måndag 19 maj 2008

Grön vecka: Europé? Nja, så känns det väl inte...

Den här veckan avslutas med att Miljöpartiet de Gröna har kongress. En del, för partiet, kontroversiella frågor skall behandlar. Så jag tänkte köra en Grön Vecka på bloggen.

Idag blir det en längre text om det här med EU. Så lång att ingen jäkel orkar läsa den förmodligen...

Hur som helst: Partiet står ju inför tanken att avveckla sitt gamla krav på utträde ur EU.

Konstigt att framföra detta just nu, tycker en del. Är inte det samma sak som att låta vänsterpartiet och sverigedemokraterna bli de enda partier som uppfattas som EU-kritiska?

Och att något nu verkligen hänt som skulle föranleda åsiktsbyte tycker även jag är svårt att finna - om man nu inte alltid tyckt att idén om utträde varit felaktigt. Om detta skrev jag tidigare.

Först några personliga funderingar över att vara europé, därefter en kompletterande historiebeskrivning över EU:s framväxt:

Jag känner mig faktiskt inte som europé. Jag känner mig snarare som skandinav och världsmedborgare. Per Gahrton är europé, skriver han i inledningen till en av sina böcker om EU. Hans anfader var serb.

Själv känner jag mig inte som europé. Tros att min anfader var från fransk-tyska gränsen. Och att det rinner vallonblod från min mors sida, brukar jag få höra. Men jag är totalt ointresserad av det där med blod.

Jag gillar Skandinavien, här är hemma. Men jag gillar att sitta på den lilla krogen i avkroken på Teneriffa, dricka öl i Düsseldorf eller att vandra i Rom och Medina. Också. Men jag är skandinav - trots att jag har svårt att sjunga nationalsång och är lagom road av att hissa flagga. Men leva och dö i Skandinavien vill jag. Här finns älg. Bara det! Här finns björkar, tallar, hagar, fjäll och skärgårdar. Här finns ljusa sommarnätter.

Här finns dessutom människor som ibland kallar sig greker, italienare, turkar, palestinier, kurder, araber, judar, somalier, chilenare, irakier och mycket annat. Underbart! Och sedan finns det plats. Kan det vara bättre?

Det europeiska projektet, som det ser ut, är jag lite skeptisk till. Rent av orolig, trots att jag ser fördelar också. Européerna är alltför bra på att slå ihjäl varandra och andra för att jag ska lita på Unionen.

Jag är kritiskt till att man inom Unionen bygger upp system och strukturer som så lätt kan övertas i det ondas tjänst. Jag kan citera Elin Wägner också i detta fall:

Det är inte bara så att kupper och erövringar underlättas när trådarna är samlade i en hand, och med ett grepp kan flyttas över i en annan.

Det är också så, att människan bli så van att lyda, och så förfärad inför utsikten att komma utanför organisationsnätet att hon utan protest bemannar även krigsmaskineriet...

Jag tycker definitivt inte om Europa, Europa über alles. Inför folkomröstningen om EU läste jag ur en liten skrift: ”Det är klart att vi tillhör Europa, det har vi alltid gjort.... Vi har samma kulturarv, samma demokratiska grundvärderingar som resten av Europa. En sådan enkel sak som att vi alla har bröd - inte ris eller couscous - som basföda, förenar oss. Eller att vi så gott som alla har samma Gud. Vi är helt enkelt rätt lika.”

Nej, det är inte något citat från någon nydemokrat eller sverigedemokrat. Det är citat från TCO:s utbildningsmaterial inför folkomröstningen. Det kallades folkupplysning och fick statsbidrag men kunde lika gärna vara hämtat från en annan tid med bruna förtecken.


Min oro beror på en utflykt till en gammal vind där jag fick tillfälle att botanisera bland skrifter från en annan tid.

