Jaha, Persson blir PR-konsult. Kul att grabben får jobb, sa Bildt lite skadeglatt. Åt helsicke dåligt, menade Göran Greider och Peter Eriksson. Men vad väntar man sig av Göran? Att han skall sätta sig stillatigande i sossebåten medan någon, vars hjärna inte är så stor, skall styra? Att han, som upplever sig som rådgivande kompis till Busch och Blair, skall nöja sig med att reparera stängsel på gården? Eller att han, som pratat så mycket skit om folk, skall få ett toppjobb inom politiken? Vem vill riskera att bli uthängd nästa gång Göran får lust att tala ut?Själv har jag inte fått speciellt många erbjudanden om toppjobb... Uppfattas väl som alltför rabiat och illojal. Det enda jag åsiktsmässigt är lojal mot är de grundvärderingar jag har, det var därför jag de sista åren som språkrör blev den riksdagsledamot som oftast bröt mot partilinjen. Kompromisser? Javisst, men aldrig utanför de ramar man i sitt innersta satt upp. Fast, om den rationella sidan skall fram, så var jag nog ganska bra på att hålla ihop en spretig organisation, trots allt. I De gröna var det nog en fördel att kunna förpacka ett fundisbudskap i realos språkdräkt.
Lustiga erbjudanden? Ja, två stycken kan jag nämna: När jag slutade min första språkrörsperiod, utan att blivit ordinarie i riksdagen 1988, så hörde ett förlag av sig och undrade om jag ville skriva boken: "Så var det - om miljöpartiets framväxt." Bara manuset berättade "ärligt om de olika viljorna i partiet, och konflikterna med Eva Goës" skulle jag till och med få ett förskott som byggde på orealistisk stor försäljning - förskottet skulle jag inte behöva betala tillbaka.
Vid något tillfälle berättade Stig-Björn Ljunggren att när han skrev boken "Den gröna rörelsen - från miljöengagemang till hembygdsfascism" (Timbro, 1990) så hade samma mutliknande regler gällt. Därmed inte sagt att han blev extra osaklig bara för pengarnas skull, han gillar ju att ta ut svängarna så man ibland undrar hur mycket ett omdöme kan svikta.
När det efter bra lång tid kom ut att jag ville sluta som språkrör redan i mitten på 90-talet så hörde en branschorganisation försynt av sig och antydde att det fanns jobb som "informationsansvarig". Jaha. Bra betalt. Men efter skrapande av ytan så visade det sig att min egentliga uppgift skulle bli att legitimera en verksamhet som ofta kom i konflikt med de miljökrav jag själv ställt på verksamheten. Det behövdes inga moraliska toppnivåer för att tacka nej.
För övrigt är det Europadagen. På kondiset trodde man att jag köpte tårta för att fira den... Men det är Lena som fyller 45 idag. En bra ålder tycks det. Fast jag har glömt hur det var... Jag var i början av en valrörelse då. Och därför minns jag bara politik och ett hårt jobbande litet gäng på kansliet som gjorde det omöjliga.
Och vad anser du? Är det fult av Persson att ta jobbet? Eller är det bra att politik och näringsliv drar nytta av varnadras erfarenhetern?
SvaraRaderaJa, vad ska jag tycka. Persson får göra vad han vill. Och det gör han säkert också, Särskilt om han går ge sitt gamla parti en lite lagom känga...
SvaraRaderaMen en sak kanj ag tycka vara rimlig: att man som statsminister, minister eller t ex ordförande i något riksdagsutskott tar sig en fundering över etiken i att ta uppdrag där man säljer den strategiska kompetens och det kontaktnät man skaffat. Men, några formella regler, synes mig vara ett överdrivet krav. Det är upp till var och en att uppträda efter bästa förstånd. Jag uppfattar näringsminister Rosengrens tramp till Stenbecksfären som betydligt mer utmanande än Perssons lilla klavertramp.