Medierna

Så här (förra veckans Medierna i P1) kan det vara när medierna drar på. Apropå gårdagens blogginlägg om Marine Le Pen. 

Efter 9 minuter berättar Lena Mellin - Aftonbladets inrikespolitiska kommentator - att hon är lyckligt omedveten om de stereotyper som finns om framställningen av romer. Därför har det varit helt okej att sprida bilden av stereotyper. Som att romer stjäl små vita barn och låter dem dansa för pengar. Ni kanske minns Pinocchio som Disneyfilm... Eller någon av alla de romaner som skrivits av allehanda välkända författare.

Hade Aftonbladets politiska kommentator varit någon av de politiker som hon bevakar så lär hon helt relevant sågat sig själv utmed fotknölarna, talat om naivitet, populism, usla historiekunskaper och rasism. Att sprida en bra global story, utan att kontrollera dem, är viktigt meddelar SvD:s redaktionssekreterare. Tycker mig ha hört talas om att liknande motiveringar skett tidigare i historien.

I senaste Fokus påminns jag om att det för tio år sedan försvunnit flera hundra romska barn från  det grekiska barnhem där de placerats av myndigheterna. Det blev inte så mycket skrivet i medierna om det. Myndigheterna i landet (som ligger i unionen som beskriver sig själv som godheten på jorden) valde att inte ens gå vidare i utredningen. Idag antar man att barnen såldes till prostitution eller för att plockas på organ som gick att sälja till behövande i medel- och överklass som inte är så noga eller som har det rymliga samvete som så gärna pockar på när det kniper.

Finska radion meddelar förresten lakoniskt att det är ganska vanligt att barn försvinner i USA och att EU-kommissionen meddelat att det år 2011 fanns 250 000 försvunna barn i Europa - hur många som frivilligt lämnat sina hem vet man naturligtvis inte.

Katja Wagner och Jens Mikkelsen har för övrigt skrivit en lysande bok om barn som försvunnit i Sverige. Den heter De förlorade barnen. Ett reportage om något vi inte vill se, inte vill kännas vid. Det är sådana böcker vi bör läsa emellanåt för att förstå världen och sätta namn på några av de torra siffrorna som finns i statistiken. Och förstå att även vi som fötts i jämförelsevis hyggliga förhållanden lika gärna kunde blivit födda i krig, i extrem fattigdom eller i grovt dysfunktionella familjer - och att det då krävts så mycket mer av oss, än det nu gjort, för att ta oss ur misären. Och att vi inte alls blivit de vi nu blivit. Om vi nu inte redan i unga år reducerats till råvara för organindustrin.