"Överbefolkning" - det onämnbara i klimatdebatten...

Vissa saker är inte populära att nämna i den offentliga debatten, som t ex det jag skrev om igår. (Tack för besöksrekordet!)

Men riktigt tabu i Sverige tycks frågan om antalet människor på jorden vara. Det som slarvigt kallas "överbefolkning".

En sökning på nätet visar att vi i Sverige är ganska avvaktande att ens diskutera frågan. Det kan vara förståeligt. Som grön finns risken att man förknippas med den förment djupekologiske Pentti Linkola, som åter dykt upp på debattscenen den senaste tiden. Personligen menar jag att risken för någon form av ekofascism - och rop på starka män - ökar om vi inte kan hejda miljöförstöringen i tid.

Men låt mig ändå försöka diskutera det växande antalet människor på jorden.

Först:
Jag anser inte att ordet "överbefolkning" är ett bra ord eftersom problemen handlar mindre om antalet människor än om den livsstil som människor har. Men vi bör inte blunda för att den ohållbara livsstil som vi tillägnat oss i den rika delen av världen (och därmed också i överklassen i de fattigare länderna) leder till att befolkningsmängden utgör ett problem för vår planet.

Sedan:
Jag har ältat att det inte går att lösa de klimat- och miljöproblem vi står inför om vi samtidigt skall ha ekonomisk tillväxt som motor för samhällsbygget. Inte ens De grönas partiledning delar min uppfattning. Men då ska ni veta att den svenska debatten i detta avseende är synnerligen torftig. I ett internationellt perspektiv är jag inte speciellt ensam.

I The Guardian skriver t ex Paul Kingsnorth att ekonomiskt tänkande som bygger på ständig tillväxt inte kan vara grunden för de radikala förändringar som behövs. "Vem säger till världens medborgare att de inte kan få vad de vill ha...?" Professor Tim Jackson har med sin rapport visat på samma sak. Har du inte sett filmen om The Jevsons paradox så rekommenderas den.

Men i Sverige förs nästan ingen debatt, de två politiska blocken skräms inför tanken att något av de partier som ideologiskt skulle kunna ifrågasätta tillväxtfundamentalismen (MP resp KD) ens skulle våga knysta om saken.

Och så till befolkningsfrågan mer direkt:

• Det förekommer en internationell debatt som går ut på att vi förökar oss själva till döds. För varje nyfött barn jobbar vi oss närmare den ekologiska kollapsen. På andra sidan finns det än idag de som retoriskt slår fast att all jordens människor skulle kunna få plats på Gotland, i Texas eller något annat begränsat område - vilket är mer av retorik än av värdefull information.

• I länder som Ryssland och Sverige uttalar politiker titt som tätt att man vill stimulera befolkningstillväxten - i Ryssland genom att människor inte super ihjäl sig, i Sverige genom att "svenskar" skaffar fler barn. Den ryska modellen verkar i detta fall trevligare, än den halvrasistiska ton som ligger i svenska politikers tal om "svenska" barn.
  

• Det finns gröna politiker, vars bloggar visar att de har ett starkt humanistiskt engagemang som ändå uttrycker sig ganska kontroversiellt i frågan befolkningsfrågan. Emma skriver så här: "Och varför, varför skaffar man, i tjugohundratalets tidevarv tre barn om man säger sig vilja leva klimatvänligt?"

• Enligt FN:s statistik kan man se att befolkningen på jorden växte snabbast för ungefär 40 år sedan (1970) och att födelsetalen nu sjunker i de flesta länder. Idag är födelsetalet knappt 2,6.

• Trots detta kan vi inte blunda för att varje individ som får det bättre materiellt gör ett allt större ekologiskt fotavtryck - och så länge ekonomins motor är fossila bränslen så är även klimatavtrycket alltför stort för vår planet. (Nej, jag skriver inte att även fattigdom kan ge stora ekologiska avtryck, genom t ex desperat jakt på bränsle.)
  

• De senaste åren har den ekonomiska tillväxten ökat mer än världens befolkning, vilket fått FN att meddela världssamfundet att fattigdomen kan utrotas inom kort... De som pysslar med denna fråga inom FN lever i sitt lilla teoretiska fack (där Johan Norberg etc nog känner sig hemma), medan de som ser hur tillväxten leder till ökad miljö- och klimatpåfrestning genom den ökande konsumtionen lever i den mer praktiska verkligheten.
  

• Den tekniska utvecklingen medför att vi kan skapa allt mer produkter till allt mindre insats av fossil energi, mineraler och annat. Men samtidigt blir vi fler på jorden som vill leva på det sätt som vi lever, vilket förtar de vinster vi gjort genom den tekniska utvecklingen. I detta perspektiv är definitivt den ökande befolkningen, även om ökningstakten i procent minskar, ett problem.

• Vi kan inte alltså inte särskilja människan från det liv hon lever. Därför är den växande befolkningen ett problem för vår planet och därmed för oss själva- och framför allt för våra medarter på planeten.

• Förmodligen kommer befolkningen att växa flera årtionden till, med det finns ingen anledning att i något enskilt land stimulera föräldrar att föda fler barn.
  

• Det finns därför inte någon rimlig anledning till att det offentliga skall bekosta provrörsbefruktningar eller annat så länge det finns redan födda barn som behöver föräldrar. Normen för vad som är "eget" barn måste förändras! Det kan inte ses som någon mänsklig rättighet att föda barn - lika lite som det kan inrymmas i de mänskliga rättigheterna att med våld eller lagstiftning frånta människor rätten att föda barn.

Slutsaten för min del är befolkningsutvecklingen är ett problem, även om befolkningstillväxten stegvis avtar. Det är därför märkligt att frågan inte ens antyds under klimatförhandlingarna.

Kanske beror det bland annat på att man i så fall skulle legitimera den i demokratier så hårt kritiserade kinesiska ettbarnspolitiken (som i princip inneburit att majoritetsfolket enbart fått föda ett barn, medan minoritetsfolk fått föda flera barn).

Samtidigt som man diskuterar befolkningsfråga så gäller det att hålla en rågång till sådana som Linkola, och istället peka på hans ekofascistiska idéer som något som kan vinna gehör om vi inte vänder utvecklingen, om vi fortsätter att konsumera över jordens tillgångar, om vi forsätter den rovgiriga skövling av planeten som präglat människans framfart de senaste 50 åren.