Aktuell fråga 1: Dödshjälp - finns här.
 |
| Det var ett tag sedan... |
Det förbluffande, eller ironiska om man så vill, är emellertid att det kan bli en regering med Miljöpartiet som inte bara dristar sig att skriva på värdlandavtal med Nato, besluta om fler och större övningar med Nato och beställa en ny omgång JAS-plan utan också, om man går på utredarens förslag, kommer att föreslå fängelsestraff för den som vägrar värnplikt.
Intressant är att utredaren är den f.d. miljöpartistiska riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen. Det var hon som under långa samtal under många, långa, promenader genom Stockholm åren 1994-98 övertygade - inte övertalade - mig om att närma mig en pacifistisk hållning, om än inte identifiera mig som pacifist. Nu är det militär upprustning och Natomedlemskap som gäller för Annikas del. Man har förstås rätt att ändra uppfattning.
I Studio Ett (P1 Sveriges Radio) slår Annika fast att återupptagen värnplikt innebär att den som vägrar skall hamna i fängelse.
Så här sa Annika i riksdagen i maj 1995: "Fängelsestraff behövs för att kriminella skall få vård för att sluta med sin verksamhet. Fängelse är också ett sätt att skydda människor i samhället från farliga personer. Inget av de här kriterierna stämmer in på en värnpliktsvägrare."
Mer ur hennes lysande riksdagstal som då gjorde mig stolt över att vara språkrör i ett parti som vågade:
"I filosofen Immanuel Kants klassiska avhandling - jag återkommer senare till detta - Den eviga freden från 1795, alltså för 200 år sedan, står följande:
Stående arméer ska gradvis avskaffas helt. Stående arméer är alltid redo för krig. Detta gör att staterna ständigt hotas av krig och att de tävlar med varandra i att ha störst antal soldater. Staten använder män som maskiner genom att hyra dem för att döda eller att dödas. Ett handlande som innebär att staten bryter mot människans rätt i egen person. Annorlunda är det om medborgarna genomgår frivillig vapenövning för att skydda fädernelandet mot angrepp.
Detta leder in på en het potatis, nämligen värnpliktsfrågan. (-) Miljöpartiet
har utvecklat tanken på frivillig värntjänst - vad utbildningen skulle
kunna innehålla, uttagningssystem m.m. - i motion 1994/95:Fö901.
Fängelsestraff behövs för att kriminella skall få vård för att sluta med
sin verksamhet. Fängelse är också ett sätt att skydda människor i
samhället från farliga personer. Inget av de här kriterierna stämmer in
på en värnpliktsvägrare.
Jag tror att ingen efter avtjänad strafftid liksom skuttar ut ur fängelset, vårdad till att vilja göra värnplikt. Knappast är totalvägrare heller farliga för samhället. Det är många gånger tvärtom, vill jag påstå. De tar avstånd från väpnat våld. Det är ju därför de sitter inne. Nej, Sverige skall inte ha några samvetsfångar. (-) Tage Danielsson skrev så här för 20 år sedan:
Lås era dörrar! friden är slut!
Vapenvägrarn har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där, kristen och galen
och vägrar att anfalla folk på Centralen!
Tänk om han gör sej oskyldig till dråp,
orånar gummor och oblåser skåp!
Tänk om han ickevåldför sig på tjejer!
Sätt´en i buren igen, Lennart Geijer!
Mot en sån där kan man inte va snäll.
Somliga måste man sätta i cell.
Humanitet, i princip, är försvarlig,
men denne man är ju samhällsofarlig!
Stoppa den brottsliga galenskapen:
skyldig till oinnehav av vapen!
Sätt honom åter på slangmatsdieten!
Han är en fara för osäkerheten.
(Applåder)"Hela debatten här.
Som ung och fräsch motionerade förresten Gustav Fridolin om värnpliktens avskaffande på det här sättet.
Som nästan lika ung och fräsch pläderade Peter Eriksson, mot bland annat mig som då var språkrör, på en hetsig partikongress 1988 om omedelbart nedläggande av det militära försvaret. Jag var mer resonabel och kunde tänka mig en övergångsperiod med militären som en del i en mer allmän samhällstjänst, för män och kvinnor, där merparten omfattade räddningstjänst, vårdtjänst, biståndstjänst etc. Några samvetsfångar skulle dock inte sättas i fängelse.
Tiden förändras och vi med den. Eller om det är vi som förändras och tiden med den... En del står fast som saltstoder - frågan är om vi som gör det saknar förmåga att tänka nytt eller om vi tänkt så länge att vi känner oss trygga i våra värderingar även när det blåser och krigsretoriken blivit ett nygammalt mode.
Det skall bli intressant att följa den kommande debatten. Själv lär kan jag väl kunna finna mig i den kompromiss som jag var benägen att acceptera 1988. Som saltstod? Citerande Tage Danielsson...
Frågan är således: skall Sverige ha samvetsfångar?
