tisdag 8 december 2009

"Överbefolkning" - det onämnbara i klimatdebatten...

Vissa saker är inte populära att nämna i den offentliga debatten, som t ex det jag skrev om igår. (Tack för besöksrekordet!)

Men riktigt tabu i Sverige tycks frågan om antalet människor på jorden vara. Det som slarvigt kallas "överbefolkning".

En sökning på nätet visar att vi i Sverige är ganska avvaktande att ens diskutera frågan. Det kan vara förståeligt. Som grön finns risken att man förknippas med den förment djupekologiske Pentti Linkola, som åter dykt upp på debattscenen den senaste tiden. Personligen menar jag att risken för någon form av ekofascism - och rop på starka män - ökar om vi inte kan hejda miljöförstöringen i tid.

Men låt mig ändå försöka diskutera det växande antalet människor på jorden.

Först:
Jag anser inte att ordet "överbefolkning" är ett bra ord eftersom problemen handlar mindre om antalet människor än om den livsstil som människor har. Men vi bör inte blunda för att den ohållbara livsstil som vi tillägnat oss i den rika delen av världen (och därmed också i överklassen i de fattigare länderna) leder till att befolkningsmängden utgör ett problem för vår planet.

Sedan:
Jag har ältat att det inte går att lösa de klimat- och miljöproblem vi står inför om vi samtidigt skall ha ekonomisk tillväxt som motor för samhällsbygget. Inte ens De grönas partiledning delar min uppfattning. Men då ska ni veta att den svenska debatten i detta avseende är synnerligen torftig. I ett internationellt perspektiv är jag inte speciellt ensam.

I The Guardian skriver t ex Paul Kingsnorth att ekonomiskt tänkande som bygger på ständig tillväxt inte kan vara grunden för de radikala förändringar som behövs. "Vem säger till världens medborgare att de inte kan få vad de vill ha...?" Professor Tim Jackson har med sin rapport visat på samma sak. Har du inte sett filmen om The Jevsons paradox så rekommenderas den.

Men i Sverige förs nästan ingen debatt, de två politiska blocken skräms inför tanken att något av de partier som ideologiskt skulle kunna ifrågasätta tillväxtfundamentalismen (MP resp KD) ens skulle våga knysta om saken.

Och så till befolkningsfrågan mer direkt:
  • Det förekommer en internationell debatt som går ut på att vi förökar oss själva till döds. För varje nyfött barn jobbar vi oss närmare den ekologiska kollapsen. På andra sidan finns det än idag de som retoriskt slår fast att all jordens människor skulle kunna få plats på Gotland, i Texas eller något annat begränsat område - vilket är mer av retorik än av värdefull information.
  • I länder som Ryssland och Sverige uttalar politiker titt som tätt att man vill stimulera befolkningstillväxten - i Ryssland genom att människor inte super ihjäl sig, i Sverige genom att "svenskar" skaffar fler barn. Den ryska modellen verkar i detta fall trevligare, än den halvrasistiska ton som ligger i svenska politikers tal om "svenska" barn.
  • Det finns gröna politiker, vars bloggar visar att de har ett starkt humanistiskt engagemang som ändå uttrycker sig ganska kontroversiellt i frågan befolkningsfrågan. Emma skriver så här: "Och varför, varför skaffar man, i tjugohundratalets tidevarv tre barn om man säger sig vilja leva klimatvänligt?"
  • Enligt FN:s statistik kan man se att befolkningen på jorden växte snabbast för ungefär 40 år sedan (1970) och att födelsetalen nu sjunker i de flesta länder. Idag är födelsetalet knappt 2,6.
  • Trots detta kan vi inte blunda för att varje individ som får det bättre materiellt gör ett allt större ekologiskt fotavtryck - och så länge ekonomins motor är fossila bränslen så är även klimatavtrycket alltför stort för vår planet. (Nej, jag skriver inte att även fattigdom kan ge stora ekologiska avtryck, genom t ex desperat jakt på bränsle.)
  • De senaste åren har den ekonomiska tillväxten ökat mer än världens befolkning, vilket fått FN att meddela världssamfundet att fattigdomen kan utrotas inom kort... De som pysslar med denna fråga inom FN lever i sitt lilla teoretiska fack (där Johan Norberg etc nog känner sig hemma), medan de som ser hur tillväxten leder till ökad miljö- och klimatpåfrestning genom den ökande konsumtionen lever i den mer praktiska verkligheten.
  • Den tekniska utvecklingen medför att vi kan skapa allt mer produkter till allt mindre insats av fossil energi, mineraler och annat. Men samtidigt blir vi fler på jorden som vill leva på det sätt som vi lever, vilket förtar de vinster vi gjort genom den tekniska utvecklingen. I detta perspektiv är definitivt den ökande befolkningen, även om ökningstakten i procent minskar, ett problem.
  • Vi kan inte alltså inte särskilja människan från det liv hon lever. Därför är den växande befolkningen ett problem för vår planet och därmed för oss själva- och framför allt för våra medarter på planeten.
  • Förmodligen kommer befolkningen att växa flera årtionden till, med det finns ingen anledning att i något enskilt land stimulera föräldrar att föda fler barn.
  • Det finns därför inte någon rimlig anledning till att det offentliga skall bekosta provrörsbefruktningar eller annat så länge det finns redan födda barn som behöver föräldrar. Normen för vad som är "eget" barn måste förändras! Det kan inte ses som någon mänsklig rättighet att föda barn - lika lite som det kan inrymmas i de mänskliga rättigheterna att med våld eller lagstiftning frånta människor rätten att föda barn.
Slutsaten för min del är befolkningsutvecklingen är ett problem, även om befolkningstillväxten stegvis avtar. Det är därför märkligt att frågan inte ens antyds under klimatförhandlingarna.

