Tidningar som är svårt att avstå från...

- Va, läser du Dagen??

Frågan, som snarast var ett utrop, kom verkligen från djupet av magtrakten. Jo, jag kikar i Dagen. Jag läser ETC också. Och Miljömagasinet. Hur ska man annars kunna förstå världen? Tillbringar dagar i annat land. Prat, prat, prat. Hav, sol. Prat om klimat. A la konferens, ni vet hur det kan vara.... Prat, prat, prat. Mycket prat. Skatter arbete contra skatter energi. Kanon! Men inte nu. Sen. Prat. Lite handling. Men en del prat om tidningar idag.

Jag tror en av nackdelarna med mångfalden bland medierna är att det är så lätt att bara läsa, eller titta på, det som tillhör ens egen lilla värld. Vi får visserligen mer information idag än förr, men frågan är om vi fattar så mycket bättre. Om vi väljer bort det som stör vår världsbild.

Men först lite reklam, igen... Tjat kan vara bra...



Fokus tillhör annars favoritertidskrifterna, det är den enda tidning jag läser nästan från första sida till sista. Jag borde få skriva krönikor där, tycker jag. Men har inte hört av dem i den frågan... Så den har väl sina brister...

Forskning och Framsteg är en annan tidning som jag inte vill vara utan, trots att den förändrats till det sämre. Ska väl konkurrera med de mer lighta, snuttiga och skrikiga varianterna i vetenskapsnischen. Har haft den så länge jag minns. Tänker ha den till dödagar.

Tillbaka till utropet från magen. Dagen är faktiskt spännande att kika i, välredigerad, pigg, ibland överraskande. Ganska långt ifrån den gamla sortens pingsttidning. Jodå, åsikter som framförs kan förskräcka ibland, men vadå?

ETC överraskar inte, mycket skåpmat och jag tycker illa om att man delat upp tidningen i två, kanske av strategiska skäl eller nåt. Jag vet inte. Och mycket tomrum på pappret är det, krigsrubriker på allt. Som om man inte trodde på den egna texten, utan måste ta i så man nästan kräks i rubrikformat. Men så finns där artiklar det är svårt att inte behöva. Dessutom är det viktigt att bli påmind om att socialister faktiskt finns. Och att Johan Ehrenberg alltid är Johan Ehrenberg. Att han orkar. Jag skrev en del i ETC förr, är inte så efterfrågad längre, är nog inte tillräckligt rättrogen.

Miljömagasinet har jag allra mest av nostalgiska skäl, men den har annorlunda artiklar, de där som inte står i andra tidningar. Redigeringen gör mig sömnig. Den kräver, till skillnad från ETC, mycket av sina läsare. För mycket. Redigeringen gör att ingen under 60 känner lust, tror jag. Men, okej, då jag är väl också snart där...

Dagstidning då? Ja, det borde väl vara Borås Tidning, jag skriver krönikor där och det är den tidning som redigerar mina krönikor snyggast och dessutom bryr sig - trots att tidningen är moderat och jag är grön. Jag är djupt imponerad! Även av läsekretsen, jag får alltid en drös mejl efter krönikorna i BT.

Katrineholms Kuriren är ensam i det område där vi bor, så den måste vi ha. Inte bara därför att jag skriver krönikor i den. Man skriver om Vingåkers VK, elitklubben som jag varit ordförande i. Vi tog cupen i år, siktar på final i ligan till våren. Guld skulle vara mumma.

Rikstidningen är Svenska Dagbladet. Lade av med DN för några år sedan, men känner viss abstinens. De har ju en del goda skribenter. Men det blev för mycket tyckande av egna tyckare. Henrik Brors tyckande hamnade ibland på löpet, i krigsrubriker. Där gick gränsen. Saknar vetenskapssidan. Svenskan har å andra sidan Susanna Baltscheffsky, och henne litar jag på. Svenskan tycks dessutom på nyhetsplats vara gediget fri från galningarna på ledarsidan. Ledarsidan på SvD kan man läsa som ersättning för gamla MAD. Och så får man Idag-sidan också: en lysande journalistisk bragd att göra så mycket bra material på så få personer.

