Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen björn ramel. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen björn ramel. Sortera efter datum Visa alla inlägg

onsdag 8 juni 2011

Bakterierna blir vinnare

Ehec. Bakterier som inte antibiotika biter på. Egentligen är det inte alls något konstigt. För bakterier förökar sig snabbt, anpassar sig snabbt. Bakterier är överlevare. Ju mer vi dränker in vår planet med antibiotika, ju fler bakterier blir resistenta. 

Det handlar inte bara om gurkor och böngroddar som försetts med antibiotikaresistenta smittor, det handlar om hela samhället.

Bakterier var de första levande som fanns på jorden. Blir förmodligen också det sista. Sjukhussjukans superbakterier har intagit ny mark, de är samhällssjukor också. Det skriver Björn Ramel i sin nya bok Läkare utan vapen. Där skriver han bland annat att "uppemot ett barn dör varje sekund som en direkt konsekvens av misslyckade försök att behandla resistenta bakterier".  Så det är värre än böngroddar, gurkor eller vad det nu kan vara som oroar oss i den gyllene globala medelklassen.

Jag samtalade med Björn Ramel om hans bok i Kunskapskanalen för några veckor sedan. Finns här.

Människan har, inte minst för att nå snabb ekonomisk tillväxt och snabba vinster inom djuruppfödningen, dränkt in världen i antibiotika. Därför uppträder således allt fler antibiotikaresistenta bakteriestammar. Inget konstigt i det. Det är bakteriernas genetiska uppdrag, att anpassa sig. I själv verket bygger hela evolutionen på arters förmåga att anpassa sig. Människan har försökt frikoppla sig från planetens spelregler - inte bara av humanitära och medmänskliga goda skäl. Utan också av giriga skäl. Det finns en och annat filosofiskt lagd figur som sagt att evolutionen är på väg att slå tillbaka. Kanske det.

Vi har - inte minst i jakten på billigt kött - dränkt in världen i antibiotika. Hälften av de ungefär en miljon ton  antibiotika som spridits ut över planeten härrör från industrialiserad djuruppfödning. Djuren växer upp tätt och trångt och fort. Vilket underlättas genom antibiotika.

Det gäller för övrigt även förskolan - det som förr kallades dagis. Ju fler barn i grupperna, ju mer antibiotika skrivs ut. Ju kortsiktigare politiker tänker, ju mer av kvartalsekonomi som styr politiker och ekonomer, ju mer antibiotika har skrivits ut. Arbetslinjen, i dess absurda former, driver på. Barn skall tillbaka till dagis fort, inte ligga till last genom att vara hemma några extra dagar vid sjukdom. Uppmaningen att gå till jobbet trots att man är sjuk sprider bakterier som sprider efterfrågan på antibiotika.

Lägg till detta att det inte finns utrymme för långa tankar på den panikfyllda marknaden. Det är därför läkemedelsindustrin inte är intresserad av att forska fram nya bättre varianter av antibiotika - det är inte lönsamt ur kvartalsekonomismens perspektiv. Ur dess perspektiv är piller som vi måste ta varje dag - för högt blodtryck till exempel - under hela våra liv en bättre affär.

En av grundtankarna i den liberala ekonomins katekes är att "det som är bra för den enskilde är bra för alla", Adam Smith talade om den osynliga handen.  Det som är kan vara bra för den enskilde - tjat om att få antibiotika för att snabbare komma iväg till jobbet - är emellertid skadligt för helheten. När normen är att tänka på sitt eget lilla fögderi blir vi inte bara mer inskränkta, vi blir också mer indränkta.

Om detta, och lite annat, samtalade jag med läkaren, och tillika ledarskribenten på borgerliga Sydsvenskan, Björn Ramel i Kunskapskanalen för några veckor sedan: Programmet finns här.

fredag 27 maj 2011

Läkare utan vapen

Befolkningsökningen hotar planeten, åtminstone om allt fler kommer att leva på det sätt vi gör idag. Blir det så att bakterier, som tål antibiotika, blir de som sätter stopp för befolkningsökningen? Kommer den genomsnittliga livslängden för människan att minska med i snitt tio år? Låter det absurt?

Björn Ramel - läkaren och ledarskribent på Sydsvenska Dagbladet -  menar att så kan bli fallet. I boken Läkare utan vapen beskriver han en utveckling som skrämmer. I Kunskapskanalen ikväll 19.00 samtalar jag med författaren.

