Nu skriker de i högan sky...

Så kastar sig delar av etablissemanget - chockat och upprört - över MP:s kongress för att denna beslutat att partiet skall skriva in krav på sänkt arbetstid i sitt valmanifest, mot såväl den "realistiska" partiledningens som Mona Sahlins vilja.

Jag tror att det är något sorts primatskrik vi hör... F´låt: primalskrik.

Göra Ericsson, politisk kommentator på nyhetsplats i SvD, skriver, som om det var ett naturvetenskapligt fakta, att "svenskarna behöver jobba mer".

Och i GP kan vi läsa samma sak. Där lyckas språkrör, smått upprörda över kongressbeslut tycks det, till och med sätta arbetstidförkortning mot kamp mot arbetslöshet. Som om man kan minska arbetslösheten genom att snarast öka arbetstiden...

I DN tycks man anse att lagstadgad normalarbetstid på 35 timmar innebär mindre frihet än lagstadgad normalarbetstid på 40 timmar.

1.

Varför denna upprördhet över att sänka arbetstiden? Jo, det finns några myter som man fastnat i. En sådan myt gör gällande att stora pensionsavgångar i det så kallade köttberget (40-talister) kommer att leda till arbetskraftbrist - inte minst inom kommuner och landsting. Vi kommer att stå där utan undersköterskor, lärare och sjuksköterskor en vacker dag… Då kan vi ju inte minska arbetstiden...

Men hur ser det ut? Jo, till hösten beräknas arbetslösheten att vara uppe i 10 procent. Och det trots att över hälften av 40-talisterna redan uppnått pensionsålder. Det vill säga: hälften av det köttberg, som Pär Nuder så finkänsligt döpte oss 40-talister till, har redan gått i pension. Och likt förbaskat har vi en arbetslöshet på cirka 10 procent. Än högre för unga.

Nu är jag inte ensam om att inse detta. Jan Larsson, tidigare s-märkt kommunalråd i Katrineholm skriver i en krönika att han håller med mig i denna analys. Och på den borgerliga sidan finns också en del som vågar simma mot strömmen.

2.

En annan myt, som värnas inte minst av partiledningen i Miljöpartiet, är den som berättar att stora investeringar i omställning till ett miljöanpassat samhälle - järnvägsinvesteringar, miljöbilar, vindkraft etc – leder till att det behövs så mycket arbetskraft att sänkt arbetstid är omöjligt.

Men de miljörelaterade jobben ger inte fler arbetstillfällen. De ger andra arbetstillfällen. Men inte fler. Dessa jobb skall ju ersätta gamla jobb - vi ska ju inte både bygga miljöbilar och gamla bensinbilar, inte bygga järnvägar och motorvägstunnlar, inte bygga vindkraft och sysselsätta oss med hantering av fossila bränslen. Det är ju lika dumt som att påstå att vi skulle ha fått mer jobb genom att både tillverka CD-plattor och vinylplattor, både platt-teve och tjockteve, både tangentbort för datorer och skrivmaskiner, både moderna eltåg och ånglok.

3.

Lägg till det att i stort sett varje miljard som investeras i näringslivet de närmaste åren har ett enda syfte: att rationalisera bort arbetskraft. Precis som det har varit under flera årtionden. Allt färre arbetstimmar finns således inom en rad olika sektorer – inte minst inom industri och tillverkning.

Liknande rationalisering sker även inom tjänstesektorn, där vi i egenskap av kunder gör alltmer själva. Vi scannar våra varor på ICA, vi betalar räkningarna via Internet och på Woody plockar vi våra bräder till husbygget själva.

4.

Men det är inte bara detta som talar för att det inte kommer att lida brist på arbetskraft: många som uppnått pensionsålder vill jobba vidare - kanske på halvtid eller kvartstid för att få ut livskvalitet såväl genom ökad fri tid som en fot kvar i sitt gamla yrke. Ett perfekt liv för många.

5.

Förresten: i takt med att världen globaliserats kommer också varje form av uppkommen arbetskraftsbrist att mötas med invandring - världen lider nämligen inte brist på människor och arbetskraft.

Det finns bara ett rimligt sätt att hantera arbetsmarknaden om man vill uppnå någon sorts solidarisk fördelning av de reella jobb som kommer att finnas i ett utvecklat samälle: Sänk normalarbetstiden från 40 timmar till i första hand 35 timmar – och med sikte på 30 timmar när det blir en optimal lösning. Det handlar om att se de lagstadgade arbetstiden som ett instrument som bör anpassas till den tid man lever i.

Många kommer säkert att vilja jobba mer än 35 timmar, precis som man jobbar mer än heltid idag. Andra kommer att jobba mindre än den nya heltiden. Men normen förändas, det blir en förskjutning, vi kommer att dela bättre på jobben samtidigt som livsutrymmet för fri tid, kultur och social närvaro kan öka för de som får lägre arbetstid. Precis på det sätt som så många gamla liberala, konservativa och socialistiska tänkare haft som målsättning för det samhälle som uppnått en god materiell välfärd.