Blev uppmärksammad, av min kollega i underhållsbranschen, på den här inspelningen av en av de bästa låtar som någonsin skrivits. På något sätt ger den hopp inför 2009:
Årets kultursaknad:
Slas dog och det borde han inte gjort.
Årets kulturflopp:
Lena och jag lämnade i pausen den amatörmässiga föreställning av Drottningens juvelstycke på Dramaten. När välkända skådisar har en dålig dag på jobbet - och tycks ge fan i vad de håller på med - blir det uselt. Ungefär som när ledande politiker saknar visioner och eld i sina hjärtan.
Har lämnat Dramaten förr i första bästa paus. En jämförelse med t ex Göteborgsoperan blir nästan förfärlig, för där tycks man gilla det man håller på med och glider inte omkring i tron att man är bäst bara för att man ställer sig på scenen.
Årets tårar:
Tårarna rann när jag såg Barack Obama och hans familj efter valsegern. En icke-vit president i USA, kanske kan den största dumheten av alla - rasism - försvinna. Men i sak anar jag Den Stora Besvikelsen, för vem kan leva upp till allas drömmar...
Årets upprättelse:
Ibland blir man riktigt glad. Som när jag fick veta att Ingvar Bratt hamnat på 3:e plats på SVT:s topplista över svensk historias största skandaler. Ja, det var förstås inte Ingvar som stod för skandalen, utan Bofors.
Årets hundraåring:
En av mina hjältar skulle fyllt 100 år, han ringde och stöttade när jag som bäst behövde det.
Årets fjuttigaste:
Fritidsresor erbjuder sina kunder att satsa fem kronor som klimatkompensation.
Årets märkligaste bortförklaring:
Maud, som gjort allt för att bli Maud med folket, surar för att att hon kallas Maud. Feminism och jämställdhet tar skada av sådant.
Årets missuppfattning:
Det talades som om bensinen var dyrare än någonsin, och elen också. Minnet är dåligt...
Årets återutgivning:
En klassiker från 1968 gavs ut på nytt, om den rastlösa välfärdsmänniskan.
Årets omvärdering:
Det tog ett tag, men så småningom flagnade glorian på Georgiens president trots Bilds desperata försök att försvara honom. Och de ilskna mejlen efter det här inlägget känns ganska tomma...
Årets barnsligaste kommentar:
Mona Sahlin och språkrören har åkt tåg till Göteborg. Väl framme fick man frågor om sådant där partierna har olika uppfattning. Mona Sahlin surnade till lite och sa att man istället skulle tänka på "alla roliga saker vi kan göra tillsammans". Som om hon var på dagis och pratade med, och om, fyraåringar.
Årets mest onödiga parti:
Ibland är partier riktigt fega. Dess företrädare slingrar sig som maskar. Mest slingrigt uppträder det parti som tycks mig totalt onödigt: kristdemokraterna. Det enda parti för vilket ingenting tycks vara heligt. Är övertygad om att partier måste stå för något för att ha ett berättigande.
Årets politiska tragedi för ett grönt hjärta:
Det pågår en allt intensivare debatt om tillväxt- och konsumtionssamhället, men det enda parti som borde jubla över detta är tyst som en mus.
Det är ett sug efter en alternativ förklaringsmodell till finanskris och begynnande lågkonjunktur, men det enda parti som kan bära en sådan analys är tyst som en mus.
Det är fullsatt på varje möte där alternativa utvecklingsvägar diskuteras, men där finns ingen från det gröna partiets ledning ty de uppfattar visioner som plakatpolitik.
Men politik är att stå på två ben, åtminstone om man vill förändra samhället: sakpolitiska kompromisser och visionär, ideologiskt betingad, opinionsbildning. Men man hoppar på ett enda ben, rakt upp i blockpolitikens fordon som kör väldigt fort mot trista mål. Nytänkande är bannlyst... Blocken är poler på samma utvecklingsväg, riskerar bli två nyanser av grått, känner att tjugo år i politiken varit totalt meningslösa - borde ägnat mig åt annat som t ex astronomi, genforskning eller bergklättring.
