Det behövs en kulturrevolution.

Det behövs verkligen en kulturrevolution, nya system, nya strukturer, nya normer, nya värden. Kanske skrämmer det många att tala om ett nytt samhälle - kanske blir människor rädda. Kanske föreställer man sig det ekologiskt och socialt hållbara samhället som ett dystert och kärvt samhälle.

Många påstår ju att festen är slut, att de krav som ställs för att vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle är så stora att vi inte bara tvingas till botgöring utan även tvingas ikläda oss säck och aska. Men ingenting kan vara mer fel. Jag tror att de flesta, som idag lever i Västvärlden, har en känsla av att mycket blir sämre fast det blir bättre. De flesta är nog överens om att ”så här kan vi inte fortsätta”. Systemen är på något sätt körda i botten, det gäller inte bara de ekologiska utan även de sociala systemen.

Vi lever mitt i en paradox, trots industriellt överflöd och all vetenskaplig expertis rymmer samhället förskräckande mycket kyla och rädsla. Löften om mer av det vi redan hade gav inte livskvalitet. Förändringarna lovade så mycket men gav så lite. Nu lovar man ännu mer av samma sak, mer produktion, mer konsumtion, evig tillväxt.

Mer och mer av allt det som skapat välståndet och som nu förväntas ge oss mer välstånd i ersättning för den livskvalitet som reducerades till en fråga om konsumtion och arbete.

Jag tror att det krävs en total omvärdering av vad som är målet med vår resa. Är det mer av samma sak? Eller är det något annat? Ett nytt steg i samhällsevolutionen.

Dagens system, strukturer och normer motverkar en ekologisk och social hållbar utveckling. Den ekonomiska politiken motverkar miljömål, den s.k. internationaliseringen motverkar överblickbarhet, de anonyma ägandeformerna motverkar ansvarstagande och de normer som styr vardagen är köpandets och ägandets normer snarare än levandets och varandets. De krafter som håller fast vid de gamla, de som vill ha mer av samma sak, är ekonomiskt starka, administrativt välorganiserade och självbevarelsedriften tvingar dem att göra våld på demokratiska, kulturella, sociala och ekologiska värden.

System och strukturer motverkar mål som nästan alla kan vara överens om. Den sk Marknadens köpare och säljare lever på instabilitet, osäkerhet och oro. Att köpa och sälja värdepapper i en orolig värld är livsluften för dem som har den största makten, d.v.s. de som flyttar pengar. En lugn och robust ekonomisk utveckling vore katastrofal, en sådan skulle ju innebär minskat utrymme för banker, handlare och spekulanter. Varför skulle de som lever gott på att systemet är stressat och osäkert, vilja bidra till en robust och lugn ekonomi?

Fyra av världens största och mest inflytelserika ekonomiska sfärer - kemikalieindustrin, vapenindustrin, oljeindustrin och kärnkraftsindustrin - lever på verksamheter som leder till miljöförstöring och krig. Kan man då räkna med att de stora ekonomiska krafterna strävar efter global fred, nedrustning och hållbar utveckling? Läkemedelsindustrin är en av de starkast växande krafterna i världen. Deras mål är inte friska människor utan vinst. Deras mål är inte friska människor som slipper läkemedel, deras mål är lite lagom sjuka människor som är beroende av läkemedel. Kan man inte betala, så må man dö. Människors grundläggande behov väger betydligt mindre än några procents ökad avkastning för dem som redan har.

Systemen motverkar en hållbar utveckling av den enkla anledning att systemen är självgående organismer vars mål och enda möjlighet till överlevnad är förränting av pengar. Det gamla bondesamhällets sämsta sidor - inskränkthet, grönköpingsanda och ovilja att se sammanhangen - har överförts till de stora bolagen. Även de gamla planekonomiernas sämsta sidor har överförts till de stora bolagen; deras internhandel, dvs planekonomi, utgör en allt större del av världshandeln.

Systemen är självgående. Strukturerna bygger på anonymitet och avstånd. Normerna är köpandets och ägandets. Det är detta som måste brytas. Men det är inte lätt när media växer samman med de gamla strukturerna. De makthavande politikerna och den makthavande mediaeliten delar troligen en gemensam världsbild, baserad på egenintresse.