Kanske beror det bland annat på att man i så fall skulle legitimera den i demokratier så hårt kritiserade kinesiska ettbarnspolitiken (som i princip inneburit att majoritetsfolket enbart fått föda ett barn, medan minoritetsfolk fått föda flera barn).

Samtidigt som man diskuterar befolkningsfråga så gäller det att hålla en rågång till sådana som Linkola, och istället peka på hans ekofascistiska idéer som något som kan vinna gehör om vi inte vänder utvecklingen, om vi fortsätter att konsumera över jordens tillgångar, om vi forsätter den rovgiriga skövling av planeten som präglat människans framfart de senaste 50 åren.

44 kommentarer:

  1. Birger, du kan placera alla människor i världen på det lilla utrymmet Gotland + Öland. Varför säger du då att vi är för många människor? Och snart vänder utvecklingen mot allt färre människor. Det kommer att bli BRIST på människor i arbetsför ålder.

    SvaraRadera
  2. Birger kommenterade ju just det i inlägget, Berne!
    Att det blir brist på människor i arbetsför ålder är ju rent struntprat! Befolkningen på jorden kommer att öka i minst 50 år till.
    HB

    SvaraRadera
  3. Hur mycket ligger besöksrekordet på, då?

    frågar en nyfiken....

    SvaraRadera
  4. Sture Öberg, som var generaldirektör på Institutet för tillväxtpolitiska studier, hävdade att det stora problemet för framtiden är att se till resurserna faktiskt fördelas rättvist mellan världens alla invånare.

    - Det är inte antalet människor som avgör om resurserna räcker eller inte. I stället är det människors inkomststorlek som styr resursslitaget. Får man mer pengar ökar man också sin konsumtion, utnyttjar mer av resurserna och låter en annan del av befolkningen få sämre förutsättningar, sa han i en intervju för några år sedan. Klokt sagt.

    SvaraRadera
  5. Befolkningen kommer att öka ett tag till, ja. Men sedan går det fort "utför".

    Bästa sättet att begränsa folkökningen har alltid varit - ekonomisk tillväxt!

    Anledningen till att det man kallade befolkningsexplosionen försvann från dagordningen var bl a insikten om den ekonomiska tillväxtens betydelse. På 60- och 70-talet kunde man inte göra sig en föreställning om vad som sedan skulle komma - en enorm välståndsökning i många länder! Pessimismen var oerhört utbredd tidigare.

    SvaraRadera
  6. Har ni förresten tänkt på det otäcka som händer i dag:

    När de fattiga i världen begär ökad levnadsstandard säger vi stopp genom att strypa energitillförseln. Det är vad klimatdebatten ytterst handlar om - klimatimperialism.

    Vi månar om "de andras" regnskogar - våra egna urskogar i Sverige, Europa och Nordamerika är kalhuggna för längesedan...

    Och så tycker vi såklart att "de andra" blir för många. För många för vad? Rasism kallas det.

    SvaraRadera
  7. Berne när du säger vi? Vilka menar du då? För det är ju precis tvärtemot det som Birger förespråkar om jag inte har tolkat hans inlägg helt galet.

    SvaraRadera
  8. Påståendet i början av inlägget är att vi är för många, men slutsatsen är tvärtom att det är vår livsstil som är fel.

    Vore gott med en tydlig slutsats istället som säger att om vi ändrar livsstil så är vi INTE för många. Men der var kanske det du menade.

    SvaraRadera
  9. Problemet är av praktisk natur, vi kommer inte att ändra livsstil, därför är vi för många.

