Skrev en ledare om valrörelsen för den gröna tankesmedjan Cogito.Finns här - inget nytt för er som följer min blogg, bortsett från ett, för en grön själ, lite pinsamt erkännande till Feministisk Initiativ.
Det är inte så politiskt korrekt att fundera över hur svag etiken är på den så kallade marknaden.
Jag snubblade några gånger under gårdagens svampjakt. Jag lyssnade nämligen samtidigt på en miljödebatt mellan riksdagspartierna i radion.
Berlusconi, ett av Europas skammärke, är ägare av Milan, den klubb Zlatan Ibrahimovic nu ingår i som fotbollsspelare och reklampelare.
Det ideologiska mantrat som råder tycks vara skynda, skynda, skynda - som vore Gunde Svan vår tids stora ideolog. Och som vi alla vore fångar på marknadsfundamentalismens Fort Economicus.
Med allt större förvåning upplever jag hur de politiska blocken tappat all förankring i verkligheten. Med retorik som lovar guld och gröna skogar - med brasklappar i allt mindre, och ibland obefintligt, format - är man på väg att lura skjortan av medborgarna.
Politik är, som det mesta andra, kryddat med ömsom smakfulla kryddor, ömsom mindre aptitliga.
Den Jesus som det berättas om i Bibeln var en stor filosof. Evangelisterna, vars texter av höga herrar valts ut för att utgöra centrala delar av det som är Bibeln, berättar att Jesus bar något som kallas stauros på väg till Golgata.
Tog en tur i svampskogen och kunde fylla en korg ganska snabbt med kolhydratfria livsmedel. Hittade dock ingen blåfotad skivling, vilket var en tröst i höstrusket.
Jaha, så skall man då dammas av tillsammans med andra avdankade politiker.
Apropå dagens blogg: Så här kan det sägas.
Idag, den 21 augusti, har arten homo sapiens förbrukat den mängd resurser som vår lilla planet producerar under hela år 2010.
Kostnaden för reklam var förra året 60 miljarder kronor, påpekar Jacob Bursell i en krönika i SvD. Rubrik: Vem blir klokare av reklamfloden?
En kritisk analys av regeringens kulturpolitik presenterades på Expressen kultursida häromdagen.
Så har då Betydelsefulla möten kommit ut med en ny bok. Den här gången berättar kända och okända om hur man inspirerats att delta i det politiska demokratiska hantverket. Politiker från alla partier finns med. Boken kommer att fungera som inspiration om den sprids. Den är en aktiv handling för demokrati och för det demokratiska samtalet, till skillnad från mycket annat vi sett de senaste dagarna.
Jag har läst Kronprinsessan. Boken om Maria Wetterstrand. Jag känner inte Maria speciellt bra, och känner henne inte så mycket mer efter att ha läst boken.
Jag har varit med i förnedringsteve. Suttit i en soffa i ett program som SVT valt att kalla Demokratifesten. Start på valrörelsen i publicservice-teve. Det var, rent ut sagt, ett skitprogram som snarast förlöjligade demokratin, dess värden och möjligheter.
Så har då Steg 3, med stor ödmjukhet, tagit de första steget ut i offentligheten.
Så har de presenterats. Socialdemokraternas och moderaternas valkampanjer.Steg 1:
I slutet av 1700-talet tog industrialiseringen fart i England och spred sig snart till övriga Västeuropa och vidare ut i världen. Den ekonomiska tillväxten blomstrade, enorma rikedomar alstrades och så småningom tillkämpade sig även vanligt folk en del av välståndsökningen.
Man kan säga att det första steget i det moderna samhällets utveckling hade tagits.Men lösningen blev inte att se över själva tillväxtmodellen, trots att många fakta pekar på att den kan vara en stor del av problemet. Istället nåddes en bred enighet om att mer tillväxt ska lösa tillväxtproblemet.
Det moderna samhällets utveckling har därmed gått in i sin andra fas...
Steg 3:
Steg 3 i det moderna samhällets utveckling innebär att vi accepterar att ingen teknikutveckling i världen kan ändra det faktum att evig materiell tillväxt är omöjlig på en planet med begränsade resurser. Tekniken kan bara skjuta fram gränserna lite, inte trolla bort dem.
Allt fler undrar om vi inte måste överge den samhällsmodell som är baserad på ekonomisk tillväxt. Vi behöver kanske hitta en helt ny modell för mänsklig utveckling som förmår sprida välfärden och samtidigt respektera de ekologiska gränserna. Vi kallar denna nya modell för Steg 3.
Ingen vet hur en sådan modell ska se ut och vi kommer att ställas inför tuffa utmaningar och stora förändringar, men vi tror inte att det finns något alternativ. Vi behöver plocka fram modet och hitta nya kreativa lösningar. De äkta samhällsentreprenörerna måste träda fram och skapa ett samhälle där planetens och människors välmående prioriteras högre än ekonomisk tillväxt.
Minkfarmarna kunde varit stängda idag. En enda händelse saboterade en lag som stoppat pälsdjursuppfödning i Sverige. Mer om det nedan. Men först några rader om Djurrättsalliansens nya dokumentation.
Vi minns det vi vill minnas, vi fantiserar ihop vår historia. Just Idas sommarvisa, tycks vara populär att minnas från sin barndom, från vissa speciella stunder.
Med anledning att Jan Björklund vill kunna tvinga föräldrar, vars barn är stökiga, att vara med på lektioner så kanske han bör betänka att föräldrarna kan vara ännu stökigare.
