Det må bli slut på marknadsfundamentalismen

Det är så jävla dumt att det är svårt att tro att det är sant. Skulle jag nog säga om jag varit borta från Sverige i tjugo år och kommit tillbaka.

Marknadsfundamentalismen har tagit över.

På vårdcentralen hittar man stafettläkare som ser patienter som skäl att göra sig en extra hacka utan att behöva ta något större ansvar. Som fladdrande bin suger man ut nektar så gott man kan innan man söker sig till nästa blomma. Till skillnad från bina är nyttan begränsad.

De oseriösa assistansbolagen skär guld med täljkniv - det som skulle bli kooperativ och småföretag där vinsten stannade i verksamheten blev förstås bolagisering och storföretag med riskkapitalbolag som ägare. 40 procent av de skattemedel som går till verksamheten betalas ut till 14 bolag med fler än 500 anställda.

Den kapitalistiska planekonomin äter sin in. Det man kan göra vinst på är att försämra villkoren för de anställda, målet är att flytta pengar till egna fickor.

Nattågen är indragna - och de som inte är indragna är hotade - eftersom de inte är lönsamma ur ett marknadsperspektiv - och centralregimen i EU har kommit fram till att det offentliga skall dra sig tillbaka från ansvar. Valda ombud för Sveriges befolkning har begränsad rätt att jobba för medborgarnas bästa - de skall mest jobba för marknadsaktörernas bästa. Bolagisering och vinstsyfte skall gälla istället för offentligt och medborgarsyfte.

Sverige ligger nu i ensam front när det gäller att ersätta skolor med elevernas bästa som mål med skolor med ägarnas bästa som mål - finansierade av skattemedel. Tidigare var det Sverige och Chile som gick i fronten för detta, medan övriga världen förundrat tittade på. Chile har backat, där ansåg man till slut att det det hela var absurt.

I Sverige anses det var vänsterextremt att göra som världen i övrigt... Marknadsfundamentalismen har tagit så pass hårt stryptag kring opinionsbildare och journalister, och en hel mängd medborgare, att tillräcklig syre inte tillförs hjärnan. Tycks det.

När ska detta kollektiva vanvett ta slut?

I Miljöpartiet, men älskade gamla parti, drabbades man också. Man fick be om ursäkt. För att man inte begrep vad man deltagit i. Man hade begripit om man läst min motion om hur det skulle gå om man släppte in vinstbegär i skattefinansierade skolor etc - en motion som jag faktiskt fick skriva under själv eftersom tunga delar av riksdagsgruppen redan då börjat darra i brist på syretillförsel.

För en del partier är det ideologi med marknadstänkande och byggande av blå planekonomi. För andra partier är det krackelerande tilltro till medborgarperspektiv och sneglande på trender. För något är det bara brist på syretillförsel till hjärnan som ställde till det.

Det är hög tid att nu tillföra syre. Och ersätta marknadsperspektivet av medborgarperspektiv.

Sorry

Hej bloggens alla läsare! Tack för att du kikar in idag också. Förmodligen förväntar du dig att jag ska skriva om partiledardebatten som SVT arrangerade igår. Men det kan inte bli mycket av det. Jag orkade faktiskt inte med att se på den, stängde av efter 24 minuter för att titta in igen under klimatdebatten.

Det vi behöver är samtal, inte debatt i stackato. SVT gör ett stort misstag som släpper in publik som fått för sig att applådera. Applåder triggar politiker till det sämre. Debattledare som hetsar sönder försök till svar genom att avbryta triggar också politiker till de sämre.

Det vi behöver är samtal. Inte den här typen av variant av Göteborgsproducerade Debatt - till och med där har man frångått sin gamla modell.

Jag tror att många av debattörernas rådgivare är till skada för partiledare och språkrör - har man varit med ett tag, även om det var 16 år sedan, så känner man doften av usla rådgivare alltför ofta.

För många av oss som är engagerade i klimatfrågan var det väl bara att konstatera att Sjöstedt lyckades - han har också ganska lätt för sig som inte sitter i en regering med Löfven - göra frågan om pengarna eller klimatet tydligt. Isabella Lövin hade nog vunnit på att i svaren inte ta omvägen över råden hon säkert fått från de medierådgivare som lever i innanförskapets bubbla.

Att balansera på den sköra tråd man måste vandra på om man är såväl språkrör för MP som statsråd i en socialdemokratiskt dominerad regering är ingen sinneskur. Det gäller bara att förstå att beröm från socialdemokraterna efter en sådan här debatt inte med självklarhet är av godo för vare sig miljön, klimatet eller MP. För övrigt gav, det jag såg, Lövin ett lugnare intryck än språkrör gjort på ett antal år.

Tänk om en politisk debatt blev som ett något sånär intellektuellt samtal där man utgick från att de som lyssnar och tittar är vuxna människor. Inte dagisbarn, inte heller kvällstidningsjournalister som lätt gör den som får in flest slag under bältet - eller fyndigaste oneliner - till vinnare i sina rubriker.

För övrigt undrar jag om Kerstin Weigl klagar på att Löven inte hade läppstift.

Lika stort sug jag kände efter att själv vara politiker ett tag i höstas lika stor befrielse känns det att inte vara det när partiledardebatter ser ut som de gör idag.

Stora jornalistpriset är ingen garanti...

Jag får en mobil under ögonen. Uppmanas att läsa en text. Läser. Min första tanke: någon skojar med mig. Min andra tanke: Aftonbladet är hackad, nån skiver i andras namn.