    Hela det ekonomiska systemet är uppbyggt kring, och kräver, ökande s.k. välfärd i form av att fler äter kött, fler reser allt längre, fler köper saker som de bara drömt om tidigare, fler söker tröst i nya saker, fler finner att det inte går att ens hitta någonstans att sitta i staden utan att behöva köpa något. Lägg till detta att vi hela tiden matas med livstidspropaganda om att vi ska leva på ett sätt som ökar omsättningen hela tiden.
    AB

    SvaraRadera
  10. Bloggen fick mig att tänka på Isaac Asimovs svar till Bill Moyers om hur människovärdet påverkas av befolkningsökningen:

    "[Population growth]'s going to destroy it all. I use what I call my bathroom metaphor. If two people live in an apartment, and there are two bathrooms, then both have what I call freedom of the bathroom, go to the bathroom any time you want, and stay as long as you want to for whatever you need. And this to my way is ideal. And everyone believes in the freedom of the bathroom. It should be right there in the Constitution. But if you have 20 people in the apartment and two bathrooms, no matter how much every person believes in freedom of the bathroom, there is no such thing. You have to set up, you have to set up times for each person, you have to bang at the door, aren't you through yet, and so on. And in the same way, democracy cannot survive overpopulation. Human dignity cannot survive it. Convenience and decency cannot survive it. As you put more and more people onto the world, the value of life not only declines, but it disappears. It doesn't matter if someone dies."

    SvaraRadera
  11. Tack för ett väl skrivet och bra argumenterat inlägg om befolkningsutvecklingen och befolkningstillväxten.

    SvaraRadera
  12. Birger, du skriver: "Det finns därför inte någon rimlig anledning till att det offentliga skall bekosta provrörsbefruktningar eller annat så länge det finns redan födda barn som behöver föräldrar. Normen för vad som är "eget" barn måste förändras! Det kan inte ses som någon mänsklig rättighet att föda barn - lika lite som det kan inrymmas i de mänskliga rättigheterna att med våld eller lagstiftning frånta människor rätten att föda barn."

    Du ger dig in i ett getingbo, där många av dina vänner kommer att vilja sticka dig till döds. Bland annat driver ju såväl offensiva feminister som homosexuella att de skall finnas statliga pengar till befruktning på konstgjord väg.

    Du har rätt, och det var modigt att skriva det. Jag läser en gång till dina ord:

    "Normen för vad som är "eget" barn måste förändras!"
    Kicki

    SvaraRadera
  13. Neoliberal Agendatis dec. 08, 01:46:00 em

    Mera domedagstänk. Trodde vi hade lämnat befolkningsexplosionen bakom oss. Thomas Malthus på 1800-talet hade fel liksom Paul R. Ehrlich på 60 talet. Som du själv säger så avtar befolkningstillväxten. Prognoserna pekar på att vi planar ut på 10 miljarder.

    SvaraRadera
  14. Vi kan ta varandra i hand Birger. Jag håller med dig i varenda ord. Befolkningsökningen är det största problemet av alla vi någonsin ställts inför. Det värsta är att det är vi i den ”utvecklade”delen av världen som står för ökningen.

    Usa,s befolkning ökar med 3% per år, en dubbleringstakt på 23 år. Inom en snar framtid så har världens värsta miljöbovar och energikonsumenter dubblerat sig till sexhundra miljoner. Varje Amerikan konsumerar fyra gånger mer än vi i Sverige och vi konsumerar i vår tur mångdubbelt mer än någon från ett land utanför OECD.

    En sak till som de flesta inte vet och de som vet inte vill nämna, är att vårt skuldbaserade ekonomiska system genom räntan kräver evig tillväxt. Vi har inget val, negativ tillväxt fungerar inte. Antingen ökar vi vår skuldsättning för varje år eller kollapsar ekonomin.

    SvaraRadera
  15. eehh? Handlar det inte snarare hur resurserna ska fördelas rättvist än att vi inte ska hjälpa dem som vill få barn med provrör? Ska det då finnas en massa surrogatmammor som ska föda barn åt barnlösa, i stället för att de som vill bli gravida får bli det och vi delar på mat och energi?

    Det var väl ändå en komponent för mycket i resonemanget?

    pia

    SvaraRadera
  16. känner igen kurvan som ett typ exempel från en biologibok, sådär såg det ut strax innan ett stort ras på kurvan... undrar när det kommer och vad orsaken blir...

    SvaraRadera
  17. De flesta kommentarerna här tycks missa själva sambandet mellan befolkningsökningen och klimatkrisen. För den konsumtionsinriktade marknadsliberalismen har jakten på nya marknader varit nödvändig, och i en sådan har det behövts både billig arbetskraft och ständigt nya konsumenter.

    Det svenska barnbidragssystemet måste reformeras eftersom det i sin nuvarande form gynnar en befolkningsökning genom att det finns något som heter flerbarnstillägg.

    En enkel lösning vore att införa en svensk form av kinesisk enbarnspolitik och bara betala ut barnbidrag för det första barnet. Om ytterligare bidrag skulle utgå skulle det vara för adopterade barn från länder som brottas med överbefolkningsproblematik.