Vi är dock allt fler som inte förstår det rationella i att låta en ny ideologi - ekonomismen - förkrympa alla värden till en fråga om förräntning av pengar. Vi har aldrig förstått finessen med att låta människan reduceras till en ekonomisk varelse - vi människor är ju ändå något mycket större än så; biologiska, sociala och kulturella varelser. Eller har vi fel?

Det behövs en fredlig kulturrevolution. En sådan kulturrevolution utgår inte från gevärspipan utan från människors inre längtan efter mening, delaktighet och överblick. En sådan kulturrevolution kan inte beslutas från parlamentet. Den växer fram när människor växer och börjar ta sina liv på allvar. Den politiska sfären kan inte diktera - men skapa opinion och öka möjligheterna för människor att bli delaktiga, ta ansvar, leva hållbart och våga växa ovanför de materiella normerna. De politiska partierna kan, om de vill och vågar, driva opinionsbildning och via regelverk underlätta nästa steg i samhällsevolutionen. Idag finns inte tillstymmelse till denna vilja. Dessutom saknas det mod. Begravda i blockpolitiken färdas de två blocken åt samma håll, på samma motorväg, så fort som möjligt åt samma håll - den ena i högerfil, den andra i vänsterfil.

En kulturrevolution skulle vända upp och ner på invanda mönster, gamla normer och avslöja de ekonomiska myter som idag styr utvecklingen. tidigare kallade jag denna kulturevolution för grön. Det går inte längre. Begreppet grönt har de senaste åren av Miljöpartiet reducerats till något som inte längre har med samhällsideologi att göra - istället har man låtit andra definiera begreppet som därmed enbart kommit att innebära naturfrågor.

Det behövs nytänkande. Och detta nytänkande är smärtsamt. Av såväl traditionella som nya försvarare av det som är, kommer nytänkandet att uppfattas som flummigt och omöjligt. Men de flesta stora och nödvändiga förändringar har man försökt stoppa med liknande argument. Det som gör omvandlingsprocessen svårare nu är att höger- och vänsteretablissemangen växt samman och förenats i tillväxtens, ekonomismens och konsumismens världsbild. Var och en som upptäcker bristerna i den likgiltighetens ocean, som den gamla världsbilden fängslar oss i, blir del av den Synvidga som till slut kommer att leda till förändringar. Debatten förekommer lite varstans i världen. I Sverige råder medeltida mörker när det gäller framtidsdebatt. Mental stiltje råder. In denna stiltje återfinns huvudådrorna i Svenskt Näringsliv såväl som i LO.

Det gäller nu att utmana den rådande världsbilden, den rådande människosynen och den förödande ekonomismen. Det gäller att avdramatisera synen på lönearbetet och inse att sociala nätverk är det enda som kan ge oss någon verklig trygghet. Det gäller att avslöja den s.k. internationalismen och ställa denna mot begrepp som solidaritet, självtillit och behovstäckning.

Det handlar alltså om att se världen med nya ögon och därmed se nya värden. Det handlar om en större medvetenhet. Det handlar om en utveckling som har en ständigt fördjupande karaktär. Det handlar om att försöka handla som om det jag gör betyder något. En ny syn på världen, ett nytt perspektiv på verkligheten.

Det är på individplanet, i människors inre, förändringarna måste starta. Men det är individerna som utgör kollektivet. Den gamla filosofiska kampen mellan jaget och kollektivet är onödig på väg in i det nya. Jagen och samhället är omöjliga att skilja åt. De är förenade som psyke och kropp. Det är i detta styrkan ligger nu när system, strukturer och normer inte bara behöver reformeras utan omvandlas.

Det som jag skulle vilja kalla den gröna kulturrevolutionen - men ni kan sätta vilken färgbeteckning ni vill på den för dess värden är såväl konservativa som radikala - innebär en medveten process som inte har någon motsvarighet i människans historia, den innebär att allt fler människor känner behov av att försöka ändra en hel kultur. Det handlar om att kasta av de bojor som håller oss fast i såväl rädsla för att växa, som i ekonomistisk vidskepelse och en verklighetsuppfattning som reducerar livets underverk till ett rosslande maskineri. Det handlar om att låta sitt liv bli en motfriktion som stoppar maskinen. Det handlar om att rösta med mer än en bit papper, utan med hela sitt inflytande. Det handlar om att ta den utmätta tid man har på allvar.