Hej Gudrun!
Partiledardebatt igår i teve. Med nuvarande riksdagspartier. Feministiskt initiativ, som börjat röra på sig i opinionsmätningarna, fanns inte med. Påminner mig om när MP inte fick vara med i partiledardebatten inför valet 1988, trots att vi hade haft opinionssiffror på över tio procent redan ett halvår tidigare.
Gudrun, det var alltså hårda bud också för MP innan vi tog oss in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Det började väl ungefär som för er... partibildande möte. Vi hade en erfaren f.d. riksdagsledamot vid namn Per Gahrton. Och ni har dig. Båda politiska djur, om man får uttrycka det så.
Sen började vi bygga upp partiet underifrån, med lokalavdelningar. Här nedan är det jag (den skäggige) och Agneta Dreber samt Claes Lissenko från lokalavdelningen i Katrineholm.
Agneta talade på offentligt möte. Hon satt med i partiledningen. Hon talade om miljö, livsmedel och jämställdhet. Vi hade hårda
regler för det sistnämnda. Minst 40 procent av varje kön i alla
styrelser och utskott. Och alla listor varvade mellan kvinnor och män. Ledarskribenter och teve-kommentatorer gjorde sig lustiga över dessa idéer.
Lyckades någon lokalavdelning inte uppnå varvade listor så ställde man
helt enkelt inte upp i valet. Hårda bud! Ni kör, så vitt jag förstår, med en enkönad lista till EU-valet och är till mer än 90% enkönade i er partistyrelse. Så ni hade inte platsat i MP. Men precis som ni var vi noga med att driva kravet på sänkt arbetstid. Där hade ni platsat i det MP vi bildade. Vilket inte dagens MP gjort... Det är jag till vänster, skägget har ansats något.
Det gick inte så bra första gången vi ställde upp i riksdagsvalet. Inte andra gången heller. Men vi jobbade oss upp i opinionen i alla fall. Vi hade inget eget namn i opinionsmätningarna, fanns med i den där gruppen "övriga partier". Där ni också ligger och skvalpar. Men vi slet som djur, precis som ni gör, och jobbade oss upp till över 1,5 procent i den där anonyma gruppen. Då fick vi egen namn i opinionsmätningarna. Och det gav direkt resultat. Tre procent!
Väl uppe och nosade på fyraprocentsspärren hände något. Vi fick utrymme i medierna. I TV. Visserligen dansade vi inte, men jäklar vad det började gå bra! Det gällde bara att inte göra bort sig. Slitit hade vi gjort, nu var det än mer slita.
Fortsatte att åka land
och rike runt - men nu måste vi vara väldigt pålästa också. Varje fel,
varje miss, skulle blåsas upp. Vi visste att någon tolerans inte skulle
finnas. Vi fixade det riktigt bra. Och plötsligt händer det... Vi var större än flera riksdagspartier! Ungefär som FI är i senaste mätningen inför EU-valet.
Skägget ansades lite till. För säkerhets skull. Nåt måste man offra. Nu jävlar gällde det att spela övertygad om att vi skulle komma in i riksdagen. Att inpränta bilden. Bakom oss på presskonferenser hade vi texten som förkunnade vad som skulle ske. Här är det det kvinnliga språkröret Eva Goës och jag som spelar säkra...
Det blir december 1987. Och jobbet ger resultat. Vi är uppe i mer än 10 procent i en del mätningar. Det var fortfarande vinter. Utan att några sälar hade dött. Du vet, Gudrun, man
envisas med att hävda att det var säldöden sommaren 1988 som tog in
partiet i riksdagen. Sälvalet, kallas det. Till och med forskare har
fastnat. Så man får påpeka för dom att de har fel. Till och med
Forskning och Framsteg har fått backa. Offentligt. Det kändes bra.
Det var verkligen på väg att hända något. Mycket folk på möten, och vi hade roligt
trots att vi var ganska utschasade. Eva var ett sånt där energiknippe med
aldrig sinande entusiasm. Ungefär som du. Vi var två, vi hade stor
nytta av det. Ni har tagit efter idén har jag förstått, med råge. Ni har tre talespersoner. Ja, det hade väl vi också egentligen, för vi hade två språkrör och ett provrör. Hon hette Åsa Domeij. Det är hon som är till höger på bilden.
Sista kongressen före valet håller vi i Karlskoga. Bara för att provocera och utmana. Det var ju där Bofors höll till med sin vapentillverkning. Det var därifrån man smugglade vapen. Det var där den som avslöjade alltihopa blev miljöpartist därför att vi var det enda partiet som rakryggat stod för ett förbud mot vapenexport. Han hette Ingvar Bratt och fick vårt fredspris. Nya opinionssiffror kom mitt under kongressen. Vilket förstås blev Kanonsiffror i medierna. Jag kan avslöja att vi hade planerat för att de skulle ta det betet.
Sen fortsatte det. Siffrorna förblev väldigt höga, utrymmet i medierna ökade och vi gjorde inte bort oss. Än i alla fall. Nedanstående förstasida kom några veckor före valet. Det är nog inte omöjligt att det blir en repris, Gudrun. Fast med "feministiska" istället för "gröna" och med en mer enkönad bild - vi var jättenoga med att ge fotograferna tillfällen att visa att vi var hälften av varje.
Här är det jag, i ännu mer ansat skägg, tillsammans med Per Gahrton, Åsa Domeij och Jill Lindgren. Vi försökte få ner Eva Goës från Härnösand, men hon hann inte. Nackdelen med att inte bo i, eller lagom långt ifrån, Stockholm. Undrar hur mycket utrymme FI missat på grund av det där med boende på Österlen... Men det kan det förstås vara värt.
