Ett block om foten?

Såväl Peter Eriksson som Maria Wetterstrand - de två uppskattade språkrören - luftade före valet i höstas att de kanske skulle avgå om miljöpartiet hamnade i maktskugga. Och därmed bli en i raden av föredettingar... Tänker på det när jag nu är på väg till Norrköping för att som krönikör bevaka kongressen.

Men rören har ändå valt att stå till förfogande. En orsak kan vara att de trivs med uppdraget, känner att de uppskattas. En annan orsak torde vara att det saknas efterträdare som kan föra partiet vidare enligt den strategi som språkrören lagt ner så mycket möda på de senaste åren: att bli ett mer traditionellt blockparti, att samarbeta alltmer intimt med sossarna, med tydligt syfte att ingå i en socialdemokratiskt ledd regering efter nästa val.

Skulle Maria och Peter avgå nu skulle hela havet storma. Risken finns att kongressen skulle välja språkrör som motsätter sig denna strategi.

Partiets ledamot i EU-parlamentet, Carl Schlyter, skulle nog ligga bäst till att bli manligt rör. Ett charmigt kongresslejon som gång på gång i partistyrelsen hamnat i opposition mot partiledningen. På den kvinnliga sidan finns en stark, drivande, kraft som under många år samlat erfarenhet: Mikaela Waltersson. Hårdför politisk hantverkare, ledamot i riksdagens tunga finansutskott och tidigare skolpolitisk talesman med klara böjelser att göra upp med borgarna.

Skulle Maria och Peter avgå skulle således hela havet storma. Vilket skulle skada den målmedvetna strategin, att ingå i ett vänsterblock under ledning av Sahlin. Man har ansvar att fullfölja det man drivit fram.

En gång i tiden, när centerna var ett grönt parti, beskyllde jag dem för att ha ett block om foten.

Frågan är om det är ett flytblock eller sänkblock som miljöpartiet monterar fast på sin fot... Ska bli spännnade att för första gången på sju år följa en mp-kongress. Denna gång som krönikör på BT.