Din vän i alla väder...?

Det finns en Facebook-grupp som heter Birger Schlaug - din vän i alla väder.  

Det är ju kul. Men jag har liksom inte med saken att göra. Har hört att gruppmedlemmar meddelat sig till mig där, men jag kan tyvärr inte svara eftersom jag valt att inte vara med i Facebook trots ihärdiga försök från några bloggläsare.

Som vän i alla väder - jag har bland annat jobbat på de meteorologiska stationerna i Ritsem och Sandhammaren så jag vet en del om väder - gäller det att ackompanjera detta inlägg på ett stilrent sätt. Så här:

Big love, big heartache

Ilija "Butlern" Batljan har förstått att den stora offentliga kärleken mellan de rödgröna blev deras fall. Det är väldigt vad alla nu, efter valet, inser detta. Har varken träffat sossar eller miljöpartister som efter valet säger sig någonsin trott på projektet...

Vi som insåg det innan valet ansågs som illojala och ovetande om det magnifika tänk som låg bakom den rödgröna strategin. De som numera inser, och som säger sig alltid insett, dyker upp som falska pärlor på plastigt snöre. Detta föranleder en stor filosof att utbringa nedanstående mycket tvivelaktiga epos från en av alla mycket tvivelaktiga filmer...:

Nobelstiftelsen fånar sig om Åkesson

Idag intervjuar jag en av mina favoritförfattare i Kunskapskanalen. Tänk er en välskriven bok av Björn Ranelid - vilket är ett gott hantverk - men utan de pompösa uttryck som man kan uppleva som framkrystade. Då har ni en bok av Kallifatides, en stor litterär hantverkare när han är som bäst.

Så till något som inte alls är politiskt korrekt, jag ska "försvara" en politiker jag tycker ohyggligt illa om, och vars åsikter för det mesta är de motsatta till mina.

Nobelstiftelsens vd Michael Sohlman har låtit meddela att Jimmie Åkesson inte är välkommen, som andra partiledare, till Nobelfesten.

Nobelstiftelsen motiverar sin inställning med att "utdelningen av priser inte får ske utifrån nationell tillhörighet". Men vad i hela friden har det med saken att göra - när inte ens jag, som gärna suger i mig alla argument mot SD, begriper detta är Sohlman illa ute. 

Vad värre: Nobelstiftelsen tycks på fullt allvar mena - om man skall tro deras ovan citerade motiv - att Winston Churchill fick nobelpriset i litteratur, efter kriget, för den enastående litterära kvalitén i hans böcker... Fan tro´t... Flera av böckerna är förvisso gjorda med gott hantverk, men inte mer än så. Men han var ju engelsmannen - rätt nationell tillhörighet - som räddade oss från Hitler - väl värt ett pris, men inte i litteratur.


Med tanke på vad Churchill ansåg om Mahatma Gandhi och indier så var för övrigt akademiens motivering för priset aningen magstarkt: "För hans (Churchills) mästerskap i historisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden." 

I de höga mänskliga värden som gav Churshill  nobelpriset fanns förvisso kampen mot nazismen, men hans förtryck och totala förakt för indier är väl dokumenterat och prissatt. "Jag hatar indier. De är ett djuriskt folk med en djurisk religion".

Citatet är nedtecknat av den brittiske Indienministern Leopold Amery och finns bland annat  refererat i den nyligen utkomna boken Mahatma! av Zac OÝeah. Lägg till det den praktisk politik som ledde till massmord på indier, bland annat massakern i Amritsar 1919, där 1650 indier helt enkelt sköts ner. Ungefär som man skulle kunna göra med boskap.

Bortsett från detta kan man ifrågasätta den etiska grund som flera nobelpristagare, som bjudits på både pengar och fest haft, och som i sin syn på människor inte är bättre än Åkessons:

• 1953 lyckades James Watson och - den annars mycket sympatiske - Francis Crick presentera en modell över DNA-molekylens uppbyggnad. Nio år senare fick de ett i sak välförtjänt nobelpris. Men etiken? Fransic Crick menade att barn som inte har tillräckligt goda arvsanlag bör mördas: "Inget nyfödd barn borde få kallas människa förrän det genomgått vissa tester när det gäller arvsanlag".

• James Watson förklarade närmare: "Om ett barn inte levnadsförklaras förrän tre dagar efter förlossningen kunde föräldrarna beredas tillfälle att ta ställning medan bara ett fåtal har den möjligheten under nuvarande system. Läkarna kunde låta barnet dö om föräldrarna så ville..."

• För tio år sedan ansåg för övrigt Watson att om det visar sig att homosexualitet är genetiskt betingat, vilket han redan då ansåg att det var, så borde alla gravida kvinnor ges rätt till abort. Så sent som för några år sedan hävdade han att svarta hade gener som gjorde dem mindre intelligenta än vita, och att detta var förklaringen till varför Afrika var fattigt.

• Dessa två nobelpristagare är inte ensamma. Joshua Lederberg fick nobelpris 1958 och menade att rashygien var mer än rimligt. Har man funnit en "överlägsen individ" ska denne kopieras direkt "hellre än att riskera störningar genom naturlig hybridisering, inkluderande den sexuella".

• 1978 skrev nobelpristagaren Macfarlane Burnet i sin bok The endurance of life: "Vi måste se till att alla barn faller under de accepterade gränserna för det normala. För att gå rakt på sak: det innebär att ta död på havandeskapets produkt så fort man säkert kan konstatera att det inte är tillräckligt välrustat för att klara livet. Det kan tänkas att man inom en inte allför lång framtid kommer att testa alla nyfödda barn direkt vid födseln och endast återlämna dem till modern om man inte funnit några tecken på genetiska sjukdomar".

Slutsatser:

1. Åkesson platsar i gänget om människor som gillar rashygien och tycker att barn bör testas, innan beslut om huruvida de skall få leva, kan få pris. 
2. Nobelstiftelsens beslut gynnar SD eftersom det stärker bilden av SD mot hela etablissemanget.  
3. Nobelstiftelsen bär på en god portion hyckleri under sina frackar.
4. Kampen mot SD blir lätt kontraproduktiv. Jag är rädd för att SD kommer att växa ju mer de blir särbehandlade på ett sätt som upplevs som fånigt.

PS 1! En av gästerna på årets nobelfest blir ekonomipristagare som lanserat en teori om verkligheten. Det känns tryggt.

PS2! Om du tror, bäste bloggläsare, att jag ironiserar över Nobelstiftelsen för att jag själv aldrig fått gå på festen så har du fel. Jag gick en gång, tackade nej en gång. Ångrade mig inte någon av gångerna.

PS3! För några år sedan följde jag med några kvinnor från Xinjang (ligger i nordvästra Kina) till Stadshuset och de blev djupt besvikna över hur liten och anspråkslös Blå hallen är - en av kvinnorna brukade alltid se nobelfesten i teve och då fått intryck av att salen var enorm, skimrande och storslagen. Hon såg så snopen ut, hon undrade om jag skämtade när jag berättade att denna lilla osmyckade sal var den hon sett i teve...

