måndag 28 december 2015

Det kostar på...

Jag hade varit i Malmö och pratat. Nu var jag på väg tillbaka till Stockholm. Jag hoppades att bli ensam i tågkupén. Dels skulle jag förbereda morgondagens arbete, dels skulle det vara skönt att få vara i fred efter en jobbig dag. Men jag blev inte ensam. En man trampade in i kupén två minuter efter det att tåget rullat ut från Malmö Central.

Jag kände igen honom. Han var en ganska betydande man i näringslivet. Jag var en ganska obetydlig grön politiker. Det visade sig att vi båda velat ha singelkupé - en sån där med egen dusch, nattfralla och med morgontidning väntande utanför dörren vid väckningen. En sån där kupé som den ensamstående småbarnsmamman skulle behöva - men som vi på gräddhyllan gärna åker i eftersom någon annan alltid betalar. Nu hade det varit slutsålt, och mannen hade kastat sig på i sista stund i hopp om att någon skulle erbjuda delad kupé.

Han var glad redan när han kom. Lätt salongsberusad efter en fest. Han bjöd på rödvin. Årgångsvin som han smugglat med från festen. Vi hade det ganska trevligt. Vi imponerade på varandra: han imponerade på mig för han kunde allt om världens fladdermöss, och jag imponerade på honom för jag kunde allt om världens handelsavtal. Fördomar raserades, och världen blev än mer komplicerad.

Han hade barnbarn. Det var dem han berättade om när tåget lämnade Hässleholm på sin fortsatta väg mot Stockholm genom den regniga natten.

Så småningom började vi prata om miljöförstöring och konflikten  mellan företagande och miljöhänsyn. Han satt mitt i smeten - och jag kunde kosta på mig att bortse från hans företags lönsamhet. Jag hade så mycket lättare att ta på mig ädla vingar och tänka långsiktigt, ta de stora greppen och tala om den nödvändiga omställningen till det hållbara samhället. Det lät säkert både pompöst och beskäftigt i hans öron. Det var ju hans arbete, och hans barns möjlighet att bo kvar i den stora villan även nästa år, som mina verbala krav på etik och miljöansvar hotade. Det eviga dilemmat. Det är så lätt att ikläda sig en politisk roll och tala om hur det borde vara när det är andras vardagliga villkor som måste förändras. Jag hade det lätt. Han hade det svårt.

Jag talade om att vi alla borde tilldelas ett ”rättvist miljöutrymme”, inte större än att var och en lever på ett sätt som alla kan leva alltid. Det innebär en ny livsstil för oss i den materiellt rika delen av världen. Jag talade vackert och stort och säkert väldigt engagerat.

Men är jag villig att själv ta konsekvenserna av dessa insikter? Eller räcker det med att försvara den egna livsstilen genom att hävda att omvärlden, systemen och strukturerna gör det svårt att göra det man egentligen borde göra?  Är det kanske till och med så att vi som tror oss veta hur det måste vara, men ändå lever på ett helt annat sätt, är större hycklare än de som struntar i allt vad ”rättvist miljöutrymme” heter? 

Det var i höjd med Osby vi började prata om hotet mot ozonhinnan långt däruppe i lufthavet.  De där sköra ozonmolekylerna, som skyddar oss från den ultravioletta strålning vi inte kan leva med.

- Jag ser det det som en utmaning för kosmetikaindustrin och läkemedelsindustrin, sa han. Och så berättade han om hur dessa, med gemensamma krafter, skulle kunna hitta på en salva som vi alla kan smeta på oss så vi klarar oss utan de där ozonet.

- Du är en pessimist, fortsatte han. Pessimisterna och domedagsprofeterna hävdade att London skulle läggas under hästskit när hästen introducerades en gång i tiden.  Pessimisterna hävdade att bilismen skulle ta död på grönskan, men titta på parkerna i Europas storstäder! Visst grönskar det! Ozonskiktet må falla sönder i små bitar, vi klarar det också ska du se.

Så sa han. I höjd med Osby. Att vi var i höjd med Osby visste jag inte då. Det fick jag veta först senare.

