torsdag 29 november 2012

Lägesbeskrivning

 - En sån jävla piraya, sa han och tog en öl till. Han var mannen från LO och som sådan hade han all rätt att ta sig en öl för mycket utan att bli uthängd i kvällstidningarna. En redig karl har väl rätt att dricka?

Det här var ett tag sedan. Ett drygt årtiondes sedan. 

- En sån jävla piraya!
Den som var en jävla piraya var en av alla dessa stackars män och kvinnor som måste kränga på sig bonusar för att känna att de har något värde. Jag har berättat det förr på bloggen, men mängden nya besökare gör att jag tar mig friheten att berätta en gång till.

Pirayorna har inte gjort sig förtjänta av sina pengar. Dessutom måste följande fråga ställas, även om den kan tyckas vara oartig: hur är denna nya överklass psykiskt funtad? Hur kan man, i en värld som ser ut som den gör, bli så sniken? Vilka mentala störningar är det som ger sig detta uttryck? Vad är det för människor som får toppjobben när de kräver bekräftelse genom hutlösa ner? Är det sådana ledare näringslivet, facket och byråkratin behöver? Är det inte så att det nya klassamhället tenderar att plocka upp rädda, svaga och psykiskt labila människor i toppositioner? Människor som är så rädda, svaga och psykiskt labila att de måste manifestera sin legitimitet genom löner och förmögenhet som andra bara kan drömma om. 

Är det inte små kopior av Herr Andreas i Shakespeares Midsommarnattsdröm vi ser fladdra omkring med bonusar och miner som om de var värda alltihop? 


En god vän föreslog att stat och företag istället för fallskärmar och fantasilöner borde ge ut ordnar på sidenband som de rädda små pojkarna kunde sätta på kavajuppslaget för att på det sättet få möjlighet att visa sin status. Det skulle bli billigare och mindre provocerande. De kunde gå där och pråla för varandra. Vi övriga skulle inte behöva bry oss. Möjligen kunde vi se på dem som ett lustigt inslag på livets teaterscen. Många av de andefattiga pirayorna är ju som hämtade ur en gammal Lorry-sketch. 

- Vi är på väg in i två-tredjedelssamhället, sa mannen från LO när han hade styrkt sig med några öl för mycket och blev bortsläpad av sina vänner som tyckte att han pratade för mycket med en som såväl var nykter, om än inte i bilförartillstånd, som fri från lojalitetsband med arbetarrörelsen.

Vännerna som släpade kanske ännu inte begrep att mycket av arbetarrörelsens grundläggande värderingar när det gäller rättvisa och solidaritet återfinns som en självklar del i den gröna drömmen som jag bar, både i egenskap av språkrör för De gröna som i egenskap av individ. Jag uppfattar att den gröna och röda drömmen skiljer sig åt när det gäller synen på människan och hennes rätt att utvecklas och växa fritt. I den gröna drömmen är jämlikhet inte detsamma som likhet, utan istället möjligheten och rätten att få växa åt olika håll, men utan rätt att trampa på andra. Det sistnämnda vet jag inte riktigt om alla gröna idag förstår när de rusar fram för att vara mer till lags än till besvär. 

- Jag tror inte att vi är på väg in i två-tredjedelssamhället, sa jag innan mannen försvann ur hörhåll. Vi är på väg in i ett samhälle som kan beskrivas utifrån fotbollstermer, 3-6-1. Tre tiondelar av befolkningen står utanför, sex tiondelar lever ett mer "normal liv" - som i princip är helt onormalt för människan -  och en tiondel seglar iväg på gräddhyllan med hjälp av både luftballonger och fallskärmar. 

Varför gick det som det gick? När antogs fotbollsteorin för samhällsbygget? Hur gick det till när fattiga blev fattigare och rika rikare? Hur tog pirayamentaliteten över? När drabbades vi av den nya trenden? Många kommer om ett tiotal år att ställa sig frågan: Vad var det som hände? Och hur fick det hända?

Det var den frågan jag ställde i mitt kapitel av boken Det nya klassamhället, i vilken jag som språkrör för De gröna var inbjuden att skriva. Det var ett tag sedan. Och nästan hela inledningen av den här texten är hämtad därifrån. Jag fick inte en enda negativ reaktion från vare sig förtroendevalda eller andra medlemmar.
 
Politiken tycks drabbas av trender där skocken springer i panik åt samma håll. Utan tid för vare sig analys eller eftertanke. Sedan ett tjugotal år tillbaka springs det fort. Okritiskt anammas fundamentalistiska teser om marknadens gudomlighet, avregleringens lyckobringande effekter, frihet för kapital, internationalism utan spelregler och tanken på att samhället blir effektivt och ”modernt” när klyftorna ökar. 

Jag är så trött på det. Ni som följt bloggen har läst det förr. Men jag tänker dra en vers till om detta för - som sagt - många nya bloggläsare har tillstött. En del av dem tror att mitt gamla parti alltid varit harmlöst. I själva verket var det så att socialisterna var harmlösa i jämförelse med de gröna. När Anders Wall - uppkomling bland de kapitalstarka - vid ett tillfälle träffade Ragnhild Pohanka,som företrädde partiet 1982 och 1985, suckade han att de gröna var farligare än de röda, för de gröna gick inte att köpa. Ragnhild bar det stolt i sitt hjärta.  


