Citat från konservativ häxa...

Igår fick jag ett gäng riktigt förbannade mejl, förmodligen från goda socialdemokrater.

De var upprörda över vad jag skrev på bloggen: att det är bra att moderaterna börjar tala om maxtid på dagis. Jag betraktades som opålitlig borgarbracka.

Nu ska jag göra de förbannade än mer förbannade. Och citera en, som hon beskrivs i ett av morgonens mejl, konservativ häxa, nämligen Elise Claeson. Hon skriver i dag:

"När arbetslinjetänkandet har nått dagis bör vi stanna upp och fundera över vad vi sysslar med. När barndomen koloniseras av sociala ingenjörer med rättighetskataloger och livspusselscheman har något gått snett i hela värlfärdsstatsprojektet."

Bra sagt. För miljöpartiet (liksom för t ex De gröna i Tyskland) var det tidigare självklart att driva människors rätt att kunna vara hemma hos sina små barn. Därför drev vi att föräldrar skall kunna ha rätt att bli kommunala dagbarnvårdare åt egna barn, på samma villkor som om man kan vara det för andras barn.

Repris i sammandrag av gårdagens blogg: Moderaterna har lagt förslag på att barn inte skall vara på dagis mer än 4o timmar i veckan. Bra! Även barn måste ha rätt till begränsad arbetstid. Men självfallet skriker sossar i högan sky: i det här fallet Nalin Pekul. Föräldrar skall, enligt förslaget från moderatgruppen, få ersättning för att kunna gå ner i arbetstid. Bra. Pekul protesterar, kallar det reaktionära åsikter. Suck.

Själv föreslog jag maxtid på dagis istället för maxtaxa, i valrörelsen 1998, men mina partivänner sögs med när sossarna krävde införande av maxtaxa. Vi hade rejäla holmgångar om detta i riksdagsgruppen, en vacker dag skall jag offentliggöra mejlen. Jag var så förbannad! I underlaget för sossarnas maxtaxa fanns de verkliga orsakerna beskrivna: det var inte för barnens skull, inte för föräldrarna skull heller, det var för den ekonomiska tillväxtens skull. Fler skulle arbeta längre, halleluja! Tillväxt som religion. Vi måste lära oss tänka längre.

Varför arbetslinje istället för frihetsrum?

Jaha, då vill sossarna utöka föräldraförsäkringen. Med en månad. Men den skall bara fås tas ut när föräldrarna börjat jobba igen. Man hävdar att "det främjar arbetslinjen".

Herregud! Främja barnlinjen istället! Och frihetsrummet! Till och med Ohly kritiserer förslaget för att det brister i valfrihet- då har det gått långt! Medan moderaterna tycker att det är bra!

Också miljöpartiet kopplar sin föräldrareform till arbetet, den som jobbar deltid skall kunna få ut 2500 kronor för att sänka sin arbetstid lite grand. Också det motiverat med någon sorts arbetslinje. Och att det skulle vara "modernt".

Inte en frihetslinje där heller. Varför ska man inte kunna få ut pengarna också om man är hemma med sina barn på heltid? Varför skall staten lägga sig i detta? Vad är det för fel på den gamla gröna principen om att öka människors frihetsrum?

Bilden är hämtat från Moderna tider och föreställer en arbetslinje.

Vårdnadsbidrag - provocerande bild?

Regeringen har öppnat upp för kommuner, som så vill, att införa ett vårdnadsbidrag. Drygt var tredje kommun kommer att göra det.

Det har upprört Lars Ohly att miljöpartister i många kommuner avser att stöda detta. Han kritiserar De gröna för att vara "opålitliga".

De grönas partiledning tycks inte tycka riktigt bra om att deras lokala partivänner bär sig åt så här, även om man respekterar de lokala besluten. När miljöpartisterna har en budgetuppgörelse med sossarna beklagar man snarast att man inte kan stötta förslaget, även om det finns förstås gröna röster emot också.

Jag har fått flera propåer av gröna vänner att ge lite historiskt perspektiv på den här frågan: Den gröna linjen var under många år att samma ekonomiska regler skall gälla oavsett om man vårdar eget barn eller andras. Det innebar att föräldrar skulle ha rätten att bli kommunal dagbarnvårdare åt eget barn, även om man inte är antälld för att vårda fler barn än de egna. Jag tycker att den linjen är både rak och självklart grön, särskilt med tanke på att det kombineras med krav på individualiserad (eller med ett vänsterord: kvoterad) föräldraförsäkring och höjt bostadsidrag för ensamstående med barn. Vilket mp krävde redan inför valet 1988.

Gröna partier i Europa - bland annat De gröna i Tyskland - baserade redan från början sin familjepolitik på att föräldrar skall kunna vara hemma hos sina små barn, genom någon form av lön som inte grundas på tidigare inkomst. Det kan aldrig vara fel att avdramatisera lönearbetet, att frikoppla liets möjligheter från lönearbetet.

Grön ideologi, menar jag, bygger på att människan - inte kapitalet - skall ha så stort frihetsrum som möjligt, så länge det inte skadar någon annan. Rätten att välja olika livsstil skall vara stor för individen - men också möjligheten. Den möjligheten blir inte mindre av att kommuner ges rätten att betala bidrag till de få som så önskar. Det är väl så de gröna resonerar i lokalavdelningar som stöder borgarna i den här frågan.

Så stort frihetsrum som möjligt för människor i vardagslivet, kulturlivet och utbildningen. Så stort syskonskap som möjligt inom ekonomin och i fördelningen av resurser. Absolut jämlikhet inom rättsystemet. Svårare än så behöver inte riktmärken vara för ett gott samhällsbygge, där mångfald och människor prioriteras framför enfald och kapital.