De fyra solidariteterna kom med första gången då vi utarbetade partiets ekonomiska handlingsprogram. Jag och Lena korrekturläste det förresten på BB då vår son föddes 1985...
Ett av de första utkasten, som jag har kvar som arbetspapper, såg ut så här:
- Solidaritet med naturen och det ekologiska systemet.
- Solidaritet med kommande generationer.
- Solidaritet med världens fattiga.
- Solidaritet med utsatta i vårt eget land.
Lars har gått den långa vägen, från moderaterna (ordförande i lokalavdelningen i Finspång!), via centern till miljöpartiet.
Han fick sluta sitt jobb som chef för den tekniska avdelningen på Stal-Laval, som tillverkade turbiner för kärnkraftverk, då han 1976 i boken "En betraktelse på domedagsafton" kritiserade just kärnkraften.
Han blev kvar som överingenjör i företaget, men fick sparken när han i en radiobetraktelse dragit en parallell mellan rövarbandet, i berättelsen om den barmhärtiga samariten, och västvärldens industriers rövarfasoner i tredje världen.
Stal-Laval var ju just ett av dessa rövarföretag. Att han själv, som överingenjör, var en av rövarbandet konstruktörer, mildrade inte effekterna av hans självkritik. Han fick sparken och blev erbjuden jobb på Linköpings universitet som teknisk expert på tema teknik och social förändring.
I samma veva bildades Miljöpartiet, där Lars självfallet hörde hemma efter några år som partilös. Han kom med i partiets politiska ledning, blev riksdagsledamot när partiet som första nya parti på 70 år kom in i riksdagen 1988 - och har besökt otaliga mp-kongresser under åren.
Jag, Lena och Per Lager besökte Lars och hans fru Inga häromveckan, vi tog en tur med hans bryggbåt och det var svårt att förstå att Lasse blivit 83 år. Bilden är tagen av Per Lager, som också gör en liten intervju- och dokumentärfilm om vårt besök hos denne nestor i Miljöpartiet. Min tacksamhet är stor till Lasse, vilket jag försökt berätta redan tidigare. De ord som bäst beskriver Lasse är rakryggad, modig och vänlig. Hans böcker står i hedershyllan härhemma.
Tack för en fin minnesbild av Lars Norberg. Han kommer att närvara också på årets kongress. Tack för en spännande blogg!
SvaraRaderaIngrid
Må Mp-kongressen gå Lars Norbergs väg...
SvaraRaderaGröna tankar
Lars visade vägen hoppas mp kan få fler sådana framöver.Tänk vilken tillgång han hade varit för "de gröna moderaterna" som kan bli "arbetarpartiet moderaternas"nästa slogan.
SvaraRaderaSådana människor skulle det finnas fler av, människor som vågar ställa sig upp o berätta vad de tycker i stället för att fega och vara rädda om sin position.
SvaraRaderaVad gäller solidariteter så verkar de vara på utdöende i den praktiska politiken, möjligen finns solidariteten mot den egna lilla gruppen kvar men inte mer.
Kanske vi, liksom Lars, borde ha stannat kvar i Mp och där försökt hindra "reformisterna" från att kapa partiet. Nu flydde vi istället, därför att vi inte ville riskera att ödsla kraft förgäves.
SvaraRaderaMen det kunde ju bara glädja "kaparna" som nu blev av med en tyngande last. Mp byter säkert villigt ut sin gamla medlems- och väljarkår mot en ny dito.
Gröna tankar
Gröna tankar...
SvaraRaderatycker att "reformisterna" kapat miljöpartiet.
Men, milda makter, ingenting är bestående. Allting förändras, ju! Tänk om partiet fortfarande styrts av 1988 års stollar! Jag bevistade själv ett antal kongresser och det var ingen hejd på stolligheterna. Några få stollar tilläts prata sönder tillställningarna.
Sedan länge har jag lämnat partiet.
Stollar med ideal är f-n så mycket bättre än slipade kariär-politiker. Dessutom är de roligare. :)
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaDenna ständiga personfixering på denna blogg.
Robban
Sådana människor skulle det finnas fler av, människor som vågar ställa sig upp o berätta vad de tycker i stället för att fega och vara rädda om sin position.
SvaraRaderaHär en artikel om en annan likaledes modig man, fast honom talar man inte längre om inom den svenska miljörörelsen:
Patrick Moore, the co-founder of Greenpeace:
"In the early 1970s when I helped found Greenpeace, I believed that
nuclear energy was synonymous with nuclear holocaust, as did most of my
compatriots. That's the conviction that inspired Greenpeace's first
voyage up the spectacular rocky northwest coast to protest the testing
of U.S. hydrogen bombs in Alaska's Aleutian Islands.
Thirty years on, my views have changed, and the rest of the
environmental movement needs to update its views, too, because nuclear
energy may just be the energy source that can save our planet from
another possible disaster: catastrophic climate change".
Vilken hjälte! Det kräver mod att erkänna att man gjort fel.
Kära Robban, det är människor, personer, som driver samhället framåt. Det är människor, personer, som vågar bryta mönster. Det är människor, personer, som gör vägval. Det är människor, personer, som ger oss hopp.
SvaraRaderaGidder
Till Gidder (Birger)
SvaraRaderaVisst måste du väl erkänna att du är personfixerad. Du lyfter sällan upp rörelsen miljöpartiet - det verkar som om det är enskilda personer som lyft partiet.
Robban
Tack för att att du minns Lars och ger honom den plats han förtjänar.
SvaraRaderaLars och jag har skrivit en motion om kärnkraft till kongressen. Ska bli intressant att se hur den tacklas.
SvaraRaderaEnligt svar från PS så är den besvarad.....
Lars är en klippa. Han är klok och eftertänksam och radikal.