lördag 29 september 2007

Bojkotta OS för att straffa Kina...?

Så har jag då en röd tröja på mig. En aning fånig, och till intet förpliktigande, markering mot militärjuntan i Burma. Några menar att det är stöd till folket. Men samtidigt är det så lätt att göra samma misstag som vi gjort så många andra gånger: bara för att det finns en tydlig ond part så vill vi så gärna att dess motståndare - "folket" - skall vara goda, kloka och fyllda med kärlek till varandra... Bara den onda parten försvinner så blir allt bra.

Naiviteten hos mig, och många andra, som utan större eftertanke gladdes åt att Jugoslavien brast sönder och "folken" (de goda) skulle få sin självständighet ändades med förskräckelse. Jag minns hur glädjen - den naiva och okunniga - forsade fram när revolutionen kastade ut "Shahen av Iran". I svensk teve kunde vi se Bo Holmström, just när euforin var som störst, berätta hur goda, kloka och visa ayatollorna var. Själv stod jag utanför sovjetiska ambassaden och talade, med rätta, mot Sovjets övergrepp i Afghanistan men lyckades förtränga att det ondas motståndare inte alls behöver vara det goda, förnuftiga och demokratiska.

Vadan dessa bekännelser och tvivel? Nu när det är självklart att, långt innifrån sitt hjärta, känna all sympati för dem som tar fredlig kamp på gatorna i Burma. Men än en gång tänker jag inte falla för frestelsen att se motståndet till det onda, i detta fall juntan, som något självklart gott, ädelt och problemfritt. När juntan faller - för det gör den så småningom - så uppstår nya problem, nya konflikter. Nya åtminstone i våra utanförögon. Burma är allt annat än ett homgent land, minoritetsfolken är många, konflikter än fler. Likt förbannat hoppas jag förstås att juntan faller. Och faller den genom fredliga medel så gläds en grön själ dubbelt upp. Men jag tänker inte vara riktigt så naiv som alla de gånger jag fallit för frestelsen att se det ondas motståndare som demokratiska, hänsynsfulla och fyllda av empati...
Det finns en förmåga hos det goda och frihetssträvande att förskräckande fort ikläda sig en mindre sympatisk roll. Ta självständighetssträvan hos uigurerna i Xinjianagprovinsen i nordvästra Kina. Rädslan hos andra, än mindre, minoritetsfolk i provinsen är uppenbar - risken är att livet skulle bli än hårdare med nya makthavare än med Beijing.

Nu har tanken att vi skall bojkotta OS för att förmå Kina att agera i Burmafrågan lanserats. Av bland annat Desmund Tutu. Några svenska tidningar hakar på, och förmodligen funderar något eller några politiska partier på liknande utspel. Jag tror inte alls på det. Vill man påverka Kinas brist på mänskliga rättigheter skall man införa regler i frihandeln - sociala och ekologiska klausuler.
Kina är under väldig omvandling, så också politiskt. Men det måste få ta sin tid, det kan påskyndas genom krav för handel. Var inte överraskade om porträttet på Mao, på Himmleska Fridens Torg, en vacker dag tas ned för renovering och sedan inte kommer upp igen. Var inte ens förvånade om Kina avskaffar dödsstraffet före det att USA gör det. Men det tar tid. Och offren blir under tiden många. Vi hade kunnat ta vårt ansvar genom att upprätta etiska regler för handel, rimliga krav som hjälpt människor som producerar våra varor.
Att begära att Kina offentligt och utåt skall kräva att Burma skall införa mänskliga rättigheter, som man själv inte har, är naturligtvis korkat. Sverige, och alla andra länder, har med öppna ögon accepterat Kina som OS-värd, trots dödsstraff och partidiktatur. Tanken är att OS skall leda till ett gott förändringstryck. Jag tror att DN gör en bra analys när man skriver: "Skulle Kinas internationella uppträdande bli mer anständigt om världens idrottsmän stannade hemma? Skulle ledarnas respekt för de mänskliga rättigheterna öka? Risken är stor att svaret på båda frågorna är nej." Men man drar inte konsekvenserna av att politik och handel hör ihop.

