Hej bloggens alla läsare! Tack för att du kikar in idag också. Förmodligen förväntar du dig att jag ska skriva om partiledardebatten som SVT arrangerade igår. Men det kan inte bli mycket av det. Jag orkade faktiskt inte med att se på den, stängde av efter 24 minuter för att titta in igen under klimatdebatten.
Det vi behöver är samtal, inte debatt i stackato. SVT gör ett stort misstag som släpper in publik som fått för sig att applådera. Applåder triggar politiker till det sämre. Debattledare som hetsar sönder försök till svar genom att avbryta triggar också politiker till de sämre.
Det vi behöver är samtal. Inte den här typen av variant av Göteborgsproducerade Debatt - till och med där har man frångått sin gamla modell.
Jag tror att många av debattörernas rådgivare är till skada för partiledare och språkrör - har man varit med ett tag, även om det var 16 år sedan, så känner man doften av usla rådgivare alltför ofta.
För många av oss som är engagerade i klimatfrågan var det väl bara att konstatera att Sjöstedt lyckades - han har också ganska lätt för sig som inte sitter i en regering med Löfven - göra frågan om pengarna eller klimatet tydligt. Isabella Lövin hade nog vunnit på att i svaren inte ta omvägen över råden hon säkert fått från de medierådgivare som lever i innanförskapets bubbla.
Att balansera på den sköra tråd man måste vandra på om man är såväl språkrör för MP som statsråd i en socialdemokratiskt dominerad regering är ingen sinneskur. Det gäller bara att förstå att beröm från socialdemokraterna efter en sådan här debatt inte med självklarhet är av godo för vare sig miljön, klimatet eller MP. För övrigt gav, det jag såg, Lövin ett lugnare intryck än språkrör gjort på ett antal år.
Tänk om en politisk debatt blev som ett något sånär intellektuellt samtal där man utgick från att de som lyssnar och tittar är vuxna människor. Inte dagisbarn, inte heller kvällstidningsjournalister som lätt gör den som får in flest slag under bältet - eller fyndigaste oneliner - till vinnare i sina rubriker.
För övrigt undrar jag om Kerstin Weigl klagar på att Löven inte hade läppstift.
Lika stort sug jag kände efter att själv vara politiker ett tag i höstas lika stor befrielse känns det att inte vara det när partiledardebatter ser ut som de gör idag.
