onsdag 1 juli 2009

Hej, ordförande Reinfeldt, här har du den andra historien om Europa

Hej Fredrik!

Idag börjar du ditt värv som ordförande i Unionen. Kul! Jag tänkte berätta den andra historien om Europa och EU för dig. Jag tror du bara hört den vackraste berättelsen om Unionen som fredsprojekt. Men ska vi vara riktigt ärliga så började det inte alls så.

Men först vill jag delge dig några minnesbilder från mina tre dagar här i Visby. Jag har på kort tid hört att Sverige är världens bästa när det gäller idrott, har de godaste soldaterna och ligger i framkant när det gäller energi. Det är inte klokt vad vi är bra, vi Storsvenskar... Och nu skall Sverige komma på kartan genom Ordförandeskapet, har jag också hört... Lika mycket som Tjeckien tyckte att de kom på kartan under den här ordförandeperioden...?

Och vet du vad, Fredrik, Sverige är inte ens bäst på astronauter, även om man kunde tro det när man hörde din kollega Mauds hyllningar av Fugelsang, och läste Storsvenska tidningar, när han som 170:e (eller så) astronaut hängde i ett snöre utanför rymdkapseln och tappade ett verktyg.

Nåja, Sverige är fint att bo i på många sätt, och själv känner jag mig verkligen som skandinav och världsmedborgare. Som europé kan jag inte känna mig riktigt. Vad är det som fattas mig?

Nåja, låt mig nu berätta historien om hur EU bildades, det var faktiskt inte alls i första hand som fredsprojekt. Låt mig ta dig tillbaka till 1954.

Det är en kylig morgon i den lilla holländska staden Oosterbreck. Några svarta bilar saktar in utanför hotell de Bilderberg. Män i strikta kläder stiger ur och tar några snabba steg i in hotellets vestibul. De passerande stadsborna känner inte igen någon av männen. Vare sig journalister eller fotografer syns till.

En av männen som tar några snabba steg in i hotellet är Joseph Retinger. Han har blivit en av västerlandets grå eminenser och har goda kontakter med såväl politiker och kungahus som företrädare för de större företagen.

Han vill nu skapa en elitklubb, ett brödraskap, med ett fåtal utvalda personer. Dessa skall kunna fungera som ljus och ledning för de många människorna. Det är dessa utvalda som nu är på väg in i hotel de Bilderberg. Den elitklubb som Retinger formar får namn efter hotellet; Bilderbergergruppen. Deltagarna består av prominenta politiker, industrialister, bankirer, högre statstjänstemän, fackföreningsledare och vetenskapsmän. För att finansiera verksamheten ställer bl a Unilever medel till förfogande.

Här, inom denna grupp, föddes Romfördraget som tre år senare blev grunden till det som idag är EU. Tanken med Bilderbergergruppen var att man skulle kunna påverka utan att offentligt finnas till. Det som sades bakom slutna dörrar var aldrig avsett för offentlighet. Deltagarna i brödraskapet var inte inbjudna som officiella representanter för länder, företag eller organisationer. De var inbjudna som privatpersoner. Tillsammans hade de en stor, ofta utövande, makt och de konsensusbeslut som togs i gruppen förväntades Västeuropa följa.

Centralgestalt, vid sidan av Retinger, blev från allra första början prins Bernhard av Holland. Han uppfattades som neutral och kanske harmlös.

Den sekretess som redan från början omgav Bilderbergergruppen gör det svårt att hitta vare sig uttalanden eller beslut som är tagna i gruppen. Men i biografier och memoarer kanman hitta en del. När t ex författaren av prins Bernhards biografi frågade styrelseledamoten George McGhee, tidigare amerikansk ambassadör i Bonn, vilka resultat man hade kunnat uppnå på sina hemliga möten svarade han: ”Jag antar att man kan säga att Romfördraget, som ledde till bildandet av EG, föddes under dessa möten.”

Så lades då de viktigaste grundstenarna till det som så småningom blev EG, och som förvandlats till EU, i ett icke-offentligt brödraskap. I detta konstaterande finns egentligen inga värderingar.

