När Harry Belefonte lade sin svarta hand på Petula Clarks vita axel...

Berättelsen Om Den Förste Svarte Presidentkandidaten ser ut att få ett lyckligt slut, även om McCain knappar in. Men resan dit har varit lång. SvD:s ledarsida ger plats åt röst för McCain, vilket bryter den svenska mediakören, som i övrigt tycks ha åkt i flock till USA, för att göra allt mer krystade reportage, men framför allt för att få uppleva en svart mans långa resa.

Föreställningen (D)elvis Presley berättar, i sång och tal, om delar av den resan, om den amerikanska södern på 50- och 60-talen, om när Harry Belafonte fick den vita Södern att skälva av olust, om när Chuck Berry fick vända i dörren för att han var svart, och om en vit sångares kamp för att få spela in In the Ghetto och hur politiskt våld fick till och med Elvis att kräva texter med mening i.

Föreställningen handlar om tiden som skapade en ny art: tonåringar. Och om hur det var här hemma.

Men mest av allt handlar det om berättelsen om en fattig grabb från Tupelo, Mississippi, som blev fattigare ju rikare han blev. Bonus: ett och annat avslöjande från riksdagen...

"Succé! Högt underhållningsvärde, drog storpublik", "Föreställningen höll hög klass!" "Birger Schlaug kan ta en publik!" "Muntliga och musikaliska godbitar", "Populär helkväll!" "Humoristiskt, lärorikt, trevligt", "Fred Lanes tolkningar är råa och avskalade". Fler recensioner här!

Årets sista föreställning av

(D)elvis Presley

med

Fred Lane och Birger Schlaug

Onsdagen 5 november kl 18.30

Anna Whitlock,

Stockholm

Kvarvarande biljetter: 08-679 03 70

Mer om föreställningen här!

Föreställningen bygger på Birger Schlaugs bok Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac.

Godmorgon...

Personlig nyårkrönika efterfrågas. Tja, vet inte om det är så intressant precis. Men ska försöka med en absolut snabbvariant, så här på morgonkvisten, efter några flaskor klimatneutralt vin...

År 2007 medförde en del nytt för mig. Ända sedan jag slutade som språkrör för Miljöpartiet De Gröna - det var våren 2000 - har jag jobbat för att försvinna från all offentlighet. Målet var att åter få gå på krogen utan att folk tittar, kunna gå på stan utan att bli granskad, få fylla matkorgen utan att bli bedömd, slippa överförfriskade knäppskallar som vill prata... Detta var ett lyckomål. Eftersom jag aldrig kände mig hemtam i rollen som offentlig person var nämligen de sista politikeråren tärande.

Men 2007 smög jag mig ut igen. Mot alla odds. Och utan tanke på följderna. Det började med att jag på offentliga kulturkvällar pratade om Elin Wägner, fortsatte med att jag tillsammans med Fred Lane gjorde föreställningen (d)Elvis Presley, började blogga och som följd av detta blev tillfrågad om att köra Nyhetspanelen varannan fredag i SVT. Visserligen långt ifrån det förbaskade strålkastarna från rörtiden, men ändå. Nu är det på mer lagomnivå. Och framförallt kan jag tycka vad jag vill, utan att ett helt parti - dess medlemmar, förtroendevalda och anställda - skall få stå till svars...

Nytt för mig var att skriva manus till en musik- och pratföreställning. Och att samarbeta med en supermusiker, ta delansvar för produktion, regi och musikval för att få publiken att skratta, gråta, koppla av och bli berörd. Vi uppträdde under året i allt från slott till koja. Mest överraskad blev jag när miljöpartiavdelningar hörde av sig för att beställa föreställningen... Kul!

Så till några personliga listor:

Tre bra händelser 2007
1. Al Gore och Klimatpanelen får Nobels fredspris! Det är på något sätt en upprättelse för alla oss som redan för tjugo år sedan försökte berätta om klimathotet för totalt ointresserade journalister.

