Ny ambassadör med anor

USA har installerat en ny ambassadör i Stockholm vid namn Mark Brzezinski. I en artikel berättar han för DN att hans far - Zbigniew Brzezinski - levde ett balanserat och lagom liv.  Han både jagade tillsammans med sina barn och arbetade som säkerhetsrådgivare i Vita Huset. Det är han som är på bilden. Det är en intressant person.

Det DN missade var att ställa den givna frågan om faderns balanserande, när man nu ändå gjorde ett nummer av att ambassadören var son till Zbigniew Brzezinski. Det var ju faktiskt han som såg till att USA stödde och beväpnade bin Laden under dennes kamp mot den sovjetiska ockupationen av Afghanistan. Är inte det värt att notera?

Det är också denne "balanserade" man som uttryckt sitt missnöje med fragmenteringen - det vi dödliga kallar demokrati. Han var nyckelperson när den privata elitklubben Trilaterala Kommissionen bildades. När jag skrev boken Miljön, makten och friheten fick jag anledning att studera ämnet.

Brzezinski lanserade i sin bok Between Two Ages - en utmärkt bok för den som vill förstå hur världen har blivit som den blivit - en idé om en elitklubb som stod över demokratin. Han förordar en icke-politisk, icke folkvald, gemenskap mellan de mest inflytelserika i de rika delarna av världen - Nordamerika, Västeuropa och Japan. Denna övernationella elit skulle vara ”sammansatt av internationella affärsmän, vetenskapsmän och statliga tjänstemän”.

I ett av Trilaterala kommissionens intressanta nyhetsbrev Trialogue kan man läsa: ”Privata medborgare kan ofta agera med större flexibilitet än regeringar när det gäller att söka nya lösningar på det internationella samarbetet.”

Brzezinski menade att Trilateralens främsta uppgift skulle vara att ”föra samman världens bästa hjärnor för att ta tag i framtidens problem.” Hjärnorna skulle således vara av speciell beskaffenhet så till vida att de dels skulle hämtas från de tre regionerna, dels för att de skulle sökas bland eliten i de transnationella bolagens intressesfär. Så utvecklades snabbt Trilateralen till ett privat organ med ca 300 medlemmar bestående av företrädare för de multinationella företagen, bolagens banker, finansiärer och deras uppbackare i mediavärlden.

Grundtanken med Trilateralen var helt enkelt att stärka organisationer där pengar och kapital ligger till grund för beslutsordningen - d.v.s. minska folkmakten och dess ”fragmentering” och istället stärka kapitalmakten genom en gigantisk ”internationalisering” och ”friare marknad”. 

I  ett PM från Trilateralen 1974 skrivs: ”Världen har vuxit till ett så komplicerat system och problemen har mångdubblats i en sådan takt, att inte vanliga människors överblick och beslutsförmåga räcker. Trilateralen har frivilligt gått in för att ta ledningen för att möta de pressande problemen...”

Det man talade om var alltså en övernationell elit som med ljus och ledning skall ta våra liv i sina händer, hjälpa folkvalda politiker att ta rätt beslut, presentera de alternativ politiker anses ha och ställa lämpligt underlag till förfogande. Någon insyn från press eller annat skulle inte vara aktuellt.

Brzezinski sammanfattade läget i en intervju i International Herald Tribune 1983: ”Jag har alltid uppfattat kommissionen som en aktionsinriktad och policyskapande organisation.” Så småningom har såväl Carl Bildt som Marcus Wallenberg kommit att ingå i Trilateralen. Och världen utvecklas ungefär som det var tänkt.