    Naturligtvis skulle en sådan politik behöva visst statligt stöd med upprättande av samarbetspartner och förenklade och subventionerade adoptionsprocesser, men den skulle innebära en vinst för alla. Trycket på överbefolkade länder skulle i förlängningen minska vilket skulle göra det lättare för dem att komma tillrätta med problemen, det svenska samhället skulle kunna ha en stabil befolkning på en nivå i paritet med de naturvärden som bör skyddas, och förhoppningsvis skulle rasistiska åsikter bli svårare och svårare att upprätthålla.

    Det kan synas konstigt att Sverige med sin lilla procent av jordens befolkning skulle behöva ta i en sådan här fråga, men det skulle ha ett symbolvärde och kunna vara början på något nytt.

    Marcus (då omedveten) trebarnsfar.

    SvaraRadera
  18. Varför skriver du "svenskar" och inte svenskar?

    SvaraRadera
  19. Håller med 15:19 angående kvantitetstillägget för barnafödande. Bör tas bort omgående.Tanken går osökt till en socialdemokratisk debattör, numera tyvärr avliden. "Ge alla samma bidrag så får dom bo bäst fan dom vill. De som vill med 1 barn i 8 rum och kök får det, liksom de som vill bo med 8 barn i 1 rum och kök".
    Fast denna frihet tilltalar förstås inte politiker och byråkrater, som gärna vill bestämma över andra människors vardag.

    SvaraRadera
  20. Människan skiljer (tack och lov) ut sig från den övriga levande naturen på så sätt att vi skapar oss en alldeles egen tillvaro. Denna tillvaro kan vara mer eller mindre naturanpassad. Vore den helt naturanpassad skulle nog inte många av oss vilja leva en minut i en sådan värld. Å andra sidan kan vi inte heller leva i en tillvaro som inte alls tar hänsyn till naturens krav. Se där människans grundläggande dilemma!

    Detta är själva utgångspunkten i varje debatt om människan-miljön-framtiden.

    Var och en förstår nog att en diskussion inom dessa ytterligheter blir oändligt lång och alltså aldrig avslutad. Åsikterna om vad som är en lämplig nivå på naturanpassningen är lika många som antalet deltagare i debatten.

    Människan har således skapat sig en tillvaro där hög levnadsstandard, trygghet gällande livsmedel och sjukdomsbekämpning, osv utgör ledstjärnor. Ingen kan säga annat än att vi lyckats långt över förväntan. Här måste dock inskjutas, att ett visst mått av historiska kunskaper krävs för att rätt värdera denna fantastiska utveckling.

    De båda ytterligheterna (a) att låta naturen ta kommandot och (b) att inte göra någonting utöver ”business as usual” utgör inga framkomliga vägar. Följaktligen måste kufar som Linkola och andra s.k. djupekologer avvisas. De är egentligen ett slags ekofascister (framtida ekoterrorister?) där man förespråkar lösningar som ytterst handlar om naturens herravälde över människan, vilket ju blir resultatet om man ger naturen ett egenvärde. Schlaug tar visserligen avstånd från dessa extrema gröna riktningar, men enligt min mening har han själv, sedan han lämnade miljöpartiet de gröna, rört sig åt det extrema hållet. Detta är illavarslande.

    Kännetecken för att en person närmar sig extrema gröna åsikter är påståenden om att debatten inte är tillräckligt radikal, att ingen ”vågar” ta upp verkligt avgörande frågor, att politiska partier gör ”kompromisser” med andra politiska partier, att utsläppskraven inte är tillräckligt långtgående, o.s.v. Det vill säga man positionerar sig alltid så att man kan ”slå” från ett mer radikalt eller extremt läge. Inga förslag är i grunden tillräckliga eller rimliga för miljöfanatikern.

    Miljöfanatikern skapar sig en idealiserad värld där människan egentligen inte hör hemma. Först då kan de uppställda gränsvärdena uppnås och naturen må riktigt bra.

    SvaraRadera
  21. "Det kan inte ses som någon mänsklig rättighet att föda barn - lika lite som det kan inrymmas i de mänskliga rättigheterna att med våld eller lagstiftning frånta människor rätten att föda barn."

    Jag håller med i princip.
    Samtidigt tycker jag det är trist om möjligheten till IVF skulle bli förbehållet de rika barnlösa.

    Som jag förstår det är också adoption något som är förbehållet de med bättre inkomst, men jag har faktiskt ingen aning om ifall adoptioner får några statliga bidrag. Det vet säkert andra bättre.

    SvaraRadera
  22. I Cogitos senaste nyhetsbrev:
    (Av Per Gahrton)

    "Applåder för tillväxtkritik i riksdagshuset

    För några dagar sedan utdelades the Right Livelihood Award, också känt som alternativa nobelpriset. Det var en högtidlig tillställning i riksdagshusets andrakammarsal, med EU-kommissionär Margot Wallström som utdelare och
    riksdagsledamöter från både regerings- och oppositionspartier som presentatörer. I publiken fanns inte bara stora delar av folkrörelse-Sverige, utan också en icke obetydlig del av makteliten, från den moderata vicetalmannen Liselott Hagberg och f.d. EU-ministern Mats Hellström, via
    bankchefer och företagsledare, till vänsterledaren Lars Ohly.

