Mårdhundar, vargar och ett fascinerande möte någonstans i gränstrakterna mellan Europa och Asien

Man sätter sändare på mårdhundar. För att lätt och smidigt kunna hitta dem när de bildat par med någon intet ont anande partner. Den sistnämnda kan därmed lätt hittas och skjutas. Allt medan mårdhunden med sändare letar upp en ny partner, som snart går samma öde till mötes. Intressant sätt att nyttja tekniken på. 

Mårdhunden har förstås en ganska spännande historia. Dess förfäder och morfäder var de hunddjur som för bortåt åtta miljoner år sedan utvecklades i Nordamerika. Under den period då Berings sund var torrlagt spred sig hunddjuren till Asien och Europa. Det var här mårdhunden utvecklades - i Nordamerika blev istället nästa steg prärievarg och i Afrika vildhunden.

Vargarna härstammar också från hunddjuren i Nordamerika, de vandrade över till Asien, ner genom Europa och någonstans på vägen träffade de första gången på arten människa som var på väg åt motsatt håll från Afrika. Tycke uppstod. Vargen tämjdes och blev hund. Människan förblev människa och skapade kärnvapen, bombbälten och drönare.

Huruvida det var vargen eller människan som tog första initiativet till samvaro vet man förstås inte. Vad säger forskningen om det? Måste ta reda på det. Det får bli en intervju senare i vår i Kunskapskanalen. Lämpligt byte för detta är Per Jensen - professor i etologi.

Tills dess har man nog lyckats lura livet av ett antal mårdhundar. Till glädje för fågelungar, grodor och annat smått och gott som evolutionen i all sin förunderliga grymhet och vishet delvis reducerat till föda för mårdhundar. Det är upp till dem som tror på en god gud att förklara hur någon som är god kan skapa det gigantiska slaktbord som naturen de facto utgör. För övrigt smälter snön på Tisnaren, just som det blivit som allra bäst att ta långa skidturer. Det ser ut som om kanoten lagt på ett leende...