Wednesday, 25 July 2018

Sven Anér är död

"Regnet strilar. Ha en bra dag. Så fick det bli." Så slutar Sven Anérs andra memoarbok. Lite bitter. Över att "nästan alltid reducerats till en enklare sorts murvel som rotar och petar i sånt som inte angår honom och som han inte begriper ett dugg av".
Men nog begrep han, Sven. Efter alla år på DN - han var tillsammans med Olle Alsén och Eva Moberg de mest läsvärda i den tidningen - begrep han en hel del. Olle Alsén och Eva Moberg är döda, sedan flera år, borta och glömda av alltför många. De stack ut. Och begrep en hel del, precis som Sven. T ex att den som följer den givna mallen inte tillför så mycket.
De tre vågade till och med granska det nya partiet (MP) som bildades 1981 med öppna ögon. Ja, Sven var till och med en av dem som stod för själva bildandet. En eldsjäl, som brann redan då. Han fortsatte att brinna, som han alltid tycks ha brunnit. Grävt,vridit, bänt i allt från kärnkraften - Sven tillhörde de tunga namnen i Linje 3 - till Palmemordet och Estonia.
Jag har inte alltid hängt med i de svängar och de slutsatser som Sven levererat och formulerat på sitt så typiska sätt. Envetenheten kräver mycket av den som är enveten, men också mycket av den som vill hänga med. Sven tillförde alltid något. Att smita undan av feghet eller för karriärens skull låg inte för honom. Inte när han var med och bildade Miljöpartiet heller. Stundom på kant med Per Gahrton till och med. Men respekten för Per, levererade han till mig vid de tillfällen vi talade om partiets tidiga år.
Sven försvann från MP ganska snabbt, men jag inbillar mig - vill inbilla mig det - att hans politiska hjärta låg där i alla fall. Men som intensiv och principfast - som Per beskriver honom i sin bok Det gröna genombrottet - var han nog inte den sort som trivs i ett parti som måste ta tusen och en hänsyn. När ett nytt parti bildas skaver det mellan eldsjälar.
Inför det partibildande mötet 1981 träffades några sörmlänningar hemma hos Claes och Gun Lissenko i Granhed, utanför Katrineholm.
Sven kom från aktionsgruppen för bildandet av ett miljö- och framtidsparti. SVT var där och filmade minsann. Sven peppade. Vi bildade lokalavdelningar och skickade representanter till det partibildande mötet som avhölls i en skola i Örebro. Där lånade Sven ut lunchpengar till mig och Lena.
"Jag är lärd, från den DN som fanns på 40-talet, att en journalist inte får väja eller stoppa helt, när han märker att det blåser", skrev Sven i sin memoarbok. Och fortsatte: "Metoden, som livsstil, är inte helt lättsam, det kan jag inte påstå, och Vargen väcker mig 03.45 och undrar vad i helvete jag håller på med."
Jag förstår både Sven och vargen.