    Det är ingen dålig karriär alternativpriset lyckats tillryggalägga sedan det instiftades 1980 som en integrerad del av den då växande folkrörelsen som på allvar började ifrågasätta det västliga industrisamhällets grundbultar; inte minst tron på obegränsad BNP-tillväxt som det allt överskuggande målet för samhällelig verksamhet. Följaktligen var the Right Livelihood Award, precis som alla de alternativrörelser som föddes på 70-talet och växte på 80-talet, en marginalföreteelse som förtalades och misstänkliggjordes.

    I en nyhetssändning samma dag som the Right Livelihood Award delades ut intervjuades finansminister Anders Borg om chansen till förnyad tillväxt efter den stora finanskrisen. Såväl intervjuare som minister uttryckte sig i vanlig
    ordning som om maximal tillväxt i sedvanligt BNP-mätta former vore den högsta lyckan just nu.

    Samtidigt skräddes inte orden i andrakammarsalen. ”Fortsatt BNP-tillväxt kan leda till att de flesta människor får det sämre”, sa Jakob von Uexkull och möttes med stormande applåder. ”Det nuvarande ekonomiska systemet är
    grundläggande felaktigt och oundvikligen destruktivt (…) ekonomerna tror att ekonomin kan växa i evighet vilket är en omöjlighet”, utropade
    hederspristagaren David Suzuki, och publiken jublade.

    Efteråt frågade jag Margot Wallström, som trots sin position i maktelitens topp har ett förflutet som berättigar henne tilltro som seriös miljövän,
    hur hon tolkade detta. Har plötsligt alla dessa människor, från moderatpolitiker till företagsledare och gråsossar, förstått att obegränsad
    BNP-mätt tillväxt inte är klimatkrisens botemedel, utan dess orsak?

    Forts. nedan.

    SvaraRadera
  23. Forts. från ovan.

    Av Margot fick jag bara ett Mona Lisa-leende till svar. Ska man döma av alla ord som uttalats inför Köpenhamnsmötet av alla sorters makthavare inom
    samhälle och näringsliv, borde slutsatsen vara given: Så många insiktsfulla uppmaningar till världen att ta sitt ansvar och ändra utvecklingsriktning kan
    inte bara vara munväder! Eller?

    Köpenhamnsmötet kommer att ge oss svar, och de senaste veckornas rapporter bådar inte gott. Andreas Carlgren, försökte i en lördagsintervju den 5 december dölja ett troligt fiasko bakom bombastiska ord om att EU utgår från att ett bindande avtal – som man trots fyrtio års förberedelser troligen inte sluter på det toppmöte där alla makthavarna träffas – minsann skall
    komma inom bara ”några månader” efter toppmötet. Fan tro’t! Varför
    skulle det vara lättare att få alla dessa statsledare att ingå ett avtal som inte bara är bindande utan också effektivt, när massmedietrycket har släppt
    och de alla har återgått till sina vardagliga förvaltningsbekymmer och
    valtaktiseranden, än när de har hela världens ögon på sig med en enda förväntning: Se till och gör vad som behövs för att hejda
    klimatsammanbrottet!

    Om det misslyckas beror det bara på en sak – att de rika ländernas rika överklass, som redan håller på att drunkna i sitt eget avfall, inte vill avstå från sin egen destruktiva överflödstillväxt för att ge utrymme åt den fattigdomsavskaffande tillväxt alla de fattiga ländernas fattiga massor självklart har rätt till.

    Fortsätter alla som applåderade Uexkull och Suzuki och de andra alternativa nobelpristagarna i riksdagens andrakammarsal att applådera dem som efter ett
    fiasko i Köpenhamn övergår från ord till handling? Ansluter de sig då till den globala folkrörelse som säkert kommer att växa fram och inte bara kräva åtgärder utan efterhand också kommer att vidta åtgärder? Jag betvivlar inte
    att de flesta av applåderna för Right Livelihood-folket var både ärliga och insiktsfulla. Men jag kan inte befria mig från misstanken att några var
    hycklande."

    SvaraRadera
  24. Det är inte lätt att övertyga någon att han har fel, om hans lön är beroende av att felet finns kvar.

    SvaraRadera
  25. Vad får du detta ifrån?

    "Den ryska modellen verkar i detta fall trevligare, än den halvrasistiska ton som ligger i svenska politikers tal om "svenska" barn."