Vad var det som drev männen? Fred? Nej, det var strukturen i Europa som inte tilltalade de transnationella bolagen, speciellt inte de som hade sin huvudsakliga marknad i vår världsdel.

Delmarknaderna var små. Självständiga stater i Västeuropa valde att gå egna vägar, formulera egna mål, försvara sig med valutaregleringar och ställde dessutom olika krav på olika varor utifrån egna värderingar. Självständiga och demokratiskt fattade beslut ledde till något man kallade ”fragmentering”, som försvårade de multinationella bolagens möjligheter att utnyttja stordriftens, massproduktionens och fria kapitalflödens fördelar. En stor gemensam marknad med så få särkrav som möjligt och så stor frihet för kapital som möjligt var drömmen.

De officiella makthavarna uppfattades som oförmögna att klara av de krav som omgivningen, de transnationella intressena, ställde på dem. De drogs ju såväl med val och opinioner. Demokratiskt tillsatta ministrar kunde ställas till svars för sina beslut, något som naturligtvis försvårade möjligheterna att föra en långsiktig stabil politisk linje. Fragmenteringen skulle fortsätta om ingenting hände. Kanske sneglade man med viss avundsjuka på vissa delar av öststaternas form av s.k. demokrati. Sovjetunionen hade många nackdelar i form av politiskbyråkratisk planekonomi, men samtidigt fördelar genom att opinioner och tillfälliga folkyttringar inte tilläts påverka en planerad utvecklingslinje. Några, som man inte kom åt, visste bäst.

EU-konceptet följer en mall för att man skall komma ifrån fragmentering och opinioner: centralbankens ledamöter står helt fria från folkvalda politiker, domstolens domare står helt fria från folkvalda politiker och EU-kommissionärerna tvingas avsvära sig varje lojalitetsband till demokratiskt folkvalda i de olika medlemsländerna. Det blir effektivare så. Demokrati, folkvaldas beroende av väljare, uppfattas som ett problem.

Men hur har då egentligen den förfinade och civiliserade europén betett sig?

Jo, Vasco da Gama rundade Godahoppsudden 1449 och vi européer kunde påbörja civiliserandet av det lömska Afrika. Det da Gama fann där borta i de "lägre stående folkens länder" var emellertid upprörande imponerande. Där fanns utvecklade handelsstäder, avancerad kunskap i såväl navigering och skeppsbygge som konsthantverk och stadsbyggnadskonst.

Men européerna valde att slå sönder det som fanns. Vi slog ut balanserade handelssytem och monopoliserade all handel på Indiska Oceanen. Vi ödelade den kultur som växt fram, införde europeisk överhöghet och tvingade till oss årlig tribut i guld. Vi fullföljde vårt uppdrag som upplysare genom att frakta bort 50 miljoner afrikaner som slavar - de starkaste, de friskaste. Afrikas ryggmärg tappade vi ur. Vi kallade det för civilisationsprocess. Miljoner dog på väg till utskeppningshamnarna, miljoner dog på slavskeppen som gick skytteltrafik över havet. Men kristna brödätare var vi.

Efter Afrika var det dags att civilisera Sydamerika och Mellanamerika. Med kulturella, begåvade och förfinande europeiska maner slogs fungerande samhällen sönder. När européerna erövrade Mexiko 1521 hade indianbefolkningen byggt upp de mest avancerade samhällen som existerade. Man hade kunskap att göra böcker, man studerade läkarvetenskap och astronomi, man hade strafflagar och domstolar. Kungen valdes inte p.g.a. blodsband utan p.g.a. duglighet. Under 300 år dammsög vi Latinamerika, skövlade naturresurser med hjälp av billiga levande redskap - indianerna. Åtta miljoner tog vi död på bara i gruvorna.

Så var det dags för Asien. Vi tömde Kina. Medvetet och systematiskt. Slog sönder självtilllit, näringar och kultur. Resultatet lät inte vänta på sig: svält. Och fysiskt och psykiskt förfall för de folk vi skulle civilisera.

Med gemensam vapenmarknad och gemensam strategi för att hålla de svältande borta, kan vi européer nog försvara våra värden... Med gemensam armé och gemensam säkerhetspolitik för kan vi hålla de fattigas avundsjuka på plats.

