Dåliga recensioner, Anka och Wetterstrand...

Tre "ting" har blivit populära detta år: elaka recensioner, Anna Anka och Maria Wetterstrand. Ingen likhet dessa emellan i övrigt.

Recensionen av TV 4:a-kändisars krogshow var nog början på en ny era av elaka, men förmodligen uppriktiga, recensioner. Göra Kanal 3 sågas inte lika elegant, men på ett ganska härligt sätt i DN. Så trevligt att man får såga skit med fotknölarna om man vill...

TV3 står för nästa epokgörande publikupphetsande magplask med sin produkt Anna Anka. Egentligen är det ju groteskt att göra underhållning av människor som har så uppenbara problem i en tragisk blandning som Anka. Å andra sidan är det ju en av TV3:s affärsidéer att göra underhållning av sådant.

Maria Wetterstrand är snarast de båda andras fenomenens motsats. Hon får, med rätta, goda recensioner och saknar, tack och lov, allt det "underhållningsvärde" som Anka har. Det intressanta, och det är dit jag vill komma, är hur MP lyckats få fram så många unga stjärnpolitiker. På 80-talet var det en ung Åsa Domeij - iklädd jeans och gympadojjer - som slog Sverige och övriga partier med häpnad. På 90-talet gjorde Gustav Fridolin Jr karriär bland de stora, så ung han än var. Och detta decennium är det således Maria Wetterstrands tur.

Hur kommer det sig att just MP lyckas där andra misslyckas? Svaret är förstås givet, men jag tycker att alltför få förstått kraften i det. MP har en tradition att släppa fram unga politiker i avgörande positioner därför att det är en del av partikulturen. Det har alltid funnits drag av aktiv vilja att öppna upp scenen för unga politiker. I grunden ligger filosofin om rotation, att öppna upp för nya. Under alla de år jag var en aktiv del av MP - och jag tror inte att det ändrats nu - fanns det tillit till att ge unga människor chansen på tunga positioner. De flesta, visade det sig, klarade uppgiften oerhört bra. Där ligger nog en av MP:s absoluta styrkor. En styrka som medfört att Maria Wetterstrand nu är Sveriges näst mest populära politiker - skyhögt över Mona Sahlin.

Enda faran för Maria är att medier älskar att lyfta stjärnor - nu också på temat "MP bör ändra sina regler och låta Maria sitta kvar som rör längre än nuvarande stadgar tillåter" - för att sedan plötsligt kasta sig över dem med öppna käftar. Att leta skandaler, att "sätta dit" henne på mer eller mindre goda grunder blir snart ett uppdrag för delar av den mer dreglande journalistkåren. Se där ett skäl till att Margot Wallström aktade sig noga för att bli partiledare... Så omsvärmad och upphöjd i medierna som hon var förstod hon förstås var nästa steg skulle bli. Och det steget ville hon inte utsätta sig för. Skillnaden mellan Wallström och Wetterstrand är dock stor: Wallström var inte alls så bra som hon utmålades.

PS!
Stockholmspartiets ledare Agneta Dreber var väldigt populär på 80-talet, partiet hade regler som innebar att man inte fick sitta mer än en viss period men stadgarna ändrades gång efter annan så hon kunde sitta kvar år efter år. Resultat av detta mifflande: hon blev folkpartist och leder nu livsmedelsföretagens kamp för skitmat.