    Såvitt jag uppfattat de ryska kulturdebattörer som givits inrikespolitisk luft har de demografiska imperativen följande ordning:

    1. Fler ryska barn föds.
    2. Motverka "icke-rysk" folkmajoritet. (sedan 1990 har den allmänna, sanktionerade, definitionen på vem som är riktig ryss smalnat för varje år) Framförallt är det muslimska minoriteter i vissa regioner de riktat in sig på hittills. Tjetjener är den mest kända i omvärlden, men långt ifrån den enda.
    3. "Välfärdspolitik".

    Debatten i respektive land verkar ha utvecklats i samma riktning, men ordningen ovan är trots allt fortfarande den motsatta i Sverige. Men hur länge?

    Befolkningstillväxt (som här endast bör ses som ett relativt begrepp) är antagligen ett större problem i Sverige än i t.ex Sibirien. Det mest uppenbara skälet är dock inte att Sibirien, trots beryktade kalla vintrar, är nog så bördigt på sommaren - utan att den genomsnittlige sibirjacken saknar köpkraft att belasta andra delar av världen med sin konsumtion, i någon mening "existens".

    Att vår existens i, västerländsk kultur, reducerats till en högkonsumerande organism är ett tidens faktum. Det kan vi ändra på.

    Att vår existens kräver ett visst mått av konsumtion/capita är ett tidlöst faktum. Det kan vi inte ändra på.

    Problemet är knappast att just befolkningsfrågan hamnat i skuggan i den politiska debatten. Absoluta begränsningar för hur mycket mänskligheten (oavsett dess antal) kan exploatera utan att gå under är fortfarande inte välkomna det lögnaktiga offentliga samtal vi dagligen matas med varken i Ryssland eller i Sverige.

    I Sverige återstår fortfarande möjligheten att diskutera befolkningsfrågan utifrån respekt för mänskliga rättigheter. I Östeuropa/Balkan (inkl. en betydande del av EU:s medlemsstater) har frågan definitivt fallit i händerna på nynazister och andra populära patriotrörelser som, med västregeringarnas goda minne, populariserats i "anti-kommunismens" namn.

    Kapitalismens "chockterapi" verkar nämligen inte bara ha krossat den marxistiska ideologin utan också flertalet av de fristående miljörörelser som, trots ogynnsamma omständigheter, växte som svampar bakom järnridån på 80-talet och (med undantag för västerländska biståndsarrangemang) syns mindre idag än då.

    Huruvida det är folkviljan eller de sk. representativa demokratiernas regissörer som ropar efter "stora starka män" i dessa länder kan nog diskuteras, men visst är det ett faktum.

    Skandinavien är tyvärr ett av få rika områden i världen där "nedskalningspolitikens" ("decroissance"/downscaling) utsikter ser ljusare ut än raspolitikens.

    Att inget välkänt politiskt parti i dessa länder vågar gå till val på att "sänka tempot" lär dock inte höja varken valdeltagandet eller kunskapsnivån i svenskspråkig politisk debatt.

    SvaraRadera
  26. Befolkningen växer samtidigt som den beboendemöjliga jordytan hela tiden minskar till följd av översvämningar, ökenutbredning etc.

    SvaraRadera
  27. Kommer provrörsbarn att kunna ägna sig åt något så borgerligt som släktforskning, att kolla sina rötter, när de blir stora?

    SvaraRadera
  28. Igår var den 7 december. Då var antalet besök 18 stycken. Är det rekord, Birger?

    SvaraRadera
  29. Tack Birger (igen) för ett debattinlägg med innehåll och tänkvärdhet. O Tack Anonym som skrev den långa och fina kommentaren uppdelad i två delar.

    SvaraRadera
  30. Befolkningsfrågan måste lyftas, och vissa vågar lyfta den, även i Sverige. Per Holmgren har lyft frågan på svts hemsida www.stallom.se Men han är såklart en minoritet.

    Folk måste lära sig att prata om befolkningsfrågan på rätt sätt. Det är välbelagt att utbildade kvinnor föder många färre barn, då de gör karriär istället. Jämställdhetsarbete i U-länder minskar barnafödandet där drastiskt. Det är ett utmärkt sätt att minska befolkningen, utan att nästan gång kan ha något emot det.

    SvaraRadera
  31. Berne:Du skriver att det snart vänder och blir brist på människor i arbetsför ålder. Det tror jag definitivt inte. Och arbete behöver vi inte ägna så mycket tid åt, tvärtom menar jag att Tim Jackson har rätt. Kolla gärna länken som jag lade in i mitt blogginlägg.

    Du skriver i ett andra inlägg att bästa sättet att minska befolkningstillväxten är ekonomisk tillväxt. Det är förstås helt riktigt att erfarenheterna visdar att ekonomisk utveckling, som fördelas rimligt, kan ge den sociala och materiella trygghet som göra att man föder färre barn.