Regnet slår mot taket, när jag sätter mig bland kartongerna och bläddrar i alla gamla papper. Jag läser igenom gamla tal från den tiden då nationalismen var tydligt brun och skabbig. Fredrik Böök var inte värst, men tillräckligt skrämmande.

Jag läser tal som rikskansler Adolf Hitler och riksutrikesminister Rippentrop höll för det tyska folket. Jag läser det tal Hitler höll den 11 december 1941 inför den tyska riksdagen. Det går kalla kårar utefter tyggraden; argumenten känns igen, även om graderna skiljer. Hitler talar om Det europeiska familjen, Det Nya Europa, Vår gemensamma kultur, Vårt bröd.

”Ty liksom grekerna en gång i tiden gentemot perserna icke försvarade Grekland, och romarna gentemot kartagerna icke Rom, romare och greker gentemot hunnerna icke Västeuropa, tyska kejsare gentemot mongolerna icke Tyskland, och de spanska hjältarna mot Afrika icke försvarade Spanien, utan alla försvarade Europa, så kämpar icke heller Tyskland idag för sig självt utan för Europa.”

Jag letar och finner mer som luktar stöveltramp och förnedring.Jag hör rösten när jag läser ur ett Europatal Hitler höll den 8 november 1941: : ”Folkkamrater! Denna kamp är verkligen inte en kamp bara för Tyskland, utan för hela Europa, en strid om dess vara eller icke vara. Vi har ett mål och det omfattar denna kontinent och jag hyser den övertygelsen att denna kontinent inte skall vara den andra i världen, utan att den skall vara den första. Vi får inte hysa något tvivel därom, att Europas öde för de närmaste 1000 åren avgöres just i denna tid.”

Jag läser återigen TCO:s studiematerial. Bröd, ris och couscous. Och funderar på det där som Elin Wägner skrev redan på 40-talet...


Hur har egentligen den förfinade och civiliserade europén betett sig?

Vasco da Gama rundade Godahoppsudden 1449 och vi européer kunde påbörja civiliserandet av det lömska Afrika. Det da Gama fann där borta i de "lägre stående folkens länder" var emellertid upprörande imponerande. Där fanns utvecklade handelsstäder, avancerad kunskap i såväl navigering och skeppsbygge som konsthantverk och stadsbyggnadskonst.

Men européerna valde att slå sönder det som fanns. Vi slog ut balanserade handelssytem och monopoliserade all handel på Indiska Oceanen. Vi ödelade den kultur som växt fram, införde europeisk överhöghet och tvingade till oss årlig tribut i guld. Vi fullföljde vårt uppdrag som upplysare genom att frakta bort 50 miljoner afrikaner som slavar - de starkaste, de friskaste. Afrikas ryggmärg tappade vi ur. Vi kallade det för civilisationsprocess. Miljoner dog på väg till utskeppningshamnarna, miljoner dog på slavskeppen som gick skytteltrafik över havet. Men kristna brödätare var vi.

Efter Afrika var det dags att civilisera Sydamerika och Mellanamerika. Med kulturella, begåvade och förfinande europeiska maner slogs fungerande samhällen sönder. När européerna erövrade Mexiko 1521 hade indianbefolkningen byggt upp de mest avancerade samhällen som existerade. Man hade kunskap att göra böcker, man studerade läkarvetenskap och astronomi, man hade strafflagar och domstolar. Kungen valdes inte p.g.a. blodsband utan p.g.a. duglighet. Under 300 år dammsög vi Latinamerika, skövlade naturresurser med hjälp av billiga levande redskap - indianerna. Åtta miljoner tog vi död på bara i gruvorna.

Så var det dags för Asien. Vi tömde Kina. Medvetet och systematiskt. Slog sönder självtilllit, näringar och kultur. Resultatet lät inte vänta på sig: svält. Och fysiskt och psykiskt förfall för de folk vi skulle civilisera.