Jag har sällan blivit så tagen av en fackbok som denna. Och det trots att jag många år haft nyhetsbrevet från Strama.  Situationen i länder som Kina och Grekland är närmast att likna vid kaos. På grekiska sjukhus har man isolerade avdelningar för dem som inte bär på superbakterier...Och bakterierna känner inga gränser.

Självfallet måste jag fråga Björn Ramel  hur det kan komma sig att marknaden misslyckas så totalt eftersom läkemedelsindustrin inte bryr sig om att forska på nya varianter av antibiotika trots att det finns efterfrågan. Och vad händer när de första hundra svenskarna dör i en enda våg på grund av att antibiotika inte biter? Vad händer med turistresor? Hur kommer vi att se på människor från andra länder? Reser vi på konferenser?

Hur som helst: svininfluensan verkar varit mycket beskedlig jämfört med det som Björn Ramel berättar om. Och själv har han varit en läkare som skrivit ut antibiotika trots att han vetat att det inte skulle hjälpa. En bok som få vill skriva om - kanske av den enkla anledningen att läkarna står utan vapen och bakterier som överlever inte bryr sig om huruvida vi är fattiga eller rika.

Kunskapskanalen ikväll, fredag, 19.00. 
Repris vid midnatt samt 09.00 på  söndag och 09.00 på måndag.

måndag 31 oktober 2011

Frågan politiker inte vill tala om

Planeten är indränkt i en dimma av antibiotikamolekyler som i allt snabbare takt träffar bakterier som i sin tur träffar på människor. En av människans viktigaste upptäckter - antibiotika -  håller på att falla oss ur händerna. 

Vi sprider antibiotika i en mängd som är helt grotesk. Bland annat därför att det ger tillväxt. Inte minskar användningen genom den extrema arbetslinjen eller besparingar inom barnomsorgen.

Aldrig under historiens gång har väl ett tydligare exempel på hur grundpelaren för den liberala marknadsprincipen - om alla gör vad som är bra för dem, så blir det bästa för alla - inte är hållbar.

Vi använder således antibiotika i en omfattning som visserligen ger både tillväxt och vinst, som gynnar arbetslinje och ligger i fas med regeringens styrmedel för hur vi inte ska vara borta från jobbet när man är sjuk och hur barnomsorgen skall bestå av allt större grupper.  Vi har frihandelspolitik som inte ens ger rätten att förhindra import av köttprodukter där antibiotika använts i tillväxtsyfte, vilket ju i sig innebär en acceptans av den ökande antibiotikaanvändningen inom lantbruk och djurindustrier.

Problemet är inte okänt, men marknadsekonomi utan reella spelregler är heligare än det mesta.

Bakterier är mikroorganismer som snabbt kan anpassa sig till nya förhållanden, har eminent förmåga att dela med sig av sin arvsmassa och förökar sig så snabbt att de kan utveckla resistens i en takt som inga andra levande organismer.

Det är förvisso så att på många platser på jorden har man för liten tillgång till antibiotika, men för planeten som helhet har vi för mycket. För västvärlden kommer fallet att bli enorm om vi en dag står inför det faktum att antibiotika inte biter längre. Stora delar av den moderna sjukvården är beroende av antibiotika. Vid behandling av cancersjuka användes tunga cytostatika som trycker ner immunförsvaret, vilket leder till att patienten blir känslig för infektioner och behöver fungerande antibiotika. Kirurgiska ingrepp, nyfödda barn på neonatalavdelningar, etc etc.

Utan verksam antibiotika fungerar inte det vi lärt känna som modern sjukvård. Vilket i sin tur innebär att medellivslängden skulle minska högst avsevärt. Man brukar säga att antibiotika ger oss ungefär tio års längre medellivslängd. Antibiotikaresistensen bär pandemins egenskaper, menar Björn Ramel i den här intervjun jag gör med honom.

Vad bör politiker lära sig? Jo, att många barn i en dagislokal kräver mer antibiotika, att sjukskrivningsregler inte skall motverka att man är hemma när man är sjuk, att frihandelsregler inte skall gynna antibiotikaanvändning, att de ekonomiska incitamenten att förskriva antibiotika är lockande för läkare, att läkemedelsföretagen inte anser det ekonomiskt lönsamt att ta fram ny antibiotika ("företagen tänker på sina aktieägare, marknaden fungerar så" säger Björn Ramel som också är ledarskribent på borgerliga Sydsvenskan och menar att det är mer lönsamt med blodtrycksmedicin etc som man kan sälja till patienter under hela deras liv.)

