När kolet skulle bolma över Sverige....

Året är 1979. Statens industriverk förespråkar att kol bör utgöra framtiden för Stockholm. Kolbåtar på 70 000 ton och större skall lasta av i Oxelösund, där kolet skall lastas om.

Folkpartiregeringen, med Ola Ullsten som statsminister, har just föreslagit att upp till 70 TWh el skall komma från kolkraft, så kärnkraftsvänner de var.

Linje 3, det vill säga Folkkampanjen mot kärnkraft, föreslår att 65 TWh el skall komma från kolkraft.

Jodå, klimatproblematiken kände man till redan då. I Folkkampanjens bok Rösta Nej skriver man: "Genom att kolet används i stora centrala anläggningar som kraftverk och metanolfabriker kan anläggningarna förses med högeffektiv rökgasrening. Konsekvenserna för miljön blir därför inte så allvarliga, som fallet blivit vid spridd koleldning." Så småningom vill man växla över kol till flis.

Personligen stred jag visserligen för Linje 3, men gick inte med i Folkkampanjen förrän långt senare när man lämnat kolspåret, då jag satt i styrelsen några år. Jag uppfattade Linje 3, som var en partiangelägenhet för centern, vänsterpartiet kommunisterna och kristdemokraterna (mp fanns ännu inte), som ett oansvarigt, om än minst dåligt, alternativ. Man vågade inte ge sig på idén om det växande konsumtionssamhället, pläderade för kol och skulle ha tio år på sig för att avveckla sex ganska små kärnreaktorer.

Årskrönika 2007 - året för utshoppade, flipperekonomi, klimatångest och exorcister...

Dags att sammanfatta 2007, så här när tomatplantorna ännu grönskar och potatisen kan plockas ur jorden... Det var året då allt fler började känna sig utshoppade. Helt enkelt drabbas av insikten att livet inte blir bättre av ännu en pryl. Konsumtionsutmattade. Oförmögna att finna frälsning i nya köptempel. Och det värsta är att vi utshoppade nog är lyckligare än de flesta, vi har blivit drogfria.

Fast å andra sidan visar det sig att konsumtionen ökar ändå. Med elva procent jämfört med förra året. Vilket ses med oro av allt fler klimatforskare. Det räcker nämligen inte med ny, smart teknik för att lösa klimathotet, det krävs en ny livsstil också. Färre flygresor, bilar som drar mindre, mer tåg, solfångare och mindre kött på matbordet.

Tufft. Men inte hälften så tufft som människor i de länder där klimatet ställer till den ena katastrofen efter den andra. Där handlar det inte om lyxfrågor som att ställa in Kinaresor, som för mig, utan att fly för sina liv. Så vad har vi att klaga på?

Klimatdebatten, som jag längtat efter i snart tjugo år, har tagit sådan fart att jag är orolig för att den skall brinna ut, att det blir för mycket i teve, radio och tidningar. Men positivt är förstås att alla, och jag menar alla - till och med kristdemokraterna - nu har insett att vi står inför ett gigantiskt hot.

Kristdemokraterna var ett av de sista partierna i Europa som lovade sänkta bensinpriser mitt under brinnande klimatdebatt. Så sent som i förra valrörelsen profilerade man sig i denna fråga. Men för några veckor sedan kröp man till korset. Erkände att ökad skatt på bensin är nödvändigt. Man har blivit upplyst. Som om en exorcist har drivit ut det onda.

Exorcisten har nog varit framme hos moderaterna också. I ett gigantiskt lappkast har detta parti plötsligt insett att det sker ett förfärligt slöseri inom militären. Och att det finns pengar att spara, att organisationen inte har koll. Miljöpartiets hälsning till Anders Borg när han tillträdde var: titta noga på försvarets siffror! Samarbetet med sossarna hade nämligen gett insyn i försvarets budget, en insyn som skrämde.

