Drabbas ni av kirskål och brännässlor så kommer här att recept på Sagolidens klosterpesto - det är ju långt till man kan skörda stora mängder basilika - som är kanongod.
3 liter kirskål och 1 liter nässlor (såväl kirskål som brännässlor är gamla klosterväxter) förvälls, vattnet kramas ur och klosterväxterna mixas sedan med 8 dl rapsolja, 1 dl solrosfrön, 1 dl nötter, 4 dl smakrik ost (gärna Västerbotten, trots Maud Olofsson - en billig variant är att använda hushållsost som man lagrat något drygt år), ett gäng blad från vitlöksplantor (eller några vitlöksklyftor).
Medan man plockar kirskål och nässlor kan man ju fundera på att det är denna vecka det skall ske. Regeringen med gröna statsråd har beslutat att godkänna Värdlandsavtalet med Nato, med stöd i riksdagen. I samma tid som USA riskerar att få Trump till president och Natolandet Turkiet leds av en allt mer diktatorisk Erdogan.
V och SD har tillräckligt många mandat i riksdagen för att beslutet skall läggas på is i ett år. Ska bli intressant att se hur många miljöpartister som ställer sig på samma linje. Hur många som vågar trotsa partiledningen som så uppenbart svikit en av de mest självklara gröna värderingarna.
Hur som helst: den rödgröna regeringen - med Miljöpartiets goda minne och till och med stolthet! - vill att Nato skall, efter ett enkelt regeringsbeslut, kunna a) använda svenska hamnar, vägar och flygplatser, b) föra in krigsmateriel utan att svenska tullen har rätt att granska vad det är och c) nyttja svensk mark för anfall på tredje land.
Grattis Gustav och Isabella, ni har verkligen gjort er förtjänta av såväl den socialdemokratiska elitens beröm som moderaternas nyväckta intresse för att samarbeta med er - enligt flera moderater är ni numera "ansvarstagande och regeringsdugliga". Ja, det var till och med huvudgrejen i DN häromdagen. Moderater vill liksom älska med er, precis som en del sossar. Vilket enkelt uttryck betyder att ni far fram på samma motorväg där S och M far fram på mot samma mål om än i olika filer.
Hur vore det om ni, kära Gustav och Isabella, satt er ner och funderade på det där med ansvar. Vad är ansvarstagande? Jag tror att ni gör det alltför enkelt för er när ni hävdar att ni tar ansvar genom att legitimera och till och med applådera en utveckling som går på tvärs mot vad det parti som ni företräder - eller som ni säger: leder - står för.
Ansvar är att stå upp för det man tror på. Att våga driva opinion för det man tror på, att till och med våga bli illa omtyckt under kristallkronorna. Att inte inta rollen som nyttiga idioter, om jag uttrycker det lite brutalt.
Förresten, om ni drabbas av alltför mycket funkia så går de också bra att äta, smakar lite som sparris. Skördas just innan bladen vecklar ut sig. Oftast kommer det nya så ni behöver inte missa något.