Nej, nu tar jag väl ändå i. Det finns ju så mycket fint i Europa. Det är ju sant. Mycket ÄR fint. Och bra. Men vår historia bär också anskrämliga delar, kulturer slog vi ut, idéflöden torrlade vi.

Det är viktigt att också du, som ordförande i EU, vet hur vår historia ser ut och inte fastnar i tron om Europa som något finare än annat på vår lilla planet.

Lycka till, Fredrik!

Hälsningar, Birger


13 kommentarer:

  1. Årets bästa Almedalstal!

    Ninna

    SvaraRadera
  2. TACK, TACK, TACK, TACK!
    så skönt att det finns någon kvar i Sverige som är nykter.
    Lyssnar man på EU´s propagandaorgan Sveriges Radio blir man mörkrädd. Det är som Kina-TV, solen lyser alltid på den store ledaren, alla undersåtar är så nöjda och glada. Den enda frågan är om 8 av 10 eller 9 av 10 tror att DEN STORE ORDFÖRANDEN kommer att göra ett bra jobb, eller i hur hög grad hans anseende kommer att stärkas av ordförandeskapet. Aldrig en kritisk fråga, det skulle i så fall vara att man inte lyckats nå ut med information till folk om hur saliggörande EU är!

    Tror inte ens att de flesta EU-kritiker inser hur illa ute vi är.

    SvaraRadera
  3. Ni EU-kritiker är paranoida. Europas historia har helt riktigt mörka, skamfyllda fläckar, och Eu:s tillkomst hyser mindre önskvärda aspekter. Men varför ska man fördenskull bara älta negativism? Låt oss i stället i samarbete med andra progressiva krafter ta över och göra något bra av unionen. med svartmålning och källarhålementalitet kommer världen ingen vart. Man måste våga det goda och arbeta för det, annars förblir allt vid det gamla.

    Gröne riddaren

    SvaraRadera
  4. Gröne riddaren!
    Nej, inte paranoida (det är något helt annat), bara hälsosamt självkritiska. Det goda skall vi arbeta för, precis som du säger, och nu göra bl.a. EU bättre, men utan verkliga insikter om tidigare misstag är det lätt att göra liknande nya. Framtiden, visionerna, bygger ju på den gemensamma kunskapen om historien. Och på vårt intresse och vilja att göra livet för alla på Jorden långsiktigt hållbart och värdigt.
    Ninna

    SvaraRadera
  5. Frågan vad som är viktigast: älta negativa budskap om det förgångna eller arbeta för en grönare framtid i ett grönare EU. Jag menar att det ständiga tuggandet om EU:s baksidor - och de finns förvisso! - får folk att vända sig bort från den som ständigt talar om allt negativt. Vi behöver få folk med för att ge grönt tänk genomslagskraft. Jag föreställer mig att vårt gröna budskap i sig är såpass attraktivt att vi slipper negative campaigning - den slår bara tillbaka. Som grön sekt kan vi inte göra ett dugg.

    Gröne Riddaren

    SvaraRadera
  6. Ett skäl till att jag läser denna blogg trots att jag vanligen inte delar åsikterna är att inläggen ofta är sakliga, välskrivna och intressanta. Detta inlägg kan bara beskrivas med ett ord: svammel!

    Skulle självfallet gjort en snabbsökning av texten innan jag påbörjade att läsa den och då sökt på följande sökord; ”Kol- och stålunionen”, ”1950” och ”Robert Schuman”. När all dessa tre sökord nollade i en artikel som påstås handla om Europas historia med fokus på EU så kunde jag avstått från att läsa vidare. Detta är ingen historisk artikel, utan enbart utlopp för hjärnspöken! För att påvisa det fullständigt orimliga i artikeln ska jag ändå kommentera några saker:

