Förnybar energi tar allt större andelar av energimarknaden. Så berättas av visionära realister som älskar att välja och vraka bland statistisk för att må bättre.
Vi har aldrig använt så mycket fossila bränslen som idag. Så berättar realistiska visionärer som väljer att se med båda ögonen och begriper att det enda realistiska är att vara visionär. Tiden kräver det. Läget kräver det. För det håller på att gå åt helvete. Trots den statistik som de som blundar med ett öga så gärna fäster blicken vid.
Procentuellt har vind och sol kraftigt. Det är sant. Men i reala tal har användningen av fossila bränslen ökat mer. Trots all debatt, trots alla konferenser, trots alla flygresor som klimat- och biståndsdebattörer anser det nödvändigt att göra för att upplysa världen om att alla inte kan leva som de själva gör.
Således: Visserligen minskar oljans andel av den totala energikonsumtionen i
världen något, men världen har aldrig konsumerat mer olja än vad den gör i vår tid. Och så kommer det att fortsätta ett tag till. Trots... ja, ni vet.
Och sett ur svenskt lokalt perspektiv: hur vore det om åtminstone de gröna statsråden i den rödgröna regeringen hade modet, kraften och ärligheten att berätta att vi i Sverige ligger på tionde plats på listan över länder som gör störst ekologiska fotavtryck.
Hur vore det om de, istället för att framställa oss som liggande i fronten, hade modet att problematisera det faktum att det skulle krävas fyra jordklot om alla levde som vi gör.
Jag är övertygad om att människor - eller med politisk vokabulär: väljare - skulle uppskatta att några ledande politiker vågar samtala om att "hålla igång hjulen och skapa jobb och vinster" har en baksida som vi döljer genom att välja statistik.
Hur vore det om vi skulle erkänna, om den politiska ledningen skulle erkänna, att det är på väg att gå åt helvete, att vi måste göra något åt det, att det kommer att kräva något av oss, att vi får lära oss att avstå från en del av det som vi tror är någon sorts normalitet.
Problemet är att det inte finns någon enda ledande politiker som har tillräcklig tilltro till människor - förlåt: väljare - för att våga berätta i färger som inte är photoshoppade. När gröna politiker photoshoppar är det värst av allt - för de legitimerar fortsatt förljugenhet och minskar människors benägenhet att ta problemen på allvar.
Dessutom är det häpnadsväckande när politiker, även gröna sådana, hävdar att näringslivet fattat, att näringslivet går före, att näringslivet är på väg att vända utvecklingen. Det är ju rent skitprat. Det finns förvisso företag som kan få ut vinst genom att göra hållbara investeringar och minska sin påverkan på miljö och klimat. Men totalt sett är det inte så. HM vill sälja mer, Elgiganten vill sälja mer, Fritidsresor vill att vi flyger längre bort, Volvo lobbar för att miljökraven inte skall öka, ledlampor integreras i armaturen så att denna skall bytas ut när leden tar slut...
Det må vara så att varje sak vi köper tillverkats med allt mindre energi och råvaror men flödet av varor ökar allt mer - vilket innebär att tillväxten kan upprätthållas. Och flödet skall öka - det är tanken med det nya frihandelsavtal som förhandlas mellan EU och USA. Ett avtal som Miljöpartiets ekonomiska talesperson säger att MP stöder - för "MP har alltid varit ett liberalt parti"... Vad i h-e är detta annat än en ideologisk kollaps?
Politiker som photoshoppar verkligheten har hjälp av nyhetsjournalistiken som nästan aldrig kan koppla ihop de glada utropen när kläd- och elektronikförsäljningen ökar med nästa inslag om ökande klimatproblem, större ekologiska fotavtryck och Overshoot day som anländer allt tidigare för varje år.
Tänk att få höra ett grönt språkrör säga: Sorry, vi är på väg att med lånade pengar konsumera sönder planeten och det gör att dina barn kommer att få ett helvete under sin livstid. Vi i Sverige tillhör de som bidrar mest till denna utveckling. Det finns tre skäl till detta:
a) vi är alltför för giriga och egoistiska och
b) tekniken utvecklas inte i takt för att balansera denna girighet och egoism och
c) det värsta av allt - det ekonomiska system vi lever i kräver ständig ekonomisk tillväxt för att överleva.
