Hej prinsen!
Det är inte varje dag man börjar ett brev på det sättet. Tänkte skriva några rader med anledning av den trevliga tilldragelsen i familjen. Men först skulle jag vilja uttrycka min förvåning över att din svärfar - för det är väl han? - har utsett sitt alldeles nyfödda barnbarn till hertiginna även över de vilda utmarkerna i randen av Kolmårdenskogarna där jag håller till. Östergötland har kommit på kartan, sas det i teve igår. Och landshövdingen hävdade att det jublades på länsstyrelsen. Själv tycker jag det är lite lattjo att vara undersåte, eller vad man nu är, till en baby.
Innan jag skriver om mitt egentliga budskap från de vilda utmarkerna - långt ifrån både Stureplan och hovdamer - så vill jag passa på att gratulera till val av namn på ditt och Victorias barn. Kanonbra! Att hedra en Bernadotte som verkligen tillfört något utöver det vanliga, och alldeles frivilligt, var en jättebra markering. För är det någon i den släkt, som du gift in dig i, som verkligen gjort sig förtjänt av hedersvakt och kanonskott - givetvis med lösplugg - så är det ju Folke Bernadotte. Vita bussarna och allt det andra, vet du. Han hade dessutom, precis som din fru, vett att strunta i konventionerna och gifta sig med nån han gillade utan att snegla på kungahus och sånt tjafs.
Men så till det jag verkligen vill komma till. Du, släpp Estelle fri! Låt henne inte bli livegen, tillhörande kvällspressens och Svensk Damtidnings läskiga hovreportrar. Jag menar: men vilken rätt har vi som tillhör medborgarna i landet Sverige att tvinga in henne i ett liv som hon inte själv valt? Vi borde skämmas över att ha en riksdag som slagit fast att du och din hustru skall föda upp en ny statschef. Ja, i beslutet i riksdagen står det faktiskt så. Att ni ska
föda upp en statschef.
Ibland skämdes jag över mina riksdagskollegor - jag satt i den illustra församlingen ganska många år - vars majoritet ville ställa sig bakom sådana ord. Men, i försvar för monarkin är tydligen vilka förnedrande begrepp som helst möjliga.
Du och din fru måste väl uppleva era föräldraroller som något ganska mystiskt. Det måste vara kluvet att både försökt skydda sitt barn från exploatering och att uppfostra det just för att leva ett liv som exploaterat. Det är
ett av alla de demokratiska och moraliska dilemman som monarkin rymmer. Håller du inte med?
Som politiker var jag under mina aktiva år noga med att mina barn inte skulle figurera i medierna i egenskap av barn till politiker. Samma inställning har nästan alla de politiker jag lärt känna. Det skulle kännas som ett övergrepp att låta barnen spela en roll på den offentliga scenen bara för att vinna lite röster. Jag tror att de flesta politiker skulle avsäga sig sitt uppdrag om det skulle leda till att deras barn ständigt blev exponerade eller än värre: exploaterade. Samtidigt anser de det vara helt legitimt att låta ditt och Victorias barn drabbas av detta. Det är lätt att vara Reinfeldt, Löfven och Hägglund när man kan hålla sina familjer utanför uppdraget.
Det förvånar mig när kungar och drottningar, prinsar och kronprinsessor, orkar leva med uppdrag där det ingår att föda barn som
skall exploateras. Visserligen inte på grund av fattigdom eller svält, utan på det grundlagsfästa uppdraget att föda upp statschefer.
I näringslivets vokabulär är det ordet "varumärke" som gäller. Varumärket
Victoria kan utnyttjas för att sälja svenska produkter, som kanoner, kylskåp och antidepressiva piller. Kungahuset skall
föda upp varumärken. Jag tycker det borde kännas förnedrande, trots all pompa och ståt, snabba båtar och folkets kärlek...
Och nu gnuggar då Svenskt Näringsliv händerna för att man fått ett nytt varumärke. Även prinsar, som är ingifta, betraktas med ett flin som varumärke. Jo, tyvärr, jag har både hört och sett det där
flinet. Det är otrevligt. Riktigt, riktigt otrevligt.
