Har följt rapporteringen i svenska medier från upplopp och militärt våld i Xinjiang under veckan, vilket också lett till våldsamma demonstrationer i Stockholm, med en riksdagsledamot (MP) i rollen som icke-våldsförespråkare.
Men det känns som om man återigen är på väg att måla i svart och vitt. Och man tycks inte ens notera att det finns andra minoritetsfolk i Xinjiang än uigurer - hur ser de på uigurers kamp för ett eget Östturkistan?
Kazaker är ett sådant minoritetsfolk, de är muslimer, står nästan lika långt ner som tibetanerna på den kinesiska informella statusstegen - hur skulle deras liv förändras om uigurers dröm om Östturkistan förverkligades? Hur skulle det gå för huifolket?
Är det månde så att de mindre minoritetsfolken ser kommunistpartiet som ett skydd snarare än som ett hot? Att de är rädda för än större förtryck?
Att Kina inte är en demokrati, att övervåld är vardag från regimens sida, att öppenheten är minst sagt bristande, att mänskliga rättigheter är ett fult begrepp för kommunistpartiets ledning innebär ju inte per definition att motståndarna till regeringen är goda, vita som lamm eller ens slåss för demokratiska värden.
Det man kan kräva är att media aktar sig för att måla i alltför svartvita färger, att de försöker redovisa den komplexa verkligheten och att de inte faller i fällan att utmåla det ondas fiender som de självklart goda... Så enkelt är det inte, även om Rebiya Kadeerven - ofta kallad uigurernas svar på Dalai Lama - säkert har helt rätt när hon talar om ett kulturellt folkmord på uigurerna, bland annat i takt med att mandarin blivit det officiella språket då allt fler hankineser förmåtts flytta till Xinjiang. Vilka som skulle vara värst på att bedriva kulturella folkmord på de mindre minoritetsfolken lär dock inte vara så självklart.
Erfarenheterna av svensk medias svart-vita beskrivningar av Falun Gong förskräcker... Här skrev jag (sammanfattning i noten nedan) om denna rörelse, som ju inte alls bara handlar om trevliga rörelser och meditation utan om värderingar som är minst lika främmande för mänskliga rättigheter som kommunistpartiets företrädare.
Här hittar du en nyligen publicerad artikel om Xinjiang, givetvis med de mindre minoritetsfolken bortglömda, men i alla fall - bilderna här ovan visar spännvidden i regionen, tältet bebos av kazaker och staden är Urumchi.
Här hittar du World Uygur Congress. Och här den statligt kontrollerade nyhetsbyrån Nya Kina.
Under helgen skall jag förresten lägga in en nätbok jag skrivit tillsammans med en kvinna från Xinjiang.
Ett klipp från Sky News - och ett från AlJazeera.
Not:
Grundaren Mästare Li har liknande uppfattning om homosexualitet som pastor Åke Green och anser att kvinnas frigörelse leder till världens undergång. Jorden har dessutom invaderats av utomjordingar, förklädda till människor, i syfte är förstöra jorden - de har infört datorer och allehanda elektoronik. Detta är något av det som ryms bakom de fina orden om sanning, barmhärtighet och tålamod som så gärna citeras i svensk media. Allt har en framsida, men alltid också en baksida...
Jag bävar inför den dag Mästaren får för sig att de illasinnade utomjordingarna skall utrotas för att Jorden skall renas... Här finns ett tidigare inlägg om Falun Gong, där det också finns länk till den skrift som ligger till grund för läran (översatt till svenska).
Läs på! Kazakerna var med om att grunda Östturkestan på 1940-talet, vilket för övrigt var en sovjetinspirerad skapelse med ganska sekulära drag. Ett "fritt" Östurkestan skulle förmodligen likna Kazakstan eller Uzbekistan mer än Afghanistan. Är det att föredra? Kanske inte. Men man förtrycks hellre av sina egna...