Så låt oss samtala, som vuxna myndiga människor, om vårt ansvar och hur vi kan ta oss ur den fälla vi fastnat i.
Det vore på sin plats att gröna statsråd och gröna språkrör våga säga som det är. Istället för att photoshoppa verkligheten
Vi har kommit dithän i utvecklingen att storheten hos människan inte längre består i vad hon kan göra, utan i vad hon låter bli att göra. Det gäller även klimatdebattörer.
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen Fritidsresor. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen Fritidsresor. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
tisdag 9 augusti 2016
måndag 20 januari 2014
Hur jävig är egentligen Mats Knutson?
Ur min senaste krönika i Fria Tidningen kommer följande:
"Vad skulle t ex Mats Knutsons hustru säga om han tar ansvar genom att i
sina politiska analyser problematisera resebranschen och vårt sätt att
konsumera?
Han är gift med Lottie Knutson som är kommunikationsdirektör
på en av Sveriges största resebolag (Fritidsresor) och dessutom styrelseledamot
i ett av de bolag (HM) som lever på att vi tillägnat oss ett ohållbart
konsumtionsmönster. En debatt om hur mycket vi släpper ut per capita genom vår
konsumtion och vårt resmönster vore direkt negativ för företag som Fritidsresor
och HM.
Mats Knutson är lika jävig i det som kallas vår tids största utmaning som
en make till en anklagad hade varit i en domstol."
Hela krönikan finns här i Fria Tidningen.
onsdag 31 december 2008
Årets lista på förrätter och oförätter...
Gott nytt år, kära bloggläsare. Ni blir bara fler och fler, några av er är ständigt förbannade på mig, många av er skriver mejl med glada eller ilskna tillrop. Mest glada dock...
Blev uppmärksammad, av min kollega i underhållsbranschen, på den här inspelningen av en av de bästa låtar som någonsin skrivits. På något sätt ger den hopp inför 2009:
Årets kultursaknad:
Slas dog och det borde han inte gjort.
Årets kulturflopp:
Lena och jag lämnade i pausen den amatörmässiga föreställning av Drottningens juvelstycke på Dramaten. När välkända skådisar har en dålig dag på jobbet - och tycks ge fan i vad de håller på med - blir det uselt. Ungefär som när ledande politiker saknar visioner och eld i sina hjärtan.
Har lämnat Dramaten förr i första bästa paus. En jämförelse med t ex Göteborgsoperan blir nästan förfärlig, för där tycks man gilla det man håller på med och glider inte omkring i tron att man är bäst bara för att man ställer sig på scenen.
Årets tårar:
Tårarna rann när jag såg Barack Obama och hans familj efter valsegern. En icke-vit president i USA, kanske kan den största dumheten av alla - rasism - försvinna. Men i sak anar jag Den Stora Besvikelsen, för vem kan leva upp till allas drömmar...
Årets upprättelse:
Ibland blir man riktigt glad. Som när jag fick veta att Ingvar Bratt hamnat på 3:e plats på SVT:s topplista över svensk historias största skandaler. Ja, det var förstås inte Ingvar som stod för skandalen, utan Bofors.
Årets hundraåring:
En av mina hjältar skulle fyllt 100 år, han ringde och stöttade när jag som bäst behövde det.
Årets fjuttigaste:
Fritidsresor erbjuder sina kunder att satsa fem kronor som klimatkompensation.
Årets märkligaste bortförklaring:
Maud, som gjort allt för att bli Maud med folket, surar för att att hon kallas Maud. Feminism och jämställdhet tar skada av sådant.
Årets missuppfattning:
Det talades som om bensinen var dyrare än någonsin, och elen också. Minnet är dåligt...
Årets återutgivning:
En klassiker från 1968 gavs ut på nytt, om den rastlösa välfärdsmänniskan.
Årets omvärdering:
Det tog ett tag, men så småningom flagnade glorian på Georgiens president trots Bilds desperata försök att försvara honom. Och de ilskna mejlen efter det här inlägget känns ganska tomma...
Årets barnsligaste kommentar:
Mona Sahlin och språkrören har åkt tåg till Göteborg. Väl framme fick man frågor om sådant där partierna har olika uppfattning. Mona Sahlin surnade till lite och sa att man istället skulle tänka på "alla roliga saker vi kan göra tillsammans". Som om hon var på dagis och pratade med, och om, fyraåringar.