Med gemensam vapenmarknad och gemensam strategi för att hålla de svältande borta, kan vi européer nog försvara våra värden... Med gemensam armé och gemensam säkerhetspolitik för kan vi hålla de fattigas avundsjuka på plats.

Nej, nu tar jag väl ändå i. Det finns ju så mycket fint i Europa. Det är ju sant. Mycket ÄR fint. Och bra. Men vår historia bär också anskrämliga delar, kulturer slog vi ut, idéflöden torrlade vi.

Det är viktigt att också veta hur vår historia ser ut. Oavsett vad vi tycker om Unionsbygget och framför allt hur det fortskrider.


Hur började egentligen det här med EU?

Det finns en offentlig historiebeskrivning som talar om det stora fredsprojektet. Men den andra delen av historien låtsas man inte om. Inom EU finns tankar att man skall ge ut en gemensam, godkänd, legitimerad, historiebok för skolorna inom Unionen. Jag är övertygad om att följande kompletterande historiebeskrivning aldrig skulle bli godkänd, trots att den är lika sann som den vedertagna:

Det är en kylig morgon i den lilla holländska staden Oosterbreck. Året är 1954. Några svarta bilar saktar in utanför hotell de Bilderberg. Män i strikta kläder stiger ur och tar några snabba steg i in hotellets vestibul. De passerande stadsborna känner inte igen någon av männen. Vare sig journalister eller fotografer syns till.

En av männen som tar några snabba steg in i hotellet är Joseph Retinger. Han har blivit en av västerlandets grå eminenser och har goda kontakter med såväl politiker och kungahus som företrädare för de större företagen. Han vill nu skapa en elitklubb, ett brödraskap, med ett fåtal utvalda personer. Dessa skall kunna fungera som ljus och ledning för de många människorna. Det är dessa utvalda som nu är på väg in i hotel de Bilderberg. Den elitklubb som Retinger formar får namn efter hotellet; Bilderbergergruppen. Deltagarna består av prominenta politiker, industrialister, bankirer, högre statstjänstemän, fackföreningsledare och vetenskapsmän. För att finansiera verksamheten ställer bl a Unilever medel till förfogande.

Här, inom denna grupp, föddes Romfördraget som tre år senare blev grunden till det som idag är EU. Tanken med Bilderbergergruppen var att man skulle kunna påverka utan att offentligt finnas till. Det som sades bakom slutna dörrar var aldrig avsett för offentlighet. Deltagarna i brödraskapet var inte inbjudna som officiella representanter för länder, företag eller organisationer. De var inbjudna som privatpersoner. Tillsammans hade de en stor, ofta utövande, makt och de konsensusbeslut som togs i gruppen förväntades Västeuropa följa. Centralgestalt, vid sidan av Retinger, blev från allra första början prins Bernhard av Holland. Han uppfattades som neutral och kanske harmlös.

Den sekretess som redan från början omgav Bilderbergergruppen gör det svårt att hitta vare sig uttalanden eller beslut som är tagna i gruppen. Men i biografier och memoarer kanman hitta en del. När t ex författaren av prins Bernhards biografi frågade styrelseledamoten George McGhee, tidigare amerikansk ambassadör i Bonn, vilka resultat man hade kunnat uppnå på sina hemliga möten svarade han: ”Jag antar att man kan säga att Romfördraget, som ledde till bildandet av EG, föddes under dessa möten.”

Så lades då de viktigaste grundstenarna till det som så småningom blev EG, och som nu förvandlats till EU, i ett icke-offentligt brödraskap. I detta konstaterande finns egentligen inga värderingar.


Strukturen i Europa tilltalade inte de transnationella bolagen, speciellt inte de som hade sin huvudsakliga marknad i vår världsdel.