Kallifatides

”Åtta år gammal var jag när morfar tog min hand och inte släppte den förrän vi funnit mina föräldrar…. Vem vet vad som annars hänt mig om jag stannat kvar”. 

Så inleds Theodor Kallifatides senaste bok, en självbiografisk roman. 

På fredag klockan 19.00 samtalar jag med honom i Kunskapskanalens serie En bok - en författare. 

Avhandling: Sänkt arbetstid viktigare än högre lön

De flesta svenskar vill arbeta mindre i stället för att få högre lön. Men samtidigt finns det en arbetstidsnorm och det är inte självklart att mer fritid leder till mindre stress, visar en ny avhandling.

– Många efterlyser politiska förändringar som luckrar upp förvärvsarbetets styrning av vardagslivet, säger Paul Fuehrer, forskare i sociologi vid Stockholms universitet. Han påpekar att det finns en stor skillnad mellan de önskemål som finns och vilka frågor som diskuteras i den offentliga debatten.

- I dag är det mycket tal om arbetslinjen och att fler människor ska arbeta allt mer och allt högre upp i åldrarna. Tidigare decenniers debatter om förkortad arbetstid lyser i stort sett med sin frånvaro.

– Egentligen har det inte hänt speciellt mycket under de senaste 40 åren.

Så är det då sagt en gång till: sänkt arbetstid är viktigare än högre lön. Men de politiska partierna har inte förstått, de är som uppslukade av idén om arbetslinje, fyrtiotimmarsvecka och en förstenad syn på lönearbetet. Dessvärre visar avhandlingen också att fritid kan vara stressigt - vilket kanske är naturligt i ett samhälle där konsumtionsstressen också angriper det civila livet.

SvD ger sig inte

Svenska Dagbladets kan ta Lars Ohly i hand. Båda har blivit offer för sina egna omhuldade föreställningar. 

I dag låter därför SvD  meddela: "Att komma loss från De rödgröna kan vara det bästa som hänt MP sedan säldöden 1988".

Det var inte sälarna som drog in miljöpartiet i riksdagen 1988. Det är en myt, som inte blir mer sann därför att journalister, ledarskribenter och krönikörer gång på gång påstår det. Redan i mars 1987 tog sig MP över 4-procentspärren i opinionsmätningarna. Långt före sälarna tid... I maj 1987 var vi ifatt centern och hade 8,1 procent i Sifo. Inte en säl i sikte.

Ett halvår senare låg partiet i vissa mätningar på över 10%. Sedan kom sälarna. Och alla partier, utom miljöpartiet och moderaterna, tryckte upp valaffischer eller valbroschyrer med sälar på... Och MP tappade i opinionen.

Till och med Forskning och Framsteg anammade för några år sedan myten om sälarnas betydelse för miljöpartiets inträde i riksdagen 1988. Men tog, med milt generade kinder, tillbaka det efter att ha tvingats tala med Sören Holmberg om saken... "Vi är nog många som tror oss minnas att det var så det gick till", ursäktade sig chefredaktören i nästkommande nummer, och har därefter låtit hjärnforskning få en del utrymme i tidningen. Hjärnan fastnar gärna i föreställningar, minnet sviker och man minns gärna det man vill minnas... Det som känns bra.

SvD:ledarsida och Lars Ohly, som på fullt allvar trodde att han spelat fotboll med Nacka, kan ta varandra i hand.

Sossarna var skakade. Carlsson talade om blivande kaos i riksdagen.

Sossarna hotade med att upplösning av blockpolitiken vore katastrof.

 

Rörbyte - alla rör rostar...

I en av morgontidningarna läser jag några artiklar om blockpolitik och vilka som förväntas bli nya rör i MP: Gustav Fridolin och Mikaela Valtersson. Ett på många sätt omaka par, den ena efterlängtad i partiet, den andra ifrågasatt av den grönare delen.

I artikeln diskuteras huruvida ett rör kan sitta i riksdagen och det andra vara utanför. Man hänvisar till ett blogginlägg jag gjort om detta - finns här, rulla ner till Del 10.

Lite konstigt sparsmaka berättas också i artikeln om när Maria och Peter valdes till rör 2002. Historiebeskrivningen blir faktiskt helt fel. Den som vill veta hur det gick till - ett drama av yttersta politiska klass! - kan läsa här: rulla ner till Del 11 av språkrörens historia.

Partiet låg långt under spärren, språkrören Matz Hammarström och Lotta Nilsson Hedström meddelade plötsligt att de ville avgå sex månader före valet, partiledningen ville skrota hela idén med språkrör, man lanserar en partiledare i Claes Roxbergh, på morgonen när kongressen inleds anmäler Peter Eriksson att han ställer upp både som ensam partiledare, och om kongressen vill ha kvar rören, även som manligt språkrör. Roxbergh hoppar. Maria Wetterstrand var inte första alternativet som kvinnliga part. Men som sagt: kolla gärna här, rulla ner till Del 11.

Duck and cover

Tio punkter att fundera kring.

1. Provinsen Wardak sydost om Kabul är ett av talibanernas starkaste fästen.
2. Där finns få utländska militära trupper, de vågar inte vara där.
3. Civila Svenska Afghanistankommittén vågar vara där - med både skolor och vårdinrättningar.
3. I deras skolor går det 12 000 flickor och 10 000 pojkar.
4. Hur kan det vara så?
6. Vi har acceptans från lokalsamhället, säger Björn-Åke Törnblom, säkerhetsansvarig hos Svenska Afghanistankommittén.
7. Han fortsätter: "Vi går inte ut och tvingar folk till utbildning. De kommer till oss och ber om den för både flickor och pojkar."
8. Naturligtvis har de talibanernas stöd, annars skulle skolorna vara stängda och nedbrunna för länge sedan.
9. Hur stämmer detta med bilden som målas upp för att försvara den ökande militära aktiviteten - med allt fler döda, handikappade och mentalt skadade som konsekvens - och som numera retoriskt försvaras med att man kämpar för att flickor skall få gå i skolan...?
10. För övrigt finns här ett bra reportage i SvD - av Jan Blomgren - om situationen i provinsen. Reportage utan medveten eller omedveten retorik är ovanliga.

Tidsanda i Alliansens land: Manchesterliberalism.

Herbert Spencer, den mest kände manchesterliberalen, beskrev sin inställning på följande sätt: 

”De odugligas elände, de olyckor som drabbar de oförutseende, de latas hunger och de svagas undanträngande av de starka, som överlämnar så många åt fattigdom och elände, är utslag av en stor, vittseende godhet.”

Nog är det förfärande likhet – det är i alla fall inte artskillnad om än gradskillnad – på hur dagens regeringspartier tycks se på sjuka och andra illa drabbade. Det är av vittseende godhet man låter sjuka hamna i en ekonomisk situation som gör att de tvingas till arbete, tvingas till förnedring. Det är, som Spencer menar, för helhetens bästa. 

Spencer, som föddes 1820, var således liberal och formulerade det som skulle bli socialdarwinismen - hans idéer togs upp och värnades av de fascistiska rörelserna under 1900-talet. Väl värt att minnas i en tid när liberaler gärna sätter på sig oskuldens vita kläden.