Marknadsekonomin har misslyckats när det gäller antibiotika, vad kan man lära sig av det? Kanske bör man damma av gamla idéer om blandekonomi, fundera över om inte det offentliga och icke kortsiktigt vinstsyftande behöver större plats.

Och visst är det väl märkligt att Smittskyddsinstitutet år 2011 skall behöva gå ut och påpeka på DN-Debatt att antibiotika bara biter på bakterier (som inte är resistenta) - inte på virus som ger snuva och hosta. Kunskapssamhället verkar vara  mer benäget att innehålla kunskap om vilken kändis som skiljer sig från vilken och hur läget är i  Idol.

söndag 11 september 2011

Är det mord att montera ner en mänsklig robot?

Framstegen när det gäller att få fram mänskliga robotar är stora. Allt mer mänskliga egenskaper kan byggas in, till och med något som kan liknas vid etik och samvete. 

När vi når dithän att det blir svårt att skilja en "mänsklig varelse" av kött, blodomlopp och elektriska impulser från en "mänsklig varelse" av silikon, digitala omlopp och elektriska impulser så uppstår frågan: är det mord att montera ner den sistnämnda?

Är det inte i själva verket värre att montera ner den sistnämnda än att ta död på en konventionell människa eftersom denna i vida kretsar anses ha en själ som kan leva vidare...? 

Är det någon som har en mer eller mindre kvalificerad uppfattning i frågan? Hur som helst kommer vi in på denna fråga - och kanske får den till och med ett överraskande svar - i det här samtalet som jag har med professor Ingmar Ernberg.

Några av de senaste samtalet jag haft i serien En bok, en författare finns förresten här:




Henrik Chetan Aspengren om Pakistan




Pelle Strindlund om moraliska grunder att utnyttja andra varelser

måndag 8 februari 2016

Varför dras man till krig och konflikter - och hur tänker en liberal professor?

Terese Cristiansson har fått Nils Horner-priset. Motivering: "För att hon med mod och medkänsla tar oss med in i slutna sfärer och med stor kunskap rapporterar om vår tids ödesfrågor."

Varför dras man till krig och konflikthärdar? Flyr man från något? Den frågan berördes när jag intervjuade Terese i En bok, en författare.

 http://www.ur.se/Produkter/161676-En-bok-en-forfattare-Terese-Cristiansson#start=1472&stop=1679
Klicka på bilden.

Och, minsann, Carl B. Hamilton - Liberalernas egen ekonomiprofessor - låter meddela att det är bättre att köpa importerat kött än svenskt. Han har tidigare meddelat att det vore bra med större ekonomiska klyftor mellan rika och fattiga i Sverige samt att det skulle bli en "betydligt mindre belastning på miljön globalt sett om alla lyftes till en svensk standard". (Jo,  växthuseffekten och klimatfrågan var känd redan när Carl B. Hamilton meddelade detta). Denne ädle liberal har även motsatt sig att man ens utredde frågan om hur stora utsläpp vi per capita gör genom vår konsumtion (SOU2008:24 sid 449) med motivet att han anser att ett sådant synsätt härrör från principer lanserade av Karl Marx.

I sin DN-artikel anser Carl B. Hamilton att antibiotikatillförsel till djur inte är något att ta hänsyn till, är det godkänt inom EU att mata djur med antibiotika så är det. Så här berättar Björn Ramel om denna fråga - här har du lite fakta i målet, Carl B. Hamilton:

http://www.ur.se/Produkter/163770-En-bok-en-forfattare-Bjorn-Ramel
Klicka på bilden.
Jaha, det var ju kul att få återvinna några intervjuer från tiden när jag jobbade med En bok, en författare. Det blev faktiskt 96 intervjuer, varav 95 sändes. Den som inte sändes är en historia i sig, en författare, tillika freudian, som svettades ymnigt och tog illa vid sig av de flesta frågor trots att ämnet var oerhört intressant. 
 

torsdag 3 januari 2013

Jäv(l)igt


Vaccinbeslut tas utan jävskontroll, meddelas det från SvD.  Igår avslöjades att tre av sex så kallade experter som var inblandade i beslutet om HPV-vaccination har bindningar till läkemedelsindustrin. 

