Idag har jag 20 år kvar att leva. Om jag blir lika gammal som genomsnittsmedborgaren i detta land.Det betyder ganska precis sjutusentrehundra dagar.
Döden, återkoppling till stadiet före födelsen. Således inget att vara rädd för. Eller?
Sjutusenstrehundra dagar är ganska lång tid. Och väldigt kort. Inte hinner man med det man skulle. Men ändå slår man ihjäl tid.
En del hävdar att man kan spara tid. Undrar vilket konto man sätter in den sparade tiden på. Och när man kan ta ut den.
Sjutusentrehundra dagar. Tjugo år. Det betyder, om man får vara friskt ända till sista sucken, 20 byten från vinterdäck till sommardäck. Men också 20 byten från sommardäck till vinterdäck.
Om man nu inte går över till åretruntdäck förstås. Eller flyttar till Madeira. Livet är fullt med ställningstaganden.
Frågan är om man står ut med European Song Contest i tjugo år.
Bästa Birger!
SvaraRadera1. Man behöver inte titta på Melodifestivalen om man inte vill..
2.Satt i natt och filosoferade om det där med att "fylla halvvägs". Jag hade faktist inte tänkt att dö när jag blir 80. Men sånt vet man ju inte. Och man lever tills man blir 96, blir man lyckligare då?
Man måste ju stå ut med åtskilliga fler Melodifestivaler.
3. Återkoppling till stadiet före födseln? Nej, det borde man ju inte vara rädd för.
Jag har i alla fall inga otrevliga minnen från den tiden.
Birger, hinner du inte med det du ska?
Haha, Monica... Du som bor i Holland vet nog inte att man inte kommer undan Song Contest i Sverige... Det finns överallt, ständigt...
SvaraRaderaJa, men här har man inte heller haft någon ABBA (och ingen Carola heller)...
SvaraRaderaHemma satt jag klistrad varje år framför Melodie Grand Prix, men nu har jag inte sett det på tio år, oh vad skönt...
Monica! Nej, lycka har nog inte så mycket med kvantitativa år att göra. Om jag inte hinner med det jag ska? Nej, jag skulle ju rädda världen, men två saker kom ivägen: verklighetgen och min otillräcklighet...
SvaraRaderaOch, som sagts, Song Contest kommer man inte ifrån i detta land hur mycket man än vill...:-)
Fantastiskt fin bild som symboliserar Schlaugslutet. Har du ritat själv, eller är det din fru?
SvaraRaderaFår man kopiera den?
Thomas! Nej, det är inte min fru faktiskt. Jag är ganska säker på att det är Nils Ferlin som ritad den, är omslag på en diktsamling, men minns just nu inte vilken. Har förstås Ferlins samlade för att begripa mig på världen...
SvaraRaderaAha, ja jag tyckte jag kände igen sättet att teckna granar och jag håller med dig om Ferlin!
SvaraRadera