Årets ideologiska kollaps:
Ett gäng ledande miljöpartister hävdar, i sin egen tankesmedja, att det inte finns någon grön ideologi. Självförakt och självreduktion kallas det visst, eller om det är omsorg om den nya blockpolitikens kärna.
Årets mejlbombande:
Blev det när jag skrev det här. Visste inte att det fanns så många partier, och så många idéer om nya partier, där jag erbjöds att bli språkrör, partiledare och konstig guru... Roligast mejl kom från de som ansåg att "Schyman och Schlaug" skulle bli en "underbar bomb" som ledare för Fi. Frågan är bara vad som skulle sprängas... Fi eller det ekofeministiska motståndet...
Årets hemligstämpel:
Carl Bildt startade sin karriär på sovjetiska ubåtar, som nog var Natos enligt Marinens egen glömda och gömda tidning...
Årets sorg:
Mina israeliska och palestinska vänner utsätts i vardagen för Hamas raketer resp Israels bomber i den konflikt som följt mig hela livet.
Årets återhörande, av en av de vackraste och trovärdigaste röster som finns:
Tack för året, det har varit roligt och givande att följa din blogg! Ser fram mot nästa år!
SvaraRaderaJoan Baez är så skön! Stand by me är så skön! Birger är så skön! Gott nytt år, Birger och andra.
SvaraRaderaMona
Gott nytt år Birger !
SvaraRadera"Where have all the flowers gone" är härlig den sjöng vi en del i skolan.En föregångare till Joan och Bob Dylan, var en kille som hette Peter Seeger som han med hade en del härliga låtar.
http://se.youtube.com/watch?v=VucczIg98Gw&feature=related
Årets bästa debattartikel skrev du i Dagen igår: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161448
SvaraRaderaEtt riktigt Gott Nytt År till
SvaraRaderaBirger med familj.
Gillar din blogg även om vi inte alltid tycker likadant.
Men som någon tänkare sa: Vem lär du dig mest av, den som alltid håller med eller den som vågar ifrågasätta?
Väl mött 2009
"Årets sorg:
SvaraRaderaMina israeliska och palestinska vänner"
Har du berättat, än, för dina "israeliska vänner" att du jämnställer israeliska försvarsaktioner med historisk massslakt och nazistiska blodbad?
Anonym 9:32
SvaraRaderaSom sagt det finns dom som anser att är man inte på deras sidan är man en motståndare och landsförrädare.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/helleklein/article141903.ab
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/helleklein/article141903.ab
SvaraRaderaVägkartan stämmer inte med verkligheten. Se upp för illusionen att Ariel Sharon skulle vilja ha fred, varnar den israeliska fredsaktivisten Anat Matar.
SvaraRaderaJag lyssnar till henne på ABF på Sveavägen. Hon och Lena Lönnqvist från de kristna socialdemokraterna, broderskapsrörelsen, samtalar om läget i Israel/Palestina.
– Den israeliska regeringen har inte accepterat fredsförslaget utan lagt in en mängd reservationer. Sharon måste nu i praktiken visa omvärlden och palestinierna att han verkligen vill ha fred och en palestinsk stat, fortsätter Matar.
Anat Matar är doktor i filosofi och lärare vid universitetet i Tel Aviv. Hon tillhör de intellektuella judar i Israel som i ord och handling kämpar för en rättvis fred och mot den israeliska ockupationen. I november 2000 bildade hon tillsammans med judiska och arabiska israeler en ny fredsrörelse – Ta’ayush. Det är arabiska och betyder ”leva tillsammans”. En viktig princip för dessa aktivister är att judar och araber hela tiden gör saker tillsammans – genom samarbete vill de manifestera sin vision om en rättvis och jämlik fred.
Rörelsens ledare är historikern Gadi Algazi som blev känd i slutet av 1970-talet då han som 18-åring vägrade tjänstgöra i armén på ockuperat område. Ta’ayush består av många yngre aktivister och finns i Tel Aviv, Jerusalem, Haifa och Beer Sheva. De bistår de palestinska områdena med mat, mediciner och kläder.