Jo, sen läser jag några andra blaskor också, allt från Stocholms Fria, Economist, Sändaren och Skogen till norska Flaming Star och kvartalsblaskan om Jussi Björling, mm

Fördelarna att fått gåvan att läsa fort är stora. Att skriva fort är också en gåva... Som just nu drabbar dig som kommit ända hit...

Om att flytta ett kilo död kyckling med flyg från Thailand

Att flytta ett kilo död kyckling med flyg från Thailand till Sverige kräver nästan 100 gånger så mycket energi som att flytta ett hekto levande fågel samma väg med hjälp av sina vingar.

Och det tog vår planet nästan 500 år att producera den biomassa som förvandlats till den mängd olja vi förbrukar på ett år. Det har professor Jeffrey Dukes redovisat i några av sina spännande artiklar. Påminns om det när jag läser en artikel av Gunnar Lindgren i Miljömagasinet.

Hyggliga perspektiv att ha på saker och ting när man studerar FN:s senaste klimatrapport. Har läst valda delar av den i natt. Inget nytt, möjligen än mer bekräftat att vi människor är dumma som spån.

Skrev min första rapport om "Drivhuseffekten" för närmare 20 år sedan, var språkrör i miljöpartiet då. Vi hade presskonferens. Ingen jävel kom. Men på en ledarsida, minns inte vilken, hävdades att vi var dumma.

Läser nu i Kyrkans Tidning - där jag hade en debattartikel om C.S. Lewis önskan att kristna unga män skall få döda fiender med lust och häntryckning - att ”global uppvärmning har gått från ett problem som intresserat ett fåtal extremister till krisen på allas läppar”.

Extremister? Man tackar.

Svårt att sova. Vankar mellan arbetsrum, bibliotek och kök. Katten Nelsen, familjens mest filosofiska katt, följer mig på vandringen. Vi går in i skafferiet och slår upp ett glas maltwhiskey åt oss - nåja, till mig i alla fall. Vi går ut på altanen som vätter mot dalen. Solen är på väg att sakta och magnifikt rulla upp över horisonten. Där nere ligger sjön spegelblank, ännu mörk. Det är kyligt, lite under noll. Vi sätter oss på den gamla kyrkbänken. Nelson kryper tätt intill. Jag klappar henne lite och säger "Människor är fan i mig inte kloka".

Nelson suckar. Och jag hör hur hon tänker: "Insikt, husse. Insikt."

Snart är det dags att förbereda släktens påsklunch. Om någon kommer med en Gold Bunny - en påskhare i choklad tillverkad i Österrike, inslagen i guldpapper, försedd med ett litet rött band och nu till påsk även med en äkta guldfärgad liten pingla (påmonterad i Kina?) - så skriker jag.

Vindkraft ger vinst till kommuner

Jaha, det var väl ungefär det jag trodde. Smarta kommuner kan göra vinst på vindkraft. När en kommun producerar för eget behov slipper man ju betala energiskatt och moms på elen.

Ska man tro kritikerna av vindkraft så medför fler sådana att vi också skaffar ett gott skydd mot fågelinfluensa. Fåglarna lär ju, enligt kärnkraftens mest strålande vänner, halshuggas i tusental i de snurrande giljotinerna

I Robertsfors har det kommunala bostadsstifelsen köpt in sig i vindkraftverk. Fem miljoner har man investerat. Nu tjänar man 25 öre per kilowatttimme. De närmaste 20 åren räknar man med att göra en förtjänst på 7,5 miljoner. Det läser jag i Miljömagasinet.

Totalt gör kommuer och landsting av med mer än 5 terrawattimmar - en vinst på dryga miljarden är således möjlig...

Vad väntar kommunerna på? Att försvarsmakten skall sluta obstruera vindkraftbyggen med motivet att radarspaningen försämras...?

Vad väntar Vingåker på...? Jag har placerat min blogg i Vingåker på bloggkartan.se