Ozonskiktets nedbrytning som tillväxtkick för kosmetikaindustrin. Tanken svindlade. Men han var fullt allvarlig. Vi valde att avsluta samtalet, det fanns inte mer att tillägga.

På morgonen sa vi inte ett ord till varandra. Kanske han tyckte att han gått för långt. Jag tyckte att jag i debattens hetta hade börjat moralisera. Han drog på sig kostymen, knöt slipsen och drog iväg med sin fyrkantiga väska till sin värld. Jag drog på mig jeansen, knöt slipsen och drog iväg med axelremsväskan till min värld. En ganska skyddad värld där jag hade råd att hålla mig med en del principer utan alltför stora uppoffringar.

Ungefär ett år senare sågs vi igen. Vi kom att hamna på samma tillställning. Vi låtsades inte om varandra, kanske tyckte vi båda att samtalet i tåget varit genant. Så småningom hamnade vi på var sin sida av plockbordet med prinskorvar, laxbitar och svarta oliver.

Han sa: Minns du vår tågresa och det där med ozonskiktet och kosmetikaindustrin? Glöm det. Om du nu kommer ihåg det. Det var utanför Osby på tåget från Malmö till Stockholm. Min yngsta dotter bor i Osby. Hon har fått cancer. Hudcancer. Malignt melanom.

Vi har träffats några gånger senare också. Han har installerat solceller på taket till sin nya lilla villa, bytt ”ner” sig till en liten energisnål bil, äter mest vegetariskt och förordar sänkt arbetstid ”så att människor får tid att leva också”. Han hade blivit berörd. Han hade ställts inför svåra vägval, svårare än jag någonsin ställts inför. Jag har gjort ”karriär” på mitt miljöengagemang. Han riskerade sin. Jag erkänner villigt att hans trovärdighet är större än min. Även om det känns lite bittert.

20 kommentarer:

  1. De var en märklig näringslivsman du träffade som talade om konflikten mellan företagande och miljöhänsyn. Tror inte att de flesta företag upplever den konflikten utan snarare motsatsen, att strävan efter miljöförbättringar leder till nya möjligheter.
    Om vi har världsledande företag som oberoende av politiker tar fram ny teknik som är energisnål och uthållig, borde det miljövänligaste alternativet då inte vara att låta dem arbeta vidare, så mycket de bara vill, och istället begränsa arbetstiden för dem som sysslar med arbetsskapande åtgärder och egen konsumtion, typ politiker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kingedward, inte speciellt märklig. Har deltagit i tredagarsseminarier - med chefer från näringslivet, en präst och en grön - på temat etik i näringslivet - ryms etik i näringslivet? Slutsatsen har nog allmänt varit att den gode kapitalisten stryps av Adam Smiths osynliga hand... Beroende på att det som är rätt sällan kortsiktigt lönar sig i nästa kvartalsrapport.

      Radera
    2. OK, så varför lägger vi då ned miljarder i utvecklingsprojekt som tar 1-8 år att genomföra? De är ju bara negativa kostnadsdrivare i nästa kvartalsrapport.

      Radera
    3. Och givetvis är en präst det givna valet för att få en aktuell bild av hur miljöarbete i företag ser ut.

      Radera
    4. Det här är även min upplevelse. Om inte annat så blir miljökraven en möjlighet att outsorca tillverkningen till billigare länder t ex. Har själv varit med om sådant.

      Radera
    5. I så fall har vi lite olika erfarenheter. I mitt företag har vi samma krav i alla länder gällande miljöpåverkan, och de kraven ligger väldigt långt framför lagstiftningen.

      Radera
  2. En tragisk historia, faktiskt. Tråkigt att det måste till en tragedi i den närmsta kretsen av familjen innan en omställning av livet sker. Men så är nog verkligheten för det stora flertalet av människorna. Förnekelse heter det visst. Därför kommer hela samhället kollapsa innan det blir bättre. I Sverige kommer ca 6 miljoner människor att dö före 2050. Troligtvis en plågsam svältdöd. Därefter kommer det nya resurssnåla samhället sakta växa fram där alla lever ganska gott på det lilla. Lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, folk får inte hudcancer för att ozonlagret försvunnit. Har du ens sett ozonlagret, eller tror du att det finns för att nån miljöpräst sagt till dig att det finns?