Får försäkring att texten är äkta. Min tredje tanke: SÅ låg kan väl ändå inte hon vara, så in i h-e låg. Men det kunde hon. Mobba Isabella Lövin för hennes utseende och kläder.

Kerstin Weigl. Kolumnist på Aftonbladet. Har ni missat skiten så finns den här. Kvinliga statsråd skall inte visa sig utan läppstift och mineralpuder är budskapet. Året är 2016. Weigl är en av de tunga namnen i Aftonbladet, de där namnen som skall balansera skvaller, nakenchocker och bantningstips.

För att citera henne: har hon ingen självrespekt? Eller var hon onykter? Mottagare av Stora jornalistpriset - hon har fått det - kan väl också fyllna till, det är kanske legio bland urbana journalister boende på Södermalm.

Kerstin Weigl mobbar Isabella Lövin som en hel skitstövel.

"Jag tar ansvar"

Göteborgspostens politiska redaktör Alice Teodorescu är med i en panel i samband med Landsbygdsriksdagen idag. Vilket får mig att fundera på det här med Peter Hjörn och ansvar.

Ansvar. Ett fint ord. Nyligen användes det av just Peter Hjörne. Han skall ta ansvar för situationen i Stampen, ni vet bolaget som äger bland annat Göteborgsposten. Hjörne är huvudägare och ansvarig för köpet av gamla Centertidningar - som gjorde Centern till Europas rikaste parti - och det gick inte så bra. Bolaget sitter i skuldfälla. Och Peter Hjörne talar vackert om sitt ansvar.

Ansvaret innebär emellertid inte att han efter de rika åren tvingas leva ett alldeles vanligt liv i en hyrestvåa i någon mindre guldkantad förort till Göteborg.

Ni vet sådana tvåor i sådana förorter där man kan hamna om man tar ansvar för sina barn genom att jobba deltid, eller ansvar för sitt eget liv som småföretagare som misslyckats, eller ansvar som samhällets olycksbarn - samhällen behöver olycksbarn som vi andra kan titta på så vi förstår vad som kan hända om vi inte skärper oss... Eller ansvar som del i det prekariat som de redan välbeställda kan tjäna en slant på i ett samhälle där begreppet jämlikhet hamnat på historiens skräpvind.

Ansvarstagandet den här gången omfattar att andra inte får betalt för sina fakturor - och kanske så småningom, om det leder till konkurs, att staten får betala ut innehållna löner till ledarskribenter som ogillar att staten betalar summor till arbetslösa och sjuka. Medan den som tagit ansvar bor kvar där han bor, lever som han levt och låter lika förnämt självklar som han alltid låtit.

Ansvar kan ha så olika betydelse...

Samtidigt började det regna...

I dagens inledare i Fria Tidningen skriver jag bland annat:

Varför säger man (MP) inte som det är? ”Vi är helt emot värdlandsavtalet, våra statsråd är nedröstade på regeringssammanträden, vi beklagar att vi inte kommit längre i sakfrågan, vi har ändå valt att sitta kvar i regeringen och administrerar det vi inte tror på, hav förbarmande med oss…”.

Landsbygdsriksdag: Vad händer om man ifrågasätter vedertagna sanningar...?

Landsbygdsriksdagen 2016

Hela Sverige skall leva.

Gotland 27-29 maj.

Hela programmet här.

Lördagen 28 maj kl 09.30

Min värdegrund och andras fördomar

Vad händer när man ifrågasätter vedertagna sanningar? Om stad? Om landsbygd? Om förort? Om ekonomi? Hur hårt vågar vi granska den egna självbilden? Vems värdegrund är den rätta? Är begrepp som ”lönsamhet”, ”utanförskap” och ”urbanisering” ens relevanta i det snabbt föränderliga Sverige?

Vad händer om man ställer sig upp när alla andra sitter ner? Hur obekväm ska man vara i dagens Sverige? Hur obekväm FÅR man vara? Och – finns det olika spelregler för stad och landsbygd?
Ett vågat, humoristiskt och ifrågasättande samtal om stereotyper och om modet att våga gå på tvären. Och vikten av att inte skjuta budbäraren.

Medverkande: Jennifer Wegerup, Birger Schlaug ,Linnéa Lindberg

Moderator: Annelie Lanner

Så röstade miljöpartisterna om värdlandsavtalet med Nato

Hans Blix skriver: "Detta är kulmen på den de små stegens politik som regeringen och försvarsmakten med bistånd av olika försvarsberedningar har bedrivit de senaste åren för att föra Sverige allt närmare in i Nato."

Ur MP:s partiprogram:

•  Uthyrningen av svensk mark till NATO och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska upphöra.
•  Vi ska satsa på att investera i förebyggande och fredsfrämjande insatser, samt aktörer som arbetar med fredlig konflikthantering.
•  Sverige ska i sin säkerhetspolitik aktivt delta i uppbyggnaden av ett internationellt samarbete i frågor som rör nedrustning, ickevåldsfördrag och demilitariserade zoner.
•  Miljöpartiet de gröna värnar om den militära alliansfriheten och är därför mot anslutning till NATO.