Jag är alltså trött på megatrenden som spritt sig som en farsot bland beslutsfattare. De instinkter naturen gett mig får mig att vilja strypa de politiker som motiverar ett förslag med att det är "modernt" - det är bara kulturen som håller mig tillbaka..."Modernt", som om det vore ett ideologiskt argument, byggt på analys och annan hjärnbearbetning... Det enda man vet om modernt är att det är omodernt i morgon. Vi bör inte grunda politik på ytlig trendig modernitet, utan på grundläggande värderingar.  

Jag är fullständigt övertygad om att ökande klyftor - för det är egentligen det alltihop handlar om - i ett samhälle leder till konflikter och verkligt utanförskap. Inte Reinfeldts ytliga begrep som ju bara handlar om arbetsmarknad och huruvida man är lönsam på den eller inte.  

Och i slutänden handlar det om rädsla som hotar det vi lärt känna som demokrati.

Den svårdefinierade rädslan sprider sig i de fattiga förorterna med de största synliga sociala problemen. Det gäller inte bara Sverige. Men också här. Trygghet och identitet söks i obskyra gruppbildningar där hot och hat lätt kan kokas ner till något som förenar medan empatin dränks i den egna rädslan. Och rädslan växer i rik bostadsområdena, där man förser sig med galler för fönstren och schäfrar - och stundom kamphundar - som vaktar rikedomen.  

Skyll nu inte bara på borgarna, de fullföljer bara det som socialdemokratiska regeringar påbörjade. Många goda sossar trodde att nedskärningarna - och hur de genomfördes - på nittiotalet skulle vara en parentes, ett utslag av modernitet i den dåvarande ekonomiska krisens spår. Men Göran Persson öppnade dammluckorna. Det hade gått att spara på annat sätt. 

Förslag fanns, men de förslagen hade drabbat oss på gräddhyllan mer än de som redan kippade efter andan. I modernitetens namn kunde man inte spara på det sättet - och därefter har klyftorna mellan välbeställda och hårt ansatta ökat. 


Jag kom att prata med Linda en del efter det att hon lånat cigaretter av mig - jodå, jag hade kortare perioder när jag rökte, trots bättre vetande - under några år då jag satt i riksdagen. Hon var dotter till en gammal klasskamrat från skolan där jag gått.
 
Vi hade stött på varandra flera gånger på vägen mellan riksdagshuset och min övernattningsbostad. Linda var jobbig, svor och hojtade och var ibland rejält påtänd. Men hon grät också, hon var rädd. Rädd för att inte vara någon, rädd för framtiden, rädd för det gäng där hon fann sin identitet. Rädd för tomheten. Hon berättade att hennes morsa var rädd för tunnelbanan, rädd för arbetslösheten, rädd för att pengarna inte skulle räcka, rädd för att förnedra sig på socialen, rädd för sig själv, rädd för att få nej efter anställningsintervjuer trots bra utbildning och goda meriter. 

Linda sa vid ett tillfälle att det produceras mer rädsla än pappersmassa i Sverige. Jag tror hon hade rätt. Nu är Linda död. Av överdos. Hennes mor hängde sig några år senare. Av skuld och skam över en dotter som dog i en överdos.

Rädslan sprider sig, som sagt, också i de rika förorterna. Vi ser hur galler för fönstren, kamphundar i trädgårdarna och vaktbolag som patrullerar i kvarteren blivit en del av Europas rika förorter. Vad hjälper stora hus, välskötta trädgårdar, låga skatter och stora inkomster när rädslan smyger kring husknuten? Vad är det kvantitativa värt när det kvalitativa urholkas?

Ett samhälle med rädda människor är ett dåligt samhälle. Ett dåligt samhälle för både rika och fattiga. Vi producerar rädsla genom politiska beslut som grundas på något så irrationellt som värderingar framvuxna ur ideologisk vilsenhet och politisk flockmentalitet. De vilsna springer i flock, hysteriskt skrikande till varandra att de är på rätt väg.

Vad är det för värderingar som invaderat makthavarna? Hur kan denna samling män och kvinnor förskansa sig så långt bort från verkligheten att de inte ser och förstår att demokratins kärna håller på att ruttna när rädslan invaderar samhället? Kanske kan orsaken sammanfattas i begreppet ”ekonomism”. Den nya ideologiska flodfåran där vilsna politiker, från allehanda håll, tycks ha hamnat.

Ekonomismen lär att människan är en ekonomisk varelse. Detta är, enligt tron, den mest rationella och effektiva synen på människan. Den har växt fram som en del av den mekaniska världsbilden.
När vi människor blir reducerade till ekonomiska varelser är det fara på färde. Då börjar nämligen förnekandet av högre värden. Allt reduceras till en fråga om kronor, euron eller dollar. Vi blir förlorade i värden som enkelt kan mätas i kvantitet och tappar de värden som har med kvalitet att göra. Sinnlighet, smak, doft och färg försvinner som målsättningar när djupare värden och människovärdet i sig krymps till en siffra. 

