Nu ska vi bli moderna, säger Bildt

Tisdag gryning. Trälig kilometer i bassängen. Bastubad med gubbarna. Läser Svd till frukost, ser att utrikesminister Bildt öppnar för svensk styrka till Mellanöstern. Det är en "modern säkerhetspolitik", säger Bildt.

Jag är så förbannat trött på missbruket av ordet "modern".

"Sverige har börjat tala - och Europa har börjat lyssna", skriver Bildt i sin självbiografi. Och nu skall svensk militär ut i världen. Sverige leder snart en av EU:s stridsgrupper, Nordic Battle Group. 2350 svenskar, 220 finländare, 150 norrmän, 80 irländare och 50 estländare. Insatser skall göras upp till 600 mil från Bryssel. Nu jävlar, kommer grabbarna från Bofors hemland. Och som extra understöd har man fyra stycken JAS-plan intecknade. Det är modernt. Låt oss befruka världen med svenska soldater.

Tänk om alla dessa resurser, all denna tankemöda, alla dessa pengar hade satsats på något så totalt omodernt som internationella sjukvårdinsatser istället. Tänk som Sverige hade gått före, och istället för att vara störst bästa och vackrast i Nordic Battle Group hade valt att utbilda 2300 sjuksköterskor och läkare för internationella insatser. Istället för de 150 stabsofficerarna satsat på 150 kvalificerade kirurger. Istället för de 28 pansarbilarna utrustat 28 fältsjukhus, istället för de 43 bandvagnarna satsat på 42 ambulanshelikoptar, istället för 16 styck stridsfordon satsat på 16 barnpsykologer.

På vilket sätt hade man gjort mest nytta? Det moderna eller det omoderna? Hade det varit för några år sedan hade jag kunna skriva: det traditionella eller det gröna? Men nu har De gröna också anammat det "moderna".

På vilket sätt tar man mest ansvar i en tid när det är gott om militär och vapen men ont om sjukvård och läkemedel?

Kollaps eller strategi? Mp vill ge mer pengar till militären än sossarna.

I fredagens Nyhetspanel i SVT så kom frågan om oppositionens möjligheter att bilda regering upp. Programledaren trodde att försvarsfrågan skulle bli den stora stötestenen. Hon levde nog kvar med uppfattningen att mp vill banta militären mest och snabbast. Men så är det ju inte längre. Vilket tydligen inte ens miljöpartiets medlemmar känner till. Åtminstone om man får tro de som ringde och mejlade efter teveprogrammet och undrade vad jag menade när jag sa att försvaret inte var ett problem nästa mandatperiod, eftersom partierna närmat sig varandra. Jag kunde förstås utvecklat resonemanget, men det kändes så genant... Miljöpartiet de Gröna vill nämligen skära mindre i militärbudgeten än sossarna! Det visar partiernas budgetförslag. Gröna baskrar tycks ha fått en ny innebörd.

Jämfört med regeringens budget föreslår oppositionen vissa indragningar under mandatperioden - när den är slut skulle det se ut så här:

• Vänsterpartiet: drygt 5,5 miljarder mindre.


• Socialdemokraterna: 4,5 miljarder mindre.


• De Gröna: bara drygt 3,5 miljarder mindre.

Sossarna kan således inte längre hävda att miljöpartiet är omöjligt att regera med på grund av att man vill gå för fort fram i nedrustningen... Tanken svindlar: om de tre gamla samarbetspartierna hade försökt göra en gemensam oppositionsbudget så hade De gröna försökt förhandla upp försvarsbudgeten! Tala om kovändning!

Och nog är det märklig att i en grön försvarsmotion läsa att partiet anammat begreppet "fredsfrämjande insatsförsvar" utan några invändningar eller förklaringar. Man tycks sitta på ett sluttande plan.

Vänsterpartiet är det enda parti som vill dra bort trupp från Afghanistan. Vänstern vill inte heller att Sverige skall delta i EU:s stridsgrupper. Det känns verkligen som om De gröna i frågan om militären har hamnat i ett ideologiskt haveri. Förmodligen försvarar man sig ord som "realistisk" och "genomförbart".