Dessa miljöpartister röstade ja till värdlandsavtalet med Nato:
Janine Alm Ericsson
Agneta Börjesson
Jakob Dalunde
Esabelle Dingizian
Maria Ferm
Camilla Hansén
Emma Hult
Elisabeth Knutsson
Rasmus Ling
Niclas Malmberg
Stefan Nilsson
Lise Nordin
Rickard Persson
Mats Pertoft
Anders Schröder
Pernilla Stålhammar
Marco Venegas

Dessa röstade nej: Jabar Amin Annika Lillemets Valter Mutt Carl Schlyter  Dessa var frånvarande vid omröstningen: Stina Bergström Jan Lindholm Emma Nohrén Karin Svensson Smith Så här skriver Stina Oscarsson och Pierre Schori. Här finns debatten i riksdagen. Från tidigare blogginlägg: "Hur vore det om ni, kära Gustav och Isabella, skulle sätte er ner och funderade på det där med ansvar. Vad är ansvarstagande? Jag tror att ni gör det alltför enkelt för er när ni hävdar att ni tar ansvar genom att legitimera och till och med applådera en utveckling som går på tvärs mot vad det parti, som ni företräder, står för ...". På dagens regeringssammanträde kommer Miljöpartiets statsråd att rösta för att Sverige skall ingå i Natos Stratcom.

Idag skiljs agnarna från vetet...

Idag skall det röstas om huruvida beslutet om det så kallade värdlandsavtalet skall godkännas eller om det skall bli en vända för eftertanke innan beslut skall tas.

Vänsterpartiet har lagt förslag på att beslutet skall bli vilande. Sverigedemokraterna har sagt sig stödja detta - så sent som i förrgår stod man på barrikaderna tillsammans med Sjöstedt -  men kovände igår. Kanske mest som del i en strategi för att visa sig "ansvarsfulla"

En mängd sossar och miljöpartister är kritiska till avtalet. Trots SD:s kovändning blir det intressant att se vilka miljöpartister som står upp för sitt partiprogram, vilka som fegar ur genom att lägga ner rösterna och vika som står upp för att begreppet Nato skall skrivas in i svensk lagstiftning och därmed kratta manegen för ett sista beslut om medlemskap i Nato.

MP:s utrikespolitiska talesperson Valter Mutt stöder förslaget på att beslutet skall vila. I första hand genom att prövas i KU och sedermera i Lagrådet. Jag utgår från att han håller fast vid sin ståndpunkt. Han lär i alla fall, till skillnad från SD, känt till a) att KU inte kommer att hålla med och b) att en "ny" vinkel måste till för att Lagrådet skall förorda att beslutet vilar. Det sistnämnda är i sak värt att pröva, och politiskt värt att markera eftersom beslutsgången hittills varit under all kritik.Dessutom är det osäkert om Lagrådet tagit tillräcklig hänsyn till de hemliga följdavtal som kan komma att inskränka svenska medborgares fri- och rättigheter.

Valter Mutt lär ha en stor majoritet av partiets medlemmar med sig. Frågan är om gröna riksdagsledamöter blir återvalda till riksdagen om partiets medlemmar får veta att man röstat mot kravet på vilande beslut, om man krattat för ett i stort sett oåterkalleligt beslut som går på tvärs mot MP:s hela varande utan att pröva varje väg för att stoppa det. Å andra sidan lär man under innevarande mandatperiod bli sämre bemött i möte med statsråd om man prövar denna sista väg.

Vad händer med Schlyter?

En personlig fundering: tillåts ordföranden i EU-nämnden, Carl Schlyter, att rösta som partiets utrikespolitiska talesperson sagt sig vilja göra i enlighet med såväl partiprogram som egen moral, eller kommer han att straffas i så fall? Tvingas han avgå som ordförande i EU-nämnden?

Maria Ferm, numera gruppledare i riksdagsgruppen, tycks djupt upprörd över att ett antal miljöpartister, redan meddelat att man kommer att rösta för att beslutet om värdlandsavtalet vilandeförklaras. Hon meddelar att hon "förutsätter att alla riksdagsledamöter" stöder avtalet med Nato cch oatt de tar ansvar genom att stötta regeringen.

Hade Ferm haft en susning om skälen till partiets bildande hade hon knappast uttryckt sig på det sätt hon gör. Hade hon läst Per Gahrtons bok Det behövs ett framtidsparti hade hon begripit att en av tankarna med partiet var att dess riksdagsledamöter måste ges rätten att ta personligt ansvar för sina åsikter, att inte reducera sig till lealösa knapptryckare. I det här fallet handlar det till och med om att stå för en av de absoluta grundbultarna i partiets ideologi och partiprogram. Att MP skall rösta för att Nato skall kunna föra in kärnvapen i Sverige i freds- kris- eller krigstid ter sig ur grönt perspektiv som totalt absurt - som en pervers underkastelse för att vara trogna sina ledare.

Hade jag varit språkrör hade jag uppmanat var och en att rösta efter sin övertygelse - och påmint dem om partiets ideologiska värderingar. Det är det bästa sättet att ta ansvar. Att agera tvärtemot sin övertygelse - och därmed legitimera något man är vald för att motverka - är ansvarslöst.

För att bli lite högtravande: Redan Aristoteles menade att individens karaktär skapas genom de val man gör och de beslut man tar. Han menade också att människan måste äga ett visst mod för att kunna leva ett gott liv.

För övrigt kan noteras att värmens tillbakadragande kan få livslängden på häggens och syrenens blomning att överleva längre.

Arkitektupproret - ja tack!

Dagens byggande är allt som oftast fult. Fyrkantiga lådor. I glas, betong eller stål. Vi kommer att ångra oss djupt. Städerna förfulas. Den som kommer ut från Centralen i Stockholm möts av ett fult hotell. Modernistiskt. Tar man bakvägen ser man Waterfront, plockepinnhelvetet. Vid Stadshuset!

Harmoni är bannlyst. Skönhet, vackert, är bannlysta begrepp.