Människan är naturligtvis så mycket mer än en ekonomisk varelse. Vi människor är biologiska, sociala och kulturella varelser. Det är för dessa varelser av kött och blod vi gemensamt skall bygga samhället. För människor som älskar, gråter och skrattar. För människor med längtan, drömmar och med oändliga möjligheter att växa. 

Om vi utgår från att människan är en biologisk, social och kulturell varelse så är det lätt att känna förvåning och t.o.m. avsky för det som nu händer. Fler människor drabbas av sämre livsmiljö, social stress och kulturell torftighet trots att förutsättningarna är större än någonsin att bygga det ekologiskt och socialt hållbara samhället. Men istället tillåts pirayorna - den där yttersta tiondelen - leka och frodas utifrån villfarelsen att deras framfart har med demokrati att göra. Medelklassen har fullt upp med sitt. Arbeta, konsumera, producera, arbeta, konsumera, producera. Prekariatet tittar in, kanske längtar man till medelklassen, eller också längtar man till ett liv utanför konsumtionsnormen. Vad vet jag. Jag tillhör medelklassen, visserligen i protest, men bara så mycket protest så jag inte faller ur den. 

Den reellt existerande kapitalismen har förödande likheter med den tidigare existerande socialismen - båda kränker människovärdet, om än genom olika metoder. Märkligt att inte socialismens fiender på högerfältet ser det.

Jag har förstått att makthavande politiker uppfattar samhället som en marknad, världen som en marknad. Det är en av grundbultarna i ekonomismen. De ännu makthavande har glömt att Adam Smith, som kan betraktas som marknadsekonomins fader, byggde in ett antal förutsättningar för att marknaden och ”den osynliga handen” skulle fungera. Nämligen att de som agerade på marknaden inte ville skämmas för vare sig sina grannar eller vår Herre. Men det var för länge sedan. Nu, när marknaden är internationaliserad och anonymiserad, slipper vi skämmas eftersom vi aldrig ser dem vi lurar, bedrar och utnyttjar. Och skam inför vår Herre är det inte mycket bevänt med.

Någonstans på vägen till Nu inträffade den statskupp jag skrev om för någon vecka sedan. Då pirayamentaliteten och någon sorts marknadsfundamentalism tog över. En oblodig statskupp i det tysta. Det första slaget föll redan 1985 när kreditmarknaden avreglerades på det att bankerna kunde visa sin totala avsaknad av kompetens och samhällsansvar. Det andra slaget utgjorde en långdragen process under vilken reglerna för valutaflöden monterades ner - plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. Det tredje slaget föll i maj 1991 när regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta, ecun. För att försvara kronans värde sattes ränta till 500%, massarbetslösheten ökade, småföretag slogs ut och statens finanser blev allt sämre. 

Effekterna av den s.k. skattereformen var inte heller dåliga: Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de just fått. Vem behöver blodiga statskupper, när de kan ske, utan debatt, i demokratins namn? Den som hävdar att Marknaden tagit makten är fel ute. Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten av de folkvalda. 

Den politik som förs bygger inte på empati utan på ekonomiska nyckeltal.

Den politik som förs bygger inte på att människor är sociala och kulturella varelser utan på tron att människor är ekonomiska varelser.

Den politik som förs bygger på att människan är till för systemets skull - inte på att systemet är till för människans.


Staten behandlar människor som problem. Kommunerna uppträder som företag med köp- och säljprinciper. Företag med etiska, sociala och ekologiska ambitioner slås ut på grund av att spelregler saknas. Eller av att de spelregler som finns medför att det som är socialt och ekologiskt hållbart inte blir kortsiktigt lönsamt. T.o.m. den gode kapitalisten går under - han eller hon stryps av Adam Smiths osynliga hand. Ekonomismen är den nya religionen. Och politiker, näringsliv och - märkligt nog, kanske i uppgivelsens namn - stora delar av fackföreningsrörelsen dess nya prästerskap.
Eftersom politik någonstans handlar om människor, så låt oss fundera en stund över vilka människor som är de makthavande. Jag tror inte att det är onda människor som vill skapa ett samhälle där människor mår dåligt och skall reduceras till ekonomiska varelser. 

Jag tror att det är så enkelt som att man springer gatlopp, förvirrade över sitt eget beteende och över sina egna beslut,i en tid när de gamla ideologierna inte längre räcker till. Man springer gatlopp efter något man tror är "modernt". För "modernt" är det ord man tar till när det inte längre finns argument. Det enda vi vet om "modernt" är att det är omodernt imorgon. Men största bristen är nog ändå den att man anser att det inte finns tid för långa tankar, inte finns tid för att analysera vad en människa är för något. Därför hinner man inte fundera över det, kan det tyckas, bisarra faktum att det är en skrämmande stor skillnad mellan att bygga ett samhälle för ekonomiska varelser och ett samhälle för riktiga människor. 

Konstigt. Det var det jag trodde att vi höll på med en gång i tiden. Kanske var jag omodern redan då.
 
 

53 kommentarer:

  1. Hej Birger!
    Länkat till alla på jobbet. Kopia i plastficka vid fikabordet.
    Bredäng

    SvaraRadera
  2. Oj vilken höjdare! Tack, Birger!