Vad gäller Afghanistan så skrev jag i bloggen den 11 mars att "Miljöpartiets gröna färg alltmer liknar militärens". De grönas stöd till svensk trupp, under Natos ledning, i Afghanistan kändes ju allt annat än grönt. Den dåvarande styrelseledamoten Per Gahrton svarade så här på bloggen:

"Mp:s partistyrelse beslöt redan i slutet av februari att nu får det vara nog i Afghanistan - vilket Fib-Kulturfront lagt märke till och berömt." Men det var en sanning med modifikation vilket väl kan förklara att det bara var Fib-Kulturfront som hade sett nå´t...

Politikerna har ansvar att granska militären

Idag finns en distinkt debattartikel i SvD skriven av Lennart Olsen, miljöpartiets sakkunnige i finansdepartementet under samarbetsåren. Artikeln är en rungande vidräkning både med militärens oförmåga att hålla i pengar och finansdepartementets ointresse av att granska vart pengarna tar vägen.

Det är egentligen inget nytt att militären levt i en skyddad verkstad, där inkompetens snarare är regel än undantag vad gäller ekonomiskt ansvarstagande. Åren i politiken gav även mig insyn i detta, dock inte så inträngande som Lennart Olsen.

Olsen, som inte är de stora ordens man, beskriver hur mp gång på gång försökt dra fram fakta så blir det så pinsamt uppenbart. Lennart skriver: "I vilken annan del av budgeten kan så stora ospecificerade utgiftsposter få förekomma utan att de blir offentligt analyserade av finansdepartementets ekonomer?"

Trots alla nedläggningar av regementen kostar försvaret idag mer än det gjorde för tio år sedan. Det är absurt.

Dubbla budskap från mp om militär i Afghanistan

Den 11 mars 2007 skrev jag i bloggen att Miljöpartiets gröna färg alltmer liknar militärens. De grönas stöd till svensk trupp, under Natos ledning, i Afghanistan kändes allt annat än grönt.

Per Gahrton svarade så här på bloggen:

"Mp:s partistyrelse beslöt redan i slutet av februari att nu får det vara nog i Afghanistan - vilket Fib-Kulturfront lagt märke till och berömt."

Men det var en sanning med modifikation, vilket väl kan förklara att det bara var Fib-Kulturfront som hade sett nå´t...
I gårdagens riksdagsdebatt var mp:s budskap sannerligen inte att "nu får det vara nog". Men det kanske kan bli nog i framtiden, någon annan gång. Om opinionstrycket blir tillräckligt hårt, kan jag tänka...
Däremot lyckades man säga nej till fler svenska soldater, och framlade någon sorts principskiss: de civila insatserna skall vara lika stora som de militära. Man undrar, med den inställningen, om detta skall gälla hela fältet så småningom: om de civila biståndsinsatserna uppgår till 20 miljarder skall då också de militära insatserna utomlands uppgå till 20 miljarder? Blott gudarna vet i en tid när det gröna partiet lovordar EU-trupp och därmed faktiskt också i realiteten militariseringen av EU. Allt för att kunna platsa i en socialdemokratiskt ledd regeringen - åtminstone är det min tolkning.
Undrar vad den nya partistyrelsen anser, det blev ju många nya friska namn i den efter kongressen. För övrigt anser jag att Gustav Fridolins artikel i Aftonbladet igår är värd att läsa.
Dessutom: något land bör helt och hållet inrikta sig på civila insatser i krisområden - sjukvård, utbildning - eftersom det finns så många andra som är mer än villiga att satsa på militär och vapen. Att blanda ihop det, vilket tycks vara mp:s nya principiella linje, är olyckligt. Det är alltid svårt att ena dagen bli skjuten av en svensk soldat, för att nästa dag bli erbjuden sjukvård av en svensk läkare... Såsom världen ser ut behövs det motbilder och motmakt mot militarismens norm. Den motbilden borde synliggöras av De gröna.