Här finns en del av den internationella tillväxtkritiken redovisad.Den mest relevanta frågan vi har att ställa nu när vi nått det materiellt mogna samhället är: Vad gör vi nu?
lördag 20 mars 2010
Tillväxtens gränser
Här finns en del av den internationella tillväxtkritiken redovisad.Den mest relevanta frågan vi har att ställa nu när vi nått det materiellt mogna samhället är: Vad gör vi nu?
20 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja vad gör vi nu? Det råder ju faktiskt en ganska stor enighet om att vårt system är beroende av ständig ekonomisk tillväxt. Nästa steg vore ju att våra politiker också erkänner att det faktiskt är ett allvarligt problem. Först då kan vi få igång en bred samhällsdebatt i stället för ett ställningskrig om tillväxt eller inte tillväxt - vilket skapar en låsning. Tyvärr vågar få politiker bjuda upp till dans på det ganska hala dansgolvet.
SvaraRaderaDina argument skulle bli starkare och något mer trovärdiga, om du slutade med att referera till populärvetenskaplig litteratur och istället fokuserade på den stora akademiska forskning som finns inom ämnet.
SvaraRaderaSvar: Först måste vi se till att det blir återväxt. Därefter måste vi sörja för den andliga tillväxten.
SvaraRaderaVarför skulle tillväxt(i sig) vara ett problem? Jag kan bara förstå det som att de s.k tillväxtkritikerna har missuppfattat begreppet.
SvaraRaderaPå sidan som det länkas till finns en kortfilm på en hamster som bara växer och växer, tillslut är den större än hela jorden. Det är en helt felaktig analogi. Tillväxt är mer som utveckling, dvs mer som evolutionen och den har som bekant hållit på i flera miljarder år: encelliga organismer, flercelliga organismer, fiskar, kvastfeningar, groddjur, kräldjur, däggdjur, människor...
Ta transporter: Först gick/sprang människan, sedan blev det häst och vagn, tåg, bilar, flygplan...
Eller ta beräkningar: kulram, räknesticka, hålkortsmaskin, miniräknare...
Neo, du blandar ihop tillväxt med utveckling. Det är inte samma sak.
SvaraRaderaTillväxtkritikerna knäcktes redan på 70-talet och därefter har debatten varit frånvarande, utom inom mycket små kretsar.
SvaraRadera"Evig ekonomisk tillväxt på en begränsad planet – är det möjligt?"
Det är denna frågeställning som möter oss vid kontakt med tillväxtens kritiker. Men redan denna utgångspunkt är fel.
När jag läste mikrobiologi på universitetet på 70-talet, fick vi i uppgift att räkna ut hur många generationer det skulle dröja innan en viss organism genom successiv delning täckte hela jordens yta och sedan hela utrymmet till månen. Jag minns inte resultatet men jag minns att vi alla häpnade.
Det var i sådana och andra liknande tankegångar debatten gick. Man ställde frågan när resursen A eller B skulle ta slut med den eller den tillväxten. Åkermarken och skogarna skulle försvinna, fisken likaså. Oraklet i Delfi var professor Georg Borgström.
Det var på det hela taget en debatt som märkligt nog bortsåg från det allra viktigaste: det faktum att människan är helt unik i tillvaron. Att saker och ting inte kan växa i det oändliga förstod ju var och en. Men det sker inte heller i människans tillvaro.
I och med att vi människor mer eller mindre brutit oss ur naturens spelregler, får vi också problem. Men det är här människans unikum får sitt existensberättigande. Människan är en problemlösare.
I princip har vi människor att välja mellan att leva som djur i samklang med naturens spelregler - och det är ingen dans på rosor det kan jag lova, eller så löser vi efterhand de problem som uppkommer som ett resultat av vår unika livsstil. Det är denna sistnämnda väg som varit människans under de senaste 200 000 åren.
Tillväxt i människans värld handlar om anpassning. Bättre och bättre redskap för en bättre, tryggare, säkrare, effektivare och trevligare tillvaro. Jorden må vara begränsad, men det är sannerligen inte människans uppfinningsförmåga.
Då kan ju du uppfinna en apparat som tar bort människans skadliga påverkan på miljön Anders Olsson!
SvaraRadera"Neo, du blandar ihop tillväxt med utveckling. Det är inte samma sak."
SvaraRaderaSjälvklart är det inte samma sak. Det jag säger att tillväxt ska ses som en utveckling(tex. som evolutionen), inte som en hamster som hela tiden växer sig större.
Om man ska tillverka något effektivt så måste man hushålla med resurserna. Exempel, förr drog man kopparledningar över landet för alla telefoner, medan man idag kan kommunicera mha mobiltelefoner och antenner som står utspridda. Förr hade folk arbetsrummen fulla med papper medan man idag arkiverar saker elektronisk. Förr skickade man brev genom en fysisk transport medan man idag kan förmedla samma information mha e-mail osv.