När siffrorna hade börjat stiga så började de där som inte velat låtsas om oss, eller sagt att vi inte behövdes, ta till brösttonerna. Det gällde ditt gamla parti också. Ni var skiträdda, så ni skickade ut Jörn Svensson på klappjakt.
Men VPK var inte de som tog sig an oss allra vulgärast. Det var sossarna. Deras tunga ledamot i riksdagens konstitutionsutskott (Olle Svensson) varande för att det skulle bli som när Hitler tog över makten i Tyskland om MP kom in... "Risken för kaos är stor om miljöpartiet kommer in i riksdagen... Den politiska förvirringen som rådde i Weimarrepublikens Tyskland och
var en grogrund för Hitlers maktövertagande är den yttersta
konsekvensen. Jag säger inte att vi hamnar där, men det är ett hot."
Och så var det då Folkpartiet som inte hotade med Hitler men väl med ekonomisk kaos... Ja, du vet vad som väntar, Gudrun!
En varning är på sin plats. När siffrorna pekar på att det är allvar så börjar journalister jaga vad som finns i garderober. Gissa om era riksdagskandidater kommer att bli kollade i sommar! Grävandet har säkert redan börjat och du kan nog räkna med att man kommer att utnyttja sommaren för att leverera en och annan smaskig historia om någon som haft lite fiffel för sig, eller glömt betala någon skatt eller lurat sin mamma eller nåt.
Själva råkade vi ut för en hel kedja med löpsedlar om en riksdagskandidat som inte deklarerat på några år, en annan som inte betalt skatt och en tredje som åkt omkring med en oskattad bil (det var jag - att försöka förklara hur det kom sig förstod jag var meningslöst, bättra ta på sig skuld man faktiskt inte har och få saken ur vägen istället för att det skall ältas en hel vecka).
På grund av de höga
opinionssiffrorna blev det problem för public service - några andra
tevekanaler som sände politik fanns inte. Vi skulle, som sagt, inte få vara med i
slutdebatten i teve, men däremot blev vi inbjudna till
partiledarintervjuer i såväl teve som radio.
Strategin var klar: vi skulle, hur det än gick, gå ut och fira segern
efter intervjun i teve. Bra, positiva segerbilder skulle förstärka
intrycket av att vi var Vinnare. Nu gick det bra, men bilderna gav
intryck av det hade gått ännu bättre...
Nedan är det Kaja Wagner, som var ordförande för Grön Ungdom, Krister Skånberg, Åsa Domeij och jag som firar på partikrogen vid Odenplan i Vasastan i mina ungdomstrakter i Stockholm.
Hur som helst: har ni bra opinionssiffror sista månaden före valet så hänvisa till att SVT minsann lät MP var med i den traditionella serien av partiledarintervjuer utan att vara med i riksdagen...
Allra grinigast för att ett nytt parti var på väg att äntra riksdagstrappan var sossarna. Många av dem tycktes se det nya partiet som en personlig förolämpning. Många fler än Olle Svensson bar sig mycket illa åt. Mer om det i eventuella memoarer. Men en sak är klar, Gudrun: Tro inte att det finns något tillräckligt uselt för att det inte skall användas för att stoppa er!
Och du, tro inte att du kan slappna av efter en eventuell partiledarintervju i teve... Det gäller att köra ända in i kaklet. Trots att man knappat orkar stå på fötterna. Det gäller att blaskorna visar på medvind till sista utgivningsdag före valet - och nu är det ju de där förbannade sociala medierna som man måste hålla på gott humör också...
Sista torgmötena gick som en dans för oss, kan det säkert göra för er också...
Sedan var det bara att försöka orka njuta segerns sötma när valresultatet ramlar in. Så här såg vi ut när de första siffrorna presenterades i teve...
Visst låter det som en berättelse att själv få göra en variant av? Feministiskt initiativ har lyft i mätningarna senare än vi gjorde, men å andra sidan kan vågor skölja fortare fram idag än innan nätet var uppfunnet och när man använde Tippex och faxrullar...
När ni väl kommit in gäller det förstås att inte börja slita sönder er internt. Det är lätt gjort. Och en sak kan du vara lugn för: kvinnor är lika jävliga på att slita sönder en grupp som män är... Även om det mest är kvinnor som än idag håller rent...
Vad finns mer att säga? Jo, det gäller förstås att se till att inte bli så nöjd med vad man åstadkommit på vägen in i riksdagen att man slutar vara den man varit. Det gäller att inte låta gruppen bli så förblindad av att sitta i maktens korridorer att den fastnar i innanförperspektiv. Blåslampa och blåsrör är alltid något som skall värnas. Ja, du vet...
Gudrun! Vågar du prata om miljö, nedrustning, tillväxtkritik och konsumtionssamhällets tomhet så ska jag ta mig en funderare extra på vilket parti jag skall rösta på. Trots det där med att ni inte gillar jämlikhet i partiet. Ni är faktiskt mer enkönade i er partistyrelse än Sverigedemokraterna. Som om det vore lika svårt för er att hitta män som är feminister som det tycks vara för ett inskränkt näringsliv att hitta kvinnor till sina bolagsstyrelser...
Hur som helst: Väl inkommen i riksdagen kommer du kanske att bli utsedd till årtiondes värsting. I så fall, välkommen i klubben!
Bästa hälsningar,
Birger