Maramön och penganöd

Skylt betyder: "varning kvävning genom syrebrist"

Maramö kommer att göra skäl för namnet när vi tecknar svensk nutidshistoria. Dels lär det bli Annie Lööfs Waterloo, dels blir det platsen som kommer att symbolisera stunden då moderata stödväljare bestämmer sig för att hellre ha kvar KD i riksdagen än C. 

Mara är, enligt ordboken, en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet, som uppkommer i sömnen. Förmodligen något som kännetecknar några av alliansens företrädare.

Istället för tal om  badtunna riskerar det bli tal stupstock. Istället för att sätta spaden i marken för att plantera träd, som man gjorde i Högfors, lär man sätta spaden för att börja gräva sin egen Alliansgrav.

Lööf bjöd in i somras när solen sken och det grönskade. Såg väl fina bilder i en sommarfager landsbygd framför sig, vackra blommor, sjudande fågelsång, fika i solen. Men Reinfeldt såg till  att mötet blir i kyligt gråväder, med smutssnö som ackompanjerar den färglösa byggnaden där man skall hålla till. Så symboliskt som det kan bli. Moderater har aldrig gillar Centern. Riktiga centerpartister har aldrig gillat Moderaterna. Eller bolagshögern som tidigare centerledare kallade dem.

Fåglar viskar dessutom i mitt öra om hur tråkigt man har det på sina alliansmöten. Till och med förhandlingsmöten där jag deltog med finansminister Bosse Ringholm lär varit muntrare. Vilket, enligt all upptänklig logik, borde vara omöjligt.


Så till något annat: det är brist på pengar för både militärens upprustning och kärnkraftens nedrustning.

Glädjekalkyl 1: Militären
I en glädjekalkyl meddelas att det fattas 40 miljarder för de närmaste tio åren om militären skall kunna göra det man har i uppdrag att göra - det vill säga: "Kunna försvara Sverige vid angrepp av en främmande makt".

Att Högkvarteret med fyra miljarder mer per år skulle kunna försvara Sverige mot ett angrepp är naturligtvis struntprat. I teorin fungerar det bara så länge man hittar på en hotbild som är anpassad till försvaret. I praktiken har, ända sedan jag fick insyn i försvarspolitikens mysterier, försvaret varit en närmast meningslös inrättning - som dessutom under årens lopp varit totalt renons på ekonomi men desto mer skicklig på att sprida vapen till kriminella via sina usla förvar. Försvarsmakten har på intet sätt kunnat försvara oss mot de hot som verkligen funnits och finns. Och jag hävdar bestämt att detta har varenda försvarspolitiker känt till.

Glädjebudet är dock att Ryssland inte har någon anledning att angripa Sverige. Det vore djupt irrationellt och gammaldags - så djupt irrationellt och gammaldags att inte ens nuvarande ryska ledning skulle komma på tanken. Om inte annat har man nog med problem både inrikes och i andra riktningar än mot Sverige. Som en piffig detalj: Ryssland är extremt beroende av att exportera råvaror, att slå sönder exportmarknaden verkar minst sagt irrationellt.

USA:s och Natos återkommande flygövningar - nu senast med 65 stridsflyg - över svenskt territorium anses inte som angrepp utan endast som  en del av svensk jobbpolitik. Pizzeriorna kring Lappmarken kan få sälja mer pizzor.

Glädjekalkyl 2: Rivning av kärnkraftverk
I en annan glädjekalkyl har man räknat medvetet fel. Det vore ju politiskt dumt att medverka till att de riktiga siffrorna offentliggörs.  Det är kostnaden för rivningen av kärnkraftverk som kan bli betydligt dyrare än vad som offentligt sagts. Vetenskapsradion påpekar att genomsnittskostnaden för att riva amerikanska reaktorer varit 4 miljarder.  Att vi i Sverige låtsats något annat påpekade MP i en i en motion till riksdagen redan 1994.

Det tragiska är att jag aldrig träffade någon enda som var insatt i frågan som mellan skål och vägg hävdade att den offentligt redovisade siffran varit realistisk. Lika lite som jag någonsin träffade någon socialdemokratisk ledande politiker som menade allvar med att avveckla kärnkraften till 2010, vilket var det löfte man gav såväl inför folkomröstningen om kärnkraft som i riksdagsdebatter inför val därefter.

Det kan saknas uppåt 50 miljarder  kronor i statens kalkyl för rivningen av svenska kärnkraftverk. Inte överraskning för någon. Även om man spelar överraskad. Kärnkraftsdebatten de senaste trettifem åren bedrivits på en scen med skådespelare, regissörer, producenter och biljettförsäljare. Här en del av skådespelet.