Delmarknaderna var små. Självständiga stater i Västeuropa valde att gå egna vägar, formulera egna mål, försvara sig med valutaregleringar och ställde dessutom olika krav på olika varor utifrån egna värderingar. Självständiga och demokratiskt fattade beslut ledde till något man kallade ”fragmentering”, som försvårade de multinationella bolagens möjligheter att utnyttja stordriftens, massproduktionens och fria kapitalflödens fördelar. En stor gemensam marknad med så få särkrav som möjligt och så stor frihet för kapital som möjligt var drömmen.

De officiella makthavarna uppfattades som oförmögna att klara av de krav som omgivningen, de transnationella intressena, ställde på dem. De drogs ju såväl med val och opinioner. Demokratiskt tillsatta ministrar kunde ställas till svars för sina beslut, något som naturligtvis försvårade möjligheterna att föra en långsiktig stabil politisk linje. Fragmenteringen skulle fortsätta om ingenting hände. Kanske sneglade man med viss avundsjuka på vissa delar av öststaternas form av s.k. demokrati. Sovjetunionen hade många nackdelar i form av politiskbyråkratisk planekonomi, men samtidigt fördelar genom att opinioner och tillfälliga folkyttringar inte tilläts påverka en planerad utvecklingslinje. Några, som man inte kom åt, visste bäst.

EU-konceptet följer en mall för att man skall komma ifrån fragmentering och opinioner: centralbankens ledamöter står helt fria från folkvalda politiker, domstolens domare står helt fria från folkvalda politiker och EU-kommissionärerna tvingas avsvära sig varje lojalitetsband till demokratiskt folkvalda i de olika medlemsländerna. Det blir effektivare så. Demokrati, folkvaldas beroende av väljare, uppfattas som ett problem.


Men vad har detta med De grönas kongress att göra?

Kanske inte någonting, kanske ändå en del. Det kan ju, om inte annat, vara värt att ha med sig i beslutsfattandet. Huruvida det skall leda till att partiet skall överge sitt gamla, kanske mest symboliska, krav på utträde har jag inte med att göra.

Däremot kan jag tycka att den argumentation som lett fram till att kravet skall slopas är konstig, för att inte säga obetänksam. Men det skrev jag, som sagt, tidigare.

För övrigt tror jag inte att detta är det största ideologiska vägvalet kongressen har att göra: det är frågan om huruvida De gröna skall anamma arbetslinjen, som alla andra partier står bakom, eller inte. Återkommer till det. Men vill inte kalla dess motsats för ledighetslinjen, som SvD idag gör. Det handlar om mycket mer än så!

Förresten skall ni också få möta en grön, lite bortglömd, profil som betytt väldigt mycket för partiets utveckling.

23 kommentarer:

  1. Håller dig om att det är növändigt att vara varsam och historiemedveten. Dock vill jag poängtera ut att från ett grönt perspektiv finns mentala/identitetsrelaterade fördelar med det Europeiska projeket. T.ex. att en mer Europeisk identitet underminerar den suveräna statens grepp över människor. En mer inklusiv identitet, alltså där "vi" är mer liberalt definierade", kan vara önskvär både från grönt och ett freds/solidariskt perspektiv.

    EU har också aktivt stöttat regionala och lokala aktörer, t.ex. inom den regionala politiken via EUs structural funds. Ett sådant direkt stöd av "civil samhället" (uppenbarligen finns det inga klara skiljelinjer - det privata är bundet till det statliga och tvärtom) kan bidra till en mer decentraliserad maktstruktur, vilket också har varit en kärnfråga för gröna.

    SvaraRadera
  2. Kan verklig demokrati tillämpas i en superstat? I demokratibegreppet brukar ju läggas "majoritetsmakt".
    I en jättestat, som EU utvecklas till, finns det stora skillander i kulturer och sociala värderingar. Om majoriteter ska bestämma, då blir det antagligen många minoriteter som blir förlorare.

    Kanske är det så, att ju större ett land är, desto mer av "pansarnäve" eller "demokratur" behövs för att genomföra beslut som inte bara en majoritet skulle uppskatta. Och omvänt: Ju mindre och mer hanterligt ett land är, desto mer demokrati kan tillämpas, utan att minoriteter kuvas. Detta är ett antagande, så v.g. rätta mig om jag har fel.