Årets mest onödiga parti:
Ibland är partier riktigt fega. Dess företrädare slingrar sig som maskar. Mest slingrigt uppträder det parti som tycks mig totalt onödigt: kristdemokraterna. Det enda parti för vilket ingenting tycks vara heligt. Är övertygad om att partier måste stå för något för att ha ett berättigande.
Årets politiska tragedi för ett grönt hjärta:
Det pågår en allt intensivare debatt om tillväxt- och konsumtionssamhället, men det enda parti som borde jubla över detta är tyst som en mus.
Det är ett sug efter en alternativ förklaringsmodell till finanskris och begynnande lågkonjunktur, men det enda parti som kan bära en sådan analys är tyst som en mus.
Det är fullsatt på varje möte där alternativa utvecklingsvägar diskuteras, men där finns ingen från det gröna partiets ledning ty de uppfattar visioner som plakatpolitik.
Men politik är att stå på två ben, åtminstone om man vill förändra samhället: sakpolitiska kompromisser och visionär, ideologiskt betingad, opinionsbildning. Men man hoppar på ett enda ben, rakt upp i blockpolitikens fordon som kör väldigt fort mot trista mål. Nytänkande är bannlyst... Blocken är poler på samma utvecklingsväg, riskerar bli två nyanser av grått, känner att tjugo år i politiken varit totalt meningslösa - borde ägnat mig åt annat som t ex astronomi, genforskning eller bergklättring.
Årets ideologiska kollaps:
Ett gäng ledande miljöpartister hävdar, i sin egen tankesmedja, att det inte finns någon grön ideologi. Självförakt och självreduktion kallas det visst, eller om det är omsorg om den nya blockpolitikens kärna.
Årets mejlbombande:
Blev det när jag skrev det här. Visste inte att det fanns så många partier, och så många idéer om nya partier, där jag erbjöds att bli språkrör, partiledare och konstig guru... Roligast mejl kom från de som ansåg att "Schyman och Schlaug" skulle bli en "underbar bomb" som ledare för Fi. Frågan är bara vad som skulle sprängas... Fi eller det ekofeministiska motståndet...
Årets hemligstämpel:
Carl Bildt startade sin karriär på sovjetiska ubåtar, som nog var Natos enligt Marinens egen glömda och gömda tidning...
Årets sorg:
Mina israeliska och palestinska vänner utsätts i vardagen för Hamas raketer resp Israels bomber i den konflikt som följt mig hela livet.
Årets återhörande, av en av de vackraste och trovärdigaste röster som finns:
Blev uppmärksammad, av min kollega i underhållsbranschen, på den här inspelningen av en av de bästa låtar som någonsin skrivits. På något sätt ger den hopp inför 2009:
Årets kultursaknad:
Slas dog och det borde han inte gjort.
Årets kulturflopp:
Lena och jag lämnade i pausen den amatörmässiga föreställning av Drottningens juvelstycke på Dramaten. När välkända skådisar har en dålig dag på jobbet - och tycks ge fan i vad de håller på med - blir det uselt. Ungefär som när ledande politiker saknar visioner och eld i sina hjärtan.
Har lämnat Dramaten förr i första bästa paus. En jämförelse med t ex Göteborgsoperan blir nästan förfärlig, för där tycks man gilla det man håller på med och glider inte omkring i tron att man är bäst bara för att man ställer sig på scenen.
Årets tårar:

Tårarna rann när jag såg Barack Obama och hans familj efter valsegern. En icke-vit president i USA, kanske kan den största dumheten av alla - rasism - försvinna. Men i sak anar jag Den Stora Besvikelsen, för vem kan leva upp till allas drömmar...
Årets upprättelse:
Ibland blir man riktigt glad. Som när jag fick veta att Ingvar Bratt hamnat på 3:e plats på SVT:s topplista över svensk historias största skandaler. Ja, det var förstås inte Ingvar som stod för skandalen, utan Bofors.
Årets hundraåring:
En av mina hjältar skulle fyllt 100 år, han ringde och stöttade när jag som bäst behövde det.
Årets fjuttigaste:
Fritidsresor erbjuder sina kunder att satsa fem kronor som klimatkompensation.