    Men du, tänk om den giriga gruppen anklagar dig för det nedsättande ordet "piraya" och hets mot folkgrupp, vad svarar du dem då?☺

    Nu ska iaf samtliga mina kompisar få tipset om dagens text.

    Gt

    SvaraRadera
  3. Kom tillbaka, MP behöver dig!
    L.

    SvaraRadera
  4. Bland det bästa du skrivit Birger! Var på väg att använda "kraftuttryck" men då hade du väl rensat bort den här kommentaren :-)
    Förstår inte hur du hinner och orkar, men du ska veta att du är uppskattad och inspirerarande.
    Hann inte fråga dig igår, men vad har du emot Ringo?

    SvaraRadera
  5. Birger skriver:
    "- En sån jävla piraya, sa han och tog en öl till. Han var mannen från LO.
    Den som var en jävla piraya var en av alla dessa stackars män och kvinnor som måste kränga på sig bonusar för att känna att de har något värde.
    Hur är denna nya överklass psykiskt funtad? Hur kan man, i en värld som ser ut som den gör, bli så sniken? Vilka mentala störningar är det som ger sig detta uttryck? Vad är det för människor som får toppjobben när de kräver bekräftelse genom hutlösa löner? Är det sådana ledare näringslivet, facket och byråkratin (politiken) behöver? Är det inte så att det nya klassamhället tenderar att plocka upp rädda, svaga och psykiskt labila människor i toppositioner? Människor som är så rädda, svaga och psykiskt labila att de måste manifestera sin legitimitet genom löner och förmögenhet som andra bara kan drömma om."

    Hej
    Ja det är hårt att se på, när de lite otryggare, antagligen dem som fått lite mindre kärlek, de med lite mindre tro på människan låter sig kräla upp på maktpositioner genom att rätta in sig i de led som dagens kapitalism erbjuder, om det så är de akademiskt korrekta leden, eller de politiskt korrekta leden som leder till positioner och pengar - åtminstone på kort sikt.

    Jag tänker att vi andra inte är bättre vi så länge vi inte försöker hjälpa dessa otrygga personer bestående av politiker, näringslivstoppar, bankchefer, ekonomiska akademiker o.s.v.

    Idagens samhälle är det tyvärr också extra press på våra stackars unga kvinnor, som dessa tidigare otrygga människor - fast nu på positioner - viner piskan över de unga kvinnorna och säger till dem, vad som sades till dem själva:
    "Det är upp till dig själv, i dagens samhälle har du alla valmöjligheter att lyckas, bara du anstränger dig"
    (vad berättelsen inte lika tydligt förtäljde var: dock måste du ge upp din värdegrund (t.ex. miljö, rättvisa & solidaritet) och "rätta in dig i ledet", du måste indoktrinera dig "de rätta kunskaperna/systemupprätthållande", och obönhörligt konkurrera med dina vänner - först då skall givas dig viss makt och rikedom).

    Ur ett Ekofeministiskt perspektiv blir dagens groteska bild i mina ögon i vart fall tydlig - tydligt blir att de i toppen är minst lika stora offer som dem i botten, eller rättare sagt - de i toppen blir de verkliga offren.
    Dessutom stärks jag i min övertygelse att vi människor kommer till vår fulla rätt, unika som vi alla är - först när vi ser- och förstår varandra som jämlikar.

    JÄMLIKHET var ordet, och då menar jag just den Gröna Jämlikhet som Birger beskriver:
    "I den gröna drömmen är jämlikhet inte detsamma som likhet, utan istället möjligheten och rätten att få växa åt olika håll, men utan rätt att trampa på andra. Det sistnämnda vet jag inte riktigt om alla gröna idag förstår när de rusar fram för att vara mer till lags än till besvär."

    SvaraRadera
  6. Jättebra Birger!

    "En oblodig statskupp i det tysta. Det första slaget föll redan 1985 när kreditmarknaden avreglerades på det att bankerna kunde visa sin totala avsaknad av kompetens och samhällsansvar."

    Anpassningen till EU startade.

    "Skyll nu inte bara på borgarna, de fullföljer bara det som socialdemokratiska regeringar påbörjade."

    Kan vara bra att ständigt ha i åtanke när politikerna skyller ifrån sig. Kan vara bra att minnas när korthuset EU rasar.
    För korthus rasar alltid förr eller senare.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. Ikäll är det torsdagsmy med gemensam middag i huset där vi bor. Det är denna essä vi skal tala om, var så säker. Får oss att, som Sclaug brukar skriva, tänka långa tankar. Välformulerat, roligt, djupt, intelligent.
    Sprid, allt ni kan!

    SvaraRadera
  8. Hur mycket "pension" har du tagit emot sedan du lämnade riksdagen?

    SvaraRadera
  9. Allt fler börjar upptäcka den där statskuppen som gjordes, Josefsson skrev bra i Aftonbladet häromdagen. Är något på väg att hända?
    Mona

    SvaraRadera
  10. "Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten av de folkvalda." Började det inte med pensionsuppgörelsen?? Vi skulle alla bli små egotrippade småkapitalister...