    Kina är väl ett bra exempel på jättestat med många olika särdrag. Kina kallar sitt statsskick
    "Folkets demokratiska diktatur". Men dylika jättar, särskilt de med pansarnäve, brukar vittra innifrån med tiden. Ska det även bli EU:s öde?

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  3. Klockrent skriver, Birger. Intressant också! Delar din uppfattning att argumentationen som maria haft inte är bra men att partiet så småningom nog kommer till det stadium att det är svårt att kräva utträde eftersom EU sammansmält i lagstiftning, skatter, normer och allt annat. Att då kräva utträde blir ungefär som att Baskien skulle få utträde ur sin nationalstat.

    SvaraRadera
  4. Bilden är från något kulturutskott inom EU och säger en hel del, observera att affsichen bygger på en käönd målning (av vem??) och att symbolen är att man bygger Babels torn igen... Tillbaka till jobbet denna kyliga dag!

    SvaraRadera
  5. Jag var ned blande de miljöpartister som bildade miljöpartiet 1981. Vi bildade partiet utifrån allt annat än EEC/EU-motstånd. När väl EU_frågan blev aktuell framfördes tanken att bilda en "nordisk allians" som motvikt.Då var Danmark med och hade en hel del nationella folkomröstningar gällande undantag från EU.När väl Danmark EU-anpassats undantag valutan och Finland anslutit sig med valutan är det lite väl långsökt att Norge ska gå med i en allians med Sverige. Miljöpartiet har idag inget val att lämna EU om vi inte vill gå i allians med kommunister och sverigedemookrater. Gud bevare mig väl.

    SvaraRadera
  6. Of topic kanske, men vad heter den lilla krogen på Teneriffa? Jag har själv några smultronställen där och vill gärna hitta fler....

    L

    SvaraRadera
  7. Om man inte vet var IDIOT finns, läs denna blogg: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.2635779

    Denna ”Osynlige mannen” är definitivt en idiot.

    SvaraRadera
  8. "För övrigt tror jag inte att detta är det största ideologiska vägvalet kongressen har att göra: det är frågan om huruvida De gröna skall anamma arbetslinjen, som alla andra partier står bakom, eller inte." Instämmer fullständigt! Visserligen hoppas jag på att vi under kongressen kommer städa bort medborgarlön (som jag är stark motståndare till), men att våra språkrör helt saknar visionär förmåga vad gäller att föra ut arbetstidsförkortningens fördelar gör mig både olycklig och förbannad. Halvilsket har jag tidigare försvarat "riks" inför dem som haft kritiska åsikter om ledarskapet, men under senaste halvåret har jag börjat luta åt att åtminstone ett av våra språkrör måste bytas ut mot ett mer visionärt sådant!! Vilket känns sorgligt...för jag tror att både Maria och Peter är mycket kompetenta...men när man brister i tro och glöd på att kunna marknadsföra partiets politik, så räcker inte den kompetensen långt...

    D v K

    SvaraRadera
  9. Hej Birger! Citatet från Elin Wägner fick mig att bli alldeles kall! Jag lutade åt att stödja Marias förslag på att vi skall ta bort kravet på utträde men det ligger förstås oerhört mycket i det Wägner sa om hur lätt det är att föra över trådaren i en hand. Vi kan se hur otäck utvecklingen är i Italien, om detta fortsätter ochy sprider sig, vad får vi då??
    M.A.

    SvaraRadera
  10. Birger,

    Du har en ganska fruktansvärd bild av Europa. Hitler och kolonialimperier till höger och vänster. Är dessa saker verkligen relevanta för dagens EU? För mig som är född på 80-talet känns det helt enkelt väldigt mossigt.