    Om du tror att jag har något emot tillväxt i fattiga länder så tror du fel, jag är liksom alla andra tillväxtkritiker för att det ekonomiska och materiella utrymmet ökar i fattiga länder - men att vi i den redan rika delen av världen växlar över från tillväxtjakt till mer fri tid, kultur och social närvaro - både för miljön och vår egen tillfredsställelses skull.

    Anonym nyfiken: 3117

    AB: Ligger mycket i det!

    Kicki: jag vet att det är som att ge sig in i ett litet getingbo om man ifrågasätter det rimliga i att samhället lägger ner resurser på konstgjord befruktning. Men de sticken tar jag gärna. Vi måste lära oss att se att barn är våra barn även om de inte har våra gener.

    Neioliberal Agenda: Jag skriver ju just det, att befolkningsexplosionen ligger bakom oss. Men ännu kommer befolkningen att öka i bortåt 40 år, och som du säger kanske plana ut på 10 miljarder människor. Det är ganska många fler än idag... och idag är ganska många fler än igår... och alla vill leva på en nivå som vi inte ens kunde leva på förra året...

    Pia: Jo, det är viktigare att resurserna vi har, inom de ekologiska ramarna, fördelar mer rättvist. Men det ena uteslutet väl inte det andra. Normen om att det är eget fött barn, med egna gener, som är viktiga är inte den smartaste i en värld där vi dels har föräldralösa barn, dels redan är väldigt många.

    Marcus: Håller med dig, är dessutom själv farsa till tre eget producerade barn.

    Anonym 15:54: Jag skrev "svenskar" med tecken runt ordet därför att jag anser att alla som bor i Sverige är svenskar, medan de som anser att "vi svenskar" föder för få barn menar svenskar med blå ögon och blont hår. Annars hade man ju inte ojjat sig över att vi blir för få i landet. Skulle så bli fallet kan vi ju fixa det med invandring.

    Anders: Min utgångspunkt är att människan bara är bättre än andra arter på en sak: nämligen på att vara människor.

    Vem har sagt att vi ska "låta naturen ta kommandot"? Du anser att jag rört mig åt det extrema hållet sedan jag lämnat miljöpartiet. Fel, broder! Jag står och stampar på ungefär samma fläck som när jag var språkrör. Var du fått något annat ifrån kanske hänger ihop med det du också skrev, nämligen att man "måste ha "ett visst mått av historiska kunskaper" för att uttala sig om det...:-)

    Monica: Jo, det är trist, men för mig är det inte acceptabelt att skillnader mellan rik och fattig skall vara så stor. Jag tror att det handlar mer om vilka normer som styr vårt tänkande än om kalla fakta när det gäller att inte kan se adopterade barn som sina egna.

    Anonym som lade in Pers artikel: Ja, det lustiga är ju att Per kunde angripit sin egen partiledning, den har ju konstaterat att ekonomisk tillväxt är nödvändigt. Jag tycker miljöpartister kör väldigt mycket med dubbla budskap.

    Linus: Jag fick det ifrån att Medveded konstaterade att ryssar super ihjäl sig och att man måste införa alkoholrestriktioner. Jämförelsen var mer ett skämt...

    SvaraRadera
  32. Den ekonomiska tillväxten är en förutsättning för fortsatt mänskligt liv på jorden. Den kan fortsätta i princip i all evighet. Vad det handlar om är en kvalitetstillväxt som är alldeles nödvändig, inte minst för att lösa miljöproblemen efterhand som dessa dyker upp. En värld utan miljöproblem är däremot en omöjlighet.

    SvaraRadera
  33. Stackars Birger! Han har vunnit debatten om tillväxt både här och på ett härligt seminarium i Eskilstuna häromveckan men ändå kommer sådana som Humanekologen farande med sina påståenden, som om vattnet bara rinner av, eller som om han tillhörde de som är döva. Stackars Birger!

    SvaraRadera
  34. Bra inlägg, Birger!

    Tycker absolut att vi måste göra något åt denna befolkningstillväxt!

    SvaraRadera
  35. Stackars Humanekologen som så totalt saknar insikt i hur vår värld fungerar. Du pratar som om det är pengar som skapar resurser, när det själva verket är resurserna som gör det möjligt att skapa pengar.

    SvaraRadera
  36. Håller med dig, miljöpartister kör ofta med dubbla budskap (den formuleringen måste ha känts märklig för dig att skriva. :-)) Just av den anledningen avslutade jag inte inlägget av Pers artikel med varma applåder...

    SvaraRadera
  37. Marcus, mellan raderna ber du om ursäkt för att du har skaffat tre underbara barn! Hur långt har klimatalarmisterna gått??? Det här har jag inte sett innan, vilka böcker kommer det här ifrån? Blir orolig...