    SvaraRadera
  11. Bra inlägg. har ofta tänkt att jag skulle vilja vara en fluga på väggen som satt och lyssnade när besluten om ökande klyftor tas. Men så läste jag denna hemska vers om flugor på väggen!
    http://www.aftonbladet.se/kultur/serier/article15843483.ab

    SvaraRadera
  12. Hej!
    Tack för gårdagen på Fristads Folkhögskola!
    Vävisen

    SvaraRadera
  13. Avundsjuka är en av människans mindre lyckade egenskaper.

    SvaraRadera
  14. Läs gärna den här av Dan Josefsson, på samma tema som vår bloggare:
    http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article10600488.ab?fb_action_ids=3998285718921%2C3996071863576&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map={%223998285718921%22%3A10150337685138998%2C%223996071863576%22%3A452382468151320}&action_type_map={%223998285718921%22%3A%22og.recommends%22%2C%223996071863576%22%3A%22og.recommends%22}&action_ref_map

    SvaraRadera
  15. Jaja, mycket kunde vara bättre, mycket kunde vara klokare, men det går ändå åt helvete till slut, i mitten av vår galax finns ett enormt svart hål som utgör störste delen av hela galaxen och här kommer hela skiten att sugas in vad vi än tycker och tänker om saken. Fast det är klart vi skulle ju kunna göra det lite bättre för fler på resan till undergången.

    SvaraRadera
  16. SCB har kommit med siffror från tredje kvartalet och de visar att det är hushållens konsumtion som hållit uppe tillväxten. Är det inte så att de som försvarar tillväxtjakten brukar påstå att de ljuger som säger att tillväxten består just i ökande konsumtion? Nu oroas det över att julhandeln inte skall slå rekord! Hur är det nu med förmågan att se två saker på en gång: ekonomi och miljö t ex!

    SvaraRadera
  17. Här finns mer intressant läsning: http://www.bokforlagetatlas.se/blogg/mattiashagberg/2012/11/ett-nytt-klassamhalle-om-guy-standing-och-prekariatet

    SvaraRadera
  18. Hörde en gång, att ju mer högsta chefen får i lön mm, desto mer får även de närmaste underhuggarna. Därför tillstyrker beslutsfattarna dessa orimligheter. De kan ju själva få nytta av galenskapen.

    Gt

    SvaraRadera
  19. Hittade bloggen efter att ha sett en intervju med Tomas Brytting om chefer som bedragare. Den är minst sagt uppseendeväckande och handlar om vilka som blir chefer och bonustagare.
    http://www.ur.se/Produkter/171366-En-bok-en-forfattare-Chefsarbetets-etik?product_type=programtv&q=schlaug

    SvaraRadera
  20. Tack för igår! (mess of blues i Fristad)

    SvaraRadera
  21. Läste detta efter att ha blivit så upprörd över att vi prackas på mediciner utan försäkringar att jag skrev några frågor till Göran Hägglund om vilka andra försäkringar vi i verkligheten kan klara oss utan.

    - Vid vårt köksbord förstår vi mycket väl att försäkring för skador av medicin inte är något som samhället ska kräva. Då kanske vi inte har råd att subventionera läxhjälp och barnkalas för dem som verkligen behöver vårt stöd. Några små leverskador eller andra problem är vi gnälliga om vi vill ha försäkringar för.

    Vi förstår också att det är ett allvarligt hot om apotekets personal kan svara på vilka mediciner som är försäkrade eller inte, liksom att statistiken skulle se illa ut om de antecknade de gånger vår medicin inte finns inne. Då kan ingen minister ljuga med statistik, som vår käre Göran så obehindrat gör nu.

    Vi har frågat både om försäkringar och om våra besök när medicin inte finns på apoteket redovisas på något sätt.

    Vi förstår också att etablering av privata företag och borttagande av kollektivavtal är ett måste i vår nya fria värld. Att vi med det måste omyndigförkara vår gamla mamma för att hon litar på sin hemtjänst och inte förstår när de säljer RUT-tjänster till henne får vi leva med.

    Vi förstår att våra politiker alltid vet vad de gör och att de inte är det minsta naiva. Domstolarna ska också ha arbetsuppgifter i framtiden …

    Men vi är glada att Göran lyser upp vår mörka vardag! Nu ska vi säga upp några andra försäkringar. För varför ha sådana? Trafikskador, bränder och annat elände vill inte KD ha, så då bugar och tackar vi vid vårt köksbord. Eller vad tror du, Göran, om det?

    SvaraRadera
  22. Vilken fin sammanfattning av grön ideologi !!
    Eric

    SvaraRadera
  23. Det undras vad en människa är.

    Det beror nog på vem man frågar.
    Här ett par förslag.

    En ateist anser kanske att vi består av lite kemi med elektriska impulser, som får oss att tro att vi kan tänka och känna.

    En andetroende anser antagligen att vi är tredelade: anden (jaget), själen och fysiska kroppen. Åtminstone på jorden. De båda första leden fortsätter efter jordelivet.

    Fyll gärna på!

    Gt







    SvaraRadera
  24. Härligt Birger!

    Har nu också sett http://urplay.se/170919
    som ju är en av många liknande filmer på senare tid, men kanske än av de mer sevärda/balanserade.
    Jag hoppas att många tar sig tid att se den och fundera över budskapet. När tillräckligt många får upp ögonen för och börjar diskutera hur vårt ekonomiska system egentligen är konstruerat (för det är ju det det är, inte givet av gud eller någon naturlag), så tror jag att krav på förändringar kan komma relativt snabbt på bred front.