Bäste verkställande direktör!Personalen på tåget vet intet. Jag har erbjudit dem att låna min mobiltelefon (sådana har funnits i samhället utanför SJ i snart 20 år), men man avböjer... Jag har en revolutionär idé om att en lämplig konduktör skulle kunna ringa till någon sorts sambandscentral, eller något annat inom SJ:s kroppshydda, för att fråga hur länge vi förväntas stå still.
Det vi fått information om – ja, inte alla, men svensktalande som sitter i de vagnar där högtalarna fungerar – är att det någonstans längre fram står ett tåg som fått lokfel. Detta tåg skall evakueras med hjälp av ett annat tåg. Men man vet inte om det tar fem minuter eller fem timmar. Och det finns tydligen ingen att fråga. Ingen vet. Konduktörer ställer sig utanför tåget och blickar bort mot fjärran som för att få ett budskap från högre makter.
”Nu ser jag ett tåg komma rullande från Stockholm!”, utropar en röst just nu i högtalarsystemet. Vi har stått här i 60 minuter prick. Vad det kan betyda med ett tåg som kommer rullande från Stockholm vet vi emellertid inte. Kanske kan det betyda att vi får åka så småningom. Hur som helst lär det betyda att åtminstone ett spår är ledigt.
Hur många tåg som skall rulla före oss på detta enda spår vet vi inte. Hade vi fått veta något hade vi kunnat bedöma om det varit värt att ta taxi till Gnesta och pendeltåg därifrån till Stockholm. Men ingen vet. Ingen får veta.
Just nu sitter jag och undrar om chefer inom SJ enbart består av idioter. Det är nog en statistisk omöjlighet, men uteslutet kan det inte vara.
Du som är direktör brukar å direktörers vägnar berätta att ni har så bra betalt därför att ni har så hiskeligt stort ansvar. Och att få är så skickade som just ni till att sköta ert arbete. Jag kan förstå att du, bäste direktör, inte kan ta ansvar för en snörik och kall vinter. Eller ens som nu när ett lok går sönder mitt på sommaren. Men nog skulle väl du kunna fixa det där med mobiltelefoner, en sambandscentral dit din personal på fältet kan ringa?
Vi får nu besked via högtalarsystemet att det tåg man såg verkar stanna här i Flen för att eventuellt släppa fram ett annat tåg som är mer prioriterat, och som också förväntas komma på det enda spår som är körbart mellan Flen och Gnesta. Fast det får bara svensktalande veta. I de vagnar där högtalarna fungerar.
Nu har det avverkats 70 minuter, och vi vet fortfarande inte om det är ett eller tjugo tåg som skall passera innan vi får köra. Hoppsan, nu skymtar ett tredje tåg i fjärran, meddelas i högtalarna. ”Så många fler kan det nog inte finnas”, meddelas glatt. Om denna information kommit tågpersonalen tillhanda via röksignaler eller via ett medium vet vi inte.
Min fråga till dig, bäste direktör, är hur i helvete du har mage att uppbära din feta lön med tanke på hur SJ fungerar.
Lok går sönder på grund av eftersatt underhåll, det kan du alltid skylla politiker för. Växlar går sönder, det kan du skylla Banverket för. Vintern är för kall, det kan du skylla makterna för. Och sommaren är för varm, det får väl också makterna ta på sig. Men vem skall du skylla på när du efter alla dessa år, och efter alla dessa erfarenheter, inte ens kan se till att passagerare – och inte ens din personal – kan få information om huruvida en evakuering kan ta femton minuter eller fem timmar, eller om det är ett eller tio tåg som står före i kön. Det är inte mycket man som passagerare kräver av SJ.
Bäste verkställande direktör! Har du någon hut i kroppen ber du regeringen halvera din lön de närmaste åren. Vad innebär annars det där med ansvar?
Med hälsning, Birger Schlaug
(Från gårdagens krönika i BT)
Att skaffa pengar till valrörelser har alltid varit en sjå för partierna, än mer förr när det inte utgick så stora partistöd.
Idag är det 65 år sedan atombomben över Hiroshima fälldes - det är den som finns på bilden till höger.Elin Wägner, som då blivit invald i Svenska Akademien, var djupt upprörd över att Vetenskapsakademien hade mage att år efter år ge pris till dem som skapat förutsättningarna för atomkraften.
Hon skrev bland annat en kraftfull debattartikel i Dagens Nyheter den 22 januari 1946:
"När konturerna av atomforskningens historia drogs upp fick man klart för sig hur troget Nobelpengarna stött de forskargenerationer som arbetat på det slutliga resultatet: atomkraftens frigörelse. Och nu var stunden inne att ge priset åt den nye Prometeus, dold på okänd ort under det borgerliga namnet Otto Hahn, en Prometeus som brutit inseglet varmed atomkraften var bunden."
Det har varit svårt för medierna att hitta godbitar att lägga i den soppa man i månader försökt koka på språkröret Wetterstrand.
Med tanke på att vi är allt fler som fått allt mer pengar över efter det att den välvilliga regeringen sänkt skatter har jag ett tips som kommer att få grannen att sjuda av avund och kräva än lägre skatt så att han också har råd med denna nödvändiga tingest till det facila priset av 99.999 kronor. Bra för tillväxten.
När ska den borgerliga tillförordnade regeringen inta ett medborgarperspektiv?
- Med en privatisering hindrar man att Vattenfall blir en lekstuga för politiska passioner.