Humanister - bättre kan ni väl...?

Jag tillhör inte dem som är särskilt imponerad av Hans Bergströms åsikter, ofta tycks det mig som om de bygger på ekonomistiska fördomar och en låst världsbild.

I en ledarkrönika i DN skrev han häromdagen under rubriken "Hatet mot humanismen" bland annat följande:

"Vetenskapsmän som Hawking och Dawkins har noterat att naturens under är så oändligt mycket större än de absurda, personifierade gudsbeskrivningarna hos religionerna. I vetenskapen tvingar nya rön fram revideringar av gamla provisoriska sanningar. Religionerna bygger tvärtom på att sanningen är funnen en gång för alla."

Det är just detta som är religionernas svaghet. Liksom att åtskilliga av de gudar som presenteras emellanåt saknar allt vad etik heter. Gamla Testamentets Gud är ett exempel. För att inte tala om det osympatiska draget att de mest auktoritetstroende kommer till Paradiset, medan ifrågasättande riskerar att få brinna i eviga tider. Det är rejält otrevlig, och jag kan inte känna sympati för - än mindre tillbe - en gud som förpassar ens mina värsta fiender till ett sådant tillstånd.

Men att därifrån, likt Bergström, såga allt som han uppfattar som "övernaturligt" är faktiskt djupt ovetenskapligt.

I valrörelsen 1994 inledda jag varenda möte i skolor etc med följande:

"Det finns inga sanningar. Men det finns kunskaper. De bör vi använda oss av. Men vi måste också lära av historien: det som är kunskap i ett historiskt ögonblick visar sig ofta i nästa historiska ögonblick vara falsk kunskap. Mycket av det ni lär idag, kommer ni att få behöva lära om imorgon".

Förutom att det var en bra inledning som fick aulor att bli knäpp tysta, så utgick det från att vi alltid måste söka kunskap - men att kunskapen alltid flyr...

Därför borde vi som inte är troende bära våra åsikter med viss ödmjukhet. Kunskapen flyr... Den ödmjukheten saknas, enligt min mening, hos en del av Humanisternas företrädare - på samma sätt som den saknas hos många av religionernas företrädare.

Själv fick jag, i samband med ett inledande möte på en Alfakurs, höra att jag som icke-troende skulle hamna i helvetet. Punkt. Så var det bara. Inget mer att prata om. Det känns lika korkat som att någon hävdar att han eller hon vet att ingenting finns efter döden.

Vi som definierar oss som ateister, eller mindre tvärsäkert och mer nyfiket som troende ateister, bör givetvis fundera över att sådant som idag uppfattas som vetenskap tidigare i historien har uppfattats som övernaturligt flum. Låt mig ta ett av alla exempel:

Vid förlossningsavdelningen på Wiens allmänna sjukhus, där den ungerske läkaren Semmelweis arbetade för drygt 150 år sedan, var dödligheten i barnsängsfeber extremt hög: hela 13 procent. Av en slump kom Semmelweis på att läkarna gick från obduktioner till förlossningar utan att tvätta händerna. På något sätt överfördes infekterade osynliga partiklar.

Han införde rutiner att tvätta händerna med klorerat talk. Dödligheten sjönk snabbt.

Att små osynliga partiklar kunde föra vidare infektioner genom händer var samtiden helt oförståelig inför, det vetenskapliga modet slog istället fast teorier om obalans i kroppsvätskorna. Att något osynligt på händerna skulle kunna överföras från obduktionen till förlossningen ansågs löjligt, och Semmelweiss ansågs vara en flumgubbe, blev av med jobbet och slutade på sinnesjukhus.

Mycket av dagens vetenskapliga resultat skulle igår uppfattas som övernaturligt flum. Mycket av morgondagens vetenskapliga resultat skulle idag uppfattas som övernaturligt flum.

Därför skall man vara försiktig när man talar om "övernaturligt" - risken är att det i kommande historiska ögonblick kommer att omfattas av det naturliga, det vill säga sådant som vetenskapens företrädare anser sig förstå eller finna troligt.