    SvaraRadera
  25. Neoliberal Agendators nov. 29, 07:09:00 em

    Det jag inte fattar är hur så mycket av den politiska debatten kan kretsa kring de som har höga löner. Uppenbarligen vill någon arbetsgivare betala dessa personer ett högt pris.

    Varför bry sig? Är avundsjukan så stor?

    Idag betalar en höginkomsttagare drygt 30% i kommunal skatt + 25% statliga inkomstskatt. De innebär att man maximal kan ta ut ca 45% till i skatt på dessa högre inkomster, givet att folk jobbar lika mycket med 100% i skatt och de inte använder några pengar till att köpa momesbelagda varor.

    Då inkomsterna för de flesta höginkomsttagare avtar ganska snabbt när de passerat övre brytpunkten för statlig inkomstskatt så finns det väldigt lite pengar att hämta här. Har inga aktuella siffror men vi prata i storleksordningen 30 miljarder. De totala skatterna är i storleksordningen 1500 miljarder.

    SvaraRadera
  26. Delade på Facebook så att fler kan läsa denna uppgörelse med vår samhällsavveckling.

    SvaraRadera
  27. Ca 1 % av mänskligheten har psykopatiska drag, och de mer begåvade av dessa hamnar ofta på höga positioner. De har rätt kvalifikationer, de är hänsynslösa och har en högst personlig värdegrund där girighet är framträdande. Inget konstigt således med det som Birger för fram här. Vi har att göra med en avart, och de som aspirerar på att bli lika framgångsrika men som bara är omogna småpojkar inuti. Det riktigt otäcka i sammanhanget är att världen styrs av psykopater, när man tänker efter, och det är därför det ser ut som det gör.

    SvaraRadera
  28. Starkt, aha-upplevelse!

    SvaraRadera
  29. Tack Birger! Snälla, kom tillbaka till politiken så att det finns något vettigt alternativ att rösta på.

    Angående pirayorna så föraktar jag dem djupt och innerligt.

    Till Anonym som, tors nov 29, 12:10:00 em, sa "Avundsjuka är en av människans mindre lyckade egenskaper"
    - Vad fan har det med saken att göra? Jag skiter väl i att pirayorna har mer pengar än jag. Det som stör mig är att det finns människor som behöver pengarna mycket bättre än vad de gör. Du kan inte äta dig mer än mätt. Deras vidriga, omättliga behov av att hela tiden få mer går ut över människor som har mer grundläggande, mättliga (till skillnad från omättliga), behov.

    /Eschaton

    SvaraRadera
  30. Neoliberal Agendators nov. 29, 09:49:00 em

    Du kan inte äta dig mer än mätt. Deras vidriga, omättliga behov av att hela tiden få mer går ut över människor som har mer grundläggande, mättliga

    En ekonomi är inte ett nollsummespel. Om dessa s.k. pirayor sliter som idioter för att få bonuspengar så betyder det bara att vi alla får mer.

    Sen är vi nog alla här i väst pirayor, iaf. om man jämför med den miljard som lever på mindre än en dollar per dag ... för att inte tala om de tiotusentals barn som svälter ihjäl dagligen.

    SvaraRadera
  31. Lite märklig människosyn som slår igenom i en del inlägg. Var finns det belägg för att utveckling och förändring drivs framåt av förakt och vilja att "strypa politiker".
    Hand upp alla som har avstått löneökning (eller politikerpension) och istället sett till att slantarna hamnat hos de som är i slagskuggan!
    Neoliberal Agendas rad om att vi alla är pirayor, och så oändligt många fler än gräddhyllsprocenten, säger en del. Fast jag skänker en slant till jul och köper rättvisemärkta snittblommor mitt i vintern.

    Henrik Spovin

    SvaraRadera
  32. Här kommer en hand upp!
    /Esbjörn

    SvaraRadera
  33. Gt "Fyll gärna på!" "Det undras vad en människa är."

    Såg på Debatt och slogs av tanken att det verkar finnas lika många åsikter om det, som det finns människor. Det är lite märkligt? För vi lever ju i samma värld? Eller är världen en illusion? Personligen så tror jag ju inte det. Den är högst verklig och påtaglig! En del upplevelser är gemensamma.

    Själv så tycker jag det är mest logiskt, att någon liten del av oss återvinns. I ett kretslopp. Vi kan kalla det "grönt"? Att vi någon gång kommer till samma ståndpunkt och kan hitta en gemensam världsåskådning som alla kan enas kring trots olika livsåskådningar. Där har vetenskapen ett stort ansvar? De vetenskapsmännen får inte TRO att det forskats färdigt med dem?

    Ang. "pirayorna" så tror jag inte att de är få! Utan att vi alla är det, men på en glidande skala då förstås. Att när vi jobbar bort dåliga egenskaper genom evolutionen och ersätter dem med bättre eller mindre "dåliga" så blir vi mindre och mindre piraya-aktiga. De skulle också kunna förklara en del av allt lidande i världen? Kanske är inte världen orättvis trots allt? Kanske prövas vi för att lära oss empati och tolerans?