      Radera
    2. Du fick gå om i stort sett varje klass i skolan va?

      Radera
  3. Dom flesta företag och företagare vill att människor och miljö ska må bra. Många försöker se en möjlighet att tjäna pengar på miljöarbetet, win-win situation.
    Ytterst få kan tänka sig att utnyttja människors lidande för att tjäna pengar eller anseende.
    Problemet är dom som tror att dom gör rätt men i själva verket inte ser längre än till sitt eget välbefinnande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vilken värld lever du? "Ytterst få kan tänka sig att utnyttja människors lidande för att tjäna pengar...". har hört talas om global handel? har hört talas om barnarbete? har hört talas om hur mobiltelefoner tillverkas? hört talas om textilindustrin? hört talas om tomatodlingar? hört talas om den värld vi lever i??

      Radera
    2. För att inte tala om säljandet av vapen som bloggen tidigare har tagit upp. Eller krig för resurser. Eller dominans. Eller att sälja religion till folk när de behöver bättre politik för bättre levnadskvalite. Eller en ökad population för för konsumenter. Eller media som säljer "domedagsprofetier för att sälja fler nummer. Eller the privata fängelser som drivs i vinstintresse...

      Radera
  4. "Men är jag villig att själv ta konsekvenserna av dessa insikter? Eller räcker det med att försvara den egna livsstilen genom att hävda att omvärlden, systemen och strukturerna gör det svårt att göra det man egentligen borde göra?"

    Minns en intervju med Nina Björk för några år sedan där hon ursäktade sin livsstil med just det argumentet. Min haka landade i knät av fräckheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl tyvärr den ursäkten vi alla använder oss av. Likväl den ursäkt vi även kommer att ge våra barn och barnbarn när dom vill veta vad f-n vi höll på med.

      Radera
  5. Sådana här inlägg gillar jag. Hämtat ur vardagen, inga siffror, ingen statistik, existentiellt.
    Större hycklare ? Ja
    Större bovar ? Nej
    Eric

    SvaraRadera
  6. Aftonblasket tror att skatten visst kan höjas för rika människor, åtminstone i ett parallellt fantasy-universum där befintlig socialdemokrati INTE är en tongivande del av regeringen. DÄR går det, för där sitter det trädgårdstomtar, gnomer & vättar i en regering & de ser inte det omöjliga i att en klick rika keruber ska betala mera i skatt till välfärd. Gnomen: "-Givetvis kan rika keruber betala mycket mera i skatt, vad är det för kontroversiellt med det? Att tycka annorlunda visar ju bara att man är en borgare, även om man nu låtsas gå småfolkets ärenden?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rik Kerub: "-Men visst förstår du väl att fastighetsskatten är en skatt som FOLK inte tycker om att den höjs?"
      Gnomen: "-Om folk är samma sak som rika Keruber, visst, då är det säkert så.."

      Radera
    2. Både under Clinton och Obama har de rika börjat få betala mer. Föga förvånande så har inte ekonomin gått sämre...snarare tvärtom. Det har visat sig att skattesänkningar i toppen inte tar fart på ekonomin..för mycket av dessa pengar spenderas inte överhuvudtaget. Däremot om man förbättrar längre ner i samhällskiktet så brukar det boosta ekonomin för varenda öre kommer att användas. Häri ligger faran i högerpolitiken där man vill sänka löner för väldigt många. Riskerar att bli som USA där företag som Wall Mart betalar så låga löner att anställda behöver statlig hjälp för att klara sig. Riktigt bra för företagen men ruskigt dåligt samhällspolitik.

      Radera
  7. Du gör det med heder Birger, senast jag såg prov på en sådan uppriktig självrannsakan var när jag läste 'vägmärken' av DH. Nu dröjer det innan jag höjer dig till hans nivå, men för en livs levande är det ett sällsynt överbetyg i min värld:-)

    SvaraRadera
  8. Vad hände egentligen med Ozon-hotet? Överdrivet? För inte kan väl en sådan allomfattande domedagsprofetia blivit helt ofarlig på bara ett par år. Det sades väl att det skulle ta människan eoner att reparera skadan.

    /Kalle

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.