2. Jag gick en Alphakurs - det vill säga en kurs i kristendom för att begripa mig bättre på de religiösa. Redan i skolan var mitt bästa ämne religionskunskap, och jag har slukat böcker om religioner under årens lopp. Nej, jag blev inte kristen på kuppen. Men fick nya vänner och spännande samtalspartner. En del med insikter om klimatfrågan.

3. Recensionerna av (d)Elvis Presley. Faktiskt. Det var ju ett vågspel - som gammal politiker kan man ju få mycket skit bara för att man gör oväntade saker, folk har så mycket föreställningar om ens person.

Tre dåliga händelser 2007
1. Sågning av Tillväxtens sista dagar av Björn Forsberg. En fantastisk bok - historisk, analytisk och djupt inspirerande - som jag skrivit om på bloggen - men som blev totalt sågad i miljöpartiets medlemstidning Grönt. Där skrevs att boken inte var något för miljöpartister. Vilket väl bekräftar att jag gjort rätt som valt att inte vara medlem. Tål man inte denna bok så är man ett helt annat parti än det jag lämnade som rör år 2000.

2. Fritidsresors miljöbidrag på fem kronor för en Thailandsresa. Ett så oförskämt, skamligt och förnedrande inslag i den "nya medvetenheten om klimatfrågor" visar hur tunt, ytligt och förödande svagt det verkliga intresset är. jag har för övrigt fått åtskilliga pressmeddelanden, till min bloggadress, från företag som vill tala om klimatåtgärder. Nästan alla pekar på att de är mer intresserade av att ge en image, än att göra något reellt.

3. Att ett år till, av den utmätta tid man har i livet, lagts till handlingarna. Jo, jag ser visserligen inte livet som en linjär konstruktion, utan mer som ett tratt med allt vidare öppning, men när det ändå är så roligt att leva känns det trist när timglasets nedre del fylls på i en takt som tycks bli allt snabbare för varje år. Det är så mycket mer än det man gör som bör göras och upplevas...

Tre bra, nya plattor 2007
1. Elvis Presley, Live från 69 Viva Las Vegas. Nej, låten med samma namn är inte alls med på CD nr 2 i detta paket, tack och lov. Här är det nämligen kvalitet rakt av, i en upptagning från en föreställning 21 augusti 1969 i Las Vegas. Presley har nyss gjort comeback efter de usla åren i Hollywood, är hungrig, inspirerad, föga imponerad av Las Vegas, uppkäftig och med ett nytänt band som är kolossalt bra. Mystery Train/Tiger Man är ett litet mästerverk, pianisten (Muhoberac) är lysande, James Burton (gitarr) på strålande humör. Versionerna av Hey Jude och What did I say är lysande. Bästa live-skivan med Presley - platsar nog på listan över hans tio bästa album, varav de bästa är Elvis in Memphis, från 1968, och Elvis Presley, från 1958.

2. Lucina Wiliams, West. En röst det kan göra ont att lyssna på. En röst kan ge ro. En sådan röst har LW. En raspig, sprucken bluesig röst som hon använder i gränslandet mellan blues, country, rock och traditionell amerikansk folkmusik.

3. Juan Diego Flórez, Arias for Rubini. Elegant tenor - som inte försöker komma upp till världens bästa tenor genom tiderna (Jussi Björling) men som är vituos och känslig utan att förfalla i vare sig ansträngt pompösa eller sentimentala fällor- hyllar sin förebild Giovanni Battista Rubini. Snyggt!

Tre bra nya böcker 2007
1. Tyst hav, Isabella Lövin. Spännande, tragikomisk, dramatisk, välskriven, borde bli lika stor som Tyst Vår en gång blev. Handlar om våra hav, ekonomin och politiken som styr. Isabella Lövin har skrivit den kanske viktigaste, mest akuta, boken som getts ut i år. Välskriven!

