Marine Le Pen - "hon är bara pappas flicka"...

Marine Le Pen - "pappas flicka"?

Marine Le Pen - i Feministiskt Perspektiv beskriven som "pappas flicka" - vill skaffa sig en ny maktbas i EU-parlamentet. Hon vill ena Europas allt starkare invandrarkritiska röster. Temat lär väl vara nåt i samma stil som svenska TCO (sic!) ägnade sig åt i sitt studiematerial inför folkomröstningen i EU.  

Så här skrev man: ”Vi har samma kulturarv, samma demokratiska grundvärderingar som resten av Europa. En sådan enkel sak som att vi alla har bröd - inte ris eller couscous - som basföda, förenar oss. Eller att vi så gott som alla har samma Gud. Vi är helt enkelt rätt lika.”

TCO borde kunnat bättre än så. Men i kampen för att locka väljare till att rösta ja var väl alla medel tillåtna, även de rasistiskt besudlade. Anar att Marine Le Pen skulle skicka en guldstjärna till den fackliga organisationen om hon vetat. Och tacka för tipset på hur det ska låta i hennes nya EU-projekt Europeiska alliansen för frihet. Sjösatt inför EU-valet i maj 2014. Och starkt kritisk till EU:s utveckling. På nationalistisk och xenofobisk grund.

Det behövs en motvikt: en EU-kritisk anständig rörelse som är fri från xenofobiskt och rasistisk tankegods. Det vore djupt olyckligt om Le Pens rörelse blir den som syns och hörs när EU-konceptet och EMU-projektet är på väg att krackelera med stora sociala konsekvenser som följd. 

När MP valde att ta bort optionen om utträde ur unionen påpekade jag just det. Det behövs kosmopolitiska, i grunden djupt antirasistiska, rörelser som är EU-kritiska och som är öppna för att också kunna lämna den union som i sina grunder är byggd på ett sätt som innebär att den med automatik kommer att medföra stora slitningar. Europeiskt samarbete hade varit värt ett mer ömsint koncept - där människor och miljö vägde tyngre än varor och ekonomiska teoribyggen - än det som blev. Och som kommer att föda ett brunfläckat odjur. De som inte förstått det bör genomgå en grundkurs i historia. 

Så till Marine Le Pen och debatten om henne.

Låt oss säga att en partiledare i ett parti som vi gillar skulle avgå, och ersättas av sin välutbildade och mycket politiskt aktiva dotter. Och tänk vidare att Mats Knutsson i en kommentar skulle reducera henne genom att beskriva henne med ord som "hon är och förblir sin pappas flicka". I betydelsen hon har inga egna åsikter.

Jag tror att många hade reagerat ganska surt, talat om härskarteknik och gubbigt beteende. Med all rätta.

Låt oss nu säga att en partiledare i ett parti vi starkt ogillar avgår, och ersätts av sin sedan länge politiskt aktiva och välutbildade 42-åriga dotter som för samma sorts vedervärdiga politik som sin far. Är det då okej att förlöjliga henne genom att säga att hon bara är sin pappas flicka? Nej, jag tycker inte det.

Men den manschauvinistiska retoriken används ofta för att beskriva Marine Le Pen, dotter till den franske ledaren för det rasistiska partiet Nationella Fronten. Till och med i (den ofta mycket läsvärda) nättidningen Feministiskt Perspektiv, skrev man så här: "Trots att hon till exempel har en något blidare inställning i abortfrågan än många andra inom partiet har hon inte för avsikt att ändra vare sig partiets patriarkala, rasistiska eller antiislamska linje. Hon är och förblir sin pappas flicka."

Marine Le Pen är 42 år, utbildat jurist, har haft FN-uppdrag och suttit i EU-parlamentet. Tanken som faller ut ur texten i Feministiskt Perspektiv är att en kvinna inte kan stå på egna ben, inte kan ta ställning för egna åsikter, utan måste matas med dessa av sin far, om hennes åsikter är tillräckligt vedervärdiga. Marine Le Pen är, som kvinna, på något sätt ett offer för sin fars indoktrinering. Hon kan inte, som kvinna, stå på egna ben. Tja, den åsikten kan säkert framföras på alla möjliga ställen - men hur i h-e kan den framföras i en feministisk tidning? Kanske undertonen är att kvinnor som tänker själva inte kan tänka så dumt som Marine Le Pen?

När jag vara språkrör för MP, under min första vända på 80-talet, fanns det bara två kvinnliga partiledare vid sidan av Miljöpartiets kvinnliga språkrör: det var i Nordiska rikspartiet och Bilistpartiet. Det första var ett äkta nazistisk parti, det andra ett parti som ville stoppa krav på katalytisk avgasrening etc. Onda resp dumma åsikter, är vi säkert många som tycker. Var partiledarna för dessa partier också bara marionetter, arma offer, flickor styrda av gubbar, kvinnor utan vilja och egna åsikter? Även kvinnliga politiker kan nämligen ha vedervärdiga åsikter, och varje individ har rätt att bli bedömd efter sina egna meriter, inte som bihang till sin far eller man. Begriper man inte det begriper man inte heller kraften i det som Le Pen nu ägnar sig åt. Lägga en brun skugga över Europa. Igen.

Hennes parti kan i EU-valet nästa år få upp mot 25 procent av rösterna, enligt en undersökning som Le Nouvel Observateur gjort. Lägg till det rörelserna i Storbritannien och Nederländerna. SD lär bli det tredje största partiet från Sverige efter valet till EU-parlamentet i maj.

Grattis, ni som röstade ja till svenskt medlemskap i Unionen. Ni fick kanske inte det ni önskade eller rent av trodde därför att ni var så naiva. Nu får ni serverat det som var oundvikligt i ett bygge av EU-konceptets karaktär: politikern, juristen och retorikern Marine Le Pen. Smaklig måltid. Sätt gärna i halsen.