De grönas partistyrelse vill slå ihop a-kassa och sjukförsäkring - samtidigt som man avvecklar a-kassorna och finansierar alltihop via skatten. En ny myndighet får hand om detta - liksom socialbidragen.Därmed sker en nödvändig samordning som gynnar både stat och individ. Något nytt är det knappast i det gröna tankegodset, det har funnits med från bildandet av partiet. Däremot är det ett välkommet förtydligande.
Det nya tycks snarast vara att man inte längre ser denna idé som ett första steg mot en framtida grundtrygghet lika för alla, som i sin tur skulle kunna följas av ett tredje, mer utopiskt, steg: basinkomst eller som det olyckligt nog kommit att kallas, medborgarlön.
Tvärtom tycks man nu vilja knyta mer an till lönearbetet som den styrande faktorn för hur människor skall värderas även i framtiden. Man tycks ansluta sig till den förhärskande synen på människan - värdet på henne sätts genom hennes duglighet som formell ekonomisk aktör i samhället.
I detta ligger en ideologisk omsvängning. Vilket förmodligen hänger ihop med att det under de senaste tio åren inte förekommit någon som helst kritisk debatt om huruvida arbetet är livets mening eller inte. Den sfär i vilken samhällsdebatten idag förs är snävare än kanske någonsin i modern tid.
Samtalet om det goda samhället har inskränkts till ett intellektuellt undermåligt prat om utanförskap, som skall definiera alla som inte har ett lönearbete. Som om livets grundläggande värde och mening bestod av arbete.
De gröna tycks således vilja ansluta sig till den idag förhärskande synen om att arbetet har ett egenvärde, utan att förstå att detta synsätt bottnar såväl i en undermålig syn på människan som anslutning till tanken om evig ekonomisk tillväxt och ständigt ökande konsumtion. I sådant fall ett historiskt nederlag för det enda parti som tidigare vågat bryta sig ut ur detta tidevarvs högsta normer som reducerat människan till en ekonomisk varelse.
Jag skulle inte bli förvånad om miljöpartiets kongress, som skall ta ställning i frågan, kommer att ta ett beslut som innebär att partistyrelsens förslag bara är att se som ett första steg som kan införas redan nu - men att målet är att omforma samhället och frigöra människan i ett system där en grundläggande basinkomst införs, vilket även aktiva miljöpartister i bloggsfären tycks mena. För detta krävs att den specifika skatten på arbete ersättas av skatt på produktion - oavsett om denna sker genom mänskligt arbete eller genom maskiner.
Dagens system, där skatten på arbete är det som främst finansierar välfärden, är ett missfoster - hur mycket vi än rationaliserar, automatiserar, effektiviserar, robotiserar och datoriserar så kommer vi ändå alltid att behöva arbeta för att finansiera välfärden. Detta är absurt. Självfallet är det produktionen som skall beskattas - kort sagt: staten skall få in lika mycket pengar oavsett om det är människa eller robot som utför arbetet.
Partiet har genomfört ett rådslag, där medlemmar fått tycka till om olika förslag. Upplägget var oerhört tendentiöst, bland annat genom att man valde att låtsas som om skatt på arbete var det som måste finansiera trygghetssystemen. Därmed blev alla förslag, utom det som föranlett De grönas nyss presenterade ställningstagande, orimliga att genomföra.
