Monday, 8 May 2017

Hur stort inflytande skall statsråd och riksdagsledamöter ha i en grön partistyrelse?

Hur ska en partistyrelse i ett grönt parti se ut? Uppenbarligen har mycket hänt i hur man ser på saken. I MP:s tidiga år fick inte riksdagsledamöter sitta med i partiets ledningsorgan.

Språkrör fick inte ens sitta i riksdag. Vanliga medlemmar var de viktigaste. Maktdelning ansågs vara viktig, politiskt mångsyssleri ansågs vara ett otyg.

Förmodligen gick vi aningen för långt. Men har man inte gått för långt åt andra hållet idag? När fyra statsråd och tre riksdagsledamöter ingår i partistyrelsen. Och partistyrelsens arbetsutskott domineras av statsråd och riksdagsledamöter. En tanke som varit totalt främmande för grönt tänkande tidigare.

Hade något föreslagit något sådant under tidigare år hade hen nog fått en rejäl utbildning i partiets grunder, historia och ideologi…

Men partier utvecklas och värderingar avvecklas. Och uppenbarligen finner partiets medlemmar – om man nu varit medvetna om vad som skett – utvecklingen som fullständigt acceptabel. Många medlemmar har förmodligen inte en aning om att också maktdelning och interndemokrati var grundbultar för det nya partiet.

Hur borde det se ut? Ja, det rimliga vore väl att någon balans återupprättades. Så att språkrören får vara med i partistyrelsen trots att de sitter i regeringen,  men inga andra statsråd bör sitta där. Dessutom kan förstås någon, eller kanske två, från riksdagsgruppen ingå. Men inte fler.

Det är också, som jag ser det, viktigt att reglera hur många region- och landstingsråd respektive kommunalråd som ingår i partistyrelsen. Från grönt perspektiv kan det rimligen inte - om vi utgår från grunderna - vara rimligt att heltidsarvoderade politiker dominerar i en partistyrelse.

I partistyrelsens arbetsutskott bör högst en tredjedel av ledamöterna ha förtroendeuppdrag i riksdag eller regering . inte som nu en majoritet. Kan man tycka. Jag gjorde just det. Maktdelning är ett viktigt instrument för ett levande parti där lojaliteten finns i partiet, inte i riksdag eller regering.

Men om jag själva varit språkrör då? Hade jag haft en annan uppfattning då? Nej, absolut inte. Detta beror på att man som rör bör känna partiet - och partiet är så mycket mer än de som har uppdrag i riksdag och regering.

Lite historia:
  • Den aktionsgrupp som förberedde bildandet av Miljöpartiet 1981 arbetade inte minst med organisationsfrågor. Maktkoncentration måste förhindras.
  • Vid det partibildande mötet antogs stadgar som förbjöd mångsyssleri – bland annat att riksdagsledamöter inte får sitta i riksorganisationens organ.
  • Förtroenderådet antog våren 1982 ett PM som skickades ut till alla lokalavdelningar etc. I inledningen skrivs: ”Miljöpartiet har kritiserat de traditionella partiernas sätt att bedriva politik och vi har nu kommit till en punkt där det är av största vikt att vi lyckas leva som vi lär. Vi måste få fram politiker som människor kan känna förtroende för och vi måste skapa en fungerande interndemokrati”.
  • Regler infördes om att alla kandidater till partiets olika organ ska redovisa vad man står i olika frågor och i vilka frågor de ”eventuellt har någon annan ståndpunkt än partiprogrammet”. En av grundarna, Inger Paulsen, skriver i boken Nu kommer Miljöpartiet: ”Tanken med detta är att det skall vara möjligt för väljare och partimedlemmar att kontrollera att den förtroendevalda håller sina löften”. Dessutom skulle förtroendevalda ha rapportskyldighet till partimedlemmar för att dessa ”lättare skall kunna kontrollera hur de sköter sitt uppdrag”.
  • Att stadgar är viktiga för att upprätthålla interndemokrati påminde Åke Askensten om i ovan nämnda bok: ”Att arbeta för mer demokrati hos andra är inte alltid detsamma som att tillämpa den i den egna verksamheten”.
  • Språkrör infördes först efter det att partiet funnits i tre år. Således valdes de första – Per Gahrton och Ragnhild Pohanka – 1984.
  • Själv valdes jag första gången till språkrör efter valet 1985 och satt fram till valdagen 1988 då vi kom in i riksdagen. Språkrör fick inte sitta i riksdagen. Eftersom både jag och Eva Goës inte var språkrör längre – Anders Nordin och Fiona Björling tog över efter valet – kunde vi båda blir riksdagsledamöter. Efter några år återkom jag som språkrör, denna gång tillät stadgarna att rör fick sitta i riksdagen.
  • Först 1994 infördes en partistyrelse i MP som tidigare haft fyra separata utskott: politiska utskottet, förvaltningsutskottet, tidningsutskottet och stadgeutskottet.
Detta hände sig visserligen för länge sedan, men hur ett partis interndemokrati skulle fungera var faktiskt en grundbult för partibildningen. Inte minst eftersom initiativtagaren Per Gahrton skrev en doktorsavhandling på temat Riksdagen inifrån, i vilken han dissekerade hur illa Folkpartiets interndemokrati fungerade. Skulle den tidens Per analysera hur MP idag fungerar så hade nog kritiken varit om inte mördande, som i fallet med Folkpartiet, så i vart fall dräpande.