    Detta låter säkert helt galet för många. Men alla känsloyttringar då i Debatt ikväll, kring jul och Lucia firande? Det tyckte jag var "galet". Hur sjutton ska vi kunna pröva våra hypoteser och se vad som är mest logiskt när ingen lyssnar på någon? Tyckte faktiskt att det var en skock...pirayor :)Kanske så projicerade jag. Det Pål säger om Per säger inget om Per men desto mer om Pål? Hemska tanke tänk om jag är värst själv? Bäst att titta efter...? Hur ska vi hinna med det då? Men vi hinner ju med att titta på andra...?

    Ja vad är en människa?
    "Fyll gärna på!"

    Lisbeth

    SvaraRadera
  34. @Neoliberal Agenda

    Jag håller med dig om att många pirayor "sliter som idioter". Ibland tjänar vi andra på det. Inte alltid, dock.

    Jag håller också med om att vi i väst antagligen är pirayor allihopa, i jämförelse. Det finns dock skillnad i storlek på pirayorna. De av oss som väljer att inte konsumera mer än vad vi behöver för våra grundbehov är mindre pirayor än de som väljer lyxliv.

    /Eschaton

    SvaraRadera
  35. @Lisbeth,
    "Ja vad är en människa?
    "Fyll gärna på!""

    Ok, here we go, och håll i hatten för jag känner mig på mitt flummigaste humör:
    Jag tror att allt som finns i grunden är medvetande, och således att en människa också i grunden är medvetande. Och medvetande är något som finns och som alltid har funnits, som kan anta alla former som kan antas och är i ständig förändring. Du är medvetande och jag är medvetande och världen skapas utifrån detta medvetande.
    Om man någon gång får möjligheten att prova ayahuasca, så rekommenderar jag att man tar den.
    Man kan då få uppleva hur relativt allting är, hur snabbt allt kan ändras, att livet är en kort parantes i en oändlig ocean av födelse och död av intryck och upplevelser. Att "jag" (upplevaren) existerar även utan något av det kvar i sinnet som definierar vårt nuvarande liv. Grunden är förnimmelse helt enkelt, och den kan inte ytterligare förklaras. Den bara är. Och den kan vara behaglig och den kan vara obehaglig och allt där emellan. Och all medvetenhet är precis likadan, "ingen" kan vara viktigare än "någon annan", och "alla" är oändligt viktiga.
    Just my 2 cents ;)

    Och ang. "pirayorna" så kan jag konstatera att Neoliberal Agenda uppvisar en häpnadsväckande söt naivitet med uttalandet:
    "Om dessa s.k. pirayor sliter som idioter för att få bonuspengar så betyder det bara att vi alla får mer."
    :)

    SvaraRadera
  36. På tal om märklig människosyn:
    http://www.youtube.com/watch?v=-FPeOPTDhio

    Var det en osynlig hand som utrotade 58 miljoner indianer i amerika?
    I vilket fall finns det olika grader av girighet, eller egoism om man så vill. Egoism som gynnar en själv + andra, är en variant. En annan är egoism som dräper andra.

    Lite grundläggande ekologi: Mutualism = bägge vinner på den egoistiska handlingen (grön ideologi ligger nära till hands).
    Predation eller parasitism = endast den ena organismen har vinning av handlingen, den andra tar skada. I fallet när européerna "upptäckte" amerika, agerade européerna alltså predatorer, liksom den sjuke Hitler utgjorde predator mot judarna.

    Om de nyliberala idéerna ska vara gällande måste det alltså till någon form av reglering - precis som Birger skrev, annars kommer vissa människor att agera predator eller parasit* gentemot andra - lär av historien och nuet.
    * Parasitism leder inte till att den drabbade dör direkt, den missgynnas istället under tiden som parasiten utnyttjar den. Om en parasit dödar sin värdorganism kallas den för parasitoid.

    Vad innebär egentligen "utan att inskränka en annan individs fri- och rättigheter" för en nyliberal och hur regleras det? Vilket är naturtillståndet och vem bestämmer det? Carl Bildt kanske?

    /Esbjörn

    SvaraRadera
  37. Tack för du är så Mänsklig och Direkt!

    SvaraRadera
  38. Neoliberal Agendafre nov. 30, 01:00:00 fm

    Lite grundläggande ekologi: Mutualism = bägge vinner på den egoistiska handlingen (grön ideologi ligger nära till hands).

    Det tycker jag inte stämmer.

    Grön ideologi handlar väldigt mycket om parasitism, tex medborgarlön eller friår. Man får leva på det som någon annan har slitit ihop.Nyliberalism däremot handlar uteslutande om mutualism, både parter måste vara med på det. Vill man ha något av annan måste man övertyga motparten att ge det eller genomföra ett byte.

    Man får aldrig initiera våld/tvång mot andra individer.

    Vad innebär egentligen "utan att inskränka en annan individs fri- och rättigheter" för en nyliberal och hur regleras det?

    Se här hur det defineras. Genom en nattväktarstat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar tvång som i att många utan andra möjligheter tvingas slita ut sig i förtid på något fysiskt skitjobb för att pirayan som parasiterar på bolaget behöver en ny 25-rummare i innerstan till nya älskarinnan? Eller tänkte du på någon annan sorts tvång?