Tunna skivor

På fredag i Kunskapskanalen kl. 19.00 samtalar jag med Siw Malmkvist i serien En bok - en författare. Hon har skrivit sina memoarer som fått namnet Tunna skivor av mig.

Det blir inte bara prat om karriären, utan också om politik, andra världskriget och läget i dagens Landskrona. Och om oviljan att sjunga skitmusik... Själv avslöjar jag hur jag mötte en stor förälskelse på min tioårsdag.

SENT MEDDELANDE:FREDAG EFTERMIDDAG

Pga av Stockholm Open flyttas kvällens sändning av En bok, en författare till kl 24.00. Repriseringar är på söndag kl 21.30 samt måndag kl 09.00.

(Repris kl 24.00 samt måndag den 25:e kl 09.00)

NÄSTA FREDAG -  DEN 29 OKTOBER: SAMTAL MED THEODOR KALLIFATIDES KL 19.00  OM BOKEN  DET GÅNGNA ÄR INTE EN DRÖM

Höstens föreläsningar om Elin Wägner

 27 oktober Borås, Fristad

"Elin Wägner - Mod och inspiration"

Lokal: Högtidssalen, Fristad, klockan 19.00. Mer här.

1 november Västerås
"Elin Wägner - Mod och Inspiration!"
Lokal: Kyrkbacksgården, kl 14.00. Mer här.
 
4 november Katrineholm
"Slaget mellan Hjalmar Söderberg och Elin Wägner..."
Arrangör: Norrgänget. Lokal: Pingstkyrkans samlingssal, kl 14.00. Mer här.
 
27 november Stockholm
"Från ekorevolutionären August till Elin..."
Arrangör: Strindbergssällskapet. Lokal: Strindbergsmuseet kl 16.00. Mer här.

"Vi samlar gärna ihop gasmasker åt överståthållare och landshövdingar, försvarsministern, försvarskommissionen och så vidare. Vi är ganska många redan som tackar nej för egen del. Livet är inte något gott och nödvändigt under alla förhållanden. Ska vi gå vidare på den här vägen, så må den vita världen och dess civilisation, eller rättare sagt den karikatyr som återstår av den, gå under och lämna rum för något nytt. Inga andra raser, ingen hämnande änglaskara ur skyn, bereder dess undergång, endast den själv."

Elin Wägner 1934 i tidskriften Tidevarvet.

Ädla och oädla soldater

Så här kan verkligheten se ut:


Och här presenterar det svenska Försvarsmakten sig för att få soldater till ädla uppdrag:

Så meningslöst och absurt

Med någon sorts förvåning har budskapet att ytterligare en svensk dött i krigets Afghanistan mötts. Märkligt. Det är ju krigets villkor. 

Att man från svenskt politiskt håll försökt låtsas som att det inte varit frågan om ett krig, låtsats som att den svenska lilla truppen mäklat fred och försoning, att framgångar vunnits - ja, det tillhör bara krigets spel. Det är i sig lika tragiskt och sorgligt som att ytterligare en soldat dött, att tiotusentals soldater kommer hem till USA och Europa med hjärnskador.

I boken Al Qaida and the road to 911 skriver Lawrence Wright hur Usama bin Ladins plan med 11 september-attacken var att locka USA och dess allierade till Afghanistan. För att blöda ut dem. Och de kom. Som råttor till fällan. Även Sverige gick i fällan. Deltar i ett krig som inte kan vinnas, och som skapar fler terrorister än det tar kål på. Vilket rimligen måste stått klart för var och en som satt sig in i Afghanistans historia.

Den danske författaren och journalisten Carsten Jensen menar att för varje ny grupp soldater som sänds till Afghanistan i sex månader dödas upp mot hundra talibaner, lokala bönder, kvinnor och barn.  Med tanke på att det är ett klansamhälle innebär det förmodligen att talibanerna varje år kan räkna med över femhundra starkt motiverade rekryter, som tar geväret i hand för att hämnas dödade familjemedlemmar.

Hur smarta är vi? Hur smarta var de politiker som enhälligt i Sveriges riksdag beslöt om svensk medverkan? Människor dör i krig. Det är extra tragiskt när de dör i krig som är totalt meningslösa, utsiktslösa och till råga på allt kontraproduktiva. Soldater dör nu i Afghanistan för att rädda ansiktet på politikerna, hävdade Carsten Jensen för något år sedan. Visst är det så. (Tillägg 15:22 - Läs gärna artikeln av Lennart Berggren i SvD).

Med militär logik hedras döda militärer med hedersvakt. När kroppar förs till Sverige hedras de med ackompanjemang av JAS-plan i formation.  Sverige har en god förmåga att lösa sina uppgifter, meddelas  med samma sorts militära logik.

Bilden är från en akvarell av Lena Rosén Schlaug.

Nya gruppledaren - typ 08:a - är kanske inte så smart

För ett par år sedan debatterade jag tillväxt och livskvalitet med Anna Kinberg Batra, moderat riksdagsledamot, som nu blivit gruppledare för moderaterna. Det var Anna som hävdade att stockholmare är smartare än lantisar.

Mina djupt dolda misstankar om motsatsen förstärktes under vår debatt..

Anna, den genuina 08:an, berättade nämligen upprepade gånger att hon fått allt svårare att hitta semesterplatser på jorden där den ständigt ringande mobilen inte har täckning. Vilket krävs om man skall kunna stressa ner enligt den smarta stockholmskan.

Som icke fullt så smart landsortsbo kunde jag berätta att jag för länge sedan kommit på att man kan stänga av mobilen, ofta med en lätt  tryckning på en liten knapp, om man vill att den skulle bara tyst.

I övrigt kan noteras att såväl den nya partisekreteraren som den nya gruppledaren i de nya moderaterna har Margret Thatcher som föredöme. Nygamla moderater?

Tim Jackson live

Kan inte motstå detta... (Tack för tipset, Eric). Ni som följt bloggen kanske minns att jag skrivit en del om rapporten från professor Tim Jackson. Här pratar han:

Osexigt underhåll

Dammen i Ungern brister på grund av dåligt underhåll. Tågen håller inte tider på grund av dåligt underhåll.

MP:s gröna färg flagnade på grund av dåligt underhåll. Äktenskap brister på grund av dåligt underhåll. Gamlingar sätts på undantag på grund av dåligt underhåll. Taket på ladan invid landsvägen är på väg att rasa in på grund av dåligt underhåll. Botten på lådorna i IKEA-byrån har släppt taget på grund av dåligt underhåll.

Vi lever i ett tidevarv där underhållning blivit viktigare än underhåll.
Bilden är en akvarell av Lena Rosén-Schlaug. Fler akvareller och oljor finns här - "Minnen att bevara..."

Vi har ett problem

I SvD recenseras Håkan Hellströms nya skiva, 2 steg från paradise, med orden "Hellström är den bäste rocksångare det här landet någonsin har välsignats med".

Vi har således ett problem.

Denna vackra höst kräver politik-fria dagar. Så ni får invänta mulet väder i Byle innan det blir några politiska utgjutningar...

