Göteborgspostens politiska redaktör Alice Teodorescu är med i en panel i samband med Landsbygdsriksdagen idag. Vilket får mig att fundera på det här med Peter Hjörn och ansvar.
Ansvar. Ett fint ord. Nyligen användes det av just Peter Hjörne. Han skall ta ansvar för situationen i Stampen, ni vet bolaget som äger bland annat Göteborgsposten. Hjörne är huvudägare och ansvarig för köpet av gamla Centertidningar - som gjorde Centern till Europas rikaste parti - och det gick inte så bra. Bolaget sitter i skuldfälla. Och Peter Hjörne talar vackert om sitt ansvar.
Ansvaret innebär emellertid inte att han efter de rika åren tvingas leva ett alldeles vanligt liv i en hyrestvåa i någon mindre guldkantad förort till Göteborg.
Ni vet sådana tvåor i sådana förorter där man kan hamna om man tar ansvar för sina barn genom att jobba deltid, eller ansvar för sitt eget liv som småföretagare som misslyckats, eller ansvar som samhällets olycksbarn - samhällen behöver olycksbarn som vi andra kan titta på så vi förstår vad som kan hända om vi inte skärper oss... Eller ansvar som del i det prekariat som de redan välbeställda kan tjäna en slant på i ett samhälle där begreppet jämlikhet hamnat på historiens skräpvind.
Ansvarstagandet den här gången omfattar att andra inte får betalt för sina fakturor - och
kanske så småningom, om det leder till konkurs, att staten får betala ut
innehållna löner till ledarskribenter som ogillar att staten betalar summor till
arbetslösa och sjuka. Medan den som tagit ansvar bor kvar där han bor, lever som han levt och låter lika förnämt självklar som han alltid låtit.
Ansvar kan ha så olika betydelse...