En av de avgörande frågorna när det gäller Burma är följande: Tröttnar medierna i västvärlden att skriva om landet och juntans övergrepp den dag man inte får fina bilder från demonstrationer? När säljer inte längre Burma? När det vanliga, icke mediala, förtrycket åter dominerar?

8 kommentarer:

  1. Mycket bra inlägg i debatten som balanserar frågan med oändligt större insikt och med betydligt kraftfullare argumentation än vad jag var i närheten av igår när jag ur ett idrottsligt perspektiv försökte mig på att förklara varför en bojkott mot OS inte är någon lösning.

    Mitt inlägg från igår:
    http://kjellbergsweden.typepad.com/fredric/2007/09/varfr-prata-os-.html

    Läs Ingolf Kiesows debattartikel i dagens Expressen som även den bidrar till att balansera debatten om Kinas ansvar för utvecklingen i Burma.

    SvaraRadera
  2. "Sverige, och alla andra länder, har med öppna ögon accepterat Kina som OS-värd, trots dödsstraff och partidiktatur."
    Det är detta som är det föraktliga!
    Berlinolympiaden 1936 formades av Hitler och nazismen till en stor propagandaföreställning. Vi kommer att få se en parallell 2008, med stöd av bl a svenska idrottsstjärnor. Skamligt!
    Det du skriver om det ondas motståndare är ingenting annat än en skymf mot dem som kämpar för demokrati i Kina!

    SvaraRadera
  3. Sorgligt Birger, du låter som en typ p.k.figur. Tänk om! Jag instämmer till fullo med "Anonym". Ska vi upprepa 40-talets eftergiftspolitik mot Tyskland?
    Notera att ett eftertryckligt varsel om bojkott av OS i Peking inte är detsamma som en faktisk bojkott. En bojkott är bara ett faktum den dag OS inleds. Därför är det en utmärkt möjlighet att ta tillvara för att kräva löften om förändringar i Kina.
    Det går inte att ha olympiske leker, som de säger på norsk, samtidigt som vi vet att människor torteras och amputeras i och på kinesiska fängelser, läger och sjukhus.
    Se min insändare i DN den 6:e okt. alternativt min blogg
    Carl E. Lundborg
    http://carlelundborg.blogg.se

    SvaraRadera
  4. Carl! Nja, jag tycker nog att det är du som låter som en typsik p.k.figur...:-)

    Mitt inlägg handlar i första han om det orimliga i bojkott av Kina pga att de inte tar Burma i örat för att Burma saknar mänskliga rättigheter. Men det är väl ändå en karikatyr av verkligheten att kräva något sådant, när Kina själva brister så gravt i denna fråga.

    Bojkott av Kina pga förhållanden i Kina är en annan sak. Men jag kommer till samma slutsats även då: bojkott av OS skapar mer problem än möjligheter. Det skulle förmodligen leda till att kineser får svårare att resa ut i världen, som de, som har råd, har större möjlighet än någonsin att göra idag. I Stockholms Stadshus har man anställt guider som talar kinesiska (om vi får kalla språket så, trots alla de språk som talas i Kina) beroende på att man har så många besökare. Till skillnad från gamla Sovjet reser således mängder med kineser ut i världen idag, kontakterna med omvärlden har exploderat. Du kan som turist resa hyggligt fritt i landet. Jämför med Sovjetunionen! Om du ser till tendenserna över några årtionden så märker du en utveckling som är gigantisk - trots all skit, kränkningar och brist på vettigt rättsystem i landet. Jag har slagit vad med en kinesisk författarkollega boende i Beijing- vi skrivet en bok tillsammans - att
    porträttet av Mao på Himmelska Fridens Torg kommer att plockas ner så småningom för restaurering - och inte komma upp igen. Jag menar också på fullt allvar att dödsstraffet kommer att avvecklas i Kina före det att det avvecklas i den sista staten i USA. Jag inser mer än väl, således, de fruktansvärda förhållanden som finns i Kina, men ser också en trend.