Dog hon lyckligt berusad?

Öppnade igår den sista burken av den egenproducerade honungen - den har några år på nacken för den var länge sedan de sista bikuporna slogs igen. 

I denna, väl förslutna, burk hade en myra tagit sig in. Hon var nu död.

Jag undrar om hon dog i ett tillstånd av berusande lycka.

PS!

En enda myras liv kan vara betydelsefullt för omvärlden. Särskilt för ett litet djur som heter leverflundra.

Det är en liten mask, en parasit. Den lille fortplantar sig i magen hos idisslare, t ex får eller kor.

När den kommit dit så söker den sig till levern och lägger sina ägg. Äggen förs med gallan till tarmarna – och kommer ut tillsammans med spillningen. Om en snäcka äter upp de här äggen som hamnat i gräset, så utvecklas äggen till larver. Men bara då.

De här små, små larverna utsöndras sedan  med snäckans slem. Nu gäller det att just en myra hittar det här slemmet – och äter upp det. I myran tar sig larven igenom tarmväggen och kapslas in nära myrans midja. Så gör alla larver i varje myra. Alla utom tre!

Dessa tre beter sig annorlunda. De tar sig in i ett nervcentrum i myrans huvud och manipulerar myrans beteende. Ungefär som Sverigedemokrater kan ta sig in i huvudet på moderater och sossar.

På dagarna arbetar myrorna med att samla mat och barr till stacken. När kvällen kommer så går de hem till sitt bo. Alla utom den som har fått den lilla larven i huvudet… Den lilla larven har programmerat om myrans hjärna… Så den myran klättrar istället upp på ett grässtrå, låser fast sina käkar i toppen på strået och försjunker i dvala.

Överlever den natten så sätter den igång och arbetar tillsammans med de andra myrorna nästa dag. Och så klättrar den upp på sitt strå igen, låser fast sina käkar och försjunker i dvala. Nu kommer ett betande djur, ett får eller en ko, och tuggar i sig grässtrået. Myran dör. Men den lilla larven lever vidare… Den tar sig genom tarmväggarna, och letar sig fram till levern. Där lägger den sina ägg.

Äggen förs med gallan till tarmarna – och kommer ut tillsammans med spillningen, där en snäcka äter upp dem. I snäckan utvecklas äggen till larver, som utsöndras med snäckans slem. En myra får tag på slemmet, äter upp det. Blir galen och sätter sig på ett grässtå…

Apropå gårdagens inlägg: Är detta exempel på intelligent design, så hade Gud en förunderlig humor.

Kristen tradition i skolan: Trodde ni det var Gorbatjov...?

Regeringen kör över Skolverket och kräver att kristendomen skall ha en särställning i grundskolans religionsundervisning. 

En eftergift för Sverigedemokraterna, kan man ana. Eller ett sätt att låta Kristdemokraterna slippa ännu en söndrande interndebatt.

Beslutet är märkligt med tanke på att vi inte har någon statskyrka längre. Och med tanke på att utbildningsministern säger sig vara liberal.

Björklund vrider sig med argumentet att kistna traditionen påverkat det svenska samhället och dess värderingar. Men historien om Sverige bör berättas på historielektioner, inte under religionslektionerna. Under historielektionerna kan eleverna få veta hur det för bara fyra generationer sedan predikades mot allmän rösträtt från predikostolarna, hur prästen krävde att överheten skulle vördas och lydas samt hur den kristna kyrkan stått upp som en man för de blodiga krig Sverige en gång deltagit i.

Kanske kan regeringen, med sin inställning kalla in Göran Skytte för att förklara världshistorien för barnen? Då kan de får höra att det inte var Gorbatjovs politiska som sänkte diktaturen i Sovjetunionen, utan att det var Jesus som utplånade ondskans imperium. Hör denna svavelosande gamle vänsterman, född i Västra Skrävlinge och proggbroder med Mikael Wiehe tala på en manifestation.

Jag har hävdat att Göran Skytte personifierar den kristna rödvinshögern, med all sin homofobi, försvar av dödsstraff, USA-dyrkan och stöd från kristna nationalistiska grupper.

Lyssna och känn glädje, sorg, tröst, förtvivlan, rädsla, trygghet eller löje allt efter smak. Frågan är: tror han på detta, eller är det bara en lönsam affärsidé som vridits några extra varv?

Maktutredning

Jag läser den norska maktutredningen, som har några år på nacken. Den beskriver hur politisk-demokratiska sfären krymper. På grund av allehanda beslut där den politiska sfären surrat fast sig själv vid masten utan möjlighet att nå vare sig maskinrum eller styrhytt. 

Skendemokratin har ökat i takt med att vi kan välja apotek, bilprovning och vilken tevekanal vi vill betrakta olika former av förnedring i. Men i övrigt sitter vi på ett sluttande plan. Dags för en ny maktutredning som seriöst analyserar läget och föreslår åtgärder för att uppgradera demokratin.

Till minne

Vi befinner oss i en sommarvarm bygdegård i Östergötland. Det är fullt med folk. Utanför den sommarröda lokalen glittrar sjön, den skymtar genom fönstret längst bak. Jag sitter på en scen tillsammans med Fred Lane, jag har pratat om vad som hände en ljummen gryning i den amerikanska södern för närmare 50 år sedan. Fred gör en ren, lite rå, version av Reconsider, baby - röst, gitarr och munspel.

Plötsligt reser sig en man upp bland publiken, tar vid med sin saxofon och sommaren får en större innebörd. Och musiken fyller rummet med den skönhet som bara livsglädjen, sorgen och längtan i en saxofon, hanterad av en mästare, kan göra. Så ödmjukt, ändå så självklart.

Mannen med saxofonen var Kjell Westling. Han dog häromdagen, lika plötsligt som han reste sig upp och lät sin saxofon och person fylla rummet med en märklig blandning av toner och andäktig tystnad.

Mitt i livet händer det att döden
kommer och tar mått på
människan. Det besöket glöms
och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.
                       Tomas Tranströmer

I radion hör jag ett litet minnesprogram om Kjell Westling. Det känns märkligt att han är död, han satt alldeles nyss och åt en enkel soppa, tillsammans med Fred, på min soliga veranda. Jag kände honom inte, hade bara träffat honom några gånger. Lågmäld, ödmjuk och nyfiket allmänbildad. Och så minnet av den där varma sommardagen i den varma lokalen när han reste sig upp och gav publiken ett minne för livet. Kanske hade kostymen redan börjat sys då, vad vet man om döden och dess tysta besök för att göra sig hemmastadd? Hur länge har den sytt på min kostym? Är trådarna hållbara, eller kan jag slita sönder dem av ren livslust ett tag till? Kanske livslust mest av allt tonsätts med en ensam saxofon en vacker sommardag när sjön glittrar mellan vita stammar och gröna blad.

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.
                                  Tomas Tranströmer

Den sista skiva Kjell Westling medverkade på var Läget tillsammans med  Fred Lane. 
Ur recension: "Enkel inspelning med Kjell Westling som enda komp. Men som han kompar, som han spelar – månginstrumentalisten Westling ackompanjerar som en hel orkester."

