Avsluta fiaskot i Afghanistan

I Svenska Dagbladet - på Brännpunkt - finns idag ett debattinlägg från ett antal f.d. politiker och en f.d ärkebiskop. Vi hävdar att svensk militär bör dras hem från Afghanistan. 

För mig, som befinner mig i Västerås för firande av att MP existerat i 30 år, är det särskilt pinsamt att behöva konstatera att även MP skött den här frågan på ett både analytiskt och ideologiskt förkastligt sätt.  Som jag hävdat tidigare: Var och en som förmått sätta sig in i Afghanistans historia och landets uppbyggnad - istället för att springa i flock och hojta ´jag är regeringsduglig´- borde kunnat begripa att detta krig aldrig kunnat vinnas.

Här ett utdrag ur vårt debattinlägg i SvD:

Kriget i Afghanistan har nu pågått i tio år – längre än första och andra världskriget tillsammans. Alla bedömare vet att kriget inte kan vinnas. I Europas huvudstäder planerar statsledningarna sedan länge för tillbakadragande av sina trupper. Men den svenska regeringen har hittills tigit som muren.

Redan 2010 drog Holland tillbaka sina styrkor och i år har Kanada gjort samma sak. Det var två NATO-länder med stora soldatkontingenter i Afghanistan. Frankrike , Storbritannien , Spanien , Italien , Tyskland och vårt grannland Danmark har sedan ett år tillbaka meddelat tidplaner för att avsluta kriget.

Viktiga NATO-länder planerar således uttåg enligt redan fastställda konkreta tidplaner. Men det alliansfria Sveriges regering har hittills vägrat att binda sig för ett definitivt avslut. NATO och Kazairegimen (Joint Afghan-Nato Inteqal Board) skall avgöra om Sverige skall dra tillbaka trupperna eller ej. Regeringen menar tydligen att den viktiga frågan inte skall avgöras på ett demokratiskt sätt i Sverige utan av en militärallians som vi inte ens tillhör. Detta är mycket anmärkningsvärt. Ja, häpnadsväckande.

Trots att Sverige har gått i krig för första gången på över 200 år, är det märkligt tyst från officiellt svenskt regeringshåll. När utrikesminister Carl Bildt höll sitt första stora utrikespolitiska tal förra året nämndes Afghanistan i en enda mening och den syftade inte ens på kriget. Statsminister Fredrik Reinfeldt talade nyligen på Stockholms universitet om ”Sverige i världen” utan att säga ett enda ord om Afghanistan. Taktiken från regeringshåll är uppenbarligen att tiga ihjäl kriget med sikte på att smyga igenom ett beslut om fortsatt svenskt deltagande i ett krig utan slut. Vad säger den politiska oppositionen?

Riksdagen borde inte av rent moraliska skäl sömngångaraktigt upprepa tidigare beslut utan istället nu helt avsluta den svenska krigsinsatsen och inte ens tala om en förlängning. 

De svenska soldaterna bör tas hem redan vid det kommande årsskiftet så att Sverige därmed sätter definitiv punkt för sitt krigsdeltagande och att vi inte blir kvar i landet under den diffusa beteckningen ”stödjande trupper.”

Riksrevisionen har kritiskt påpekat att klara mål för den svenska militära insatsen saknas. En elementär utvärdering visar att inga väsentliga resultat för Afghanistans folk har uppnåtts efter tio års krig.

• Våldet har trappats upp och slår ständigt nya rekord. År 2011 blir troligen både militärt och civilt det blodigaste året hittills.
• Landets ekonomi har blivit beroende av narkotikahanteringen som växer i skydd av det kaos som kriget innebär.
• De inledande framstegen för kvinnor och utbildningen har inte kunnat utvecklas. Istället har förtrycket av kvinnorna ökat och i de mest krisdrabbade områdena har all skolundervisning inställts som följd av kriget.

Varje kvardröjande utländsk basering innebär att man förlänger en kolonial situation med folkligt missnöje och hat mot utländska soldater.

Anders Ferm, Birgitta Hambraeus, KG Hammar, Lars-Gunnar Liljestrand, Thage G. Peterson, Birger Schlaug, Maj Britt Theorin

PS!  
Här är ett av alla tidigare inlägg jag gjort om Afghanistan - faktiskt ett av de första jag gjorde efter det att jag startade bloggen 2007.