste starta. Men det är individerna som utgör kollektivet. Den gamla filosofiska kampen mellan jaget och kollektivet är onödig på väg in i det nya. Jagen och samhället är omöjliga att skilja åt. De är förenade som psyke och kropp. Det är i detta styrkan ligger nu när system, strukturer och normer inte bara behöver reformeras utan omvandlas.


Det som jag skulle vilja kalla den gröna kulturrevolutionen - men ni kan sätta vilken färgbeteckning ni vill på den för dess värden är såväl konservativa som radikala - innebär en medveten process som inte har någon motsvarighet i människans historia, den innebär att allt fler människor känner behov av att försöka ändra en hel kultur. Det handlar om att kasta av de bojor som håller oss fast i såväl rädsla för att växa, som i ekonomistisk vidskepelse och en verklighetsuppfattning som reducerar livets underverk till ett rosslande maskineri. Det handlar om att låta sitt liv bli en motfriktion som stoppar maskinen. Det handlar om att rösta med mer än en bit papper, utan med hela sitt inflytande. Det handlar om att ta den utmätta tid man har på allvar.

40 kommentarer:

  1. ... och man kan börja med att delta i detta om man vill, eller bara gå dit och få veta mer av arrangörerna:

    http://www.krf.se/manifestation-mot-svensk-vapenexport

    Annelie

    SvaraRadera
  2. underbar start på söndagsmorgonen och en fin uppladdning inför 30-årsdagen av kärnkraftsomröstningen på tisdag då förhoppningsvis torgen över hela landet lyses upp av människor som protesterar mot meningslösheten, glömskan och den proposition som läggs fram dagen innan(!) om att förlänga den här skärseldsvandringen.

    http://www.folkkampanjen.se/

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt. Vilken fin och hoppfull text. Jag är med på tåget - en fredlig kulturrevolution!

    Några intressanta tankar inför denna kulturrevolution kan inhämtas i denna essä:

    http://www.proprius.se/aniara.html

    Men även hos många, många andra.

    SvaraRadera
  4. Här sammanfattas ävenledes en del av dessa tankar om vår oceaniska längtan efter mening och förtening med alltet, av samma författare:

    http://paranormal.se/topic/samhalle.html

    D.S

    SvaraRadera
  5. Rekommenderar alla att lyssna på detta inslag. Skönt att höra att Birger (och vi som hänger på den här bloggen) haft rätt hela tiden...

    http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2268756&BroadcastDate=&IsBlock=

    SvaraRadera
  6. Men vilken heldag på tisdag för stockholmare! Först 13-15 mot kärnkraft vid Sergelarkaden och sedan från 17.00 på Mynttorget om vapnexporten - argumentared för i tillväxttermer samtidigt som 2/3 av alla flyktingar som kommer till Sverige tvingats fly från fattigdom och konflikter där pengarna gått till att köpa svenska vapen istället för att fixa rent vatten och motarbeta annat förtryck och våld.

    Annelie

    SvaraRadera
  7. En dag kommer det att bli så här: http://www.youtube.com/watch?v=ivlVfChBkzg

    SvaraRadera
  8. Vad betyder grönköpingsanda?

    SvaraRadera
  9. Det är mycket vackert skrivet och till stor del kan jag inte annat än hålla med. Har då och då på min egen blogg tagit upp liknande tankar, ex arbetstiden. Men, då blir det väldigt - tyst!

    Nu återstår det dock ett litet aber; dvs du med flera behöver visa i lite mer konkreta termer vad en omställning skulle innebära i praktiken. För precis som du skriver själv, är människor rädda... även om de inser att mycket är galet idag.

    Varför inte skriva ihop något mer konkret, visionerna finns ju redan! Men, folk sitter fast upp till halsen med bostadslån och andra förpliktelser.

    Program för omställningen?