Uniformerad nostalgi: Riksdagen maj 1995

Apropå gårdagens inlägg om militären:

Mitt under finanskrisen 1995 lägger regeringen en försvarspolitisk proposition till Sveriges Riksdag.

Samma riksdag har just beslutat att skära ner stora summor för kommunerna och i de sociala

välfärdssystemen. Räntan har varit uppe i 500 procent, Göran Persson har blivit förnedrad av 

finansvalpar under ett besök på Wall Street. masskonkurser i småföretag och kraftiga neddragningar

i skola och vård väntar.

När den vanliga debattrundan, med ledamöterna i försvarsutskottet, avslutats anmälde jag mig i

debatten, i egenskap av språkrör för MP. Det blev en ganska upprörd stämning efter mitt

anförande. Vi hade lagt upp högar av tusenlappar på bordet framför talmannen. 

Av en f.d. riksdagsledamot blev jag påmind om denna debatt igår, så nostalgin slår nu i taket... 

Anf.  67  BIRGER SCHLAUG (mp)
Herr talman! Ledamöter, alla ni på läktaren,
eventuella radiolyssnare och TV-tittare! Jag ägnar
mig mest åt ekonomisk debatt och åt finanspolitisk
debatt. När jag hör den här försvarspolitiska debatten
blir jag rädd.

Plötsligt finns det en otrolig mängd pengar för den
offentliga sektorn, nämligen till det militära försvaret,
till materielbeställningar och till inköp av vapen. Då
finns pengar i den offentliga sektorn. Vi har t.o.m.
hört den ena moderaten efter den andra säga att det
skall satsas mer i den offentliga sektorn, i den militära
delen, den som handlar om vapen, ubåtar, flygplan
och robotar.

För några veckor sedan hade vi en stor socialpoli-
tisk debatt i det här huset. Då beklagade många från
olika partier att man måste göra det man gjorde. Man
beklagade att man måste skära i barnbidragen, att man
måste minska anslagen till kommuner, så att skola,
vård och omsorg drabbas. Man beklagade att man
måste skära för landstingen, man beklagade att man
för Sveriges ekonomis skull måste skära för de sämst
ställda, även om det ledde till ökade ekonomiska
klyftor mellan människor. 

Ingela Thalén sade i debatten den 26 april att vi
inte har råd att låna till välfärden. Men nu har plötsligt
samma partier råd att låna och att de närmaste åren
inteckna skattemedel upp till 55,8 miljarder kronor
för inköp av militärt materiel. 

Med den vårbudget som regeringen har presente-
rat och som den här kammaren snart skall diskutera,
med alla de smärtsamma förändringar för väldigt
många människor som den innebär, sparar man 3,6
miljarder. I dag skall vi fatta beslut om att regeringen
skall beställa materiel för 55,8 miljarder. Så här kan
vi faktiskt inte ha det. Vi kan inte ha ett system där
det militära försvaret nästa budgetår kostar ca 60
miljarder. Vi kan inte ha det på det sättet när man
samtidigt skär på de sociala områdena. De sociala
hoten är nämligen större än de militära. 

Dessutom har vi inte råd. Statsskulden är stor,
budgetunderskottet är stort. I dag, just precis i dag,
skriver socialförsäkringsminister Anna Hedborg i
Svenska Dagbladet och berättar om varför hon måste
göra de smärtsamma indragningarna för sjuka och
gamla, för vård och skola. Hon skriver så här: "Det i
dag största hotet mot välfärden är det ofattbart stora
budgetunderskottet och därav följande statsskuld.
Statsskulden är i dag nära 1 400 miljarder. Det är
svårt att fatta redan hur mycket pengar en enda mil-
jard är. 1 000 kronor om dagen kan man kanske före-
ställa sig. En miljard är 1 000 kronor om dagen i
3 000 år! I dag lånar vi drygt en halv miljard om da-
gen. 

Bara för att betala räntan på statsskulden skulle
alla svenskar i arbetsför ålder behöva betala ungefär
1 000 kronor i månaden. - - - Men så länge vi fort-
sätter att låna till räntan skjuter vi en växande summa
framför oss. Att i all evighet betalas av oss och våra
barn om vi inte betalar av på statsskulden."
Därför skär man i de sociala systemen. 

Det är svårt att fatta vad en enda miljard är, skrev
Anna Hedborg. Framför oss här i kammaren ligger nu
stora buntar med "tusenlappar". Ändå utgör de här
buntarna bara en enda promille av det riksdagen ger
regeringen tillstånd att köpa vapen för - för lånade
pengar, som vi skall betala ränta på. 

Herr talman! Det ekonomiska hotet är stort i Sve-
rige. Vi är inte herrar i eget hus, brukar Göran Pers-
son säga. Det är rätt. Det ekonomiska hotet mot vårt
land är större än det militära. Det är så stort att Miljö-
partiet i sin budget skär betydligt mer än regeringen,
men på ett socialt anständigt sätt. Vi vet att det sociala
hotet är betydligt större än det militära. 

För ungefär en vecka sedan träffade jag på vägen
mellan riksdagen och min bostad här i Stockholm
Jessica. Jessica är 14 år. Hon snurrar ofta runt på
kvällarna i Stockholms city. Hon är på väg att hamna
väldigt snett. Jag har träffat henne två gånger under
mina vandringar, ofta sent på kvällarna. 

Skolan räcker inte till. Den kringpersonal som ti-
digare fanns på skolan är till stor del avskedad. Även
den kille på skolan som hade ett speciellt ansvar för
Jessica är avskedad. 

Skolan måste spara, för kommunen måste dra in.
Jessica är nu på väg ut ur det goda samhället och på
väg mot ett totalt utanförskap. 

Staten måste spara på kommunerna, säger riksda-
gen och lånar mångmiljardbelopp för att köpa militär-
radarn Arthur och pansarvärnsroboten Bill. 

Förra veckan fick jag ett brev från Elsa Anders-
sons dotter. Elsa Andersson är 92 år. Hon har för-
modligen i sitt liv gjort mer för Sveriges välstånd än
vad alla vi i denna kammare har gjort. Hon har fött
och fostrat fem barn under små förhållanden och slitit
för brödfödan. Hon har hoppats på en värdig vård när
hon blir gammal. Hennes dotter berättar i sitt brev att
det har blivit så litet personal på sjukhemmet att mo-
dern får ligga i sin egen avföring i flera timmar. Vi
har inte råd att ta hand om Elsa Andersson. 

Staten måste spara, säger riksdagen och lånar
mångmiljardbelopp för att köpa ubåten Flundran och
nya vapensystem till flygplanet JAS 37. 

I samband med vårbudgeten ringde en förtvivlad
förälder. Han är arkitekt och arbetslös. Frun är under-
sköterska, och hon är också arbetslös. De har fyra
barn. Genom de besparingar som regeringen driver
igenom när det gäller a-kassa, barnbidrag och fler-
barnstillägg för att spara - eftersom den offentliga
sektorn måste skäras ned - håller familjen på att gå
sönder. De lever under en ekonomisk stress som de
inte klarar. Barnen blir de som drabbas. 