    SvaraRadera
  38. Jag skrev inlägget 20:15, och alltså, jag är ledsen om jag lät hård - men jag har verkligen inte sett några starka bevis på en nära klimatkatastrof. Tvärtom har vi en bra bit kvar till värme i klass med medeltidens värme i norden. Och jorden gick ju inte under på medeltiden? Eller ta de satellitmätningar, som Lindzen visat på i år, som svart på vitt visar hur mycket värme jorden faktiskt släpper ut i rymden och därmed visar att hotet som IPCC målar upp är sex gånger för stort. Eller är jag lurad av oljelobbyn? Erkänner att jag är religionsvetare, så slipade naturvetare skulle säkert kunna lura mig. Jag är, seriöst, redo att byta åsikt när jag ser något handfast. Tar alltså gärna emot boktips på riktigt. /Än så länge enbarnsfar

    SvaraRadera
  39. Bra, Birger, att du tar upp frågan om överbefolkningen, som verkligen är den största "elefanten i vardagsrummet".

    SvaraRadera
  40. Tankarna för mig till en video jag såg på youtube där Albert A Bartlett tar upp underbara exempel på hur folk ser tillväxt som någonting positivt, utan att veta vad tillväxt egentligen innebär. Ifall de förökar sig i U-länder spelar inte lika stor roll för klimatet som när vi i väst gör det, allt handlar till sist och syvende om att vi inte har obegränsat med resurser. Oavsett om jordens befolkning får plats på Gotland eller inte.

    Jag hittade f.ö. länken nu... http://www.youtube.com/watch?v=F-QA2rkpBSY (töntig titel men mkt bra argument)

    SvaraRadera
  41. 6860 milj idag om 13 år 1 miljard till
    Jordens landmassa totalt 149 milj km2 delat med nuv befolkning ger 45,97 människor km2 delat med 1 miljon ger att var och en av oss har 21753 kvadratmeter
    Ca 54% av landytan är beboeligt för vår art dvs var och en har 11756 m2
    Denna yta delar vi med huvudelen av dom andra arterna
    Addera till konsumtion så går det fortare till slutet men även "lågkonsumenter" konumerar skog land jordbruksmark så det håller inte det heller då dom behöver yta
    Nu lever vi i en konsumtionek och dom som har makten kommer inte bry sig så länge det är dom "andra" som betalar och dom kommer inte inse att konsekvenserna i en snar förlängning kommer att drabba dom själva
    När Titanic sjönk så sjönk 1a klasspassagerarna lika bra som 3e klasspasagerarna

    SvaraRadera
  42. Att se en stor befolkning som ett problem stämmer bara om man förutsätter att befolkningen består av civiliserade människor. Varje civiliserade människa är nämligen per definition en belastning för ekosystemen på planeten.

    Men människor MÅSTE ju inte vara civiliserade. Det har bara funnits civiliserade människor under en bråkdel av mänsklighetens historia och det finns fortfarande icke-civiliserade kulturer på den här planeten.

    Icke-civiliserade människor är i många fall tvärtom POSITIVA för ekosystemen på planeten. De ökar bördigheten i jordarna och ökar den biologiska mångfalden. Det finns mängder av exempel på detta, där regnskogarna i Amazonas och de numera nedhuggna urskogarna i nordamerika.

    Civilisationen är dock helig. Att föreslå att det finns smartare sätt för människor att leva på den här planeten är tabu.

    Om vi civiliserade tvingas välja mellan civilisationen eller en levande planet så kommer vi tyvärr att välja civilisationen - även om den leder till ekologisk kollaps.

    Det är inte så konstigt egentligen. Vi är som innekatter som tror maten kommer från husse och är livrädda för livet utanför fönstret.

    SvaraRadera
  43. ganska dumt att tro att det bara är civiliserade människor som belastar jorden, alla måste väl äta och bör äta, och märkligt att inte BS eller någon annan nämner boken som redan är översatt till svenska: Countdown av Alan Weisman. Där ser man hur t ex religioner uppmuntrar sina medlemmar att föröka sig, i alla länder, för att "vinna" over de andra religionerna. Befolkningsökningen är exponentiellt och argumentet om att när och om kvinnor utbildar sig föder de färre barn, fungerar också dialektiskt: vi behöver inte vänta tills att kvinnor får utbildningar och blir rika, det kan också gå omvänt, om man föder färre barn blir man rikare och kan utbilda sig.

    SvaraRadera
  44. Din allra viktigaste och bästa bloggbost Birger.

    En civiliserad civilisation. En intressant tanke. Är det Kuba som avses? Kuba har lyckats med en hög utbildningsnivå en låg konsumtion, ekologi, låg spädbarns-dölighet och även populationstillväxten tycks ha planat ut. Kanske har de lyckats med det som är människans stora oförmåga? Nämligen att förstå det komplett galna med tillväxt? Det ser i alla fall ut så på statistiken.

    Lite förenklad Matematik. 25% åkermark 75% skog. Fördubblad population två gånger. Hur mycket skog tror du blir kvar? - Svar: efter en fördubbling 50% skog kvar, efter nästa fördubbling 0% skog kvar.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.