    SvaraRadera
  10. En stark beskrivning, ett manifest - en del av ett partiprogram. Flummigt? Nej det är i allra högsta grad en framtidsvision som inte bara är värd att sträva efter - utan också måste ett självklart mål för mänskligheten. Visst råder det "ett medeltida mörker" i den svenska debatten. Tolkningsföreträdarna - de politiska blockens ledare, arbetarrörelsens och de fackliga representanterna, företrädarna för näringslivet - inte minst organisationen Svenskt Näringsliv m fl. - rör sig likt en komet stadigt bort människors innersta och verkliga uppfattning om vad som är viktigt och som borde känneteckna det goda samhället. Just nu befinner vi oss i en situation av förvirring ;Jag själv arbetar inom den privata sektorn och diskuterar nästan dagligen med kollegor och människor som å ena sidan tycker att utvecklingen med konsumtionssamhället går mot en katastrof men där en del vacklar om lösningarna eftersom det enda budskap som når igenom bruset är "business as usual", att vi måste öka tillväxten, öka konsumtionen för att skapa sysselsättning och välfärd. En hämsko är de människor som inte har förmåga att se hela bilden utan är kortsiktigt rädda om de ekonomiska positioner de uppnått - oavsett om det bara är ett jobb.

    Men det finns hopp. Många människor som med tvekan svalt propagandan har samtidigt gått med i WWF, Naturskyddsföreningen m fl och kanske funderat på att ge Miljöpartiet sin röst. Det är trots allt ett steg i rätt riktning och signalerar ett visst uppvaknande vilket med ökade kunskaper kommer att leda till nästa fas med krav på verkliga förändringar. Problemet är att det är bråttom.

    SvaraRadera
  11. ÅÅÅÅÅH, vad jag känner ingen detta från den dag jag blev medlem i miljöpartiet. Du talade på högskolan i Växjö inför valet 1994 och det gick rysningar genom mig.
    Stina

    SvaraRadera
  12. Till den som undrar vad "grönköpingsanda" är. Det är nog inte knattarnas Grönköping Birger menar utan den anda av inskränkthet som finns i den diktade kommunen Grönköping.
    Zeke Varg

    SvaraRadera
  13. Stort tack för denna terapeutiska text, Birger.

    Liksom andra läsare väntar jag nu på konkretiseringen, handlingsprogrammet...

    SvaraRadera
  14. Det är väl inte så att det står still bara för att vi inte har en debatt i mainstream media. Civilsamhället med olika organisationer och nätverk i Sverige spelar en viktig roll som pressar de svenska politikerna samtidigt som de gör ett opinionsarbete.

    Civilsamhällekulturen, om man kan kalla det så, skulle jag säga är något av en långsam revolution i sig, åtminstone om man med revolution menar förändring. Här är det fullt av handlingsprogram och strategier. Det är bara att haka på och engagera sig, så går arbetet fortare.

    Annelie

    SvaraRadera
  15. Annelie menar att det redan finns strategier och att det bara är att haka på. Jag vet inte det. Om man drar en lina mellan låt oss säga tidigt 70-tal och till idag så finner vi att civilsamhällekulturen, som Annelie talar om, nog varit betydligt mer förändrande och stark under mitten av 70-talet och sedan fläckvis än den är idag. Ändå förändrade den mycket litet, och dess bärare tröttnade eftersom motståndet varit så starkt. Sett i ett historiskt perspektiv är, inte minst i Sverige, mainstream mer svällande och starkt än någonsin tidigare. Någon sammanhängande strategi och något handlingsprogram hittar jag inte, jag finner bara att det finns strategier och möjligen också handlingsprogram, på enstaka områden. Men ur ett samhällsperspektiv motverkar ofta dessa strategier varandra. Tidigare hade vi en "civilisationskritisk" landsbygdsrörelse men den stod i bjärt kontrast till den urbana ekologiska rörelsen. Vi har rörelser som engagerar sig i t ex energifrågan, och som sparar pengar på att införliva solfångare etc i sitt boende, men som sedan använder pengarna till en extra Thailandresa, det som Birger beskrivit som "rekyleffekten" här på bloggen vid åtskilliga tillfällen.

    Om vi granskar den radikala fackföreningsrörelsen så ser vi en stor tillbakagång! Från krav på sänkt arbetstid och mer "civilsamhälle" har man nu helt gått in för krav på heltid och högre löner.

    Näringslivet hade en tendens att utifrån decentraliseringstanken driva krav på småskalighet och mångfald (och till och med självägande företag), men har nu återkommit till tidigare stadiers krav på vinster, sammanslagningar, storskalighet och marknadsinriktning.

    Det så kallade Alternativrörelsen är faktiskt mindre än på många, många år. Miljörörelsen är mindre radikal än på länge, bortsett från den lilla, lilla föreningen som heter Miljöförbundet/Jodens Vänner.