Staten måste spara, säger riksdagen och lånar
mångmiljardbelopp för att köpa pansarskott och mili-
tära flygplan. 

Vi måste tänka om när samhället ser ut som det
gör. Vi måste inse att de sociala hoten är större än de
militära, att klyftorna är på väg att öka, att våldet
ökar, att rasismen ökar, att känslan av utanförskap
ökar och att hela demokratins grundvalar därmed
hotas - inifrån, inte utifrån. 

Det är inte ekonomiskt rationellt att inteckna så
mycket av ekonomiska resurser i militär materiel som
riksdagen här vill göra. Det är socialt oanständigt att
skära i välfärdens kärna, öka den sociala oron, spä på
statsskulden och ge marknaden fel signaler. Det är ju
det som blir effekten av att vi satsar så väldigt mycket
på det militära försvaret. 

Det är lustigt att marknaden skulle reagera mera
negativt om vi satsade på social infrastruktur och
investerade i ett gott socialt samhälle men att markna-
den skulle reagera mindre häftigt om vi gjorde samma
investeringar i det militära. Men argumenten för ned-
skärningarna på det sociala området var ju att vi
skulle lugna marknaden. Skulle marknaden inte bli
lika lugn om vi faktiskt skar rejält i det militära för-
svaret och inte intecknade 50-60 miljarder kronor
under de närmaste åren för köp av militära vapen?
Socialminister Ingela Thalén sade under den so-
cialpolitiska debatten: Det är när det råder brist i
kassan som solidariteten sätts på prov. Det är när vi
måste prioritera bort någonting som vår känsla för
rättvisa prövas. 

Det tråkiga är att det är så få socialpolitiker här i
dag - de sade ju att de inte hade några pengar.
Det är kanske också synd att det är så få försvars-
politiker i socialutskottet. Kanske hade besluten blivit
bättre och kanske hade man sett helheten om det inte
hade varit på det sättet. 

När det är brist i kassan måste man prioritera, sade
socialministern. Men hur kan man prioritera ubåten
Flundran före barnomsorgen? Hur kan man prioritera
Arthur före sjukvården? Hur kan man prioritera Bill
före skolan? 

Alla vackra ord i socialpolitiska debatter och alla
visa ord i ekonomiska debatter blir gärna floskler när
man tittar på hur vi slösar med pengar i den här debat-
ten. 

Hela debatten finns här. 

Militären som professionell lögnare

Svensk militär ljuger professionellt om läget i Afghanistan.

I SvD berättas om att svensk trupp, under centralt Natobefäl, hamnat alltmer i akuta krigshandlingar. "Försvarsmakten har begränsat informationen till svenska folket om striderna till ett minimum", skriver SvD. 

Jo, det där känns igen från allt som har med militären att göra. Man ljuger så gott man kan. Som alla andra militära organisationer. Lögnen ligger inbäddad i befälens uniformer. Djupare ju fler metallbitar man bär. 

Lögnen är krigets syster. Fast det heter så här på det uniformerade språket: "Vår rapportering har varit fragmentarisk." Det var väl inte minst viktigt att köra den fragmenterade stilen inför valet. Snopet om Vänsterpartiet skulle få vatten på sin kvarn, när andra politiker berättade sagan om alla framgångar. Ett argument som också snuddas vid idag.

"Varje kula som skjuts mot oss är politisk dynamit", sägs det i Högkvarterat. Minst tio gångar har den svensk-finska truppen begärt in flygunderstöd från USA. Därmed växer svensk trupp in allt mer i den amerikanska krigföringen. Så enkelt är det.

Tyvärr var det givet att det så skulle bli i samma stund som riksdagen beslöt att skicka svensk militär trupp till Afghanistan. Men man blundade, vägrade läsa på den afghanska historien, vägrade lära sig något av det som varit, vägrade begripa att ett krig av denna sort i Afghanistan inte kan vinnas utan bara tvångsgöda sympatier för talibanerna.

De hårdaste striderna drabbade svenskar och afghaner i slutet av juli. "Det var ett helvete på jorden", säger en anonym officer till tidningen. Anonym. För den som säger så vågar inte stå för detta i det demokratiska landet Sveriges krigsmakt.

Chefen för den svenska styrkan Gustav Fahl känner sig dock förvissad om att man har ett "fortsatt gott stridsvärde". Man upplever goda resultat, enligt Fahl, som berättar att man mellan flygattacker, dödsoffer och annan militär vardagsmat delat ut skolböcker, vilket sägs burit god frukt.

Tidningen meddelar att den svenska militära närvaron i år medför en direkt kostnad på 1,4 miljarder och ger bildbevis på hur svenska pengar kunnat bekosta en vattenpump - genom insamlade pengar från Svenska Afghanistankommittén. Försvarsministern vägrar inse att den militära närvaron triggar talibanerna och de som i brist på annat hamnar på deras sida...

Och försvarsutskottets ledamöter säger sig inte fått veta någonting, de får läsa på försvarets hemsida, berättar en av dem. Herregud! Och detta skall vara landets försvarspolitiska adel! Ett tips: det finns telefon  och något som kallas personliga möten med soldater som är tillfälligt eller stationärt hemma - om man misstänker att telefoner och e-post är avlyssnad. Det funkar, jag lovar. Det funkade redan i slutet av 80-talet då jag själv satt i försvarsutskottet och ville veta mer än de trudelutter som formellt levererades.

Repris från åren som gått: I väntan på Nobelpriset i litteratur

Idag tillkännages vem som får årets Nobelpris i litteratur. Men en neddrogad papegojas envishet pläderar jag för Tomas Tranströmer.

Dessa milstenar
som gett sig ut på vandring.
Hör skogsduvans röst.

 Tomas Tranströmer

Den här kvinnan köper och köper saker

för att kasta i gapet på tomrummet

som smyger bakom henne.

 Tomas Tranströmer

 

Teatrarna töms. Det är midnatt.
Bokstäverna flammar på fasaderna.
De obesvarade brevens gåta
sjunker genom det kalla glittret. 
Tomas Tranströmer

 

 

För övrigt vill jag bara ha lagt till protokollet att framtiden kommer smygande bakifrån.

Nobelpris krossar myten om "sunt förnuft"

Dags att begrava, för att aldrig mer återuppstå...

Så bra att nobelpriset i fysik hjälper till att krossa myten om sunt förnuft. Det finns nämligen få argument som är fånigare än när man hänvisar till just sunt förnuft. 

Upptäckten av grafen hjälper till att krossa myten. En enda kolatom tjockt material som är hundra gånger så starkt som stål.

Apropå sunt förnuft: en framtida kvantdatorer kan rymma ofantlig kraft, med hjälp av kvantpartiklar. Kvantfysiken lär oss att det magiska och irrationella är verkligt och rationellt: i detta fall kan "kvantbiten" inta olika lägen - ström på, ström av eller ström på och av på en gång. Allt sådant som för en tid sedan uppfattats som "övernaturligt" av de flesta. Det är nog just det som fascinerar mig: när det som uppfattats som flummigt och övernaturligt visat sig bara högst vetenskapligt och naturligt. Grafen är en sådan visp som rör runt i människors föreställningar.