Kunnandet är på en del sätt sämre än förr, dessutom skall det byggas fort, med själlösa material. Korta tankar pressar fram fula lösningar. Ofta med lösningar som leder till såväl onödig energiomsättning (energi kan inte förbrukas, endast omsättas). Kortsiktiga vinster är viktigare än långa tankar - snabbhet bli viktigare än kvalitet. Samtidigt har borgerligheten tvingat fram en sovjetiserad centralstyrning så att kommuner inte ges rätten att ställa egna, högre, krav. Mycket av det som byggs nu lär rivas om trettio år.

Kom nu inte - ett gäng sitter redan och laddar för att låta tangenterna forma deras vanliga budskap - och säg att det är flyktingarnas fel: fulheten introducerades som princip långt före deras flykt till Sverige inleddes.

Hur man än vänder och vrider på det: Arkitektupproret är välkommet. Läs och njut.

Värdlandsavtal... Grattis språkrör, nu ni anses vara regeringsdugliga...

Drabbas ni av kirskål och brännässlor så kommer här att recept på Sagolidens klosterpesto - det är ju långt till man kan skörda stora mängder basilika - som är kanongod. 

3 liter kirskål och 1 liter nässlor (såväl kirskål som brännässlor är gamla klosterväxter) förvälls, vattnet kramas ur och klosterväxterna mixas sedan med 8 dl rapsolja, 1 dl solrosfrön, 1 dl nötter, 4 dl smakrik ost (gärna Västerbotten, trots Maud Olofsson - en billig variant är att använda hushållsost som man lagrat något drygt år), ett gäng blad från vitlöksplantor (eller några vitlöksklyftor).

Medan man plockar kirskål och nässlor kan man ju fundera på att det är denna vecka det skall ske. Regeringen med gröna statsråd har beslutat att godkänna Värdlandsavtalet med Nato, med stöd i riksdagen. I samma tid som USA riskerar att få Trump till president och Natolandet Turkiet leds av en allt mer diktatorisk Erdogan.

V och SD har tillräckligt många mandat i riksdagen för att beslutet skall läggas på is i ett år. Ska bli intressant att se hur många miljöpartister som ställer sig på samma linje. Hur många som vågar trotsa partiledningen som så uppenbart svikit en av de mest självklara gröna värderingarna.

Hur som helst: den rödgröna regeringen - med Miljöpartiets goda minne och till och med stolthet! - vill att Nato skall, efter ett enkelt regeringsbeslut, kunna a) använda svenska hamnar, vägar och flygplatser, b) föra in krigsmateriel utan att svenska tullen har rätt att granska vad det är och c) nyttja svensk mark för anfall på tredje land.

Grattis Gustav och Isabella, ni har verkligen gjort er förtjänta av såväl den socialdemokratiska elitens beröm som moderaternas nyväckta intresse för att samarbeta med er - enligt flera moderater är ni numera "ansvarstagande och regeringsdugliga". Ja, det var till och med huvudgrejen i DN häromdagen. Moderater vill liksom älska med er, precis som en del sossar. Vilket enkelt uttryck betyder att ni far fram på samma motorväg där S och M far fram på mot samma mål om än i olika filer.

Hur vore det om ni, kära Gustav och Isabella, satt er ner och funderade på det där med ansvar. Vad är ansvarstagande? Jag tror att ni gör det alltför enkelt för er när ni hävdar att ni tar ansvar genom att legitimera och till och med applådera en utveckling som går på tvärs mot vad det parti som ni företräder - eller som ni säger: leder - står för.

Ansvar är att stå upp för det man tror på. Att våga driva opinion för det man tror på, att till och med våga bli illa omtyckt under kristallkronorna. Att inte inta rollen som nyttiga idioter, om jag uttrycker det lite brutalt.

Förresten, om ni drabbas av alltför mycket funkia så går de också bra att äta, smakar lite som sparris. Skördas just innan bladen vecklar ut sig. Oftast kommer det nya så ni behöver inte missa något. 

Thailand - två år som militärdiktatur

Transports boss semestrar i Francoland.

Idag är det två år efter den senaste militärkuppen i Thailand.

Juntaledaren Prayuth Chanochas och hans regim stryper demokratin alltmer. Allt medan slagorden rasslar. "Tillbaka med leendet till Thailand", är ett sådant. Val till parlamentet skjuts upp till dess att konstitutionen skrivits om för att förhindra folkvalda att ifrågasätta militären och kungahuset. Regimen har sin  variant av maoistiska och stalinistiska läger för att få medborgare att tänka rätt, att vörda kung och junta.

Det var självklart för många att inte semestra i fascismens Spanien. Francoregimen gynnades av turismen, särskilt den som lealöst bestod i att lägga sig på stranden, dricka billigt vin och blunda för fascistregimens principer och handlingar.

Thailand är ytterligare på väg bort från demokratin, semesterparadisen utgör bubblor där det mesta av verkligheten döljs. Att inte stanna upp och lystra till de dagliga spelningarna av nationalsången kan leda till fängelse. Att inte stå upp när kungasången spelas innan biofilmen drar igång är straffbart. I skolorna tvingas eleverna recitera texter om att lyda auktoriteter. Allt medan turister kan leva i sina bubblor, slippa se, slippa höra, slippa veta. Sol, hav, billigt käk och vackra kulisser.

Det talas om semesterparadiset Thailand. Semesterparadis? Mig veterligen har man bara rätt till sex dagars semester i Thailand, om man inte är är burmes som jobbar på slavvillkor med att le mot turister. Då har man inga.

Tänk om vi får de politiker som journalister förtjänar...?

Politiker som svarar med sina talespunkter, sina pratstreck, är vanligt förekommande. Politiker som kör korta oneliners. Kanske är de fostrade så, det gäller att få ut nåt budskap överhuvudtaget om de riskerar att råka ut för journalister som förhör dem som om de vore massmördare.