Årets märkligaste bortförklaring:
Maud, som gjort allt för att bli Maud med folket, surar för att att hon kallas Maud. Feminism och jämställdhet tar skada av sådant.
Årets missuppfattning:
Det talades som om bensinen var dyrare än någonsin, och elen också. Minnet är dåligt...
Årets återutgivning:
En klassiker från 1968 gavs ut på nytt, om den rastlösa välfärdsmänniskan.
Årets omvärdering:
Det tog ett tag, men så småningom flagnade glorian på Georgiens president trots Bilds desperata försök att försvara honom. Och de ilskna mejlen efter det här inlägget känns ganska tomma...
Årets barnsligaste kommentar:
Mona Sahlin och språkrören har åkt tåg till Göteborg. Väl framme fick man frågor om sådant där partierna har olika uppfattning. Mona Sahlin surnade till lite och sa att man istället skulle tänka på "alla roliga saker vi kan göra tillsammans". Som om hon var på dagis och pratade med, och om, fyraåringar.
Årets mest onödiga parti:
Ibland är partier riktigt fega. Dess företrädare slingrar sig som maskar. Mest slingrigt uppträder det parti som tycks mig totalt onödigt: kristdemokraterna. Det enda parti för vilket ingenting tycks vara heligt. Är övertygad om att partier måste stå för något för att ha ett berättigande.
Årets politiska tragedi för ett grönt hjärta:
Det pågår en allt intensivare debatt om tillväxt- och konsumtionssamhället, men det enda parti som borde jubla över detta är tyst som en mus.
Det är ett sug efter en alternativ förklaringsmodell till finanskris och begynnande lågkonjunktur, men det enda parti som kan bära en sådan analys är tyst som en mus.
Det är fullsatt på varje möte där alternativa utvecklingsvägar diskuteras, men där finns ingen från det gröna partiets ledning ty de uppfattar visioner som plakatpolitik.
Men politik är att stå på två ben, åtminstone om man vill förändra samhället: sakpolitiska kompromisser och visionär, ideologiskt betingad, opinionsbildning. Men man hoppar på ett enda ben, rakt upp i blockpolitikens fordon som kör väldigt fort mot trista mål. Nytänkande är bannlyst... Blocken är poler på samma utvecklingsväg, riskerar bli två nyanser av grått, känner att tjugo år i politiken varit totalt meningslösa - borde ägnat mig åt annat som t ex astronomi, genforskning eller bergklättring.
Årets ideologiska kollaps:
Ett gäng ledande miljöpartister hävdar, i sin egen tankesmedja, att det inte finns någon grön ideologi. Självförakt och självreduktion kallas det visst, eller om det är omsorg om den nya blockpolitikens kärna.
Årets mejlbombande:
Blev det när jag skrev det här. Visste inte att det fanns så många partier, och så många idéer om nya partier, där jag erbjöds att bli språkrör, partiledare och konstig guru... Roligast mejl kom från de som ansåg att "Schyman och Schlaug" skulle bli en "underbar bomb" som ledare för Fi. Frågan är bara vad som skulle sprängas... Fi eller det ekofeministiska motståndet...
Årets hemligstämpel:
Carl Bildt startade sin karriär på sovjetiska ubåtar, som nog var Natos enligt Marinens egen glömda och gömda tidning...
Årets sorg:
Mina israeliska och palestinska vänner utsätts i vardagen för Hamas raketer resp Israels bomber i den konflikt som följt mig hela livet.
Årets återhörande, av en av de vackraste och trovärdigaste röster som finns:
torsdag 29 maj 2008
Vadå klimat? "Vi har bränslesäkrat så vi kan flyga billigt... "
Fritidsresor har fördubblat sin rörelsevinst, berättar informationsdirektör Lottie Knutson, i Svenskans pappersupplaga, och hoppas förstås på fortsatt goda tider med ökande vinster.Man har bränslesäkrat för kommande sommar-och vintersäsong, berättar hon. Med begreppet bränslesäkrat menas att man säkrat sig mot höjda priser på flygbränsle, inte mot ökande utsläpp av koldioxid från bränslet.