2. Tillväxtens sista dagar, Björn Forsberg. En lysande och välskriven genomgång av var samtidshistoria och hur miljöfrågorna hanterats - och bör hanteras. Forskarens perspektiv, men författarens penna. Totalt nedskriven i Miljöpartiets medlemstidning, där den recenserades av en tjänsteman på partiets riksdagskansli. Vilken ni kan se som beröm för bokens radikalitet och analysförmåga, om ni så önskar. Får dela platsen med Christer Sannes Keynes barnbarn... en måste-bok som ger inspiration och också den avslöjar myter som håller oss fångar i konsumismens grottekvarn!!

3. Innan döden kom, Elisabeth George. Författaren till böckerna om Lynley och Havers tar ett steg utanför kriminaldramat och berättar om de sociala förhållanden som ledde fram till att kommisarie Lynleys hustru mördades och att han själv sa upp sig. Som alltid välskriven, men denna gång med en överraskande hett engagemang mot klassamhälle och social misär.

Fast det är klart: omläsning av Slas, Evander, Yasar Kemal och Elin Wägner är som alltid en nödvändighet...

Tre bra personliga erfarenheter 2007
1. Hittat ett ställe i världen dit jag vill flytta när mörkret håller på att ta kål på mig...
2. Min äldsta dotter överlevde nästan tio år i Ryssland och drar nu vidare i världen...
3. Riktigt kul med alla nya - och nygamla - vänner inom och utom miljörörelsen som blivit följden av bloggandet...

Nästa föreställning av...

(D)elvis Presley

Välkommen till föreställningens hemsida!

Stockholm 28 september:
Kallhällsbadens Restaurant, Kallhäll, kl. 19.00
Bokning: 08-58358315, 0707-304090
Mer info: info@kallhallsbaden.se

In the Ghetto....

Jaha, minsann. Lisa Maria Presley ska sjunga duett med sin döde far i hans gamla hit In The Ghetto. Intäkterna går till husbyggen i New Orleans, när staten inte duger något till får gamla rocklegender träda in...

Orginalinspelningen av In The Ghetto har för övrigt sin egen historia: Elvis hade, efter några hemska filmår på sextiotalet, gjort comeback med en teveshow - som var allt annat än det som hans manager Överste Parker förordade, i själva verket blev det en hård strid mellan de två - som fick kritiker världen över att jubla. Rockens kung var tillbaka... Uppstånden från döden i Hollywood... Och han avslutade med en låt - If I Can Dream - som fick manager Överste Parker (han var hedersöverste i en liten brandkår) att skälva av olust.

Det blev således succé. Och mot alla förväntningar drar Presley ner till Memphis svartaste delar och tar in i en skabbig studio som hans manager inte skulle sätta sin fot i. En kamp blir det när han vill spela in In The Ghetto, det passar inte in i bilden av den vite tönt som Hollywood skapat. Mer än tio år tidigare hade Presley chockat den amerikanska Södern genom att, som ensam vit, vandra in på en svart klubb i Memphis, mitt under en radioutsändning. Södern på den tiden var uppdelad i vitt och svart - rasismen var regel, inte undantag.

Imorgon är det 30 år sedan Presley dog. Då ska Lisa Marias duett släppas i Memphis. Jag uppskattar Lisa Maria, hon är den enda kring Graceland som vågar stå för att Elvis rötter också fanns i svart blues. Personligen är jag i Jönköping för att med Fred Lane göra sommarens sista föreställning av (D)elvis Presley... Alltid något... Bidrar inte till husbyggen i New Orleans, men väl till inköp av några getter till kvinnor i Uganda - se vänsterspalten "Veckans Länk".

Ursäkta, men nu blir det reklam rakt av...

Sista gången i sommar:

(D)elvis Presley

- den samhällstillvända föreställningen om Elvis och tiden som var...

Fred Lane

Birger Schlaug

Den 17 augusti kl 16.00 (obs tiden!)