Typ Anna Hedenmo i förra veckans Agenda.

När Fridolin och Lövin ställdes inför en sovjetiserad modell av domstol där de ideligen avbröts - även när de några gånger försökte sig på att släppa talespunkterna. Själv hade jag nog, med ett artigt konstaterande att det inte var någon idé att vara kvar, lämnat intervjun så direktsändning det var. Fast å andra sidan var jag också mer benägen att svara ja eller nej på frågor - och våga mig på något utanför de där förbannade talespunkterna...

För övrigt skrev Croneman bra om mediernas lustmord på den politiker - Åsa Romson - som visserligen försett dem med en och annat groda men knappast med en giljotin.

Den som samlar grodor från journalister, inte minst de som förhör i direktsändning, kan ganska snabbt skaffa sig ett kartotek... Ibland kommer liksom orden fel, som när Åsa Romson råkade säga "olycka" om terrordådet 11 september - den hejdundrande kritiken lät inte vänta på sig i såväl asociala medier, där Romsonhatet varit konstant hos slentrianhatarna som gjort till sin livsluft att fördumma debatten, som gammelmedier där man gottade sig av bara farten.

För övrigt kan man väl få tycka att man är ganska korkad som anser att världen bör räddas trots de varianter av homo sapiens som gjort det till sin unkna livsluft att vädra sin odör på nätet.

God morgon, det sägs att sommaren skall vara tillbaka snart. Majsen är grinig när temperaturen ligger under 10 grader.

Livet går vidare - eller om det är politiken...?

Preludium i E moll...

Jag läser Maarten ´T Harts Sladdbarnet - en bok vars omslag gör allt för att den inte skall läsas. Den har snart 20 år på nacken och utgör ingen litterär höjdpunkt, men den tar mig från sida till sida med nyfiket intresse. Inte dåligt - jag har lärt mig att avsluta böcker som verkar ointressanta istället för att sömndrucken sträva mot dess slut som jag är ointresserad av.

Med åren kanske man blir mer noga med hur den kvarvarande tiden i timglaset skall användas.Å andra sidan motsägs ju detta av att jag ägnar tid åt politik, vars meningslöshet egentligen tycks mig allt större. Med tanke på hur dagspolitiken ser ut.

Det bästa med Sladdbarnet - jag känner att det är lite elakt att skriva det - tycks mig ändå vara att jag återupptäckt César Franks Préude, Fugue et Variation (bör avnjutas i hörlurar i gryningen på platser där den inte är i vägen för vågornas skvalp eller nyväckta fåglar) och upptäckt Mendelssohns violinkonsert - i E moll. Det är den senare som sladdbarnet i boken lyssnar på när den samlade ilskan rinner bort och ersätts av en sorg. Över sådant som bara flyter iväg utan att hinna greppas kanske. Eller kanske tvärtom: sorgen över att man flyter iväg utan att hinna greppa det som närmar sig innan det redan finns bakom en.

För övrigt kan nämnas, denna dag då potatisen just tittat upp, tomatplantorna första blommor har visat sig och vinrankan i växthuset dragit iväg ända upp mot taket, att intressanta steg lär tas i frågan om vilka som skall bli statsråd efter regeringsombildningen. Men det blir nog inte så bra som det skulle kunna blivit om inte självbevarelsedriften, och insikten om hur trångt det är i det beslutande rummet,  varit så stark som den är för den som lägger djupare mening i ord som ansvar.Ett djupt missbrukat ord. I E moll.

Chanser till utlovad "skärpt politik"... Stoppa hotet mot Vättern

Ska Vättern - en av Europas största vattentäkter - användas som militärt övningsområde? Detta ämne ligger nu på regeringens bord, meddelar Aktion Rädda Vättern, som överklagat hur beslut tillkommit.

Nu gäller det att förhindra nästa sprängperiod i månadsskiftet maj-juni. Gustav Fridolin utlovade "skärpt politik" för att stärka sin position inför kongressen. Skärpt grön politik vore att stoppa Försvarsmaktens - och Natoländers - anfall på Vättern. Man lyckades i frågan om Ojnareskogen, trots Socialdemokraternas motstånd. Nu gäller det att stå upp igen.

Jag har skrivit om hotet mot Vättern förr - se nedan - och om det orimliga i att låta inte bara den svenska Försvarsmakten, utan även Natoländer, använda detta område som övningsfält med konsekvenser för vattenkvalité, fiskebestånd och andra värden i Natura 2000-området.

Aktion Rädda Vättern skriver med anledning av sin överklagan: "Samma länsstyrelse som 2010 skrev villkor för FMV:s verksamhet, utan att först pröva skadeverkningarna på Natura 2000-områdena, uppträder nu som samrådspart och ger grönt ljus för den ena provskjutningsveckan efter den andra. Trots pågående rättsprövning planerar nu FMV att spränga 144 granater över sjön under vecka 19 och ytterligare 144 granater under vecka 22. Krevaderna och granatsplittret riskerar att bland annat skada rödingens lekplatser och har långsiktigt en negativ påverkan på dricksvattenkvalitén."

Nästa sprängperiod är satt till 30 maj - 3 juni. Miljöpartiets språkrör lovade att, inför kongressen, att politiken måste skärpas. Här kommer då första möjligheten att sätta ner foten - att som Miljöparti göra skillnad för norra Europas största sötvattentäkter.

Ett område som bör försvaras, inte anfallas av svenska Försvarsmakten - eller de Natoländer som är inbjudna att anfalla Vättern. Hur en regering med grönt inslag kan acceptera detta är uppriktigt sagt obegripligt.