Själv tycker jag visserligen att det är groteskt med ärftlig monarki, men jag har, till skillnad från rojalister, faktiskt inte ojat mig över pladdret i den där boken om kaffeflickor och sånt. Det mest häpnadsväckande resonemanget i boken, om jag förstått några recensioner rätt - jo, jag läser bokrecensioner även sådana om böcker jag är ointresserad av - är att bokens författare anser sig göra en god insats genom att peka på
den nationella säkerhetsrisk som kan uppstå då/om den icke-valda kungen kryper ner i fel säng, umgås med fel människor på fel platser.
Vilken nationella säkerhetsrisk handlar det om? Hur kan nationen hotas om en man, som utsetts till något så absurt som kung redan i sin moders livmoder, har lika taskigt omdöme som de flesta andra någon gång visat upp? Vad mig beträffar får kungen göra vad sjutton han vill. Det som bekymrar mig är möjligen det där vi förväntas sjunga i kungssången om att "all din tro till honom sätt". Det gör mig inte bara full i skratt, utan kan ge upphov till viss ångest över hur landet ligger...
Tillbaka till saken: hur fungerar detta med föräldrarollen? Innebär inte föräldrarollen en inneboende strävan efter att sätta barnen i första hand – även om det innebär försakelser och till och med uppbrott? Något av det värsta man kan tvingas till är väl ändå att låta de egna barnen bli spelpjäser i ens eget uppdrag genom att tvinga upp in dem i en offentlig scensättning?
Jag har förstått att din svärfar och svärmor försökte värna sina barns integritet när de var små. Trots att de förstås visste att mediernas bevakning av familjens göranden och låtanden utgör den viktigaste delen i monarkins popularitet. Nu vet dom förstås också att deras barnbarn föds in på denna offentliga scen och att exploateringen av detta barn utgör den kanske viktigaste beståndsdelen i att behålla en opinion för att behjålla den ärftliga monarkin.
Hur står dom ut med något sådant som far- och morföräldrar? Hur känns det att leva med tanken att ens barnbarn skall bli statschef? Utan att det tillfrågas, utan möjlighet att välja bli utsatt för granskning, bedömning och registrering. Det är ju... vidrigt!
Din svärfar och svärmor, som varit med så länge, borde faktiskt ta ansvar och ta avstånd från hela cirkusen, vägra medverka till att deras barnbarn skall bli allmän egendom, varumärke som i sin tur i vuxen ålder få det lagstadgade uppdraget att i sin livmoder bära fram en ny statschef. Vi lever på 2000-talet trots allt!
Det vore hederligt att avveckla monarkin nu när arvtagaren, det vill säga din fru, är både uppskattad och begåvad. Då gör vi det av
principiella skäl,
trots Victoria. Inte på grund av.
Dessutom skulle din fru ha stora möjligheter, om hon så ville, att bli Sveriges första valda president. Vilket måste vara betydligt mer hedrande än att bli statschef bara för att man legat i rätt livmoder. Eller hur?
Kanske känner din fru att hennes förfäder skrivit ett moraliskt kontrakt som också gäller i nedstigande led? För inte tror väl hon som verkar så vettig att familjen Beradotte är av Gud utsedd? Nej, jag tänkte väl det. Upplysningen har ju pågått ett tag... Men så trodde man en gång. Det var till och med invävt i religionen, att lyda överheten, en del av budskapet från prästerna. Gud, kungen och militären skulle man lyda. En treninghet, försvarad från predikostolarna.
Och inte tror väl du att de bernadottska generna är de gener som är mest
lämpade för att bära rollen som statschef i landet Sverige? Nej, självfallet inte. Sådant ligger inte i gener.
Man kan aldrig sätta sig in i andra människors liv och tänkande fullt ut. Men jag tror att du och din fru emellanåt funderat på om det är så jäkla kul det här med monarki. Om det är rimligt att ärva posten som statschef, stå över lagen och tvingas uppfostra sina barn i en grundlagsfäst tro... Och känna att man är varumärken som skall föda fram statschefer. Ni är banne mig större än så! Ni är människor.
Så därför vore det väl ändå naturligt att du och din hustru föreslår att monarkin avskaffas under mottot: Släpp oss fria, det är vår!