Som sagt, Neo blandar ihop tillväxt och utveckling.
SvaraRaderaAnders Olsson skrev "I princip har vi människor att välja mellan att leva som djur i samklang med naturens spelregler - och det är ingen dans på rosor det kan jag lova, eller så löser vi efterhand de problem som uppkommer som ett resultat av vår unika livsstil. Det är denna sistnämnda väg som varit människans under de senaste 200 000 åren.
SvaraRaderaTillväxt i människans värld handlar om anpassning. Bättre och bättre redskap för en bättre, tryggare, säkrare, effektivare och trevligare tillvaro. Jorden må vara begränsad, men det är sannerligen inte människans uppfinningsförmåga."
Är detta ironi eller brist på känsla för ironi?
Ja, vad gör vi nu?
SvaraRaderaEftersom vi haft en ganska repressiv tillväxtdiktatur i det svenska politiska samtalet så pass länge, gör vi nog, åtminstone inledningsvis, rätt i att snegla på andra länders idéutveckling.
Själv reser jag till den andra internationella De-Growth-konferensen på fredag.
http://www.degrowth.eu/v1/
Konferensen, som bl.a sponsrats av Romklubben och den spanska staten, kommer att diskutera en mängd olika utmaningar kopplade till den "deväxande" ekonomin. I arbetsgruppsformatet tänkte jag för egen del fördjupa mitt deltagande i frågan om hur massurbaniseringen och storstadsproblemen respektive reklambranschen bör tacklas i en "deväxande" ekonomi.
Andra lika jobbiga frågor för oss som vill bryta med tillväxtsamhället som kommer att diskuteras på konferensen är hur dagens valutasystem bör reformeras så smidigt som möjligt i en sådan transition och, naturligtvis, vilka beslutsinstitutioner som behöver avskaffas, reformeras eller införas för att hantera övergången.
Brottet med tillväxtsamhället har tyvärr visat sig vara en större fråga än vad nutida partipolitik förmår överblicka. Politiska partier i vår omvärld har heller aldrig, på egen hand kan, lyckats initiera några större steg i denna omställning.
Mot bakgrund av att tiden börjar bli knapp vore det osunt att invänta ytterligare bevis på denna globala parlamentariska oförmåga.
Det verkar finnas ett stort behov av ett svenskt/skandinaviskt ideellt initiativ med ambitionen att sätta punkt för tillväxtekonomin på ett solidariskt sätt.
Motsvarande föreningar finns redan i flertalet Sydeuropeiska länder och de har vuxit i rasande fart på sina håll.
Om vi inte tar initiativ till bredare samhällsdebatt i dessa frågor och organiserar oss därefter, här och nu, är risken stor att ett fåtal globala elitklubbar (arkitekterna bakom dagens krisande kapitalism), av mindre demokratisk art, åter kan ta sig det oförtjänta privilegiet att besvara frågan "vad gör vi nu?".
Vill du engagera dig i ett svenskt initiativ för "deväxt"?
Anmäl ditt intresse till mig via e-post
linus@valtersson.nu
eller gå med i facebook-gruppen "Vi som vill sänka Sveriges BNP!"
http://www.facebook.com/group.php?gid=320842051800
Så kanske vi kan få igång effektivare diskussionsforum i "deväxt"-frågan, än "avdankade politikers" bloggar.
Fundera gärna på vad det svenska ordet för "De-growth" borde vara!
Mvh Linus Waltersson,
Oslo
Utveckla det positiva och avveckla det negativa.
SvaraRaderaBåda ger sysselsättning.
Vad är meningen med att tillverka massa skräp i stället för nyttiga saker som håller.
"Som sagt, Neo blandar ihop tillväxt och utveckling."
SvaraRaderaOch du kan inte läsa
Att uppfinna världen
SvaraRaderaKverulanten
En art håller på att förstöra sin hemplanet. För många, är lösningen att enbart, hänge sig åt fantastiska uppfinningar.
Att tänka sig ett kreativt ansvar för hur framtiden ska gestalta sig, det är inte inne. (Speciellt ute är det hos kvinnor.)
Jag menar inte att det är fel att hänge sig åt uppfinningar.
En försynt önskan från min sida är, att vi ser Jorden som en helhet och som en sårbar planet som kräver vår omsorg. När vi har nått dithän, så blir det naturligt, att alla inser, att det ligger i allas vårt intresse, att alla skapar Kulturer på Jordens villkor, och att vi avsätter den yttre Kapten Konkurs som styr oss.