Bishops Arms, Jönköping

"Succé!Högt underhållningsvärde..." Katrineholms Kuriren "Fängslade publiken..." Folkbladet "Populär helkväll!" Norrköpings Tidningar "Festligt, folkligt, fullsatt!" Gert Fylking, Rix "Succé igen!" Katrineholms Kuriren "Birger Schlaug kan ta en publik" KK.

Mer info finns här!

Föreställningen bygger på boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac. Några recensioner: ”Total trovärdighet… alligenom äkta” Expressen, ”Entusiasmerande skildringar” Göteborgs Posten, ”Boken är rolig, fräck, vanvördig och bitvis lysande” Gotlands Tidningar, ”Jag kan inte annat än fascineras…” Falu Kuriren, "Det är skimrande musikhistorik... Boken är bra och fullastat med fina rockhistoriska referenser som är roliga att läsa. Språket är ironisk och full av empatisk kärlek till den svarta musikens världshistoriska betydelse. Med det kan man säga till nynazister, fascister och andra rasister, fuck you! Vi bugar oss vördigt för det som står i boken."Webbtidningen Blaskan

Gubbcharmiga artister...?

Sol, värme. Stressad tio timmar innan föreställningarna, utpumpad efteråt. Några glas vin behövs för att varva ner.
Är det så det brukar låta när alkoholister förklarar hur det började? Kan man bli alkis när man redan hunnit bli en bra bit över femtio?

Bäst att skippa den varianten på nedvarvning och istället söka upp första bästa insjö och simma någon kilometer. Vattnet har ju blivit varmt efter några dagars sommartemperatur.

Förresten gick det ju bra att varva ner utan alkohol efter alla offentliga politiska möten och debatter. Då var alkohol absolut bannlyst. Någon journalist kunde ju ringa och fråga om något. Att tappa nyansen i ett bra svar skulle vara oförlåtligt. Åtminstone i mina ögon. En gång hade miljöpartiets pressfolk varit ute sent, och druckit väl mycket, kvällen innan en presskonferens i Almedalen. Det var då jag förstod att även de som vill ge sken av att vara proffs kan vara riktiga amatörer. Det gjorde de aldrig om. Inte så länge jag var språkrör i alla fall.

Vi har några som sett vår föreställning (D)elvis Presley - historien om Elvis och tiden som var flera gånger nu. Tydligen tycker man att vi gör ett habilt hantverk. Vi har haft tur med väldigt bra recensioner och mer än fullsatta lokaler än så länge. Det förstnämnda kan förstås bero på att man förväntat sig något som överträffats. Och det sistnämnda på att vi vill ha lokaler som rymmer högst 200 personer, gärna ännu färre. Föreställningen bygger på att vi har närhet och bra kontakt med alla i publiken.

Vid förrförra föreställningen kom en ung dam i sjuttioårsålder fram i pausen och sa att hon tyckte att "gubbarna var charmiga". Hrm. Igår läste jag i bladet att åttioettårige Chuck Berry, som är på spelningar i Sverige, var "gubbcharmig".

Vad gubbcharmen bestod i? Jo, att ibland tappa bort texten och spela lite falskt... Men det gäller banne mig inte Fred och mig. Tror jag. Om minnet inte sviker.

Nu blir det en kilometer till sjöss. Blött det också.

Premiären avklarad...

Jaha, så var den formella premiären av (D)elvis Presley - som jag gör tillsammans med den brittiske musikern Fred Lane - avklarad. Föreställningen bygger på min bok Gud Älskar Att Färdas I En Rosa Cadillac.

Fullt hus, extrastolar fick bäras in och stämningen var fantastisk. Så vi kan pusta ut. För en sak är klar: att skriva en föreställning - vars innehåll inte alls är det som åskådarna förväntar sig - som skall fungera med text och musikval är svårare än att skriva ett tal till Almedalsveckan... Det du, Peter!