    Bilderbergergruppen
    Det är mycket möjligt att den har påverkat Europas utveckling och att deras möten är stängda. Vad är problemet? WWF har också stängda möten där dem lägger upp sin strategi för hur de vill lobba för eller emot beslut i en viss riktning som sedan fattas av demokratiskt valda politiker. Samma sak här, en lobbyorganisation som drev på politiker i en viss rikting där besluten sedan fattades genom demokratiska val. Intressant aspekt; kol- och stålunionen (EU:s ursprung) skrevs under 1951, Bilderberggruppen träffades första gången 1954 enligt artikeln…

    Självständig centralbank
    Schlaug påstår ”centralbankens ledamöter står helt fria från folkvalda politiker”. Sakupplysning; i Sverige utser riksdagen elva ledamöter till riksbanksfullmäktige, som sedan i sin tur utser chef och direktion, dessa leder sedan arbetet och fattar besluten. Detta är en form av den representativa demokratin, är man inte nöjd med de beslut som riksdagsledamöterna fattar (bland annat val till riksbanksfullmäktige) så kan man alltid kandidera själv eller rösta in någon annan.

    Europeiska länders kolonialism
    Intressant inlägg, men vad har det faktum att Vasco da Gama rundade Godahoppsudden för mer än femhundra år sedan med dagens EU och Sveriges prioriteringar under ordförandehalvåret att göra?

    SvaraRadera
  7. För att förstå dagens värld är kunskap i historia en bra hjälpreda. Tack Birger för denna backspegel!

    Bra också om vi lär oss något om hur olika kulturer inom Europa har uppfört sig. "Det vet vi redan", hör vi någon ropa, "vi har allt läst om Napoleon, Hitler och dom".

    Men vad vet vi t.ex. om behandlingen av den förlorande sidans civilbefolkning efter WW2?

    Inte mycket, antagligen. Men den som kollar www.brasvenska.se klickar på "Att läsa" och rullar till boken "Österrikare, Tjeck och Tysk -utan att flytta", laddar ner och läser den, vet med ens ganska mycket. Så mycket att man längtar till ett Europa som inte längre tär på sig själv innifrån.

    Därför kan det finnas en poäng med EU. Förutsatt att unionen inte blir en superstat, ett Sovjet om än i blå tappning.

    SvaraRadera
  8. Måns,
    med din logik borde vi inte heller tala om EUs historia utan att nämna Bilderbergergruppen när vi nämner Kol- och stålunionen. Så jag ser inte vad du har för problem med Birgers sansade debattinlägg.

    Förstår du inte att världen utanför EU inte kan ta europeiska EU-förespråkare på allvar så länge ni inte talar om Europas historiska, konfliktskapande maktanspråk?

    Måns och Gröne Riddaren,
    Europas härskartekniker har format världen som den ser ut i dag. Det finns ett starkt medvetande om det bland de människor som idag, utanför EU, upplever vår handelspolitik, vårt sätt att hantera bistånd, vårt förespråkande för militära lösningar och annat som vi levererar i samma självsäkert maktfullkomliga anda som någonsin tidigare.
    Att påminna oss om vår historia är att ta resten av världen på åtminstone något lite större allvar än vad de flesta EU-förespråkare verkar göra. Åtminstone om vi ska göra PR för EU genom att hänvisa till det som Europa, snarare än Bilderbergergruppens och marknadens våta dröm.

    Annelie

    SvaraRadera
  9. ... dessutom, om vi ska tala om fred och demokrati som EU-egenskaper, borde vi samtidigt tala om fred och demokrati i EUs "kärna": Nordirland. Baskien. Italiens totala brist på pressfrihet. Varför hamnar dessa stora problem utanför EU-diskursen? Borde inte de vara högst på dagordnigen?

    Annelie

    SvaraRadera
  10. Svar till Annelie:
    Schlaug skriver: "Nåja, låt mig nu berätta historien om hur EU bildades, det var faktiskt inte alls i första hand som fredsprojekt. Låt mig ta dig tillbaka till 1954." Problemet är bara att Schlaug fullständig blandat ihop tidslinjen. 9 maj 1950 föreslog Robert Schuman det som senare blev kol- och stålunionen 1951 vilket är grunden för EU. Att påstå att EU skulle vara skapat av en lobbygrupp är rent trams, det är skapat genom demokratiska val. I länder som förenas i sin syn och kärlek till demokrati och frihet.