    Det är också slående hur du först säger att du inte känner dig som europé för att sedan räkna upp och demonisera allt "vi" ställt till med.

    Själv ser jag EU som en hejdundrande framgång. Varför?

    Först måste vi då fråga oss vad vi har EU till. För mig är svaret enkelt: för att arbeta för fred och samarbete i Europa.

    När Kalla kriget tog slut stod vi på grund av EU inför den fantastiska situationen att trots att det yttre hotet som hållit oss samman försvunnit gillade alla fortfarande varann. Vi föll inte tillbaka i den skadliga rivalitet vi tidigare lidit av och som kastas oss in i oräkneliga blodiga krig. Detta är det det viktigaste. EU betyder fred i Europa.

    Alla rivningar av hinder för resor, handel och så vidare fragmentiseringen) är fantastiska underbara bieffekter, men ändå bara bieffekter.

    Den tredje viktiga saken är att Europas internationella makt minskat extremt mycket under det senaste århundradet. Det betyder att ingen som räknas längre lyssnar om ett enskilt europeiskt land säger något. Men om vi säger det tillsammans blir vi fortfarande någon att räkna med och som folk lyssnar på. EU är därmed vår enda chans till att ha en egen röst i världen.

    Om Bilderberggruppen varit bidragande till detta (det har den), nå, tur att vi har den då i så fall.

    För övrigt vill jag påpeka att det är fel att skriva sverigedemokraterna med litet s. Det ger ett ungefär lika seriöst intryck som att skrva Svensk med stort S bara för att man tycker illa om utlänningar. Sverige är fortfarande ett egennamn och det skrivs således Sverigedemokraterna (inte sverigedemokraterna) och svensk (inte Svensk).

    SvaraRadera
  11. Starvid tycker att den historiska redovisningen om Europa är en fruktansväd bild av kontinenten. Men det stämmer ju! I sak är det totalt rätt.

    Skriver man andra partinamn med stor bokstav bör man förstås också skriva det där läskiga partiet med stor bokstav. I det har Starvid däremot rätt.

    Lars i Gnesta

    SvaraRadera
  12. Finns det några likheter mellan EU-tanken och Hitlers tal om Europa? Det gör det naturligtvis, precis på samma sätt som det går att hitta likheter mellan Hitlers idévärld och miljöpartiets. Men där upphör också likheterna. Vegetarianer är inga nazister därför att Hitler gillade vegetarisk mat.
    Att i propagandasyfte göra jämförelser mellan EU-tanken och Hitler är med andra ord ingenting annat än billig demagogi, och sådant borde Schlaug hålla sig för god för.

    Sedan är Schlaugs historieskrivning om Europa lika tveksam. Jag minns att jag för några år sedan läste en mycket intressant bok författad av en afrikan. Han beskrev Afrika tiden FÖRE kolonialismen. Jag lovar, det var helvetet på jorden han beskrev! Ett våld som trotsar all beskrivning. Utfört av svarta och med svarta som offer. En hel del av detta har vi ju sett även i vår tid, men det var alltså långt värre innan européerna kom dit. Så nog låg det någon sanning i att de ociviliserade skulle civiliseras, även om det i många fall skedde med tvivelaktiga metoder.

    SvaraRadera
  13. Birger, är det riktigt att du för inte så länge sedan retoriskt frågade något i stil med "men hur många av miljöpartiets väljare håller med om partiets flyktingpolitik?" i nyhetspanelen i "Gomorron Sverige" i SVT1? Om ja - vad menade du med det egentligen? Skulle du kunna utveckla det? Jag tycker att det är ett intressant uttalande.

    SvaraRadera
  14. Tobias Lindgren 13.57:
    Intressant. Jag ifrågasätter också hur många av våra väljare som instämmer i vår flyktingpolitik. Har själv arbetat med sfi och anser vår politik på området vara uppåt väggarna.

    SvaraRadera
  15. Tobias,jag minns inte ordagrant vad jag sagt det senaste året...

