Tja, det var väl det som sades mellan raderna när partisekreteraren intervjuades. "Vi skriver ett nytt kapitel", meddelar Miljöpartiets partisekreterare. Han kunde sagt: "Vi är på väg att skriva vårt sista kapitel..."
Tankegången känns igen från den traditionella spiralen för upprustning. Själva skräckbilden som man vill plantera är att Ryssland, under överbefälhavare Putin, kastar sig över Sverige för att lägga beslag på skogar, vattendrag och kvarvarande industriverksamhet i syfte att inte bara göra Skavsta flygplats till rysk militärbas utan också sjösätta den råa kapitalism - eller om det är smygkommunism - som numera präglar landet i öster.
Vankelmodiga politiker - som sätter fingret i luften efter att bedömt vad SvD och övrig press kan skapa för opinioner - kastar sig över excelbladen och fyller i nya miljarder i kolumnen för Militär Upprustning. Det tycks komma att gälla även MP, om jag förstod partisekreteraren i gårdagens Agenda. Allt medan SVT:s nyhetsprogram Aktuellt inkallar en så kallad expert som iklädd jägarbyxor - och med kragen uppfälld - meddelar att här krävs svensk militär upprustning. Allt annat är livsfarligt.
För att motivera för partiets medlemmar varför partiets statsråd kan komma att besluta om ökade anslag till militären, pimpade med tio nya JAS-plan, lär väl partiets nuvarande ledning gå på Annikas strategi. (Petitesser som att berätta att Rysslands åt helvete för stora militärbudget är en sjundedel av USA:s, knappt hälften av Kinas och "bara" drygt hälften av vad EU:s kärnländer Tyskland- Frankrike- Storbritannien passar liksom inte in i bilden.)
I tidskriften Försvarets Forum meddelar Annika följande: "Den, eller de, som kanske heller ser besparingar håller i rådande klimat truten i ren självbevarelsedrift".
Självbevarelsedrift har aldrig varit något som jag och likasinnade värnat speciellt mycket. Vare sig när det gällde de pompösa angreppen från industrin när vi krävde att klor skulle avvecklas, eller från bilindustrin när vi krävde avgasrening eller från militären när vi - på den tiden inkluderade "vi" även Annika - drog en fredlig lans för avveckling av vapenbeställningar som drog undan resurser från skola och vård när 90-talskrisen var som värst.
Självbevarelsedriften tystar kanske den som tänker mer på sitt CV än sina värderingar.
På sin blogg undrar Annika vilken "skruv det tar den här gången" och syftar på de ryska militära plan som kränkte svenskt luftrum för en tid sedan precis efter det att Sverige - utan större politisk debatt - undertecknat ett "värdlandsavtal" som innebär att Nato erbjuds att transportera och handha militär och militärt materiel i vårt land.
En infrastruktur för detta byggs upp för att logistiken skall fungera så att allt från vapen, stridsammunition och flyg till mat och persedlar kan hanteras och transporteras i svenskt land- luft- och havsterritorier. Hamnar, flygfält och markområden ställs till förfogande efter ett enkelt beslut. Därefter ska trupperna förflyttas fram till det tänkta insatsområdet.
Frågan är nu: Gagnar det vår säkerhet att öppna upp landet än mer för Nato på detta sätt? Eller bidrar det till ökad osäkerhet? Är det en brandvägg vi bygger upp - eller en krutdurk?
Varför skickar Ryssland in militära plan i svenskt luftrum för att provocera och bryta mot anständighet? Kan svaret vara att det är en provokation som svar på en provokation som är svar på en provokation som är svar på en provokation som är svar på en icke-militär provokation som i sig är svar på en adrenalinstinn maktkamp från båda sidor om ett handelsavtal som borde varit en bro istället för en konfliktskapare.
Hur som helst: Så här fungerar den där förbannade spiralen som gör oss allt mindre mottagliga för tankar längre än kalibern på ett pansarskott.
Ska Sverige vara en del av kraften i spiralen eller ska vi stiga av och hävda att det kan gå åt helvete om alla låter sig transporteras genom spiralen utan att veta var den slutar.
Ska vi spela krigsspel på temat att Ryssland utsätter oss för "den sortens påverkansoperationer och krigföring vi ser i Ukraina", springa i upprustningstangentens riktning och bli del i den helvetesspiral som så lätt blir självgående.
Det är egentligen det saken handlar om.
Det är det som de tilltäppta trutarna bör tala om istället för att låta sig tystas av ren självbevarelsedrift i en tid när enögdhet är på väg att bli norm. I en tid när det bakom de stängda dörrarna planeras för sista steget in i Nato. I en tid när partier av populistiska skäl - eller av karriärskäl - inte vågar säga nej till mer pengar till Högkvarteret.
I en tid när SVT:s nyhetsprogram Aktuellt inkallar så kallad expert - som iklädd jägarbyxor och med kragen uppfälld - meddelar oss att här krävs svensk militär upprustning. Allt annat är livsfarligt.
Själv hävdar jag - naivt eller inte - att det livfarligaste vi kan göra är att täppa till trutarna medan de som springer i helvetesspiralen ropar i stackato.
Vi som anser att svenska politikers agerande snarare minskar säkerheten - genom att Sverige plötslig kan uppfattas som potentiell aktiv fiende till Ryssland i takt med att vi upplåter mark, luft och hav till Natos infrastruktur - blir förstås bekymrade över hur argumentationen går. I grunden handlar det om att säkerhet innebär att försvara vår demokrati från angrepp.
Att göra sig till potentiell måltavla som logistikserviceland för Nato kan tyckas strida mot ökad säkerhet.
Att dessutom låta mer av offentliga sektorns medel gå till militär upprustning kan tyckas försvaga försvaret mot den demokrati som är så beroende av fungerande skola, fungerande rättssystem och fungerande tilltro till sociala trygghetssystem.
De flesta av oss vet - åtminstone om vi gräver lite i minnet - hur illa Sverige drabbades under 90-talskrisen när nedskärningarna i skola och trygghetssystem medförde många av de problem vi fortfarande lever med.
Natos prisnivå på medlemskapet innebär att försvarsanslaget bör uppgå till 2 procent av BNP, vilket i så fall skulle innebära bortåt 80 miljarder kronor, det vill säga en ökning med nästan 40 miljarder årligen. Vilket skall sättas i relation till valdebattens stora stridsfrågor som ofta handlade om några få miljarder... Miljöpartiets skolsatsning visade sig, när retoriken klätts av, bestå i knappt 200 kronor i månaden mer i lön till lärare. (På tio år skulle det bli 2000 kronor utöver de vanliga förväntade löneökningarna)
Brandvägg, är ett ord som ofta används av de som förordar såväl ökade militära anslag som Natomedlemskap. Brandvägg... smaka på ordet! Det låter ju fint. Kan man tycka.
Men frågan som måste ställas är ändå om inte det värdlandsavtal - med det låtsasgömda målet att bli medlem i Nato och få möjlighet att exportera mer militärt materiel - som Sverige tecknat snarare har likheten med en krutdurk än en brandvägg. Om nu det som upprustningens vänner menar väntar bakom hörnet: en Ukrainasituation i Östersjöområdet.
Frågan är om något politiskt parti nu vågar stå upp för idén om nedrustning snarare än upprustning. Eller om de som egentligen anser det vara den rimligaste vägen känner sig tvingade att "hålla truten av ren självbevarelsedrift".
Allt medan Sverige leker följa John på den spelplan där upprustningsindustrins och upprustningssprialens egna domptörer återupprättar de spelregler som de tydligen så förtvivlat saknat sedan Berlinmurens fall.












