Det är så jävla dumt att det är svårt att tro att det är sant. Skulle jag nog säga om jag varit borta från Sverige i tjugo år och kommit tillbaka.
Marknadsfundamentalismen har tagit över.
På vårdcentralen hittar man stafettläkare som ser patienter som skäl att göra sig en extra hacka utan att behöva ta något större ansvar. Som fladdrande bin suger man ut nektar så gott man kan innan man söker sig till nästa blomma. Till skillnad från bina är nyttan begränsad.
De oseriösa assistansbolagen skär guld med täljkniv - det som skulle bli kooperativ och småföretag där vinsten stannade i verksamheten blev förstås bolagisering och storföretag med riskkapitalbolag som ägare. 40 procent av de skattemedel som går till verksamheten betalas ut till 14 bolag med fler än 500 anställda.
Den kapitalistiska planekonomin äter sin in. Det man kan göra vinst på är att försämra villkoren för de anställda, målet är att flytta pengar till egna fickor.
Nattågen är indragna - och de som inte är indragna är hotade - eftersom de inte är lönsamma ur ett marknadsperspektiv - och centralregimen i EU har kommit fram till att det offentliga skall dra sig tillbaka från ansvar. Valda ombud för Sveriges befolkning har begränsad rätt att jobba för medborgarnas bästa - de skall mest jobba för marknadsaktörernas bästa. Bolagisering och vinstsyfte skall gälla istället för offentligt och medborgarsyfte.
Sverige ligger nu i ensam front när det gäller att ersätta skolor med elevernas bästa som mål med skolor med ägarnas bästa som mål - finansierade av skattemedel. Tidigare var det Sverige och Chile som gick i fronten för detta, medan övriga världen förundrat tittade på. Chile har backat, där ansåg man till slut att det det hela var absurt.
I Sverige anses det var vänsterextremt att göra som världen i övrigt... Marknadsfundamentalismen har tagit så pass hårt stryptag kring opinionsbildare och journalister, och en hel mängd medborgare, att tillräcklig syre inte tillförs hjärnan. Tycks det.
När ska detta kollektiva vanvett ta slut?
I Miljöpartiet, men älskade gamla parti, drabbades man också. Man fick be om ursäkt. För att man inte begrep vad man deltagit i. Man hade begripit om man läst min motion om hur det skulle gå om man släppte in vinstbegär i skattefinansierade skolor etc - en motion som jag faktiskt fick skriva under själv eftersom tunga delar av riksdagsgruppen redan då börjat darra i brist på syretillförsel.
För en del partier är det ideologi med marknadstänkande och byggande av blå planekonomi. För andra partier är det krackelerande tilltro till medborgarperspektiv och sneglande på trender. För något är det bara brist på syretillförsel till hjärnan som ställde till det.
Det är hög tid att nu tillföra syre. Och ersätta marknadsperspektivet av medborgarperspektiv.