    Däremot vet jag vad jag menar: Partier skall stå för sina värderingar även om de inte följer opinionen - de som inte håller med får rösta på något annat parti eller bilda ett nytt parti. Så har jag sagt under alla år som språkrör och står fast vid det: jag ogillar partier som kollar in vad folk tycker och sedan anpassar sig trots att värderingar och/eller ideologi motsäger det man kläcker ur sig för att få röster.

    Jag vet att jag fick en del kommentarer och kritik när jag som rör sa att "gillar man inte vår politik får man rösta på något annat".

    Men vadå? Partier är inte företag som skall norpa marknadsandelar, partier skall stå för något och röstmaximering hör inte hemma i min bild av vad politik skall vara.

    Jag menar att mp varit starkt och trovärdigt i flyktingfrågan - dessutom modigt som tagit sin riksdagsplattform som grund för att driva opinion. Jag kan tänka mig att motståndet mot generös flyktingpolitik var större när partiet påbörjade sin offensiva retorik för att få människor att tänka efter - man var med och skapade opinion. Så skall politik vara!

    Vi tog kamp för höjda energiskatter, höjda bensinskatter - och det var inte populärt i början. Nu är alla för detta. Vi tog kamp mot homosexuellas rättigheter - herregud vad mycket skit jag fick för det i början! Idag är det bara kd som tycker något annat!

    Det var säkert så att när mp drev frågan om amnesti för alla, så var det många som röstat på partiet som tyckte att man gick för långt innan ganska många började förstå att det inte skulle gå att rensa bordet på något annat sätt om man ville hålla på mänskliga värden. Det är kanske till och med så att partiet blivit större i förra valet om man inte varit så pådrivande. Men, vadå?

    SvaraRadera
  16. Daniel: det är möjligt, men unionens grepp på människor behöver inte bli mindre än nationalstatens... Decentraliserade styrelseform ser jag inte inom unionen, jag vet inte om något enda beslut som flyttats nedåt, alla har flyttats uppåt. Det finns fördelar med unionen, men jag delar nog inte din uppfattning om vilka de skulle vara.

    Anonym 10:50: Nja, jag minns inte att det var som du hävdar. Tvärtom, minns jag att mp lade sig nära principerna om Alternativt Norden redan från början. Det var dessutom mp som försökte föra upp EG-frågan på den politiska dagordningen - när Per G hävdade att det skulle utvecklas till EU (han kunde läsa innantill till skillnad från de flesta politiska journalister) så var övriga partier tysta. Så nog har frågan varit intimt förknippat med mp ända från börja - därmed inte sagt att jag anser att det skulle vara skäl att stå fast vid sin gamla uppfattning.

    Starvid: Historiebeskrivningen är nog riktig, den här för övrigt hämtad från ett kapitel i min bok Miljön, makten och friheten.

    Kloker: Jag hänvisade till 40-talet och kopplade detta till Elin Wägners varning om att bygga system och strukturer som lätt kan tas över av "onda krafter". Dessutom tycker jag mig finna en euronationalism som är lite pinsam.

    Lars! Vet inte. Gå till höger, förbi hela turistområdet, gå ganska långt, om du har ryggen mot America så kommer du till ett litet ynka ställe som är som hämtat ur en Fellinifilm och där vågarna slår in.

    SvaraRadera
  17. Jag har bara en fråga till Lars at Ejgde och Birger:
    Ni som skriver och tycker om växthuseffekten och nollorna som inte inser vikten av att bromsa förbrukningen av fossila bränslen. Hur tar ni er till Teneriffa?

    Jag får inte ihop det.

    Eller så var det just en pollett som föll ner. ANDRA skall skärpa sig, precis som andra skall betala de höga skatterna och finansiera järnvägar och sabbatsår m m.