För att göra detta, krävs först, något ännu svårare, nämligen att avsätta vår inre Kapten Konkurs. Omvärdering av alla värden innebär smärta, då behövs ömsesidigt stöd och en vision, om det ska gå hälsosamt och bra.
När det är avklarat, så krävs samarbete, skapandet av nya världsbilder och nya byar, samhällen, städer och så småningom en ny Jordstyrelse. De äldstes råd kanske har något råd att ge?
Vill Du medverka så, får Du int va blyg!
I dag har DN en bra essä av Olavi Hemmilä om Bhutan:
SvaraRadera"Landet som satte lyckan före ekonomin".
Som fackutbildad nationalekonom fann jag essän hoppingivande.
Lyckades inte hitta essän på nätet - kanske kan någon annan göra det.
Vissa "tillväxtkramare" verkar inte riktigt ha uppfattat energins helt avgörande roll i det de kallar för utveckling eller tillväxt. I alla 10 000-tals år fram till ca mitten av 1800-talet förhöll sig människans antal på jorden relativt konstant (ingen egentlig snabb tillväxt), men när de miljontals år gamla fossila energiresurserna (kol först, på 1900-talet olja o gas) på allvar började exploateras så kunde jordens befolkning också börja öka påtagligt. Med tillgång till så fantastiskt mycket tillgänglig och hyfsat lätthanterlig energi var/är det även möjligt att utveckla ny teknik.
SvaraRaderaTidsperspektivet är väldigt viktigt att betona och förstå. Den snabba s k "utvecklingen" och den ekonomiska tillväxten hänger intimt samman med uttaget av dessa gamla fossila resurser. Tidsintervallet är dock väldigt kort när man tänker på hur länge människan funnits på jorden. Intrycket man får av "tillväxtkramarna" är att ekonomisk tillväxt pågått linjärt i 10 000-tals år, vilket INTE är fallet. Att tala om "Förr skickade man brevpost, nu skickar man e-post", blir väl lite skrattretande när det rör sig om futtiga, pyttiga 10-15 år i människans historia?
/Anders A
Anders A,
SvaraRaderadina synpunkter är viktiga och pekar direkt hän mot vad jag skrev:
”I princip har vi människor att välja mellan att leva som djur i samklang med naturens spelregler - och det är ingen dans på rosor det kan jag lova, eller så löser vi efterhand de problem som uppkommer som ett resultat av vår unika livsstil. Det är denna sistnämnda väg som varit människans under de senaste 200 000 åren.”
Bejakar man att människan måste resa sig ur sitt ursprungliga tillstånd som en lydig del av naturen, då måste man även bejaka en mycket högre energianvändning och ”tillväxt”. Energi, vetenskap, teknik och handel skapade det välstånd vi har i dag. Utan allt detta hade vi levt kvar i ”samklang med naturen”, ett i dag av natur- och miljösvärmare enormt idylliserat tillstånd. Att vara ”tillväxtkramare” är således detsamma som att förstå sambanden och att vara framsynt.
Men om det nu är så att vi blir allt duktigare på att nyttja våra resurser och gör allt smartare och effektivare. Hur kommer det sig då att vi ändå måste mala ner berg till grus, skövla skogar, överfiska våra hav, öka halten av växthusgaser i atmosfären, utrota växter och djur, och sprida gifter och kemikalier? Och att detta måste ökar varje år för annars blir det kris?
SvaraRaderaTillväxtens gränser redovisades redan 1972 av Dennis Meadows. Ingen ville lyssna då och ingen vill lyssnar nu. Om vi sparar i vår del av världen så finns det andra som inte vill spara. Endast en kris kan sätta stopp.
SvaraRadera/Farfar
Bhutan är Shangri-La eller det förlorade Paradiset. Den självvalda isoleringen och underutvecklade infrastrukturen gör att detta mystiska land hör till de mest fascinerande och okända länderna i Asien eller i hela världen. Trots sin kulturella likhet med Tibet är landet sitt eget. Tiden verkar ha stått stilla i det buddhistiska Bhutan. Även om landet öppnades för resten av världen 1974, skall den långsamma moderniseringsprocessen inte gå ut över befolkningens kulturella och religiösa traditioner. I stället för att tala om Brutto National Produkt talar de i Bhutan om Brutto National Lycka. Bhutan är ett jungfruligt land med förbluffande scenerier, idylliskt landskap, exotisk arkitektur och en ödmjuk och gästfri befolkning som fortfarande lever som förfäderna gjorde.
SvaraRaderaLandet Bhutan är ett fascinerande och fortfarande okänt land i Asien. Landet värnar i hög grad om sin befolknings kulturella och religiösa traditioner som har bakgrund i buddhismen. Landet bjuder på idylliska landskap och imponerande arkitektur.