Och idag fortsätter det förstås: När nu vaccinering mot hepatit B skall införas i det "allmänna vaccineringsprogrammet" så saknas jävdeklarationer från samtliga inblandade experter. 

"Sverige är ett så litet land", motiverar Socialstyrelsen inblandningen av experter betalda av läkemedelsindutrin. Så därför får man ta vad som finns, tycks man mena. Det är lustigt. Man verkar inte hört talas om globalisering och gränsöverskridande forskning...

Eller om man nu är så influerad av Sverigedemokraterna att man anser att det endast duger med svenska krusbär... Fristående experter från andra länder kan man lita mindre på än läkemedelsberoende svenska experter.

"Vaccinationer handlar om medicinska analyser, men de handlar också om förtroende" skriver BT idag. Jo, så är det. Vacciner kan göra mycket gott. Men vacciner är också något som skall krängas av de bolag som behöver goda kvartalsrapporter - till glädje bland annat för de chefer som vill ha bonusar innan de går vidare till nästa steg på karriären.

Detta är ett problem. Marknaden, med dess krav på vinst, är bra på mycket, men inte bäst för allt.


Läkemedelsindustrin och dess närstående skall man inte ha speciellt stor förtroende för av den enkla anledning att den måste få avkastning på insatt kapital eller gå under.

Man är beroende av att få ut sina piller, sitt vaccin och sina kvartalsrapporter. Detta är ett problem. Som borde uppfattas av alla, oavsett ideologisk hemort. Mellan myndigheter och företag skapas lönsamma länkar. Inger Atterstam skriver bra om det i dagens Svd.

Läkemedelsindustrins ointresse för friska människor, och behov av beroende människor, har gjort att man är mer intresserad av att kränga blodtrycksmedicin som måste tas varje dag än av medel mot antiresistenta bakterier som kan leda till global mänsklig katastrof. (Se t ex denna intervju jag gör med Björn Ramel).

Experter med anknytning till läkemedelsindustrin borde Socialstyrelsen ha extrem kontroll på. Kanske är det till och med så att Sverige är ett så litet land att alltihop växer samman i en mischmasch av mingel, kongressmiddagar och vänskap. Inte minst på det sätt som

Ett av de grövre fallen - nu kan vi strunta i sakfrågan - är hur svenska experter kopplade till mobilindustrin också blir myndigheters experter. Även vi som är teknikfreak borde reagera när mingel, kongressmiddagar med dans och vänskap leder till sådant som det inte bör leda till.

För två år sedan avslöjades att professor Anders Ahlbom - den svenske expert som anlitats av svenska kontrollmyndigheter - haft konsultbolag vars uppdrag varit att lobba för telekommunikationsindustrin.

Ahlbom hade då i närmare tio år svarat för årliga rapporter på uppdrag av såväl Strålsäkerhetsmyndigheten som Forskningsrådet för arbetsliv och social vetenskap. Och anlitats som Socialstyrelsens expert i dessa frågor.

SvD begärde ut uppgifter från myndigheter och det visade sig att Ahlboms lobbyverkamhet mörkats. Trots att åtskilliga rimligen måst känna till det. Den som avslöjade det hela från början var Mona Nilsson, kontroversiell frilansjournalist som myndigheter och bolag nog helst velat se tystad. Hon fick ProVokas pris 2011 för sin envisa jakt på obekväma forskningsrapporter.



torsdag 19 januari 2012

Bli av med reklamen

Det finns en del sätt att bli av med en reklam, blinkningar och annat fanstyg som dyker upp på skärmen så fort man går in på någon webbplats. 

Själv har jag för det mesta Firefox som webbläsare och har laddat ner ett program som åtgärdar reklamen. Klicka här och om du är intresserad att skapa en liten reklamfri zon i ditt liv.

Ett litet steg mot att konsumera mindre och leva mer... Ett litet steg för alla som anser att det får vara nog med livsstilspropaganda, mental nedsmutsning och reklam för konsumtion som driver på klimat- och miljöproblemen.


"Medelåldern kan minskas med tio år..."
Igår körde Rapport ett inslag om antibiotika. I det här samtalet med läkaren/ledarskribenten Björn Ramel tas frågan upp - bland annat menar han att medelåldern på jorden kan minska med tio år om antibiotikaresistensen slår till i full skala.

måndag 13 februari 2012

Grekland handlar inte bara om pengar och statsskuld, utan också om demokrati och antibiotikaresistenta bakterier

Smärtan som nu växer fram i Grekland är förståelig. Ledande politiker förde in landet i euron, vilket inte är hela skälet till att det är på väg att kollapsa, men euron har starkt bidragit till det oundvikliga sammanbrottet. Jag borde inte skriva "vad var det jag sa", men ni som följt bloggen länge vet att jag redan i mars 2000 (på DN-debatt) hävdade att det var ett omöjligt och farligt projekt att bylta in länder som Tyskland och Grekland i samma valutaunion - och att de enda som skulle vinna på det är ytterligheter till vänster och höger.

