Gubbcharmiga artister...?

Sol, värme. Stressad tio timmar innan föreställningarna, utpumpad efteråt. Några glas vin behövs för att varva ner.
Är det så det brukar låta när alkoholister förklarar hur det började? Kan man bli alkis när man redan hunnit bli en bra bit över femtio?

Bäst att skippa den varianten på nedvarvning och istället söka upp första bästa insjö och simma någon kilometer. Vattnet har ju blivit varmt efter några dagars sommartemperatur.

Förresten gick det ju bra att varva ner utan alkohol efter alla offentliga politiska möten och debatter. Då var alkohol absolut bannlyst. Någon journalist kunde ju ringa och fråga om något. Att tappa nyansen i ett bra svar skulle vara oförlåtligt. Åtminstone i mina ögon. En gång hade miljöpartiets pressfolk varit ute sent, och druckit väl mycket, kvällen innan en presskonferens i Almedalen. Det var då jag förstod att även de som vill ge sken av att vara proffs kan vara riktiga amatörer. Det gjorde de aldrig om. Inte så länge jag var språkrör i alla fall.

Vi har några som sett vår föreställning (D)elvis Presley - historien om Elvis och tiden som var flera gånger nu. Tydligen tycker man att vi gör ett habilt hantverk. Vi har haft tur med väldigt bra recensioner och mer än fullsatta lokaler än så länge. Det förstnämnda kan förstås bero på att man förväntat sig något som överträffats. Och det sistnämnda på att vi vill ha lokaler som rymmer högst 200 personer, gärna ännu färre. Föreställningen bygger på att vi har närhet och bra kontakt med alla i publiken.

Vid förrförra föreställningen kom en ung dam i sjuttioårsålder fram i pausen och sa att hon tyckte att "gubbarna var charmiga". Hrm. Igår läste jag i bladet att åttioettårige Chuck Berry, som är på spelningar i Sverige, var "gubbcharmig".

Vad gubbcharmen bestod i? Jo, att ibland tappa bort texten och spela lite falskt... Men det gäller banne mig inte Fred och mig. Tror jag. Om minnet inte sviker.

Nu blir det en kilometer till sjöss. Blött det också.