Borg har tittat, så noga att försvarsministern fick gå. Med eller utan exorcist till hjälp. För övrigt bör Reinfeldt kunna bli en god tågmästare, eller rent av generaldirektör för SJ, när han slutar som statsminister: han är bra på regelbundna avgångar. Fast han måste lära sig att det inte funkar med ström i schenorna...

Sossarna ville ju inte vara sämre dom, när de gäller frontalangrepp på den försvarslösa militären. Så i årets riksdag lade man förslag som innebär större besparingar på försvaret än vad till och med miljöpartiet funnit genomförbart! Om miljöpartiet klassats som flummigt i försvarsfrågan, vad är då sossarna?

Centern är väl det parti som annars förvandlats allra mest. Profileringen med Stureplanscenter är pinsam, acceptansen av kärnkraften och Maud Olofssons senaste utspel riktat till Bryssel - för att försöka ge Sverige rätt att släppa ut mer koldioxid än vad EU-kommissionen anser rimligt- är trist. Undrar om inte den där onda anden som plockades ur kristdemokraterna placerats hos centern. Vid nästa fullmåne skall jag gå ut i natten och ropa upp i kosmos: Olof Johansson, var är du?

Vad annat har hänt inom den politiska världen detta år? Jo, värt att notera är att vänsterpartiet tagit beslut om att vänsterpartister ska se gladare ut än förr. Det är därför Lars Ohly numera ikläder sig rollen som Glader även när han skall förklara de usla opinionssiffrorna.

Nu undrar förstås vän av ordning varför jag ännu inte, i denna smått sarkastiska genomgång av det snart gångna året, kommenterat miljöpartiets insatser. Tja, vad ska jag säga. Partiet tycks vilja fläta sig samman med sossarna. Det är synd. De gröna borde värna sin identitet, hålla på rågången till de andra partierna, särskilt nu när man sitter i opposition. Kompromissa gör man efter valet. Istället har man fått ett block om foten.

Ska sanningen fram så har sossarna mer gemensamt med moderaterna än med miljöpartiet. De är ju båda inriktade på fortsatt konsumtionssamhälle, acceptans av flipperekonomi och ständig jakt på tillväxt. Och det är väl inte miljöpartiet? Fast blott gudarna vet så här i blockpolitikens dagar.

Folkpartiet då? Skönt för Leijonborg att inte hans efterträdare tvingat fram betyg också för gamla partiledare.

En annan märklig sak har också hänt detta år. Det gäller språkbruket. Begreppet spelare har tagit sig in bland nationalekonomer, politiker och journalister. Har ni tänkt på det? "En ny spelare på marknaden", "en stark spelare på börsen", "jag vill gå in som spelare i branschen".
Ursäkta, men vem vill lägga sin framtid i händerna på spelare? Genom begreppet försöker man normalisera ett perverst förhållningssätt i detta flipperekonomins tidevarv.

Gott nytt år!
(Denna grundtext är införd som krönika i KK).

Backspegel 5: Liberalt fulspel

Året är 1987. Miljöpartiets opinionssiffror ökar dramatiskt, partiet kan komma in i riksdagen valet året därpå.

Opinionssiffrorna närmar sig snabbt tio procent. Oron sprider sig i etablissemanget.

Bengt Westerberg går till våldsamt angrepp på mp - och fp blir därmed först med ett brett generalangrepp.

I Handelshögskolans tidning skriker rubriken ut: Miljöpartiet - de verkliga marknadsekonomerna? Man har upptäckt att det gröna partiet vill att de externa effekterna (miljöförstöring) skall bakas in i priset, genom skatter, för att rätt marknadspris skall uppnås.

Veckans Affärer bjuder in mig till ett rundabordsamtal med folkpartiledaren. När jag kommer till redaktionen visar det sig att folkpartiet skall ställa upp med två personer: både partiledaren och den ekonomiske talesmannen Carl Hamilton. Journalisten som skall medverka ser generad ut när jag påpekar att det är två mot en. Hamilton ser lika generad ut när jag frågar honom om inte "Bengt fixar det här själv".

