Marknadens brister öppnar för nytänkande

Jag har aldrig varit socialist, men jag anser att varje gott samhälle dels måste ha en god fördelningspolitik, dels se till att den offentliga sektorn balanserar den privata marknaden.

Då, och först då, kan vårt gemensamma samhälle bli robust och demokratiskt hållbart. Till glädje för människor av kött och blod.

Det finns en allvarlig missuppfattning i dagens debatt: Allt som inkräktar på den så kallade "privata" marknaden är av ondo. Samtidigt bortser man ifrån att allt mer av den "privata" marknaden utgörs av planekonomiska överväganden inom transnationella bolagssfärer. Alltmer av förhatliga planekonomi och centralstyrning har trängt in i kapitalismen. I denna värld underställs allt ett enda mål: överföring av största möjliga siffror till eget konto.

Men detta utgör inget hinder för dem som med fundamentalistens ögon försvarar "marknaden". En "marknad" som för länge sedan bestulits från kärnan av det som är verklig marknad: mångfald och jämbördigt möte mellan producent och konsument.

Lägg till det Adam Smiths ( det vill säga nationalekonomins faders) utgångspunkter för hur en marknad kan fungera: god etik och schysst moral upprätthålls på marknaden eftersom man inte vill skämmas inför sin granne - och framför allt vill man inte skämmas inför Gud.... Men nu, när grannen är anonym och gudarna är förpassade till källarkontorens arkiv på världens börser, finns inte längre de förutsättningar som Smith utgick från kvar. Etik saknas på marknaden, mångfald saknas på marknaden, aktörerna uppfattas som spelare. Och vår värld som ett spel.

Utifrån detta blir den fundamentalistiska synen på Marknaden just bara... fundamentalistisk. Vilket borde öppna upp för nytänkande. Ett sådant nytänkande är att bredda basen för finansieringen av den gemensamma/offentliga sektorn.

Ska vi lyckas upprätthålla en gemensam sektor så är jag övertygad om att det krävs på mer sätt än genom beskattning. Skola, omsorg och sjukvård kostar - och bör få kosta eftersom detta är djupt förknippat med ett gott samhälle.

Då krävs att såväl kommuner som landsting ges större möjligheter att själva, eller som delägare, driva affärsverksamhet. Vinsterna kan medverka till finansiering av en bättre skola, en bättre omsorg och en bättre sjukvård.

Det är svårt att se några andra möjligheter i en tid när globaliseringen försvårar nationella beslut om höjda skatter. Och: är det gångbart i USA, så borde det vara gångbart här utan att Neo, Norberg, Reinfeldt - och förmodligen också Sahlin - får krupp.

Och vad är det för fel att en del företags vinster hamnar direkt i den offentliga ekonomin istället för i fickorna på andra ägare? Vad är det för fel med ett myller och mångfald då det gäller ägande? Privat ägande, kooperativt ägande och offentligt ägande... Ensidighet är lika dåligt när det gäller ägandeformer som det är i en biotop.

En balanserad och robust ekonomi kräver mer än enbart privata vinstsyftande företag. för den som tror att detta synsätt är socialistiskt, kan jag trösta med att det är lika mycket förknippat med konservatismen. Och, enligt mitt sätt att se: det är genuint grönt. Åtminstone vad som låg i detta begrepp för ett antal år sedan.