När politiker talar om sunt förnuft, då är de ute på mycket hal is och argumenten är obefintliga... Det är lika fånigt som att motivera sin politik med att den är modern.

För övrigt bör Tomas Tranströmer få nobelpriset i litteratur. Mitt sunda förnuft säger mig att den här gången får jag rätt i denna utsaga...

Nobelpris för världen...?

Så har då Nobelpriset i medicin gått till Robert Edwards för hans insatser i kampen att skapa barn via provrörsbefruktning. 

Säkert en fantastisk forskarinsats. Jag hörde en läkare uttala sig om hur härligt det var att 4,4 miljoner små barn nu fötts med hjälp av denna teknik. Förra gången jag hörde just det uttrycket - att det var härligt att barn fötts som annars inte skulle födas - var i samband med att en amerikansk kvinna omvänts av en aggressiv religiös abortmotståndare från att ha tänkt göra abort till att istället föda sitt barn. 

Jag får det inte att gå ihop. Världen är full av barn som behöver föräldrar och goda liv. Ändå prioriteras provrörsbefruktning. De flesta av oss är glada för idén om fri abort  - men sedan blir vi glada över att 4,4 miljoner barn fått födas via provrörsbefruktning.

Ibland undrar jag hur det ena dagen både kan vara så viktigt att föda egna barn och så viktigt att satsa på att allt tidigare födda barn överlever -  och den andra dagen så rimligt att abortera foster. Till slut möts förresten  veckoantalet när man kan rädda ett foster och när abort är tillåtet. Då blir etiken komplicerad och värderingar lär få omprövas. Även mina.

Jag är tveksam till om just provrörsbefruktning, som mest kommer till nytta i den materiellt rika delen av världen, vore värt Nobelpriset om man sett till hur världen ser ut. Det finns inte brist på barn. Ett Nobelpris till den som lyckats får fram metoder så att barn till fattiga mödrar inte skulle behöva dö av enkla sjukdomar, hunger och uttorkning hade känts rimligare.

Så plötsligt står jag då där på samma plattform, om än med andra argument, som påven, Vatikanen och den amerikanska religiösa högern och gnölar på valet av nobelpristagare. Ibland känns sällskapet besvärande. Men det får faktiskt inte innebära att man ändrar åsikt. Man kan inte låta bli att vara vegetarian bara för att Hitler var det. Eller att i riksdagen rösta för sin åsikt bara för att den i just det aktuella fallet råkar ha stöd av SD.

Imorgon hoppas jag få kommentera en fysikpristagare som håller på med kvantfysik. Det finns nämligen inget mer fascinerande inom vetenskapen.

PS!
En annan nobelpristagare i medicin var förresten Paul Müller, för upptäckten av DDT. Tanken var att skadeinsekter skulle utrotas. En av dem som reagerade på detta var Elin Wägner, som satt i Svenska Akademien när priset delades ut. Hon hade skrivit Väckarklocka och påtalat hur idiotisk och miljövidrigt det var att jordbruket kemikaliserades på det sättet. Mer om detta skrev jag här.

Självklar hotbild - vi är ju i krig.

Säkerhetspolisen har nu sagt det som de flesta som håller på med politik redan lär ha - eller åtminstone borde ha - begripit. Det finns en ökad hotbild mot Sverige. Definierad lite patetiskt i form av nummer tre på en skala.

Självklart är det så. Sverige deltar ju i ett regelrätt krig, där grova brott begås också av den sida på vilken det uppfattas att Sverige finns med. Vilket är en viktig detalj i det som bygger den diffusa hotbilden.

Det är tyvärr mest av akademisk betydelse när man talar om att det är på FN-uppdrag svenska soldater deltar i Afghanistan - man står de facto under Natobefäl och att skilja på amerikanska uniformer och svenska är inte det lättaste. Vi är således i regelrätt krig. Punkt.

Sverige deltar som nation i ett absurt militärt krig som inte ens kan vinnas. Hotbilden skall ses i ljuset av detta. Men man måste varit blind - eller åtminstone haft en bristande kunskap om den afghanska historien - om man inte förstått att det skulle bli en av följderna av den politik riksdagens partier lanserat och genomfört.

SÄPO:s tal om att de som skulle kunna vilja utför terrorbrott först nu också skulle kunna göra det är inte så trovärdigt. Det är inte svårt att utföra terrorbrott. Det är inte svår att tillverka bomber. Det är inte svårt att lägga dem var helst man vill. Det krävs ingen större kunskap eller utbildning eller något annat. Det krävs bara vilja och förakt för människovärde och förakt för liv - eller kanske en religiös övertygelse av den sort som präglat alla de krig och våldsdåd som under historien utförts i olika religioners namn på, enligt olika prästerskap, uppdrag av en gud. Våld bygger på förakt för den som skall utsättas för våld, "den andre" utmålas som mindervärdig, något som inte riktigt är människa. Ungefär som det förakt som det nu avslöjats att amerikanska och norska soldater, från den kristna kultursfär som i vår del av världen uppfattas vara civiliserad och human, visat sig besitta.

Sverige deltar i en verksamhet som är en karikatyr av civilisation istället för att våga ta de nödvändiga första stegen på väg mot reell civilvisering.

Militära insatser insatser utgör inte försvara mot den hotbild som nu SÄPO bekräftar. De militära strukturerna utgör snarare ett hot än en möjlighet för vår egen demokrati. Det borde varit självklart redan för tjugo år sedan att med hjälp av de miljarder som militären kostar istället börja bygga ett robustare samhälle, där försvaret av vår demokrati inte bestod av militär utan av en säkerhetspolitik baserad på byggande av humanitära internationella civila icke-våldsinsatser och regional minskad sårbarhet, fungerande rättssystem, utvecklad räddningstjänst och minskade socioekonomiska klyftor. Det fanns ett parti som drev denna uppfattning. Jag och Marianne Samuelsson skrev till och med en rapport år 1992 på temat "ett robustare Sverige".

Att förvandla militären till en funktion som skall delta i krig världen över har varit en djupt tragisk utveckling med tanke på Sveriges historia och reella förutsättningar. Istället för att ta tillvara den neutrala basen och utveckla den internationella närvaron genom civila insatser i form av sjukvård, räddningstjänst och demokratiutveckling har riksdagens olikfärgade partier gått in i den militära fällan och nu byggt upp samma sak, baserad på samma destruktiva världsbild, som andra länder. Därmed reducerar man Sverige till något det inte behövt vara, man har inte tagit vara på den plattform som skulle kunna utvecklas till något unikt i världen: stora internationella insatser baserat på civilt icke-våld. Den blågula tygbit som nu vajar under militärt Natobefäl skulle kunnat symbolisera icke-våld och strikt humanitära och civila insatser för att skapa en bättre värld.

Sverige hade kunnat vara ett föredöme. Ett modigt föredöme. Istället blev vi en feg släpvagn till militarismens frontmakter.