    Jag tror att vi behöver politiskt formulerade strategier för att kunna omdana samhället.

    SvaraRadera
  16. Precis så som Birger skriver tänker många nu.Men ett av problemen är att dagens maktmänniskor inte pratar om detta och många av de kända ideella organisationerna inte heller. Kanske är de fångade av makten, karriären.. Redan i mitten av detta århundrade kommer vi att vara 9 miljarder men den stora krisen i befolkningsfrågan kommer tidigare, 1930 enligt http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news7951838.stm
    Men vi MÅNGA måste fortsätta prata och leva efter denna gråna kulturrevolution.
    EW

    SvaraRadera
  17. Fantastisk text!
    Jag rekommenderar " En ny jord " av Eckhart Tolle. Han menar att för att få en verkligt bestående förändring av vår värld behöver människan göra sig av med sitt hungriga "ego" och i stället komma i kontakt med sina inre behov, verka och agera utifrån dem. Han menar som du att det krävs en medvetenhet som det inte finns motsvarighet till tidigare i människans historia. Han är kanske inne på det mer andliga planet men hans vision liknar din.

    SvaraRadera
  18. Annelie tror också att vi behöver politiska strategier för att omdana samhället, frågan är hur de strategierna kommer till. Ohc hur policies sedan implementeras.

    Enligt Human Development Report från 2000 deltar omkring var femte person i världen i en formell organisation i det civila samhället.

    Det är civila organisationer som fått igenom resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet i FN, och som desutom ser till att de implementeras.

    Det är en enda (liten) civil organisation som fick media att ställa frågor till Reinfeldt om mänskliga rättigheter i Ryssland vid statsbesöket nyligen - det ledde till flera debatter.

    Civila organisationer står för i princip all tidig varning och konflikthantering lokalt i konfliktområden. Civila organisationer är de som jobbar med biståndsmedel och ser behov och konsekvenser av fattigdom och konflikter som sedan används för att sätta press på politiker.

    Civila organisationer är de som fått media att skriva om Nato-övningar i Sverige.

    I Ryssland nu i helgen fick civilsamhället igenom förhandlingskrav med makthavare under flashmoben i Kaliningrad.

    Civilsamhällets representanter blir ideligen kallade till allehanda rundabordssamtal och debatter för att ge expertis inför politiska beslut i EU, på UD och andra myndigheter.

    Vid sidan av Köpenhamnstoppmötet pågick parallella möten i civilsamhället med opinionsbildning etc.

    Allt detta bygger på handlingsplaner och strategier och en väldans skicklig samordning. Men till skillnad från partier och företag så är det inte i civilsamhällets organisationers intresse att synas själva, utan att driva sakfrågor - därför är så mycket av de resultat de driver igenom "utan avsändare" i media. Kanske är det därför många tror att civlsamhället är mer eller mindre obetydligt? Trots att vi sedan några år bara faktiskt renatv har ett globalt civilsamhälle, med bl.a. klimatfrågan som en av de största sakfrågorna. Jag tror inte att vi ens skulle debattera den annars.

    Politiker, skriver Rebecca Solnit, ratificerar bara förändringar.

    Människor får upp dem på dagordningen och driver igenom dem.

    Annelie

    SvaraRadera
  19. Zeke Varg menar att "Miljörörelsen är mindre radikal än på länge, bortsett från den lilla, lilla föreningen som heter Miljöförbundet/Jodens Vänner."

    Vad Annelie menar är att haka på där då (eller någon annanstans)- så går arbetet fortare och rörelsen blir större. Vi har både föreningsfrihet och yttrandefrihet. Kära nån vi behöver inte slå oss blodiga längre för att få handlingsutrymme i Sverige. Det är fantastiskt. Ta plats för sjutton gubbar. Vad hindrar er??

    Annelie

    SvaraRadera
  20. För alla som ropar på handlingsplan:

    Kolla in den här boken: "Ställ om Sverige" som till på köpet går att ladda ner. Efter att det är genomfört kan vi gå vidare med yterligare konkretiseringar.

    Och Zeke: det berör både STAD och LANDSBYGD. De måste nämligen samverka för en hållbar framtid...


    http://www.helasverige.se/kansli/nyheter/visa-nyhet/blog/1/831/2/

    SvaraRadera
  21. Herre gud vad bra. Var, förutom här, tänker du publicera denna text?

    Du kan väl ändå försöka få in den någonstans?