    SvaraRadera
  18. Det är väl också en generationsfråga, nyare generationer har en positivare syn på EU.
    Kanske har MP insett detta..
    Eller är alla unga röstare i MP anti-EU?
    Vad vet jag, jag röstar blått..
    Till skillnad mot alla andra läsare av denna blogg kompott?

    SvaraRadera
  19. På Förbryllads fråga om hur vi miljöänglar tar oss till Teneriffa kan jag meddela att då det är svårt att cykla sista biten från Cadiz så blir det givetvis tramp-båt.

    Jag kör också tramp-bil till affären och om lördagskvällarna när jag druckit ur mitt maskrosvin brukar jag trampa i klaveret (på min väg mot utedasset).
    L

    SvaraRadera
  20. Riktigt förbryllad: Kul att du ställde frågan, jag slog vad med en vän om att det innan kvällen skulle komma just den frågan. Och den är ju ganska naturlig. Jag drar ner ganska mycket på vissa saker, tar tåget även om det tar betydligt längre tid och kör en så kallad "miljöbil" (ett löjligt namn på etanol, men än så länge får det duga...). Men visst blir det någon flygresa då och då - men ganska hårt hållet är det. Och till Gotland, där jag ska medverka i en debatt om mat och klimat under Almedalsveckan, blir det en koldioxidspyende båt... Har ännu inte avyttrat hojjen heller - du får köpa den billigt om du lovar att inte köra mer än högst 100 mil per år... (en Honda 600 årsmodell 82. Det blev bara 12 mil förra året,men inte bara för klimatatets skull. Har tröttnat.

    Janus: Inte säkert att det är en generationsfråga. Grön Ungdom tog upp frågan på sitt senaste årsmöte och det blev ett rungande nej till fortsatt medlemskap - det förvånade mig faktiskt.

    Mitt inlägg ville tillföra några saker till debatten - man skall vara medveten om att det system som upprättas inom unionen mycket lätt kan missbrukas, och msisbrukas det så drabbas hela unionen. USA:s konstitution är på mågna sätt bättre - ger större inflytande inom vissa områden för delstaterna än vilket ser ut att bli fallet för nationalstaterna inom EU om några år.

    Frågan som miljöpartiet bör ställa - jag är inte medlem - är väl på vilekt sätt har EU förändrats som gjrot att man bör ändra uppfattning. Jag anser att just miljöfrågan är ganska dålig som argument. Det finns bättre, om man vill argumentera för!

    SvaraRadera
  21. Hej alla! Det som sker i Italien, där 800 romer jagas från sina hem,medan Berlusconi kallar romer och papperslösa för "en ondskans armé" påminner på ett förskräckligt sätt om 40-talet. Vi ska inte inbilla oss att civilisationen i Europa är annat än en fernissa. Italien balanserar på en slak lina just nu. Våldet mor romerna trappas upp, det är lynchstämning. Hur fort kan detta sprida sig? Elin Wägners kloka ord är värda att ta på allvar, kanske måste själva unionstanken göras om så att inte själva organisationen kan missbrukas av eventuellt bruna krafter som kan få majoritet i några stora länder.

    SvaraRadera
  22. Varför kan inte Vi tillsammans med Gräs, Träd, Ekorrar och Albatrosser
    bilda Samhällen?
    #Vem# säger att vi inte får
    skapa "BYAR" som kan leva i tusen år?

    RL

    SvaraRadera
  23. En militärmakt, USA, har tagit makten
    över Jorden och NI alla flyter med.
    Jag tillhör oppositionen.
    Ingen enda
    ställer upp. (Känslan)
    Jag vill avskaffa globaliseringen,
    kommersialismen och omedvetenheten.
    Jag vill införa en allmän mogenhetsexaman. Global insikt om hur lokala samhällen lever på Jordens villkor.
    Global kamp och lokal kamp för
    global fred och lokal harmoni.

    Jag har tagit i

    RLi

    Jag SKA läsa boken
    Fred med Jorden.
    Gör det Du också.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.