SvaraRaderaBra idé att lägga upp boken på nätet!
SvaraRaderaNumera med Issuu.com och andra websidor är det lätt att digitalt publicera och få det riktigt läsbart.
Ser fram emot att läsa.
Du borde förresten PDF-scanna dina gamla böcker som inte går att få tag på och publicera dem digitalt också.
Anonym 01:51 gör det nog lite för lätt för sig, det är viktigt att se den komplexa verkligheten! Att dra paraleller med det som hände på 40-talet är inte relevant.
SvaraRaderaTack för intressanta länkar!!
SvaraRaderaKan man lita på medierna? Ofta inte. Birger brukar förse oss med "extra ögon", som berättar om det som vanliga medier förtiger eller inte ser. Som nu i Kina.
SvaraRaderaHur var det t.ex. i Iran? Är det helt omöjligt att sittande regim faktiskt hade större stöd än rivalen?
Väst-journalisterna umgicks nog inte särskilt flitigt med lantbefolkningen, vars sympatier möjligen låg åt motsatt håll, än vad vi i väst trodde? I städerna bor kanske medel- och överklass, som har andra värderingar än de fattiga på landet.
V.g. rätta, om detta är ett feltänk, tack!
Apropå "extra ögon".
SvaraRaderaIgår kväll omnämndes i svensk teve kärnkraftstrubblet i Tyskland. Men det var bara en kort notis mot slutet av nyhetssändningen.
Hur var det med SVT:s slogan: "Fri television"?
Hoppsan, några glorior ramlade på sned. Visste inte detta om Falungong, man bör tydligen alltid gå till källorna...
SvaraRadera@Anomym#09:36
SvaraRaderaVisst är verkligheten komplicerad, men det kan inte förminska det faktum att situationen i Xinjiang i grunden är en kolonial situation, som i franska Algeriet. Det är oerhört paternalistiskt att hävda att uigurerna på något sätt inte är förmögna att styra sig själva. Vad beträffar det "islamiska hotet" finns det mycket få belägg för att uigurerna skulle vara något slags parallell till talibanerna.
Angående parallellen till Iran (ovan) och den relativa bristen på synliga protester på landsbygden:
SvaraRaderaIran, liksom Kina, är ett kontrollsamhälle och ju mindre samhälle du lever, i desto svårare är det att göra öppet motstånd eftersom kontrollsamhällen bygger på beroenderelationer. Du är beroende av dina grannar, din arbetsgivare etc och alla ör de lika beroende av du som den kontrollerande regimen. Under sådana förhållanden är det väldigt svårt att göra motstånd.
I Kina handlar grundproblemet inte om motsättningar mellan en etnisk grupp och en annan, i Iran inte om en politisk grupp eller en annan, utan det handlar om att endel förtryckta grupper, som är större än andra förtryckta grupper och som inte bor på landsbygden, har lyckats uttala att de är förtryckta. Det är knappt en konflikt, och i så fall en väldigt asymmetrisk konflikt. Det handlar inte i första hand om etnisk identitet eller politisk makt, utan om mänsklig frihet.
Obegripligt att någon som kommer därifrån kan publicera på nätet. Har hon inte familjen kvar där? Vill hon aldrig mer åka tillbaka? Eller är texten pseudokritisk och påminner om att kommunistpartiet inte givet är så illa för alla grupper?
SvaraRaderaIntressant vinkling. Vi vet så lite om Kina och dess olika regioner. Peking är nog en sak, men andra delar något mycket främmande för de flesta av oss.
SvaraRaderaEmily har så fantastiskt mycket att berätta om sitt unika liv, som vi också fick ta del av, när hon var vår guide i Beijing 2006. Hoppas att allt kommer med i boken.
SvaraRaderaBra Birger att du tar upp Emily Hadexias levnadsöde.Hon är en fantastisk kvinna,värd all uppskattning!
SvaraRaderaLångnäsan
Egon Rydénhosetone