    GP har mer och mer plockat mark från Stockholmsbladen i takt med DN:s kris och där har det funnits utrymme för - åtminstone ett par stycken - framåtsyftande och angelägna debattartiklar det senaste halvåret.

    Ska hålla utkik efter dig...

    SvaraRadera
  22. Men ange källor till halvcitat i så fall. Mycket Martin Luther King och Gandhi här, eller är det en tillfällighet?

    SvaraRadera
  23. Jag kommer att Korpa, en del av vad Du skriver, både här och där och försöka återge det.
    En tanke är att det ska vara så, att om BS upptäcker detta så ska han tycka, att det är OK.

    SvaraRadera
  24. Det är bara att vi bestämmer oss för när allt ska gå åt helvete – alltså inte om - utan när. Den kapitalistiska världsordningen kör oss in i fördärvet. Andra ideologier är ju för ineffektiva, så det återstår bara marknadsekonomi. Så vi konsumerar frejdigt och överbefolkar jorden. Vi har ju verkligen ”kört över” djuren som sjunger på sista versen – åtminstone dom stora.
    Det verkar ibland som att man försöker försköna alternativen –då ska minsann allt bli så bra med harmoni och renlevnad. Tänk om det är så illa att för att rädda Jorden måste vi få det sämre och jävligare. Punkt slut. Ingen kul tanke.

    SvaraRadera
  25. 19:03 vad i hela världen kan vara sämre än Nordstan en lördagförmiddag efter löning? Jag bara undrar. Vet inte hur det är med dig men jag lever då rakt inte i något idealsamhälle som jag omöjligen kan lämna.

    SvaraRadera
  26. Återigen en fantastisk text som gör att det bubblar av glädje i min politikersjäl. Vad har du för dig efter kongressen 2011? Dags att återvinna ett tidigare återvunnet rör?

    SvaraRadera
  27. Lycka i Bhutan, sökte jag på.

    Bhutan är Shangri-La eller det förlorade Paradiset. Den självvalda isoleringen och underutvecklade infrastrukturen gör att detta mystiska land hör till de mest fascinerande och okända länderna i Asien eller i hela världen. Trots sin kulturella likhet med Tibet är landet sitt eget. Tiden verkar ha stått stilla i det buddhistiska Bhutan. Även om landet öppnades för resten av världen 1974, skall den långsamma moderniseringsprocessen inte gå ut över befolkningens kulturella och religiösa traditioner. I stället för att tala om Brutto National Produkt talar de i Bhutan om Brutto National Lycka. Bhutan är ett jungfruligt land med förbluffande scenerier, idylliskt landskap, exotisk arkitektur och en ödmjuk och gästfri befolkning som fortfarande lever som förfäderna gjorde.

    Landet Bhutan är ett fascinerande och fortfarande okänt land i Asien. Landet värnar i hög grad om sin befolknings kulturella och religiösa traditioner som har bakgrund i buddhismen. Landet bjuder på idylliska landskap och imponerande arkitektur.

    SvaraRadera
  28. Håller med. Lägg ner DN-Kultur NU! Denna extremvänster publicering är ett hot hela den västerländska kulturen!

    SvaraRadera
  29. Annelie. Uppskattar verkligen dina återkommande inlägg om att förändringar kommer underifrån. Påminner delvis om lean-tänkandet.
    Känns bra på flera sätt - det blir mindre gnäll, mer verkstad och mindre snack.

    SvaraRadera
  30. Tack för alla kommentarer. Ni som läst min bok Svarta oliver och gröna drömmar känner säkert igen en stor del. Och, som Stina skrev, en stor del av den valrörelse MP började på 1 procent för att sedan ta sig över spärren med råge och återkomma till riksdagen efter tre år utanför, handlade om just detta för min del.

    Förändringar kommer underifrån, Eric, givetvis. Men för att ge råg till ryggen krävs att de värderingar man bär på någon gång blir "legitimerade" i den offentliga debatten. Det är i det skedet jag anser att samtliga partier idag vägrar ta sitt ansvar, även de som skulle kunna legitimera uppfattningar och visioner om en omdaning av samhället. Men, som jag skriver, det är på individplanet, i människors inre, som förändringar måste börja.