Till detta kommer besparingskrav som går ut över den grekiska sjukvården, som redan nu har Europas i särklass största - självförvållade men av läkemedelsbranschen framstimulerade (bl.a. provision till läkare) - problem med antibiotikaresistenta bakterier. Vilket kan bli betydligt värre för Europa än en penningekonomisk kollaps.

Det spel som nu spelas inom EU för att rädda i första hand Grekland är förödande. Jag tänker inte på det som kallas ekonomi, utan det som är kärnan i den politiska demokratin.

Att upprätthålla valutan, med ekonomiskt stöd från andra EU-länder och till priset av gigantiska och snabba neddragningar inom skolor, sjukvård och annat som håller ihop ett samhälle är rena rama näringstillförseln till både bruna och extremröda rörelser. Att det skulle gå som det nu gjort - och var så säker, det blir värre - var faktiskt inte så svårt att se.

Att det finns folkligt motstånd mot nedskärningar i Grekland är inte konstigt. Tvärtom. Det vore synnerligen märkligt om fattiga accepterar att bli fattigare, om föräldrar accepterar sämre skola, om äldre och sjuka riskerar än mycket större problem på grekiska sjukhus. Den sociala närvaron, i den informella sektorn, är förvisso större i Grekland än i ett extremland som Sverige, men man kommer ändå inte att kunna fånga upp allt och alla som kommer att falla.

Tragiskt nog försöker man nu från internationellt håll förmå Grekland att springa i tangentens riktning genom att i panik sätta in akuta räddningsåtgärder för att få behålla Grekland inom euroområdet. Det är ju inte bara ekonomin och de politiska idéerna man i panik försöker rädda, de är prestigen man försöker rädda. Den prestige man laddat hela europrojektet med.

Den som befinner sig i en kris har farlig förmåga att sätta kikaren till ögonen för att fokusera på som känns mest akut, men det finns ingenting men kontraproduktivt. Man bör alltid vända på kikaren, så man ser bredare och djupare och på större avstånd. Att bli fångad av innanförperspektiv är någon av det farligaste man kan utsätta sig för, hur behagligt det än känns i stunden.


Stiga av euron kostar, att inte stiga av kommer att kosta mer
Ska man lösa upp de knutar man knutit in sig i - genom att ha alltför bråttom driva fram europrojektet - så är det enda rimliga att backa några steg, släppa på prestigen, låta Grekland stiga av den gemensamma valutan och låta dess nationella valuta falla i värde.

Baksidan av det är att de lån man tagit i euro blir än svårare att betala tillbaka, vilket i sin tur leder till att skuldnedskrivningar är nödvändiga. De som lånat ut får stå sitt kast, på samma sätt som många i vårt land valt/tvingats att köpa löjligt dyra bostäder måste stå sitt kast om/när de måste flytta och inser att de inte får tillbaka pengarna eftersom värdet på fastigheten sjunkit. Det privata skuldberget har ökat enormt de senaste åren - också i Sverige har vi med lånade pengar upprätthållit tillväxten. När nästa finansiella och arbetsmarknadspolitiska tagg kommer  - och den kommer av naturnödvändighet - så blir det oerhört besvärligt för svenska hushåll samtidigt som den svenska politiska sfären genom enorma skattesänkningar minskat möjligheterna till statliga investeringar genom att av ideologiska skäl öka utrymmet för tillväxt av privat konsumtion.

Har man obetänksamt spelat för att vinna, och sedan finner att man förlorat måste man få ta sitt ansvar. Det gäller även pensionsfonder. Och banker. Det är det enda sättet för oss att begripa att det system vi lever med - i grunden en ohållbar tillväxtekonomi - måste få ett slut. Att vi måste förstå att det tidevarv vi nu är inne i kräver andra system, strukturer och normer än dem som gett oss allt det goda vi hittills vant oss med. Läs gärna mer här, där jag utvecklar resonemanget.