När Bergström skriver: "Vi vet inte varifrån vi kom. Vi vet att vi förvandlas till mull och aska", så gör han sig skyldig till nästan lika grov förenkling som präster och pastorer... Vi vet inte att vi bara förvandlas till mull och aska, även om Bergström och jag är övertygade om saken. Men vet?
Nej, faktiskt inte.

Det är naturligtvis lätt att ställa religiösa mot väggen genom att ställa frågan: Om nu Gud skapat allt, vem skapade då Gud? Men, det är ju lika svårt att rationellt svara på frågan: Om en Gud inte skapade universum, hur gick det då till - vad skapade det som ledde fram till det som fanns först, långt före Big Bang? Finessen med vetenskapen är att den jagar vidare för att vi ska få en susning om det, medan religionerna låst sig vid tusenåriga påståenden.

Vetenskapens förhållningssätt motverkar fördomar och intolerans, skriver Bergström. Nej, riktigt så enkelt är det inte. Vetenskap och kunskap kan faktiskt öka intoleransen lika gärna; den dag vi lär känna människans gener och dess funktioner kan mycket väl intoleransen öka mot människor med "dålig" genuppsättning (t ex ökade anlag för sådant som kan leda fram till kriminalitet). Den tidsaktuella vetenskapen låg till grund för de amerikanska raslagar som föregick de tyska. För att ta några exempel.

Vetenskapens styrka (om den får stå fri från ekonomiska sär- eller vinstintressen) är - till skillnad från religionens - att det i dess väsen ligger ett evigt ifrågasättande, ett evigt arbete med att bekräfta eller motbevisa, att inse att man aldrig är färdig, att inse att man inte sitter inne med Sanningen. Och att det som idag uppfattas som flum, imorgon kan vara kunskap och vetenskap.

De som förordar Vetenskapen framför Religionen utan att inse detta är ute på lika darriga broar som religionens företrädare. Och jag uppfattar att Bergström är det.

Bergström skriver vidare: "Humanisterna fyller avsaknaden av gudar med en plädering för upplysning, tolerans, "hygglighet" i den mänskliga samlevnaden, empati, skönhet, kärlek, meningsfull strävan här i jordelivet."

Låter fint, om än aningen högtravande, nästan new-ageaktigt... Bergström skriver: "New age-rörelsens blinda tro på stjärntecken och amuletter tränger undan rationellt tänkande." Kan hålla med. Men Bergström glömmer bort att kvantfysik och annat i den nya fysiken inte heller känns så förbaskat rationellt...

Rubriken för Bergströms ledarkrönika var "Hatet mot humanismen". Nja, något sådant hat är knappast att finna i Sverige. Det hat man i så fall finner är nog snarare riktat mot religiösa homofober, pastor Åke Green, mercedespredikanterna i Uppsala och andra som Bergström och jag har svårt för...

(Obama gör förresten en intressant markering inför sin installation - fast man kan förstås undra hur det kan komma sig att det land som har mest antal nobelpristagare i naturvetenskapliga discipliner lägger så stor vikt vid att biskopar skall be om högra makters hjälp till den nye presidenten... Särskilt med tanke på att den nuvarande presidenten använde just Gud som argument för att bomba ihjäl människor i Irak).

Bergström avslutar med att det behövs en rörelsen för upplysning och förnuft. Det där ordet "förnuft" är något som debattörer tar till när de ligger risigt till. Då pundar man till med att det gäller att använda "sunt förnuft". Men modern vetenskap har ganska lite med sunt förnuft att göra, mycket av vetenskapen ligger nämligen utanför det vi skulle kunna uppfatta som sunt förnuft. Bara en så enkel sak som att "sunda förnuftet" säger att den som svettas bör tillföras salt eftersom svetten är salt, och att den som har socker i urinen bör tillföras socker... Men det är ingen bra lösning. Lika dålig lösning som att försvara religiösa friskolor med att Olof Palme gick i en sådan...

För övrigt hoppas jag att ni som läsare vet att livet uppstod i Ockelbo... Åtminstone tror jag det, på ganska goda grunder, i all ödmjukhet... Läs här om du vill.
Bilden är lånad av Emma Grön.