    Bhutan är Paradiset, skriver någon. Stopp och belägg. Det är givetvis utmärkt att man mäter Brutto National Lycka - fråga är bara vem som mäter, vem som för statistiken och varför. Man får alltid se upp så man inte går på en nit. Vi talar ofta om hur lyckligt Tibet var innan kineserna kom dit - nja, det fanns förvisso stor lycka för många, men också hårda tider för andra som inte var privilegierade i det samhället. Vi får akta oss att måla i svart och vitt.

    Det som är intressant för oss som lever i den materiellt rika delen av världen är att vi har möjligheter som ingen annan generationer haft att surfa på vår materiella välfärd för att, utan uppoffringar, skapa mer fri tid, mer kultur och mer social närvaro. Vilket också innebär ett omformande av våra liv så att vi tär mindre på de gemensamma resurser vi har på den här jorden. Förmodligen blir vi lyckligare - men förhoppningsvis blir vi inte alltid lyckliga, det vore förskräckligt med lycka som ett normaltillstånd...:-)

    Boråsaren - ska tänka på saken, tills dess får du hålla tillgoda med krönikor i BT.

    SvaraRadera
  31. Alltför ofta hamnar man i försvarsläge när man hävdar det rådande systemets omöjlighet. Man avkrävs alltid ett färdigt och komplett alternativ som hakar i precis där nuvarande system slutar.
    Men om man ska bryta med ett system som drivs av ekonomism, egoism och överkonsumtion till ett system som bejakar humanism, relationer och måttlighet kommer kommer det att märkas i vardagen. Det är ju liksom det som är meningen!
    Men varför får man känslan av att man måste försvara sig? Det är ju de som tror på evig tillväxt inom ett begränsat rum och som försöker fösa in varje mänsklig aktivitet i ekonomins sfär som ska förklara sig.
    Det är inte vi som vill ha förändring som är svaret skyldigt. Det är försvararen av dagens patologiska system.

    SvaraRadera
  32. Bhutan är Paradiset, skriver någon. Stopp och belägg. Det är givetvis utmärkt att man mäter Brutto National Lycka - fråga är bara vem som mäter, vem som för statistiken och varför.
    Förlåt.
    Vem, ska naturligtvis var DU!

    SvaraRadera
  33. ”Bhutan är Paradiset, skriver någon. Stopp och belägg. Det är givetvis utmärkt att man mäter Brutto National Lycka - fråga är bara vem som mäter, vem som för statistiken och varför.”

    Förlåt.
    Vem? ska naturligtvis vara DU!
    Vem annars? än DU, kan bedöma och döma allting!

    SvaraRadera
  34. Birger. Jag uppfattar att Annelie vurmar för en helt annorlunda politikersyn än vi är vana vid. Politiker ratificerar, mer än så varken kan eller bör man förvänta sig. Om vi upplever att ett alternativt synsätt på energi, miljö, tillväxt, livskvalié inte "legitimeras" tillräckligt, så ligger skulden på oss själva (civilsamhället), inte på politikerna.
    Kan låta som ett nederlag för det politiska systemet, men jag uppfattar att A inte ser det så.

    SvaraRadera
  35. Men jisses:

    http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/03/mars-21-2010-nya-forsakringskassan.html

    vad händer i Sverige? Är det allmän myndighetslekstuga och cirkus överallt?

    Vem är det som tror att medborgare som gått i skola i ett välfärdsland någonsin skulle gå på denna sovjetsminkning? Är det myndigheterna som gravt underskattar sina medborgare eller förtjänar vi verkligen det här?

    Jag satte morgongröten i halsen och undrar om dalfolket har börjat ta på sina vandringskängor ännu? Det är nog dags att gå ner till Stockholm och dansa lite igen...

    SvaraRadera
  36. Bhutanär nog värt att betrakta på det sätt som Birger gör! Att något är bra - mätandet av lyckan snarare än mätande av pengar är givetvis intressant. Men, men...

    Bhutan är en våt dröm för sverigedemokrater, de som inte tillhör majoritetskulturen har under olika perioder tvingats bort från landet. Kungen utser regeringen, Utlänningar får bara besöka vissa områden. Kanske lyckan upplevs som stor i detta land därför att man inte har något att jämföra sig med, man är isolerad från omvärlden. Hade det varit ett kommunistiskt land hade Västvärlden reagerat med avsky. Nu är det ett kungadöme med starkt hierarkisk ordning. Vem som frågar om lyckan medborgarna känner är nog avgörande för hur man svarar.
    Detta mitt inlägg innebär inte att jag tar avstånd från mätning av lycka som viktigare än mätning av pengar. Jag vill bara nyansera samtalet och passar på att tacka Birger för ett mycket tänkvärt inlägg!
    Alkin

    SvaraRadera
  37. Bhutan är en avskyvärd diktatur som placerar sig på samma avskyvärda plats som alla andra länder där diktatorer styr över befolkningen utan folket mandat. Att det finns folk som är här inne och ens resonerar i andra former är djup skrämmande, men dock dessvärre inte allt för ovanligt.