    Jag anser att OS, nu när man väl beslutet om det, skall hållas utan bojkott från enstaka länder. Felet som begicks var när Kina fick OS - det kan man inte "rätta till" nu. Du ska veta att kineser, och jag känner många - både kritiska och mindre kritiska till systemet - som skulle bli oerhört kränkta över en bojkott. Faktiskt. Man ser det som en gigantisk möjlighet till stora steg mot öppenhet och kontakter med världen utanför. Faktiskt. Skulle man påverka Kina idag bör företag ta sitt ansvar, ställa krav på produktionen som ofta drivs med hjälp av det värsta kommunistiska och kapitalitiska metoder. Och vi köper varorna med glädje, eftersom det är billigt, billigt, billigt - på grund av extremt låga löner och taskiga arbets- och miljöförhålladen. Hyckleriet ligger i kravet på en OS-bojkott samtidigt som mågna av de som kräver detta köper billigt från Kina och inte tar konsekvenserna av sina egna krav om dessa konsekvenser drabbar den egna plånboken. Nu senast gick jag på en blåsning: det var "rea" på brandsläckare, och vi behövde två nya till huset. Så vi passar på. Att det var "rea" visade sig bero på att man nu hittat återförsäljare som köpt dem - identiskt lika till utseendet med de vi hade tidigare - från ett kinesiskt företag. Jag vågar knappt tänka på att vi skall rädda vårt hus, med hjälp av reapris, från eldsvåda med hjälp av kinesiska arbetares vedervärdiga förhållanden.

    SvaraRadera
  5. Vidare Birger. Att diktaturen i Kina kommer att falla; det vet vi med hundra procents säkerhet. Det gör alla diktarurer förr eller senare av sig själva och det är inget att kämpa för. Vad den fria världen kan kämpa för är att diktaturen i Kina faller snart och helst omgående.
    Det är snart 18 år sedan massakern på Himmelska fridens torg och plågoandarna i Peking sitter lugnt kvar, eftersom de vet att omvärlden älskar deras marknad. Pengar luktar ju inte som bekant.
    Omvärldens tryck mot diktaturer är lika viktigt som det inre trycket.
    Kina blockerar genom sitt veto i FN:s säkerhetsråd sanktioner mot det egna landet. Därför måste alla andra möjligheter utnyttjas, som att varsla om en bojkott av OS i Peking.
    Det var inget fel att ge OS till Peking. Det var/är en hävstång och att slå vad om att Mao kommer att försvinna från Himmelska fridens torg är inget att skryta med. Det är väl ingen mening i att slå vad om att solen kommer att slockna en dag. Det är tiden det handlar om och under tiden lider människor fruktansvärt. Om du får rätt angående dödsstraffets avskaffande i USA visavis Kina, så är det ju också poänglöst och ovidkommande. Till sist en bojkott av OS i Peking utesluter på intet vi även en konsumentbojkott och vice versa.
    Din argumentation präglas tyvärr av ett flertal logiska fleslut och ogenomtänkta påståenden. Burma+Kina=Sant
    Basta hälsningar
    http://carlelundborg.blogg.se

    SvaraRadera
  6. Tack för ett mycket tänkvärt inlägg! Särskilt vad det gäller synen på "de goda och de onda".. Tyvärr generaliseras det alltför ofta när det handlar om mediebevakning av vissa samhälleliga och politiska fenomen, och speciellt när man tycker sig kunna peka ut den ena sidan som odiskutabelt ond!

    Jag håller dock inte med dig i din syn på en eventuell bojkott av OS i Kina. Själv anser jag att en politisk bojkott av själva invigningen vore det minsta man kunde begära. Självklart tycker jag inte att svenska idrottare ska stanna hemma och sitta framför teven och gråta. Nej, det handlar om att markera för regimen i Kina vad man tycker och tänker, på plats och helst så tydligt som möjligt. Politisk representation under OS-invigningen tycker jag däremot är väl magstarkt, och jag kan inte annat än att jämföra med OS i Berlin 1936! Då blev ju propagandasegern för nationalsocialisterna närmast total. Samma sak riskerar vi nu med Kina-OS, dock med det förbehållet att idag har vi medier av ett helt annat slag och en helt annan form av kritisk granskning än under 1930-talet..

