Hur bör vi konsumera för att klara klimatet? Frågan ställdes till professorn i fysisk resursteori Johan Holmberg under förra veckans klimatforum.Holmberg svarade att vi borde växla ner genom att minska köpkraften till förmån för bland annat mer fri tid och kultur samt mer pengar till offentlig sektor för att öka kvaliteten i skolan och vården. Det vill säga bygga våra liv på en annan värdegrund än ständig materiell tillväxt.
Lustigt nog samstämmer Johan Holmbergs analys med hur gamla liberaler, socialister och konservativa tänkare också tänkte sig framtiden: när vi nått en god materiell välfärd skall vi växla över till mer fri tid, mer kultur och annat icke-materiellt.
Men vad har de två blocken för vision?
Har man planer på att sänka arbetstiden för att skapa mer fri tid - eller planerar man för mer lönearbete som skall ge oss möjlighet att konsumera mer?
Har man planer på att bygga om skolorna till kreativa och estetiska kultur- och utbildningscentra - eller vill man att skolorna skall fostra duktiga kuggar till det ekonomiska hjulet?
Har man planer på att utnyttja allt det goda som den ekonomiska och materiella tillväxten gett - eller vill man snöra oss än mer vid jakten på evig tillväxt?
I just detta finns kärnfrågorna för framtiden. Men de ryms inte i de två blocken, i de två nyanser av grått som nu allt tydligare framträder.
Jag ifrågasätter inte att det finns många människor som gillar den världsbild och de system vi lever i. Jag vill inte förbjuda människor att leva så, eller kämpa för bevarande av den nuvarande samhällsmodellen. Men politiken är fattig när andra utvecklingsvägar inte ens finns med i den politiska debatten längre.
En vision, som jag skulle vilja se, för 2020 är att vi tagit stora steg mot en annan utvecklingsmodell: där fri tid, kultur och ekologiskt hållbara icke-materiella värden har vuxit på bekostnad av konsumtionsstress, materialism och ständig jakt på tillväxt.
Vilken vision har de två blocken?
Bilden föreställer Manfred Max Neffs behovspyramid. Johan Holmberg redovisade under klimatforum en undersökning om upplevd lycka. Det som gav mest lycka var förknippat med mycket lite växthusgaser och materiella ting, krävde mycket liten insats av energi.
Största upplevda lycka upplevda man vid följande: sex, umgås, avkoppling, bön/meditation, äta, motionera. Därefter kom att laga mat, umgås med barnen, hushållsarbeta och hålla på med data/internet/epost. Medan pendla och arbeta gav minst lycka.
Ändå lägger vi ner allt mer tid på det sistnämnda, trots att vi redan är rikare än någonsin - i syfte att hela tiden producera och konsumera allt mer. Vi lever i en stressekonomi som medför att vi, trots att vi har större möjligheter än någonsin, inte tillåts prioritera våra grundläggande behov och därmed tappar möjlighet till livskvalitet till förmån för konsumtionsjakt.
Någonting har gått snett. Mer, större och snabbare kan rimligen inte vara den enda givna vägen.
Underbart :) ja man hör människor säga ibland tänk om man hade sådan tur att man fick arbeta med sånt man tycker är kul och intressant. och varför inte det borde väl vara en toppen vision och borde vara utvecklande för samhället och individen.Nu när kriser och arbetslöshet slår hårt skulle det inte skada att regeringen lansera sin 2020- vision..hit ska vi. Något för folket att sträva mot och behålla hoppet.
SvaraRaderaNeffs behovspyramid ger mig minnen från Sopis och studier...
SvaraRaderaEn stor del av världens befolkning har inte ens de två första behovsstegen i pyramiden tillgodosedda.
Min erfarenhet från sk. tredje världen är att när de första behoven inte är tillgodosedda så struntar man i miljön.
Just nu undrar jag vad finanskrisen kommer att göra för klimatkrisen.
Om fler människor blir upptagna med dagens elementära behov, kommer de då att lägga ned energi på att klara klimatet? Undrar det.
Men å andra sidan, konsumtionen går ju ner automatiskt för den fd Volvoanställde när han mest har hål i plånboken.
Det borde ju vara bra för miljön.
Eller?
Det vore fantastiskt om vi kunde sätta upp en vision om hur vi vill ha det 2020! En vision för mer kultur (idén att bygga om skolorna till kultur- och utbildningscentrum är fantastisk!!), ökad fri tid (vilket förstås inte behöver vara samma sak som fritid, utan just fri tid!) och en rimligare konsumtionsnivå som inte leder till det vi just nu ser början av: kollaps.
SvaraRaderaBättre kan väl de viktigaste frågorna i politiken inte formuleras.
SvaraRaderaOm alla politiska partier klamrar sig fast vid den samhällsordning som fört oss till randen av en ekologisk och social kollaps är vi illa ute.
Miljöpartiets partiprogram har visioner om ett samhälle som prioriterar ekologiskt hållbara icke-materiella värden före blind jakt på ekonomisk tillväxt. Jakten på makten får inte tysta den gröna systemkritiken som behövs mer än någonsin för att klara den klimat-, finans- och hungerkris världen befinner sig.
En offentlig debatt om hur vi konkret kan rädda jorden och få bättre och lyckligare liv - det är möjligt men kräver nytänkande och politiskt mod - behövs om vi ska hindra att vanmakten växer, istället för den framtidstro och det hopp vi behöver mer än någonsin. Den gröna rösten får inte tystna, oavsett politiska allianser. Det har vi inte råd med.
Annika Lillemets, gruppledare (mp) i Linköping
Hittade två insiktsfulla inlägg från gröna vänner i England.
SvaraRaderagaianeconomics.blogspot.com
The Green New Deal
Det här är underbart!
SvaraRaderaVi MÅSTE börja på nytt och DRIVA politik och opinion för en annat sätt att se på världen, på samhället och på människan! Vi kan inte fortsätta som vi håller på nu, vi MÅSTE bryta våra invanda mönster att tänka.
SvaraRaderaMed anledning av vad Annika Lillemets skriver vill jag hävda att den gröna rösten från miljöpartet till stor del redan har tystnat, som en följd av partiets strävan att få bildar regering tillsammans med s.
SvaraRadera