Samtidigt fortsätter Fritidsresor med sin storsatsning på klimatet: Varje resenär kan lägga fem kronor (!!) i frivilligt miljöbidrag, för att "kompensera" de utsläpp man bidrar till. Fritidsresor matchar summan och satsar lika mycket. Skämt? Nej, fullt allvar! Köp dig fri för en femma, är budskapet.
En resa tur och retur till Thailand producerar, för varje person i ett fullt flygplan, nästan lika mycket koldioxidutsläpp som en genomsnittlig kines bidrar med på ett helt år - inräknat alla prylar som hon/han tillverkar för vår räkning...
PS! Kolla gärna Nyhetspanelen i SVT:s Gomorron kl 07.42 på fredag. Repris ca 16.30. Då är det dags för mig titta ut ur garaget...:-)
lördag 29 december 2007
Om Fritidssresors och Solresors magnifika miljösatsning....
I Dagens Nyheter kan man läsa att Fritidsresors nya frivilliga miljöavgift har tagits emot väl av resenärerna. Drygt 65% av de svenska kunderna har valt att betala miljöbidraget!! Är det inte fantastiskt?- Vi har mött en oerhört positiv respons från resenärerna, säger Lottie Knutson, informationsdirektör på Fritidsresor. Och vi har försäljningskontor där entusiastisk personal satt som mål att nå över 90 procent som betalar miljöavgiften...
Hurra! Vi är på gång!!! Att rädda klimatet! Medvetenheten är enorm!! Avgiftens storlek? Jo, fem kronor per resa... Skämt? Icke!
- Fem kronor kan låta fjuttigt, säger Lottie Knutson. Men om många gör det blir den en hel del pengar.
Kära Lottie Knutson! Det initiativ som Fritidsresor gjorde när det gäller charterresor med tåg är värda uppskattning. Men det här påfundet, att pröjsa mindre än vad ett frimärke kostar i miljöavgift för att kompensera utsläppen, är så jäkla oförskämt att man baxnar. Att för en femma kunna hävda att man gjort rätt för sig, att man tagit ansvar för klimatet, vid en resa till Kanarieöarna eller Thailand är ett enda stort skämt. Ett hån. En spark i baken på alla de som arbetar för att medvetenheten om klimathotet skall öka.
PS!
Solresor har en annan variant på miljöbistånd... Omedvetet, men ändå. Senast jag utnyttjade deras tjänster hyrde jag även en bil genom dem. De tog en hacka för besväret att ringa till uthyrningsfirman på plats, men det kunde det ju vara värt och skulle något hända kunde man ju tänka sig att man skulle få lite hjälp, särskilt om man som jag är ganska dålig på spanska och uthyrningsfirmor som man vill klaga på plötsligt brukar bli totalt okunniga i engelska...
Väl sittande i bilen visade det sig efter ett tag att det inte fanns någon fungerande generator i bilen. Så man måste skjuta igång den för hand. Att ringa firman och be dem komma med en ny var inte aktuellt, eftersom någon mobiltäckning inte fanns i bergen. En dag förlorad. Men varken Solresor eller firman ansåg att man hade någon skyldighet att leverera en bil med generator. Så någon kompensation gav man inte.
Och vem orkar hålla på och ägna timmar åt att tjafsa med dem? Ett tips: hyr inte bil via Solresor! Deras miljösatsning - skjut igång bilen för hand - kanske kan ses som en motsvarighet till Fritidsresors femma...
lördag 31 mars 2007
Äntligen vätgas...
Skall sälja min motorcykel, en läcker Honda från 1983. Det känns inte vare sig kul eller rätt längre, att kajka omkring i onödan, planeten tål inte vad som helst. Och för min del blir det en långflygning i år (skriver en bok tillsammans med en kinesisk kvinna), så det är bara att dra in på annat. Den som vårdar den omsorgsfull och inte kör mer än 50 mil per år får köpa den till hyggligt pris...Samtidigt ser min mc-nerv framtiden an med viss tillförsikt. Den första hojjen som går på vätgas har sett dagens ljus. Motorcyklen heter ENV, tillverkas av det brittiska företaget Intelligent Energy och finns att köpa redan i sommar. Den drivs med en bränslecell, går tyst och de första exemplaren kommer upp i 80 km i timmen. Jag väntar till den klarar det dubbla, vilket lär bli inom några år.
Förresten har Fritidsresor tagit inititativ till charterresor med tåg. Snyggt jobbat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