(Peter Eriksson sjöng förresten, som kommunalråd, Tänd ett ljus och låt det brinna på en julfest i Kalix så att intet öga var torrt...).

Det är i princip samma sak att uppträda i egenskap av politiker som i egenskap av "underhållare", har jag just upptäckt.

Tre dagar före "uppträdandet" börjar nerverna spöka, en dag före tycker man allt är skit, en timme före vet man inte vad man skall säga, en minut innan är det kaos i kroppen, sekunderna innan man går upp på scenen blir man kolugn, sedan faller allt på plats och efteråt är man nästan hög.

På tisdag är det föreläsning om Elin Wägner. Ska försöka låta bli att blanda ihop manusen...


Bilden föreställer Martin Luther King, som naturligtvis förekommer i (D)elvis Presley - 50- och 60-talens Södern präglades av rasism.

Varning: Ohöljd reklam!

Sommarpremiär av

(D)elvis Presley

– historien om Elvis och tiden som var

Fred Lane och Birger Schlaug

Recensioner efter premiären:
”En succé… ”
”Drog storpublik…”
”Birger Schlaug kan ta en publik… ”
”Fred Lanes Elvis-tolkningar är avskalade och råa…”
”Showen har ett högt underhållningsvärde…”

Regna Bygdegård
Fredagen den 29 juni kl 19.00

Inträde: 100 kr inkl fika i pausen.

Mer om Regna - Sveriges vackraste bygdegård!
Fler recensioner här!

Intervju med Fred och Birger här!

Mer om boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac här!

Ur reklamblad:
När den brittiske sångaren Fred Lane läst Birgers överraskande bok om Elvis så tände han på alla cylindrar. Han ringde och föreslog att de skulle göra en föreställning tillsammans. Och så blev det!

Fred har bland annat spelat in Dan Andersson och Nils Ferlin på engelska, varit på turné med Allan Edvall och gett ut ett tjugotal album och cd-skivor. Har fått utmärkelse för sitt gitarrspel.

Birger har nästan lika många års erfarenhet av scenen (den politiska, men i alla fall...), lämnade politiken 2001 och är nu författare till ett flertal böcker, bland annat: Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac. Säljs till nätpris efter föreställningen.

SLUT PÅ OHÖLJD REKLAM.

(D)elvis Presley

(D)elvis Presley
Med Birger Schlaug och Fred Lane.
Berättelsen om Elvis och tiden som var.

Ur recensioner:

”En succé… ”

”Drog storpublik…”

”Birger Schlaug måste nog betraktas som ett unikum i svenskt samhällsliv…”

”Birger Schlaug kan ta en publik… ”

”Fred Lanes Elvis-tolkningar är avskalade och råa…”

”Showen har ett högt underhållningsvärde…”

"Musikaliska och verbara godbitar"

”Birger Schlaug kan nu inte bara titulera sig (f.d toppolitiker och) skönlitterär författare utan även som artist och skriva in en krogshow om Elvis i sin meritförteckning… Han skiljer på kulten Elvis och artisten Elvis, och vill dessutom få oss att lära känna gränsöverskridaren Elvis.... ”.

När den brittiske sångaren Fred Lane, som gett ut ett tjugotal album och cd-plattor, läste Birgers bok så tände han på alla cylindrar. Han ringde Birger och frågade om de inte kunde göra en föreställning tillsammans.

Och så blev det!

Med Freds mångåriga turnerande och musikaliska erfarenhet - han har bland annat spelat in Dan Andersson och Nils Ferlin på engelska - och Birgers nästa lika mångåriga plats på scen (den politiska, men i alla fall...) så var det bäddat för underhållning av hög klass. Föreställningen är underhållande, humoristisk och lärorik. Finns i tre versioner: för krogar och bydegårdar, för skolor och folkhögskolor, samt för företagsspelningar.

Välkommen för mer information och bokningar till provoka@telia.com

Till startsidan för bok och föreställning.