Mer om Försvarsmakten och Vättern:
Man vill skjuta 10000 raketer och avlossa tiotusentals skott ut över Vätterns dricksvatten.
Vi lever i ofrid, anfallna av både svenska och utländska krigsmakter
Det behövs inte ryssar för att jävlas...

Så resonerade De gröna 1989... Var finns trygghet?

Jisses... så många miljöpartister som hörde av sig med anledning av gårdagens blogg. Tydligen finns ett sug efter diskussion om grön samhällsanalys. Kul! Några frågade om partiet hade någon sorts ideologisk analys över olika trygghetssystem. Och visst fördes en sådan diskussion.

Verkligheten är ju inte endimensionell. Inte politiken heller. Inte ens trygghetssystemen. I min bok Miljön, makten och friheten (1989) resonerade jag - utifrån nedanstående bild - kring just trygghet och dess blå, röda och gröna schatteringar. Så här skrev jag:

"Det finns storskaliga lösningar, det finns småskaliga, formella och informella.

Trygghet i fält 1 är en förtröstan, som det varit kommer det alltid att vara, lita på systemet, det är en specialist som konstruerat det – kanske rent av en gud… Det är en trygghet för undersåtar.

Trygghet i fält 2 är att känna igen sig. Överblicken och rätten att forma sitt eget öde spelar stor roll. Rätten att vara i fred kan vara en sådan trygghet. I det här fältet har det blivit svårt att överleva eftersom samhället blivit alltmer storskaligt, komplicerat och komplext.

Trygghet i fält 3 är att vara med och påverka, att kunna lita på sin egen och sina vänners kraft i den informella, civila sektorn.

Trygghet i fält 4 är at ha en ”utfärdat garanti” och att den som utfärdar garantin har goda avsikter. Denna trygghet är den traditionella folkhemsmodellen.

Det ur grön synvinkel intressantaste fältet är naturligtvis nr 3 – det vill säga trygghet i en fungerande informell sektor med fungerande grannskap, brukarinflytande och medmänsklighet snarare än teknisk-steril trygghet. Men; ingen skall tvingas in i detta trygghetsfält, däremot bör detta fält få möjlighet att växa och utvecklas. Att skapa den möjligheten strider mot idéer såväl inom röda som blå partier, den sektorn skapar inte ekonomisk tillväxt, bara medmänskliga relationer...

Men. Det handlar inte om att kasta in människor i informella trygghetssystem – däremot inte heller att försvåra för denna sektor att växa fram. Skyddsnätet – som finns i fält 4 måste alltid värnas. Det är skyddsnätet som gör det möjligt att våga förlita sig på fält 2 och 3, att de skall kunna utvecklas för människor som frivilligt söker sig till dessa därför att de föredrar dem. Samtidigt som det förmodligen enbart är i fält 3 man kan bygga upp verkliga garantier för att trygghet skall finnas. Gud är ingen garanti,  lika lite som alltmer sårbara och komplexa system som byggs upp i fält 4. I det fältet är det pengar och teknik som utgör grundelement – i fält 3 är det människor."

Slut på citatet ur boken.

Hela det resonemang som fördes här ovan bottnade förstås i tidigare resonemang om makten över vår tid - hur vår tid används. Tidsutrymme måste skapas för mer utrymme i den informella, civila, sektorn.

Sänkt arbetstid handlade således inte bara om att dela på jobben och öka livskvalitén utan också om att skapa ett socialt hållbart samhälle där äkta relationer - inte sådana relationer som uppstår när vi intar våra roller i det formella arbetslivet -  ges större möjlighet att växa fram mellan människor.

Allt på temat "vi tror mer på människan än på staten och kapitalet".

Baserat på idéer om den gröna ideologi som vi betraktade som så mycket mer än "enbart" natur och fysisk miljö. I bilden nedan, hämtat från den ovan nämnda boken, beskrivs hur de tre ideologierna kan placeras. En beskrivning som de röda och blå gjorde vad de kunde för att negligera - vilket de också lyckats med eftersom dagens ledande miljöpartister själva reducerar begreppet grönt till en fråga som inte omfattar en samhälls- och maktanalys utan i stort sett helt handlar om natur, klimat och miljö.

Ytterligare än bild från partiets ungdom...

Så resonerade De gröna 1988... Grön mångfald v/s den rödblå planekonomin

Maktfrågor - såväl vad gäller ekonomisk makt som individens makt - är inte något man talar så mycket om i dagens MP. Konflikten mellan grön mångfald och kapitalistisk planekonomi har jag inte hört något om på mer än tio år. Här ett utdrag från en debattartikel jag skrev den 1 oktober 1988 i SvD - MP hade just kommit in i Sveriges riksdag som första nya parti på 70 år...  

"Miljöpartiet de grönas framgång i årets val har fått till följd att allt fler inser att det finns en ny dimension i politiken – den grå-gröna dimensionen

Den gamla skalan rätt-blått finns naturligtvis kvar – men innebörden av det sakpolitiska innehållet är grumligt. De röda står för förstatligande och/eller fondanonymitet. De blå står för bolagisering och transnationell anonymitet. 

Båda står således för tanken att avståndet mellan konsument och producent skall vidgas, att ägandet skall vara diffust och att den ansvarslösa anonyma ägarstrukturen skall förstärkas.

De gröna står för något helt annat. Självägda företag, självförvaltning, brukarinflytande, en marknad där konsument och producent har ett samförhållande.