Nu skall Grekland tvingas att sälja infrastruktur och mycket annat.  I rask takt skall man sälja ut så mycket som möjligt till högstbjudande. Pressade av EU:s absurda krav.  Globalt spelande riskkapitalister och anonyma fonder lär steg för steg lägga bud på vägar, hamnar, järnvägsräls, vatten och elproduktion. Deras enda intressen är att köpa för minsta möjliga antal euro när marknaden plötsligt dumpas av massor med grekiskt godis.

Kulturella klenoder och badstränder lär också överföras i internationella spelares händer. Akropolis som köps av riskkapitalister eller globala svar på Bert Karlsson...? Glädjen lär vara stor där den inte borde finnas alls. Ju hårdare tryck omvärlden sätter på Grekland, ju mer kommer det att finnas för omvärlden att köpa billigt.

Kollapsad sjukvård kan vara startskott för antibiotikaresistent pandemi
Lägg till detta fler hårda neddragningar i skolorna och inom den redan hårt ansatta sjukvården - förutom att detta slår på de som redan ligger så lär det innebära att problemen i grekisk sjukvård när det gäller antibiotikaresistenta bakterier blir ännu svårare att stoppa. Redan idag har man enorma, rent häpnadsväckande, problem - se gärna den här intervjun jag gjorde med Björn Ramel. Dessa bakterier känner inga gränser och är betydligt farligare än till och med den ekonomisk kollaps som väntar. Sprids de, så riskerar vi att få en pandemiliknande situation, med följd att genomsnittsåldern i världen kan minska med fem-tio år. Så mycket har nämligen fungerande antibiotika höjt genomsnittsåldern.

Det är märkligt, för att inte säga häpnadsväckande, att Europas politisk-ekonomiska elit nu kräver neddragningar inom just sjukvården som om man tror att räddad statsbudget kan köpa oss frihet från antibiotikaresistenta bakterier. Hade EU minsta lilla ansvar hade man tvärtom gått in och försökt skyddat grekisk sjukvård från neddragningar.


Att ta sitt ansvar
Det är säkert fullständigt sant att politiska skojare ljög in Grekland i eurosamarbetet, men det är också sant att EU-eliten lät det ske, att banker tävlade om att låna ut pengar och att eurofundamentalisternas idé om en gemensam räntepolitik och gemensam valuta tar kål på varje anständig möjlighet för grekerna att ta sig ur den fälla man fastnat i.

För tio år sedan var det Argentina som stod inför liknande problem. Istället för att anpassa sig till ekonomisterna i de internationella spelbolagen gjorde man uppror mot den globala kapitalismens normer. Det var sannerligen ingen lätt väg man gick, men man visade att det fanns alternativ till ekonomismens expertvälde.

Hade Sverige, under 90-talskrisen, varit drabbat av en gemensam valuta hade landet varit mycket, mycket illa ute. Det var först när regering och riksdag släppte knytningen till euron/ecun och istället lät kronan flyta som strupgreppet lossade. Man höll fast alltför länge, vilket medförde såväl högre arbetslöshet som massor med konkurser hos småföretag. Miljöpartiet hade då länge - på sakligt goda grunder - krävt att kronans skulle flyta. Vi uppfattades som idioter av de som hade en fundamentalistisk uppfattning. Carl Bildt (M) och Ingvar Carlsson (S) har kommit märkbart lindrigt undan för sina missbedömningar under krisen - kanske beroende av att ledarskribenter och politiska kommentatorer valde att håna MP för att vi inte "begrep sig på ekonomisk politik". Det var tur att Bildt och Carlsson till slut blev lika ovetande...

Historiebeskrivningar som inte ligger i fas med "moderna" ekonomiska teorier glöms ofta bort när mediernas ger sin egen tillyxade bild av verkligheten. Därför riktar man nu mest strålkastarna på skattefuskande grekiska skojare och korrupta politiker - men väljer att blunda för det som sker utanför ljuskäglan.

De krav som nu EU ställer är förödande för många vanliga greker. På vilket sätt tar EU:s elit sitt ansvar för att man släppte in Grekland i eurosamarbetet? Genom att ges högre löner - människor är inte dummare än att de ser, hör, känner den beska ironin. Det bästa vore att Grekland gav EU fingret och försökte reda ut sina problem utan att utsättas för vulgär utpressning som på sikt kan bli än mer förödande än vad en återgång till den gamla valutan lär bli både för greker i allmänhet och för EU.