    Annelie skriver:
    ”Förstår du inte att världen utanför EU inte kan ta europeiska EU-förespråkare på allvar så länge ni inte talar om Europas historiska, konfliktskapande maktanspråk?”
    Vilka menar du; Mugabe i Zimbabwe, Chavez i Venezuela eller mullorna i Iran?

    För att ändå lägga några kort på bordet bör vi ändå kunna enas om att de ställen på jorden där den största respekten för mänskliga rättigheter och demokrati finns är i Europa, Nordamerika och övriga västvärlden.

    Avslutningsvis är jag dock nyfiken på en sak du skriver, nämligen att vi ska prata om fred och demokrati EU:s kärna så som Nordirland. Utveckla gärna vad du menar.

    SvaraRadera
  11. Varför billdar inte du och jag kulturer med varandra och andra?
    På Jordens långsiktiga villkor!
    Ett litet vansinne är kanske i vägen?

    Roland L

    SvaraRadera
  12. Hej Måns,
    med Nordirland menar jag ett exempel på en blodig konflikt mitt i EG/EU som ska stå för fred. Konflikten har hanterats och hanteras på basis av lokala akademiker och civila samhället, EG/EU har inte haft en enda hållbar fredsstrategi i denna egna väpnade konflikt. Jag tycker det är märkligt att samtidigt göra PR för EU med ett ständigt återkommande fredsmantra.

    Angående Mugabe m.fl. förstår jag inte hur du tänker. Är det ett argument mot det jag skrivit så får du förklara dig lite mer.

    Ja, västvärlden har betydligt större MR och demokrati-konto hemmavid än resten av världen. Tyvärr spenderar vi det på militära lösningar, klumpigt bistånd, handelsavtal etc som gynnar konflikt utanför EU.

    Annelie

    SvaraRadera
  13. När folk på kontinenten motvilligt (undantaget de som tror ett "prestigelöst"-harmlöst svenskt ordförandeskap kan rädda unionen) försöker förstå varför EU är på väg att bryta samman... ja då har svenskarna precis på allvar börjat analysera unionens uppkomst.

    Det är ju bättre sent än aldrig ("två backar läsk!"), men det hade sannerligen behövts en konstruktiv skandinavisk diskussion om hur ett framtida format-samarbete baserat på mänskliga rättigheter, militär avrustning och rikedomsutjämning istället för dagens "high politics" där militära allianser, fundamentalistiska handelsavtal, fort mot den utsugna världshalvan och exploateringsmani utgör de institutionella grundpelarna.

    Är det ett kapprustande EU som skall medla i Georgien? Nej, vi behöver ett alternativ väldigt snart! (Sveits är redan upptagna för Rysslands räkning i Tblishi. NATO-landet Norge har fullt upp med Ryssland i olösta och växande naturresurskonflikter. Sverige är tillsammans med Frankrike den mest aktiva medlemsstaten inom EU:s militära uppvisningar. Grattis mp!)

    Är det kärnvapenmakter i EU och USA som skall medla nedrustning i Mellanöstern? Nej, vi behöver ett icke-militärt alternativ inom 2 år, om man får tro det transatlantiska krigsmarkineriets egna analyser av Irans anrikningsprogram.

    Polerna smälter, men multinationella monster (börsfinansierade, bestående av luftpengar eller statliga, typ Vattenfall, bestående av skattepengar)tillåts än idag planera mänsklighetens förintelse i fascinerande ostördhet. Ska vi hoppas att ett sönderfallande, alltmer korrupt, EU tar de nödvändiga initiativen? Skall Norges regering lämnas ensamma i sina paralella initiativ för lite ärligare och ambitiösare klimatdeklarationer?

    Dessa "två backar läsk!" räcker inte... Världen har nog inte råd med ett Skandinavien vars ministrar (bluffande) hoppar på imperialistiska stormaktsförsök så fort de får vittring och ett desinformerat-naivt folk som debatterar internationella förhållanden med 10 års fördröjning, lyckligt oberoende av den samtida debatten i de forum vi inte vill tro på att Sverige redan lyder under.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.