För mig är det en aha-upplevelse utan like. För första gången inser jag att de gamla etablissemangen är rädda, helt enkelt skiträdda! Jag ringer min språkrörskollega Eva Goes, och vi kommer fram till att jag ska kräva att få spela in hela diskussionen eftersom jag upplevt att redaktören smilat elakt på temat: vi klipper som vi vill... Senare hävdade en medarbetare på tidningen att Westerberg hade krävt att Hamilton skulle vara med, att de skulle vara två mot en.

Utdrag från en Runda-bords-diskussion, arrangerad av Veckans Affärer, publicerad september 1987.Om bensinskatt och flygbränsle:Birger Schlaug: Höjer man energiskatterna radikalt och sänker arbetsgivaravgifterna så gynnar detta återvinning av material. Och det är ju med nuvarande beskattning av arbete för dyrt att anställa människor i bland annat vården. Vi måste istället beskatta energi och råvaror betydligt hårdare.

Bengt Weterberg: Hur mycket vill ni nu egentligen sänka arbetsgivaravgifterna?

Birger Schlaug: Låt oss säga att första steget blir en 25-procentig sänkning. (Anm: Samtidigt ville vi sänka inkomstskatten för låginkomsttagare kraftigt).

Bengt Westerberg: Det kostar cirka 35 miljarder kronor. Och hur mycket skall energiskatterna höjas för att kompensera detta bortfall?

Birger Schlaug: Ett exempel är att bensinskatten skulle kunna höjas med 2:50 och då ge 20 - 25 miljarder även om man räknar med en konsumtionsminskning på upp till 20 procent. Och det handlar inte bara om bensinskatt utan om olja över huvud taget - och flygbränsle osv.

Bengt Westerberg: Det går aldrig att höja energiskatterna så mycket... Man måste ha någon förankring i verkligheten!Om tillväxt:

Birger Schlaug: Dagens jakt på tillväxt är negativ. Vi inbillar oss att vi blir rikare ju mer naturresurser, som t ex olja, vi pumpar upp. I själv verket gör vi slut på resurser som det tagit miljoner år att bygga upp och blir därmed som världshushåll fattigare och fattigare...

Carl Hamilton: Det är en konstig föreställning att naturresurserna tar slut. Huvudinvändningen är att knapphet höjer priset, vilket leder till att man söker efter nya fyndigheter eller går över till substitut.Om att leva som vi gör:Birger Schlaug: Anser du då att världen från global synpunkt har råd med svensk standard?

Bengt Westerberg: Ja, jag anser att det är eftersträvansvärt att människor får samma materiella standard som vi har i Sverige.

Birger Schlaug: Men det är ju med hänsyn till naturresurserna en ekologisk omöjlighet.

Carl Hamilton: Där har du enligt min mening helt fel. Kunde man lyfta u-ländernas befolkning till en svensk standard så skulle det innebära en betydligt mindre belastning på miljön, globalt sett, än i dagens situation. idag förvandlas Afrikas savanner till öknar och skogarna skövlas därför att man behöver ved, man är så fattig att man inte kan köpa andra bränslen.Om frihandel:

Birger Schlaug: Miljötullar är det vi trycker hårdast på. Lägger man hårda krav på t ex svensk klor-alkali-industri så är det rimligt att lägga en miljötull som stoppar eller fördyrar importen av samma ämne från andra länder.

Bengt Westerberg: Detta är en befängd idé. Då svarar naturligtvis alla andra med samma mynt...

Birger Schlaug: På livsmedelområdet vill vi gå över till biologiskt jordbruk - vi behöver då inte importera bekämpningsmedel och inte olja för att framställa konstkväve.

Carl Hamilton: Med traditionellt ekonomiskt språkbruk tänker ni er alltså minska produktiviteten i jordbruket...