Årskrönika 2007 - året för utshoppade, flipperekonomi, klimatångest och exorcister...

Dags att sammanfatta 2007, så här när tomatplantorna ännu grönskar och potatisen kan plockas ur jorden... Det var året då allt fler började känna sig utshoppade. Helt enkelt drabbas av insikten att livet inte blir bättre av ännu en pryl. Konsumtionsutmattade. Oförmögna att finna frälsning i nya köptempel. Och det värsta är att vi utshoppade nog är lyckligare än de flesta, vi har blivit drogfria.

Fast å andra sidan visar det sig att konsumtionen ökar ändå. Med elva procent jämfört med förra året. Vilket ses med oro av allt fler klimatforskare. Det räcker nämligen inte med ny, smart teknik för att lösa klimathotet, det krävs en ny livsstil också. Färre flygresor, bilar som drar mindre, mer tåg, solfångare och mindre kött på matbordet.

Tufft. Men inte hälften så tufft som människor i de länder där klimatet ställer till den ena katastrofen efter den andra. Där handlar det inte om lyxfrågor som att ställa in Kinaresor, som för mig, utan att fly för sina liv. Så vad har vi att klaga på?

Klimatdebatten, som jag längtat efter i snart tjugo år, har tagit sådan fart att jag är orolig för att den skall brinna ut, att det blir för mycket i teve, radio och tidningar. Men positivt är förstås att alla, och jag menar alla - till och med kristdemokraterna - nu har insett att vi står inför ett gigantiskt hot.

Kristdemokraterna var ett av de sista partierna i Europa som lovade sänkta bensinpriser mitt under brinnande klimatdebatt. Så sent som i förra valrörelsen profilerade man sig i denna fråga. Men för några veckor sedan kröp man till korset. Erkände att ökad skatt på bensin är nödvändigt. Man har blivit upplyst. Som om en exorcist har drivit ut det onda.

Exorcisten har nog varit framme hos moderaterna också. I ett gigantiskt lappkast har detta parti plötsligt insett att det sker ett förfärligt slöseri inom militären. Och att det finns pengar att spara, att organisationen inte har koll. Miljöpartiets hälsning till Anders Borg när han tillträdde var: titta noga på försvarets siffror! Samarbetet med sossarna hade nämligen gett insyn i försvarets budget, en insyn som skrämde.

Borg har tittat, så noga att försvarsministern fick gå. Med eller utan exorcist till hjälp. För övrigt bör Reinfeldt kunna bli en god tågmästare, eller rent av generaldirektör för SJ, när han slutar som statsminister: han är bra på regelbundna avgångar. Fast han måste lära sig att det inte funkar med ström i schenorna...

Sossarna ville ju inte vara sämre dom, när de gäller frontalangrepp på den försvarslösa militären. Så i årets riksdag lade man förslag som innebär större besparingar på försvaret än vad till och med miljöpartiet funnit genomförbart! Om miljöpartiet klassats som flummigt i försvarsfrågan, vad är då sossarna?

Centern är väl det parti som annars förvandlats allra mest. Profileringen med Stureplanscenter är pinsam, acceptansen av kärnkraften och Maud Olofssons senaste utspel riktat till Bryssel - för att försöka ge Sverige rätt att släppa ut mer koldioxid än vad EU-kommissionen anser rimligt- är trist. Undrar om inte den där onda anden som plockades ur kristdemokraterna placerats hos centern. Vid nästa fullmåne skall jag gå ut i natten och ropa upp i kosmos: Olof Johansson, var är du?

Vad annat har hänt inom den politiska världen detta år? Jo, värt att notera är att vänsterpartiet tagit beslut om att vänsterpartister ska se gladare ut än förr. Det är därför Lars Ohly numera ikläder sig rollen som Glader även när han skall förklara de usla opinionssiffrorna.

Nu undrar förstås vän av ordning varför jag ännu inte, i denna smått sarkastiska genomgång av det snart gångna året, kommenterat miljöpartiets insatser. Tja, vad ska jag säga. Partiet tycks vilja fläta sig samman med sossarna. Det är synd. De gröna borde värna sin identitet, hålla på rågången till de andra partierna, särskilt nu när man sitter i opposition. Kompromissa gör man efter valet. Istället har man fått ett block om foten.

Ska sanningen fram så har sossarna mer gemensamt med moderaterna än med miljöpartiet. De är ju båda inriktade på fortsatt konsumtionssamhälle, acceptans av flipperekonomi och ständig jakt på tillväxt. Och det är väl inte miljöpartiet? Fast blott gudarna vet så här i blockpolitikens dagar.

Folkpartiet då? Skönt för Leijonborg att inte hans efterträdare tvingat fram betyg också för gamla partiledare.

En annan märklig sak har också hänt detta år. Det gäller språkbruket. Begreppet spelare har tagit sig in bland nationalekonomer, politiker och journalister. Har ni tänkt på det? "En ny spelare på marknaden", "en stark spelare på börsen", "jag vill gå in som spelare i branschen".
Ursäkta, men vem vill lägga sin framtid i händerna på spelare? Genom begreppet försöker man normalisera ett perverst förhållningssätt i detta flipperekonomins tidevarv.

Gott nytt år!
(Denna grundtext är införd som krönika i KK).