    SvaraRadera
  38. Du skriver, ”Jagen och samhället är omöjliga att skilja åt. De är förenade som psyke och kropp.” Tankefelet i detta ditt resonemang är att sprickan i den helheten redan tydligt syns i verkligheten. Och dessutom är en ny maktfullkomlig faktor som Guds återkomst, synnerligen aktuell. Med den tudelning vid livets slut som är beskriven i bibeln.

    Så den slutliga helheten mellan ”jagen och samhället” , verkar tyvärr långt avlägsen i tiden.

    Men kanske i viss mån är en tredelning på gång. Varvid skeendet den närmaste framtiden syns bli, att det globala Mammonsamhället skenar på hyperekonomiskt och omänskligt, till ett mer accentuerat Gehenna, alltmedan ditt nya lokala Kultursamhälle växer till, mot ett mer mänskligt och mindre konfliktbetonat Gehenna. Samtidigt som Kristus drar iväg med de mer fridsamt religiösa av oss, till det återvunna paradiset och Guds rike.
    Rolf A

    SvaraRadera
  39. En märklig beskrivning av det som de flesta människor ändå upplever som oerhört positivt. Vad är det för glasögon du tagit på dig, Birger Schlaug? Glasögon som får dig att se så otroligt ensidigt på tillvaron. Du är ju fullständigt renons på perspektiv. Du tycks ha grävt ner dig i undergångslitteratur och kramar med hela ditt hjärta de eviga pessimisternas sjuka världsbild. Det förvånar mig att du, som, när du var språkrör för miljöpartiet ändå kunde se positivt på tillvaron, nu demaskerar en personlighet som är svart i stället för grön. Vad vinner du härmed utom att bli bekräftad av andra lika förvirrade hjärnor?

    SvaraRadera
  40. Anonym sa...

    "En märklig beskrivning av det som de flesta människor ändå upplever som oerhört positivt. Vad är det för glasögon du tagit på dig, Birger Schlaug? Glasögon som får dig att se så otroligt ensidigt på tillvaron. Du är ju fullständigt renons på perspektiv. Du tycks ha grävt ner dig i undergångslitteratur och kramar med hela ditt hjärta de eviga pessimisternas sjuka världsbild. Det förvånar mig att du, som, när du var språkrör för miljöpartiet ändå kunde se positivt på tillvaron, nu demaskerar en personlighet som är svart i stället för grön. Vad vinner du härmed utom att bli bekräftad av andra lika förvirrade hjärnor?"

    Den här typen av kommentarer gör mig riktigt rädd. Det är nästan omöjligt att uppbåda någon konstruktiv optimism när man inser att människor omkring en förtränger verkligheten så till den milda grad att de uppfattar klarsynthet och ansvarstagande som irriterande och orealistiska undergångsprofetior.

    Jag har kommit att tänka på denna typ av människor som hegelianer. Karakteristiskt för dem är att de tar som utgångspunkt att vår västerländska civilisation är predestinerad till ständig utveckling; att människors mångfald, välstånd och lycka enligt någon naturlag alltid kommer att förmeras.

    Utifrån en sådan utgångspunkt förefaller exempelvis klimathot som obetydliga, grovt överdrivna eller som rena fantasier. Det är också en sådan utgångspunkt som gör människor blinda för det orimliga i ständigt ökad befolkning, tillväxt och konsumtion. Man börjar helt enkelt sitt resonemang om världen bakifrån: Eftersom allt kommer att sluta lyckligt så måste ju alla indikationer på motsatsen vara falska!

    Det här är snarlikt religiösa övertygelser om en slutlig frälsning (för sig själv eller hela mänskligheten). Faktum är att hegelianism är ett substitut för religion i vårt sekulariserade samhälle.

    Liknande tankar utvecklar jag på min blogg, t.ex. här.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.