– Det är mycket svårt att bedriva fredsarbete och humanitär hjälp på Västbanken och i Gaza just nu, berättar Matar. Den israeliska säkerhetstjänsten och armén hotar aktivisterna hela tiden.
– Armén skyddar de illegala bosättarna och hindrar oss från att hjälpa palestinierna, fortsätter Matar.
För ett år sedan undertecknade 62 israeliska 18-åringar ett upprop i tidningen Haaretz. De var inkallade att göra militärtjänst men vägrade lyda ”en regering som grundar sin politik på rasistiskt tänkande” och som ”bryter mot de mänskliga rättigheterna”. I dag har 350 ungdomar undertecknat protesten och rörelsen växer.
En av initiativtagarna till denna ”vägrar-rörelse” är Anat Matars son Haggai. I oktober förra året fängslades han. I fem månader satt han i fängelse. Nu har han flyttats till en militärbas i väntan på rättegång. Han är inte pacifist utan vägrar av en moralisk övertygelse om att han inte kan tjäna en ockupationsmakt. Rättegången blir därmed politisk.
– Israel måste befrias från ”den demografiska skräcken”, säger Anat Matar. Det ligger lika mycket i judarnas intresse som i palestiniernas.
– Jag vill leva i en demokratisk stat, inte bara i en demografisk, tillägger hon.
Även om den israeliska fredsrörelsen i dag är liten så är den betydelsefull. Genom dagliga protester i praktisk handling, som olivträdsplanteringar, matkonvojer, skyddande av hus mot israeliska bulldozrar och så vidare, bidrar fredsaktivisterna till att hoppet om fred aldrig slocknar.
– Vi måste bryta dehumaniseringen av det israeliska samhället och inte acceptera den militära logiken, säger Anat Matar.
Alla som påstår sig vara Israels vänner borde inse att hon har rätt.
UNDERBAR version av Stand by me! Gott nytt år!
SvaraRaderaSchyman och Schlaug skulle verkligen bli en bomb i den politiska debatten, de två skickligaste retorikerna på samma scen. Bäva månde borgare och sossar, kommunister och grönsaker!
SvaraRaderaTill alla som angripa Birger.
SvaraRaderaBesinnen eder! Hur kunnen I beskylla Birger för rasism?
Tagen istället reda på, hur staten Israel bildades! Vad begären I av Palestinas fördrivna folk? Underkastelse? Accepterande av fait accompli?
God fortsättning Birger och alla andra som sökt sig till hans fantastiska blogg!
SvaraRaderaStand by me i denna version är redan en favorit som jag tipsat alla mailvänner om! Tråkigt att mp inte tar chansen att profilera sig i de frågor du tar upp!
Mikke
Mp:s nuvarande linje tycks vara, att tona ner vissa gröna frågor till förmån för andra, som ledningen bedömer som viktigare, kanske i hopp om att detta ska behaga sossarna.
SvaraRaderaDärför talar Mp:styret inte längre negativt om tillväxttänkandet. Mp anar väl inte, att detta kan leda till just miljöförstöring och annat elände.
Eller, så är man medveten om detta, men håller masken för att bli gillade av Sahlin och därmed nå regeringsposter.
Men, om Mp i regeringsställning skulle använda sitt inflytande för att verkställa sina resterande gröna ideal, t.ex. stopp för all kärnkraft, då blir de kanske inte gamla i den rollen, eftersom särskilt LO-sossarna avskyr talet om ett sådant stopp.
Härligt att se att Joan Baez fortfarande är aktiv, härligt också att det låter lika bra, men annorlunda, som för 20 år sen eller vad det kan vara.
SvaraRaderaInte bläddrat förbi din blogg förräns nu, men nu ligger den med bland de politiska premenurationerna. Härligt med en blogg som verkar stå upp emot våldet och mördarna snarare än de flesta som står upp mot en godtycklig del av våldet, beroende på vilka det är riktat mot.