Exempel på sakpolitiska ställningstaganden för att gynna denna mångfaldens utveckling är att anställda – inte facket, utan jobbare, tjänstemän och lokal företagsledning – alltid skall ha förköpsrätt till sitt företag då detta säljs. Precis på samma sätt som kommuner har förköpsrätt då fastigheter säljs. Mångfalden i näringslivet är nödvändig om konsumentinflytandet, det personliga ansvaret och demokratin skall överleva.

Den röda filosofin, som går ut på att alla skall äga anonymt genom förstatliganden, och den blå filosofin, som går ut på att alla bör äga minst en aktie utan reellt inflytande och utan personligt ansvar i t ex Volvo eller Electrolux, bygger på skendemokrati. Dessutom: Vad är den reella skillnaden för individen när det gäller så grundläggande faktorer i demokratin som personligt ansvar och inflytande över bolagen?

I båda systemen är slutpunkten planekonomi! Den röda planekonomin där besluten tas i centralkommittéer eller politbyråer. Den blå planekonomin där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum hos allt större multinationella företag. Var det verkligen detta liberalismens företrädare menade? Är det verkligen detta som är ”en fungerande marknad”? Sannerligen inte!

 

Mångfalden är en central grön fråga – den enfald som den blåröda alliansens rörelse leder till är en fara för demokratin.

(-)

De gröna står också för mångfald inom familjepolitiken: utökad föräldraförsäkring skall kombineras med  rätten att bli kommunal dagbarnvårdare för eget barn. Föräldrakooperativ, arbetskooperativ, brukarinflytande är centrala delar i grön familjepolitik.

(-)

Fördelningspolitiken: Här står tre partier – ett grönt , ett borgerligt (c) och ett socialistiskt (vpk) för samma grundvärderingar: höjt grundavdrag, momsen bort på mat, utjämning mellan fattiga och rika kommuner. Traditionellt kan man säga att de tre partierna står till vänster i fördelningspolitiken – betydligt mer till vänster än socialdemokraterna. I den nya dimensionen skulle jag hellre vilja påstå att de tre partierna för en grön fördelningspolitik medan moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna står för en grå linje. För mig är nämligen grön politik: ekologisk grundsyn, kraftig fördelningspolitik, makten över sitt liv, solidariska globala förbindelser."

(Hela artikeln finns här).

Ställ om!

I den nya antologin Ställ om! skriver jag tillsammans med bland annat den amerikanske ekonomihistorikern Richard Smith, den belgiske agronomen Daniel Tanuro samt Michael Löwi (sociolog och filosof bosatt i Frankrike), Pat Davine (författare till bland annat Democracy and economic planning), Asbjörn Wahl (norska LO) samt Nathalie Guay (ansvarig för internationella relationer i Conféderation des syndicats nationaux i Québec). 

Mitt kapitel hamnar om ekologisk och social hållbarhet kopplat till ekonomiskt systemtänkande - och är nog att betrakta som den systemkritik som låg till grund för att MP en gång bildades. I förordet beskrivs det av Rikard Warlenius - som bland annat är "senior rådgivare" i den gröna tankesmedjan Cogito - som en "påminnelse om Miljöpartiets gröna och systemkritiska rötter, oerhört avlägsen från den nuvarande miljöpartistiska partiledningens turkosa politik..."

Tja, kanske så.

Bland annat skriver jag, vilket finns skäl att göra med tanke på några av de andra författarnas vurm för begreppet socialism: "Planeten överlever inte bara för att vi alla knaprar jämlikt på den... vi måste helt enkelt sluta knapra. Det är det som är utmaningen."

Några av underrubrikerna i mitt kapitel är: Fångar under ekonomismens järnlag, Den oblodiga statskuppen, Från tillväxt till utveckling, Nyckel till hållbarhet: sänkt arbetstid, Arbetarrörelsen - hinder eller möjlighet?

Boken kan beställas från Bokförläggarna Röda rummet, med porto kostar den 200 kronor.

Dagen före kongressen beslöt MP:s statsråd att Sverige skall delta i Natos nya stora övning... Och Buddy Holly.

Dagen före kongressen, som skall vara avstamp för skärpt politik, ställde sig språkrören och övriga statsråd bakom att svenska försvaret skulle delta i Natos nya stora övning i och kring Östersjön. Beslutet togs på torsdagens regeringssammanträde. Lär inte vara nåt språkrören talat om på kongressen... 

40 000 soldater skall delta i Östersjöområdets tre stora Natoövningar - Sverige deltar i två av dem, dels marinövningen Baltrop, dels i arméövningen Anakonda där också USA:a armé har en stor del. Det "kan uppfattas som provocerande från den ryska sidan", meddelas lakoniskt. Miljöpartiets rötter i fredsrörelsen syns inte mycket av när statsråden agerar.

Jag vet inte vilka glasögon man har på sig om betraktar detta är tecken på den utlovade skärpta gröna politiken... Illavarslande är för övrigt också att Isabella Lövin i teve hävdade att det krävs riksdagsbeslut för att stoppa försäljningen av brunkolet - detta är, som jag skrivit flera gånger, en felaktig bedömning som sossarna tvingat MP att ställa sig bakom.

Förresten. Apropå glasögon...Idag för 60 år sedan fick Buddy Holly kontaktlinser utskrivna. Han tyckte inte om dem. Så han behöll sina glasögon. Vilka blev något av en symbol, rent av varumärke, för honom.

Ganska fula var dom. Glasögonen firas genom nedanstående homage...

Buddy Holly började sjunga bluegrass, men efter att ha sett Elvis uppträda 1955 ändrade han stil.

Han blev bara 22 år. Omkom i en flygolycka.