    Nej! Om det finns någon civilkurage hos våra idrottare så ser de till att (vid varje tillfälle som ges) ge uttryck för att man "inte tycker som den kinesiska regimen i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter utan bara är där för att tävla".. Det borde ju räcka med något sådant relativt enkelt?

    Politiker och statschefer däremot ska f-n inte sitta och gotta sig på läktarna under invigningen och räcka över propagandasegern på silverfat (igen), såvida man inte samtidigt på något sätt kraftfullt markerar mot regimen och dess brister i synen på (framför allt) mänskliga rättigheter!

    Men återigen.. Jag håller till fullo med dig i din analys av problematiken kring "de goda och de onda". Ingen kräver ju bojkotter av något slag mot USA, trots att regimen där, under Bush i alla fall, verkställer dödsstraff på löpande band (nåja, delstaterna, that is) och tolererar tortyr som acceptabel förhörsmetod när det "gagnar" de egna intressena!

    / mvh Seth Pylad.

    SvaraRadera
  7. VAD GÖR VI MED OS-DEBATTEN EFTER OS? UPPROP

    Olympiska spel har som en idé att samla världens ungdom till ärlig och fredlig tävlan. 2008 har, mer än vanligt, präglats av frågan: Hur lever årets OS-värd upp till idealen fred, rättvisa och lika villkor för alla?

    Om man ställer hårda krav i dessa hänseenden är det inte många länder som skulle vara kvalificerade att arrangera OS. För att – så långt som möjligt – få rätsida på nuvarande och tidigare begångna fel, borde årets OS därför följas upp på något sätt. Ett sätt vore att starta ett slags ”Olympisk Fackla”, där t.ex. seminarier om mänskliga rättigheter, fred och hur tesen ”globaliseringen och världsekonomin går före allt” påverkar minoritetsfolk, men egentligen alla organismer på vår planet – oss alla.

    ”Facklan” skulle kunna starta i universitetsstäder, men även pågå i andra städer och orter, i kyrkor och alla tänkbara organisationer. Den skulle kunna fortsätta i länder utanför Sverige. En naturlig startpunkt skulle vara de diskussioner som förts i samband med OS i Peking.

    En – för deltagarna i vid mening - ny vinkling skulle kunna vara situationen för Uigurerna och andra minoritetsfolk i Kina. Massmedia stämplar dem gärna som ”terrorister”. Men – deras kultur hotas av förintelse, tusentals människor är sjuka och förgiftade efter åratal av kinesiska kärnvapenprov, uigurernas mest kända ledare har utsatts för ett misstänkt mordförsök i USA, för att inte tala om oroligheterna i deras provins mitt under OS.

    Liknande teman för ”Facklan” saknas inte. Vad gör svenska Vattenfall på minoritetsfolket Sorbernas område i f. d. Östtyskland? De tvingas också ge upp sin kultur – samtidigt som Vattenfalls brunkolskraftverk DÄR förstör klimatet lika mycket som vi gör i hela Sverige!
    Upp till kamp, klimataktivister!

    Vidare kunde ”Facklan” ta upp Shells och andra oljebolags rovdrift i Nigeria. Och - om man vill blicka in i det nära förestående kommer vi osökt till olje- och gasprospektering i nordpolens närhet. Vad gör sådant med inuiterna (eskimåerna), klimatet och – inte minst – isbjörnar och andra djur? Upp till kamp, djurvänner!

    Vi kan hitta exempel snart sagt i varje land. Samtidigt har vi i Sverige i dag en ovanligt internationell miljö, inte minst på universitet och högskolor. En förnuftigt förd dialog kunde få positiva och oanade spridningseffekter. Kanske t o m inom idrotten inför valet av OS-stad 2016, vilket sker nästa år. Vakna upp, idrotts(rörelse?)!

    Tänd ”Facklan” i din stad, för stafetten vidare!

    Erik Eriksson,
    Högskolan Dalarna, Falun
    e-post: eek@du.se
    Tel. 023-77 89 30

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.