Världen har ett överskott på uniformer men ett underskott på sjukvårdsrockar, ett överskott på militärer men ett underskott på sjuksköterskor, överskott på befäl men underskott på läkare, överskott på vapen men underskott på medicinsk utrustning, överskott på ammunition men underskott på läkemedel. Dessa förhållanden borde leda till synvidgor, medvetenskap och åtgärder. För det krävs modet hos politiska partier att skapa opinion, att vara opinionsbildare. Inte bara opinionssurfare, allt efter hur vågorna sveper fram.


Ett av mina första inlägg i denna fråga finns här.

Ett missförstånd på Piteå Stadshotell...

Drift eller verklighet?

Det här blir inte något roligt inlägg. Men ärligt. Och möjligen tragikomiskt. Några kommer att bli mer än vanligt förbannade. 

Men så här var det: i torsdags vara jag i Piteå och pratade om Elin Wägner, blev inbjuden till eftersits med te hos ett gäng miljöpartister jag aldrig sett förut, och hamnade så småningom på Piteå Stadshotell för övernattning.

Därstädes slog jag på teven och hamnade mitt i ett program av Monty Pythongänget. Det var ofantligt kul, några manliga präster malde gång på gång på om offer av en viss mängd tjurar och en viss mängd lamm utan lyte. Det var rasande roligt, bitsk drift med allehanda religioner. Språket var obegripligt, tyckte jag. Men textremsan fanns ju.

Nu är det så att jag förstår några hebreiska ord, och jag anade att översättningen var helt riktig, hur komiskt det än lät. Efter ett tag förstod jag att det inte var drift. Och inte något som hade med Monty Python att göra. Det var på riktigt. Alldeles på riktigt. Och jag kände mig lite dum och mycket skamsen. Det var firande av Sukkot. En viktig och säkert mycket vacker högtid för troende.

Jag kom in i programmet när 15 minuter hade gått, så ni kanske förstår varför jag kunde missuppfatta. Tyvärr har man inte tagit med översättningen här, vilket är väldigt synd, för den visar hur konstigt och märkligt det blir när vuxna människor kan hålla på så här helt gravallvarligt. Varför har SVT plockat bort texten? Synd!

För en troende ateist blir alla dessa religioner, alla dessa märkliga män och dess utövande ett allt mer märkligt skådespel. Var går gränsen till gyckel?

För att inte bara missuppfatta Sukkot så kan jag nämna att det finns åtskilligt som man kan undra över också i andra religioners utövande.


Och så vackert kan det också vara, när gamle vännen Cat Stevens blivit Yusuf Islam - för att ge en bild som skiljer sig från den vi vanligen får se:


Den gamle Cat - som är en följd av mångkulturen med en svensk mor och en cypriotisk far - var något av en idol en gång i tiden, köpte alla hans skivor och visst är den här vacker från tiden innan han konverterade:

Det kommer (M)era...

Riksdagsledamot (s)  som gör upp med M.

I Katrineholm - kommunen där Göran Persson var kommunalråd - har Socialdemokraterna och Moderaterna slagit sina påsar ihop och bildar nu en egen majoritet "för kommunens bästa".

Förvånad? Inte alls. Tvärtom. S och M är i mångt och mycket som ler och långhalm.

Och arbetarkommunens ordförande Fredrik Olovsson, som också sitter i riksdagen, kan snart meddela den nya sosseledning - den som kommer att tillsättas om något år när Sahlin får gå och de stora pojkarna får ta över -  att det smakar mumma att göra upp med moderater. Det blir liksom mindre tjafs om miljö, klimat, demokrati och rätten för papperslösa att inte falla döda ner utanför sjukhusen...

Socialdemokraternas starke man och kommunalråd, som inte är Fredrik utan Göran Dahlström, lärde sig snabbt av Nicolas Sarkozy och beordrade just före valet - som en blinkning till Sverigedemokraternas potentiella väljare - att romer som tillfälligt parkerat i kommunen skulle förpassa sig utanför kommungränsen. De flesta andra partier var upprörda, men inte Moderaterna.

Visst minns ni förresten bilden nedanför? Bilen riktat mot samma mål: jobba mer, konsumera mer, producera mer, jobba mer, konsumera mer -  en i vänsterfil och en i högerfil.

Billigt....

Schysst redaktör...

Dags att göra det lätt för sig igen... Riktigt billigt. Plottrar lite i några av de krönikor jag skrivit efter valet - väljer från en moderat, en liberal, en grön, en kristen och en röd papperstidning för att få lite balans på det hela:

I en krönika i BT, som publicerades häromdagen, skrev jag bland annat: "För socialdemokraterna blev det, enligt Sahlin, ett katastrofval – detta synsätt bottnar i en socialdemokratisk självbild som bygger på att allt under 45 procent är ett misstag, ett brott mot naturlagarna." Resten av krönikan finns här.

I en krönika i Fria Tidningen påstod jag följande: "Problemet med valrörelsen var att de stora frågorna försvann från agendan. I samförstånd mellan blocken. I ett internationellt perspektiv var valrörelsen usel, rent av enfaldig. Klimatfrågan reducerades till en kamp om vilken som ville minska utsläppen mest fram till 2050… Men vare sig Centern eller Miljöpartiet – som var de enda som i någon mån pratade om klimatfrågan – vågade diskutera hur konsumtionen driver på utsläppen. Våra utsläpp i Sverige stannar vid knappt 6 ton per person och år. Räknar vi på vår konsumtion så ökar det till bortåt 10 ton per person och plötsligt verkar kineserna vara rena rama oskulderna…" Resten finns här.

I en krönika i liberala KK kommer jag undan med lite surr om energipolitiken: "Energifrågan var nog svårast att klara för många sossar. De rödgröna vill ju ha kvar förbudet mot ny kärnkraft, medan Metall och Pappers applåderar de borgerliga som vill tillåta nya reaktorer. Maud Olofssons argumentation måste för övrigt vara rekord i hyckleri: hon påstod att en öppning för ny kärnkraft skulle öka framväxten av förnybar energi. Det är rena rama abrakadabran… I Tyskland, där man har en livlig debatt om kärnkraften, skakar man på huvudet."
Resten finns här.

I gröna Miljömagasinet blev det en ledare om den rödgröna valplattformen: "Jag delar också Wanja Lundby-Wedins konstaterande att den rödgröna valplattformen var i stort sett helt socialdemokratisk. Läggas till skall att den var befriad från visioner som kunde tända eldar i hjärtat. Den var förskräckande gråsossig. Inget friår, ingen sänkt arbetstid, ingen analys av en annan samhällsutveckling." Resten finns  
här.

I kristna tidningen Dagen hävdar jag följande: "I en situation där gråsossar skrämdes bort av Miljöpartiet, och urbana socialliberala sossar skrämdes bort av Vänsterpartiet räckte det inte med att kyrkligt folk gick ut med uppmaning att kristna borde fundera över om alliansens syn på sjuka och andra illa drabbade människor verkligen kan vara förenligt med att bejaka Jesus budskap." Hela krönikan här.

Bilden högst upp? Jo, den föreställer BT:s Katarina Larsson, Sveriges schysstaste moderata politiska redaktör, det finns faktiskt sådana.