Elvis blev tjugo år äldre än Buddy. Han dog, 42 år gammal, på en toalett med förgyllda kranar. Den politiska innebörden av det får ni själva dra...

Snälla Isabella Lövin, lyssna på ditt Sommarprogram...

Idag skriver jag i Syre om läget i MP - bland annat funderar jag på följande: "Åsa Romson får sparken. Det är intressant...  Det var inte det kvinnliga språkröret som beskrev sig som liberal – med grön som prefix.  Det är inte hon som meddelat att sänkt arbetstid är otidsenligt."

Funderar en del över Isabella Lövin. För åtta år sedan hade Isabella Lövin ett eget Sommarprogram. Jag lyssnade på det. Var på Gotland. Ringde MP:s rikskansli och bad dom att höra av sig till Isabella så fort som möjligt. Vore inte hon något för MP i EU-parlamentet? Och var inte KD ute och snokade efter en ersättare för Anders Wijkman - och hade inte Anders sagt att han hade en fri roll, bortom partipiska, i parlamentet, röstat grönt och att KD inte brydde sig...

I Sommarprogrammet sågade Isabella Löven idén om den eviga tillväxten. Hon levererade kritik av jakten på ekonomisk tillväxt, den absurda exponentiella tillväxten. Hon ägnar sig åt detta, efter en omgång om politikens rädsla för att skapa opinion, efter 35 minuter och 45 sekunder i sitt program som finns här. Lyssna!

Men nu, efter en tid i Rosenbad, låter det så här... Det är så tröttsamt! Snälla Isabella, lyssna på ditt sommarprogram!

För övrigt kommer det nya danska partiet Alternativets företrädare till Stockholm i kväll för att tala om hur man förändrar det politiska landskapet. Kanske vi ses där?

Jaha, dags att ta sig upp från frukosten på hotellet med böcker i alla rum till SVT och Nyhetspanelen. 07.45 startar det.

Efter en paus...

Så. Startar upp igen. Efter dels ett påtvingat stopp pga en kapning av bloggen, dels några dagars tvivel på att jag ska ta upp bloggen igen. Intresset för den politiska världen har avtagit den senaste tiden... Det som sker tycks mig helt snurrigt.Får se hur länge jag håller på. Ingenting blir ju bättre av att jag ältar i mitt lilla hörn...

Nåja, har skrivit om situationen i Fria Tidningens inledare igår: så här blev den.

• En längre artikel kommer i Syre på fredag. Där jag konstaterar att det knappast är det kvinnliga språkröret som kallat sig liberal, med grön som prefix, eller hävdat att sänkt arbetstid är otidsenligt eller... Jag avslutar med att De gröna borde mopsa upp sig, känna tillit i grön ideologi istället för att gömma undan gröna värderingar - ja, till och med baktala dem.

• I t ex Expressen har Per Gahrton, Eva Goës och jag funderat en del på det rimliga att just - eller bara -  Åsa Romson skall sparkas efter den senaste tidens krishantering där det skramlat värre när man försökt dra ur foten ur klaveret än när man råkat trampa i.det - dinosaurierna tycks överens om den saken.

• Märkligast av allt: I DN har Per Gahrton och Maria Wetterstrand äntligen kommit på att det kanske var ett misstag att inbilla sig att S skulle ge något tillbaka till MP - att två så erfarna politiker på fullt allvar fått för sig att Löfven skulle ge MP något tillbaka är förunderligt. MP:s förhandlingsläge var ynkligt svagt med tanke på att Löfven mer än väl visste att partiledningen i mer än tio är haft som främsta mål att sitta i en regering. Kära hjärtanes så naiva så erfarna politiker kan vara.

1998 hade partiet reell möjlighet att kräva regeringsmedverkan. Partistyrelse, riksdagsgrupp och språkrör var - bortsett från Peter Eriksson - i stort sett eniga i att MP i så fall minst måste ha 12 procent av rösterna. Skäl: Dels att en tillräckligt stor grön massa kommer in i regeringskansliet, dels att det skulle finnas fallhöjd - otåliga gröna väljare skulle riskera att bli besvikna för minsta kompromiss...

Bakom talet om nya språkrör finns något kanske mer intressant: partiet skall byta partisekreterare. Amanda Lind från Härnösand. Där har man klart för sig att utan ideologisk grund att stå på kan man hamna snett - och hamna på det sluttande plan där det enda man får är en S-märkt spottloska tillbaka, om än i ett skrin av kattguld.

För övrigt: fjärden ligger stilla, lommen har intagit viken, knölsvanarna seglar stillsamt fram, potatisen är satt i god jord, tomatplantorna är frodiga och gurkor och chili är redan på väg. Tidningarnas rubriker - för att inte tala om skvalet på sociala medier - mår man bra av att inta i synnerligen små doser. Frågan är världen eller medier/sociala medier är galnast. Eller om det rent av är jag...:-)

TACK alla ni som hört av er under de senaste veckorna! Jag har inte möjlighet att svara er alla. Kul att ni uppskattar bloggen!

Igång igen

Igång igen, efter något sorts haveri, om man uttrycker det diplomatiskt. Expressen skrev så här om det. Och DN skrev så här.

Hur som helst, livet går vidare, lommen seglar försiktigt fram på fjärden, men bryggan ligger liksom naken för förra sommarens skyddande vass är kapad vid fotknölarna.

Tack alla ni som hört av er, som saknat bloggen. Och ni som mejlat mig och inte fått svar hoppas jag har överseende. Ni är i alla fall välkomna tillbaka. Hoppas det funkar...

För att ni ska förstå att det är jag som skriver så lägger jag in bilden med dagens tidning.