tänker tillåta gruvdrift i Gallók/Kallak i Jokkmokks kommun.
Beslut skall tas denna vecka. En regering som släpper gruvbolaget Beowulf Mining (där det moderata f.d. statsrådet Sven-Otto Littorin är ordförande) fritt i det här området har tappat varje uns av förnuft. Länsstyrelsen har sagt nej, Unesco betonar att det hotar världsarvet Laponia.
Till det kommer att flera människorättsorganisationer anser att det strider mot ett flertal urfolksrättigheter.
Skulle regeringen släppa igenom det här beror det inte bara på att man älskar gruvor, utan att man i något sorts förälskelse blivit totalt förvirrade.
Bortsett från allt annat är dessutom bolaget inte av den art som självklart kan betecknas som seriöst. I det här fallet handlar det om järnmalm i form av pulver. I ett annat fall handlar det om jordartsmetaller som bolag vill bryta i närheten av Vättern. För att ta några av de värre exemplen.
Karl-Petter Thorwaldsson hävdar att fler gruvor krävs för "den gröna omställningen". Men något grön omställning pågår inte. Det som pågår är en energiomställning. Vilken innebär att vi ska lämna fossila bränslen och satsa på mineraler till batterier. Som fortfarande är primitiva och materialkrävande.
Mineraler kräver gruvdrift. Med enorma mängder "gruvavfall", risk för läckage till vattendrag och grundvatten, definitiva sår i naturen och påverkan på den biologisk mångfalden.
Nya gruvor ska öppnas. Världen över. Också i Sverige. Vi kommer att få mer av både synligt avfall och osynliga molekylsopor - för ingenting försvinner, allt finns kvar.
Ökad gruvdrift, och fortsatt hysterisk konsumtion, har ingenting med grön omställning att göra.
Visst ska vi fasa ut fossila bränslen, men problemet är att politiker och näringsliv inte begriper att omställningen måste ske med omtanke - med omtanke menar jag att "tänka om". Bara själva idén att ersätta alla världens fossilbilar - och öka mängden - med batteridrift är totalt befängd.
Tvärtom måste vi - i vart fall så länge tekniken är så outvecklad och råvarubehovet är så gigantiskt som idag - bygga system och strukturer där transportbehovet minskar och blir smartare, varukonsumtionen minskar och blir hållbar i verklig mening.
När detta sker - med ekonomisk utjämning och social hänsyn - då är det en grön omställning.