      Radera
  39. Uppenbarligen har vi socialister en enorm didaktisk uppgift framför oss när t.o.m. en så klok en som Birger associerar det röda med "alla ska vara lika". Trabanten spökar än.

    Sly Stone sade att ingen är fri innan alla är fria. Det är mig veterligen det finaste socialistiska citatet ever.

    SvaraRadera
  40. En goding till, av Don Marquis:
    When a man tells you that he got rich through hard work, ask him: 'Whose?'

    SvaraRadera
  41. Om märklig människosyn och What local people som exempel: Jag tror att det grundläggande problemet att jag inte har koll hur mina pensionspengar investeras i motsvarande gruvprojekt världen över och att det är jag som med täta mellanrum köper ny mobil med de metaller som bryts i gruvorna. ”Hemska tanke tänk om jag är värst själv? Bäst att titta efter...? Hur ska vi hinna med det då? Men vi hinner ju med att titta på andra...?” (Lisbeth 11:30:00)

    Esbjörn 10:58:00 : jag inspireras av dig och dina gelikar men vet inte hur jag ska göra för att det verkligen ska bli ett verkligt utfall.

    SvaraRadera
  42. Fy satan vad bra du är Birger :)

    SvaraRadera
  43. Å andra sidan är ju näringslivets och marknadsspelarnas närsynthet och patetiska egoism en garant för att de ALDRIG kommer bli lämpliga bärare av samhället., så njut av deras - om än utdragna - crash and burn. :)

    SvaraRadera
  44. Med hänvisning till din din lägesbeskrivning 29.11, måste vi väl beteckna tillväxt- och bonustänkandet som en tydlig korruption, ett girighetens sedeförvärv.

    Detta när man istället direkt nu kunde reducera arbetstiden till sju (7) timmars arbetsdag. Det skulle ge en början till minskad klyfta mellan rika och arbetslösa fattiga. En arbetstidsminskning som fördröjts i minst ett decennium, på bekostnad av ökat tempo, stresssjukdomar och minskade raster för arbetstagarna.

    SvaraRadera
  45. Birger skriver: "Den reellt existerande kapitalismen har förödande likheter med den tidigare existerande socialismen - båda kränker människovärdet, om än genom olika metoder."

    Det gäller att kunna översätta här. Minns att socialism är ekonomisk ofrihet. Kapitalism är ekonomisk frihet. Både ekonomisk frihet och ofrihet leder alltså till att människovärdet kränks. Bara genom att Birger och hans gröna meningsfränder får bestämma kan vi alltså slippa kränka människovärdet. Det gör de, förstås, genom att verka i en annan dimension, som varken är höger eller vänster, varken tillämpandes ekonomisk frihet eller ekonomisk ofrihet, utan bara Birgersk godhet och vidsynthet, där människor tillåts "älska, skratta och gråta", opåverkade av såväl ekonomism som socialism. Så enkelt kan Birgers tirad översättas och sammanfattas.

    SvaraRadera
  46. Att en liten minoritet sitter på makten över produktionsmedlen och hur vinsterna ska användas innebär att de har ekonomisk frihet att ha förmyndarmakt över majoritetens arbetsliv.

    SvaraRadera
  47. Florian.

    Min far, som var "röd", menade att begreppet frihet är relativt. Det som är frihet för den ena kan innebära ofrihet för den andra.

    En borgare långt till höger, menade han, kan tycka att frihet är att fritt få ta ut vinst av medmänniskors arbete? Eller var det fel tänkt?

    Gt

    SvaraRadera
  48. @Florian: Ganska måttlig förmyndarmakt. Man har frihet att försöka producera rationellt eller lämna över stafettpinnen till konkurrenterna. Man har frihet att locka till sig arbetskraft med lön och arbetsvillkor eller se på när andra headhuntar ens egen. Man har frihet att försöka tillfredsställa kunderna med ens produkter och service eller se dem välja annat. Man har frihet att forska fram förbättrade produkter eller bli irrelevant.

    Faktum är att majoriteten sitter med makten över produktionsmedlen. Folks hjärnor är nämligen det viktigaste produktionsmedlet, och var och en är fri att ta sitt huvud under armen och gå.

    SvaraRadera
  49. @Gt: Vadå "långt till höger"? Det är väl självklart för de allra flesta att det är en form av frihet att få bygga företag, anställa folk och tjäna pengar på det? Man måste tvärtom vara långt ut till vänster för att inte erkänna detta.

    Sen fokuserar de röda alltför mycket på vinst. De ser avundsjukt på vinsten som en personlig förlust, och verkar ibland tro att hela värdet av produktion är vinsten. Så är det förstås inte - vinsten är en mycket liten del. Lönesumman, värdet av varorna, värdet av att varorna hålls billiga genom konkurrens och fritt företagande, är mycket, mycket större än den lilla vinst som möjliggör helheten.

    Tillskansar de "röda" sig vinsten från företagandet, så minskar välståndet/produktionen mycket, mycket mer än vad vinstmedlen kan täcka upp. Dvs alla blir fattigare.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.