Hur som helst: idén med betongen medförde i alla fall att bottenförhållandena undersöktes noga. Det var olika sorters lera. Inga tecken på att något skulle kunna slå upp hål på fartyget då det sjönk, i vart fall enligt dokumentären. Vilket - om det nu är sant - ställer frågor om det förvånansvärt stora hålet som upptäckts.
I dokumentären utreds mer eller mindre trovärdigt att det inte tycks vara bogvisiret - eller någon form av container som tappats av annat fartyg - som slagit upp hålet. Det har krävts åtskilliga hundra ton för att trycka in hålet. Sprängning inifrån? Tydligen skulle det gett en helt annan utformning av hålet, enligt tillfrågad expertis.
Att Estonia flera gånger haft militärt smuggelgods ombord är redan fastslagit. Sovjet hade upplösts, närmast anarki rådde vad gäller militär fysisk och elektronisk utrustning. Bland annat den brittiska underrättelsetjänsten hade intresse av smuggelgods, liksom den svenska motsvarigheten. Enligt vittnen kördes militäraktiga fordon, med militär eskort, ombord, vilket försenade fartygets avgång. Huruvida detta har med händelseutvecklingen att göra är förstås oklart.
Teorin om att en ubåt medvetet eller av misstag kört in i Estonia har förstärkts genom dokumentären. En brittisk, eller svensk, som varit följebåt? Eller rysk? Ryssland hade uppenbarligen vädjat till såväl Storbritannien som Sverige att sluta föra ut smuggelgods av militär att.
Tulltjänsteman på svenska sidan hävdar att han flera gånger fått order att inte stoppa/undersöka vissa bilar som forslats med Estonia. Hävdar att han på fråga fått svar att ordern kommit "från högsta ort", vad nu det kan vara i så fall. Kungen, regeringen eller militärens minst offentliga del... Kontoret för särskild inhämtning, som det heter. Eller något liknande. Kungen lär i vart kunna uteslutas...
I samband med senaste utredningen om Estonia framkom en del. När bakgrundsmaterial efterfrågats har svaret varit att det bränts. Vilket är allt annat än brukligt. Detta har varit känt sedan tidigare, men förstås hamnar det i nytt ljus efter upptäckten av det stora upprivna hålet på Estonia. Det finns en sanning någonstans. Och det finns de som känner till den. Att den inte också skulle finnas i Sverige är osannolikt - om än inte helt uteslutet.
Hade den socialdemokratiska regeringen, under ledning av Ingvar Carlsson, fått igenom att Estonia skulle gjutas in i betong hade dokumentären inte kunnat göras. En av de som ihärdigast agerat i riksdagen - några år inpå 2000-talet - är Lars Ångström (MP). I en sevärd interpellationsdebatt med statsrådet Mona Sahlin svarar denna på temat att hon finner det oförskämt att ifrågasätta regeringens agerande eftersom hon inte är en sådan som inte är ärlig.
Nu har istället KD begärt debatt i riksdagen. Synd, tror att anslaget blivit bättre om MP haft någon som följt upp den kunskap som funnits sedan tidigare, men det är kanske svårt som regeringsparti underställt socialdemokraterna.
Jag var ett av språkrören då riksdagen hanterade förlisningen. Min egen uppfattning? Sjukt, eller i vart fall oroande och obehagligt, från första stund. Lars Ångström säger i slutskedet av dokumentären att det egentligen inte behövs någon utredning, det räcket med att någon säger sanningen. Det är också min uppfattning.
Däremot behöver sanningen inte vara den värsta tänkbara. Men något döljs, kanske bara något så simpelt som Sveriges agerande på uppdrag från främmande makt i form av Natoland som ville komma över kunskaper om ryskt missilförsvar eller något annat. Kanske var inte ens regeringen medveten om vad Försvarsmaktens inre kärna höll på med. Kanske handlade det i grunden om vanligt militärintrikat spioneri, sådant som förekommer från alla håll (även svenskt) och i alla tider (även nu). Och sen gick det snett. Av misstag. Med följder som inte var planerade. Men visst finns sanningen bevarad hos några som än idag lever. Kanske döljs bara en detalj som är politiskt känslig, kanske något större, kanske inget alls...
